Magsjuka och tröstshopping

Ja. Jag befann mig helt klart i den där riskzonen att smittas efter att ha pussat liten pojke minuten innan han kräktes. När Filip efter fyra timmar slutade kräkas så tog jag hans plats i badrummet och magsjukeeländet var ett faktum. Fy, så illa jag tycker om denna åkomma. Tisdagen var Filip och mamma utslagna och den energi som Filip inte hade i kroppen hade han i stället i munnen. Gud, så lilleman pladdrade. Pratar gör han visserligen alltid mycket men denna dag var han helt otroligt pratsjuk – och på tokgott humör. Tyckte nästan att det hela var lite spännande när kräkandet väl var över och gick hela tiden runt och pratade om hur ”suk”, eller hur lite ”suk” han kände sig eller berättade dramatiskt, gång på gång att "En gång, då käktes jag. Jättemucke. Jag var ledsen då...". Och Erik, min hjälte, pysslade om och fixade så som bara han kan!

Sedan kom nästa prövning. Ni vet, dag två i magsjukeland. Då brukar i alla fall jag ha den där utmattade återhämtningsdagen då benen fortfarande skakar och huvudet dunkar, man försöker tvinga i sig något att äta och allra helst intar ryggläge. Denna dag inleddes med att stackars Erik blev sjuk… Himmel och pannkaka. Denna dag var inte heller lilleman på lika gott humör längre. Han var utmattad eftersom han inte varken velat äta eller dricka många droppar dagen innan. Och så lilla Vilma som nu hade återhämtat sig ordentligt och ville ha mammas hela uppmärksamhet... Det är lite intressant faktiskt att se hur man kan bita ihop om man bara vill. Innan-barn-tiden hade jag nog aldrig fixat en sådan dag men allt går. Har man små liv i sitt liv, då funkar det inte alltid att vara sjuk har man insett nu. Erik återhämtade sig dock snabbast av oss och var mirakulöst på benen igen redan i går kväll. Tacksam för det var jag.

I dag har sanering stått på schemat och hela huset doftar nu fräscht och nystädat in i minsta vrå. Badrummen är skinande blanka och tvättmaskinen har surrat hela dagen. Så skönt, och inget ont som inte för något gott med sig - magsjukan blev en nystart och inledning på sommaren och vips så har vi även fixat undan massa andra småsaker som blivit liggande samt kört ett stort lass till sortergården. Undrar var vi fick all den energin från? Kanske var det från vår tröstshopping i går? :)

Bedrövad över att ha missat en shoppingtripp till stan med allra käraste mammorna och deras små så klickade jag hem den gräsligt gulliga gräsgröna klänningen från Kikkid till lillan. Erik, som en tid suktat efter en GPS-puck (eller GPS-prutt som Filip trodde det hette), klickade hem en sådan och i kväll blev det rena julafton då vi packade upp våra paket. Erik har redan tagit en provtur med sin nya lilla vän för att se om den tog honom på rätta vägar. Vi skrattade så vi nästan dog då han skulle välja röst till den. Där fanns såväl Marilyn Monroe som Darth Vader, Sean Connery och – Naughty Natalie…! Självklart är det INTE hon som ska prata oss på rätt väg utan valet föll på den mycket slätstrukna och övertydliga Astrid med neutral och entonig röst. Förutom sevärdheter, matställen och fartkameror finns även kategorin ”mysiga fik” att välja till som intressepunkt. Den kommer passa oss perfekt på vår Skånetripp i sommar!

Nu ska vi skåla i varsitt glas blåbärssoppa innan vi går och lägger oss. I morgon står frisk familj på önskelistan.

Varning: Kom inte hit!

Det känns som om ordet MAGSJUKA står stämplat med feta, röda, varnande bokstäver över hela vår ytterdörr. Eller åtminstone borde stå där. När Filip vaknade efter lunchvilan var han glad och pigg men detta förbyttes plötsligt till gnäll som efter bara någon minut följdes av kräkning nummer ett. Över min axel. Nu har två timmar gått, nionde kräkningen är precis avslutad och stackars lilla älsklingen sitter nu och sover i Eriks knä på toagolvet.

Och vi, vi bara väntar... Måtte vi få hålla oss friska. Annars kan det bli lite småtufft med två sjuka små också. Sa jag förresten att jag i samma stund som Filip började gnälla den där minuten innan första kräket kom, pussade honom på munnen? Tror ni jag befinner mig i någon slags riskzon då? :) Huanamej. Blir det åter tyst härinne så vet ni varför.

Tapet på väg…

En liten bit av denna varmt färgglada tapet ska snart få pryda en del av vårt nya ”rum”. Känns spännande och kul med lite mönster i vårt annars väldigt neutrala vit/beige/bruna hem.

Nu vid lunch anländer rullen till färgaffären. Strax hänger vi på låset och hämtar den.

Josef Franks "Eldblomma" från Boråstapeter

Skruvad midsommardag, sjuk Vilma och 13-årsjubileum

På grund av datorbyte kommer här ett bildlöst inlägg. Ni får helt enkelt försöka tänka er Vilma i blommig klänning, en envis Filip i sina älskade bruna regnkläder med apor på trots en gassande sol under midsommardansen, röda blanka jordgubbar, fotbollsspelande pappor och pojkar, pladdrande mammor och bebisar och paraplyer som aldrig behövde fällas upp. Helt otroligt! Inte en droppe lyckades pricka oss i fredags vilket känns som lite av en sensation. Bildlösheten är dock inte anledningen till den långa frånvaron här. Nej, veckan har varit späckad med massa trevligheter men också viss trötthet… Vilma, som i nästan hela sitt liv sovit gott och endast vaknat för några matslurkar på natten har plötsligt börjat nattsudda ordentligt. Jag törs inte skriva mer om det just nu för då inbillar jag mig att kommande natt blir än värre...

Midsommaraftonen firades tillsammans med goda vänner här i närheten. Först dans kring midsommarstången vilket både Filip och jämngamle kompisen Jonah ställde sig ytterst tveksamma till. Med rynkade pannor och skeptiska miner (som på fräna tonåringar) satt de i famnen på sina pappor och tog inte så mycket som ett danssteg. Lite roligt var det att de reagerade så lika. Vi vuxna fick däremot en ordentlig nostalgitripp och gick med liv och lust in för såväl Prästens lilla kråka som Tre små gummor med tillhörande specialdanssteg som ju satt där trots många års vila. Väl hemma hos vännerna möttes vi av ett vackert dukat midsommarbord som jag önskar jag kunde visat här på bild. Deras hem är ett sådant där som man alltid känner sig så välkommen i . Välkommen och hemma. Nu kan detta till viss del bero på att vi delar smaken i det mesta men de har då verkligen fått till det hemma hos sig. Och Sandra har förmågan att duka och piffa och fixa sådär så det nästan tar andan ur en. Kvällen firades ute på deras ombonade och mysiga altan. Grillat gott följdes av den mest gudomliga jordgubbssviss jag någonsin smakat…

I går var det ÄNTLIGEN dags för ett av de mest efterlängtade projekt vi någonsin haft! Både jag och Erik var på riktigt fixarhumör och det ruggiga vädret gjorde det lätt att komma i stämning. Jag kan avslöja så mycket som att vi ”gjort ett nytt rum” som dock fortfarande väntar på detaljer. Mycket skruvande, bärande och trixande var det men oj, så roligt. Återkommer om detta!

När vi till sist slet oss från fixandet vid midnatt och dödströtta stupade i säng dröjde det inte många minuter förrän konstiga bubblande ljud hördes från lillan. Stackars lilla Vilma kräktes sedan gång på gång och när klockan närmade sig halv två somnade vi med ett halvt öga – på plastad frotté med en blek och rädd liten tjej mellan oss. En liten skrutta som strax därpå snabbt rycktes upp av oss då bubblandet åter satte fart. Kräkandet har fortsatt några gånger i dag men de senaste timmarna har hon nu fått behålla maten och vi hoppas att det har vänt. Man blir så fruktansvärt orolig. Hon är ju så liten och har inte direkt några extra reserver att ta av. Blöjorna har varit nästan torra hela dagen och hon har bara orkat ligga i våra famnar. Lilla, lilla gumman. Mamma- och pappahjärtana värker och man önskar man kunde hjälpa henne att må bättre.

Mitt i denna magsjuka har vi också firat ett jubileum. Detta firades med en kladdig och sötsyrlig chokladhallontårta som verkligen var smaskig. Söt kladdkaka mötte syrliga hallon – nerblandade i smeten. Annorlunda och överraskande. Och jubiléet? Jo, tänka sig att det i dag på dagen är 13 år sedan jag träffade ”the love of my life”! Herrejösses. Man låter faktiskt rätt gammal när man ser siffran, men så var vi ju också ganska unga när vi träffades, Erik och jag, så då blir slutåldern i dag inte så farlig ändå *harkel* :) Vi var 19 då, hur gamla vi nu är får ni själva räkna ut!

Hoppas ni alla haft en skön midsommarhelg!

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Anna! Jag ska svara på fem frågor om mig själv och sedan skicka dem vidare till fem andra bloggare.

Regler: Svara på frågorna om dig själv. I slutet av inlägget skickar du frågorna vidare till 5 andra bloggare och sedan skriver du en kommentar i deras bloggar att de har en utmaning att hämta.

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
Då var det juni 1998 och Erik och jag skulle faktiskt just i slutet av denna vecka fira 3-årsjubileum! Jag hade pluggat en termin och skulle sommarjobba på äldreboendet där jag jobbat extra på helger och somrar i ett par år. Erik och jag började leta lägenhet i stan…

2. Vilka fem saker finns på att-göra-listan idag?
- Leta nya uteblommor (vilket sket sig ordentligt. Typiskt. Får göra nytt försök i veckan. Våra penséer är mer än urfula nu kan jag lova).
- Ikea (var SÅ roligt. Jag älskar det stället och lämnar det alltid inspirerad upp till tänderna)
- Sätta upp nya hatthyllan (äntligen en hatthylla i minimodell för våra gäster. Det tog tre år att hitta rätt typ och nu sitter den där. Skönt och det blev jättesnyggt!)
- Bada våra barn (Filip i badkaret och Vilma i baljan nedanför. De tycker det är hur kul som helst att bada samtidigt. I dag lärde sig lillasyster dessutom konsten som kallas "hur man skvätter ner hela sin mamma på en sekund")
- Blogga! (jamenvisst blev det också av)

3. Godis du gillar?
Det finns inget godis jag inte gillar. Jo, förresten. Sådana där lakritsskruvar som alltid är stenhårda och smakar lite beskt får aldrig följa med hem i påsen. Annars är jag en allätare som just äter denna vara alltför ofta… särskilt nu som mammaledig. Vet i sjutton vart min karaktär tog vägen? Kanske slätar man i huvudet över det hela med att man går så mycket med vagnen? Farligt men härligt! Lösgodis är favoriten. Mörk choklad är lyxen.

4. Vad skulle du göra om du blev miljardär?
Oj! Tankarna rusar snabbare än vad jag hinner få ner ord på tangenterna… får se om jag kan plita ner ett axplock – utan inbördes viktighetsordning:
- Skänka massor till välgörande organisationer och fonder.
- Såklart ge rejäla slantar till våra närmaste och käraste!
- Jag skulle ge en del till de uteliggare man ibland ser i stan. Finns inte mycket som ger mig så ont i hjärtat som att se dem...
- Huset… så svårt att tänka, man lär nog aldrig hamna i den här situationen men OM, hmm. Vi tycker verkligen så mycket om det, både huset och läget så jag tror vi skulle tokrenovera och sedan bygga ut det rejält.
- Köpa ett hus på Gotland.
- Sluta mitt nuvarande jobb och förverkliga min dröm… Öppna en inredningsbutik, med de allra ”bästaste” saker i. Dessutom en stor avdelning för barn med både inredning och kläder – såklart! Och så en bakdoftande fikadel med stora kakor, ljuvliga bullar och himmelsk latte… Här skulle jag jobba tillsammans med mina goa och fina mammavänner som jag alltid har så himla kul med. För de måste såklart också sluta sina jobb så att vi får göra det här tillsammans. Hajar ni hur kul det skulle vara mammorna?! :)
- Brakbröllop med min allra underbaraste…
- Resa bort med våra familjer
- Resa bort med våra vänner och Filips och Vilmas bästisar
- Länsa Ikea, Mio och andra liknande på fin inredning

Nu har ni nog tröttnat och jag törs inte drömma mer för visst är det farligt, men också ack så härligt att få vara lite naiv ibland!

5. Städer som du bott i?
Jag tar mig friheten att ändra lite på frågan till ”ställen” jag bott på istället för städer eftersom Jönköping faktiskt är den enda staden, vilken globetrotter va :) Flyttade två gånger när jag fortfarande bodde hemma - i närheten av Gränna - men det var inga längre sträckor. Sen till lägenhet i stan med Erik och så till huset vi nu bor i.

Jag utmanar följande bloggare:
1. Snäckan
2. Isabelles mamma Erica
3. Lotta
4. Fru Sandra
5. Annelie

Sånt som händer mig

* Jag har så förskräckligt ont i näsan. Vaknade med det i går och det känns som att ena halvan är uppfylld av en pingisboll. Trodde jag skulle svimma av smärta när Vilma för en stund sedan råkade dänga sina skrammelnycklar rakt på den. Tror ni man kan få en finne inne i näsan? För i så fall måste det vara det jag har. Får dock vara tacksam så länge den inte syns utanpå…

* Häromdan var Vilma och jag på stan med min mamma. Hon var inne i en provhytt och provade klänningar när jag försiktigt böjde mig fram för att glutta på dörren och kika in. Möttes då cirka en centimeter från dörren – av dörren – som min kära mor öppnade med full kraft, ivrig att visa den somrigt cerisa smockklänning hon dragit på sig. Med en liten bula i pannan, en klänning i påsen och en glatt gurglande Vilma, styrde vi sedan stegen mot ett fik för att hämta oss från smällen och svalka oss med något isande kallt i värmen.

* När jag nyss stod på altanen och vattnade blomlådorna nedanför fönstren hördes ett ihärdigt surrande komma närmare och närmare och jag drog genast öronen åt mig och sökte med blicken efter vad det var som lät. Jag hann se den stora humlan precis sekunden innan den tog en sväng inunder min kjol. Jag kan säga det var tur jag befann mig på vår insynsskyddade baksida för jag kan inte säkert redogöra för hur jag handlade de följande sekunderna. Skrämde humlan gjorde jag i alla fall för den flög sin kos fortare än kvickt. Nu sitter jag och hämtar andan med en kopp kaffe. Jag tror jag måste utsöndra väldigt tydliga jag-är-rädd-för-insekter-vibbar som gör att småkrypen tycker det är skitkul att skrämma mig.

* För på tal om småkryp – förra lördagen, när vi var på bröllopsfest och jag för första gången på över ett halvår inte hade amningsbehå på mig – då passade en myra på att krypa innanför den. Behån alltså. Min. Ni kan ju tänka er... dessutom tyckte jag först att det svarta som skyndade ner i min urringning var en spindel. Brudgummens mamma som med sina båda händer balanserade den stora brickan med snittar satte den nu i en hand medan hon tog mitt glas i den andra. Min räksnitt vet jag inte vem som fick. Jag vet bara att jag till slut fick ut en myra. I två delar. Sånt händer bara mig.

* I går eftermiddag kröp jag på alla fyra och klippte kanter på vår framsida. Precis då när folk kommer hem från sina jobb. Vi bor i första huset på en ganska lång gata så jag hade nog vinkat åt ett tiotal förbiåkande/gående/cyklande när jag såg att en amningskupa krupit upp och satt sig som en stor, vit, lysande boll strax över urringningen mitt emellan Vilmas båda matställen.

Vissa dagar tror man att man är med i Dolda Kameran…

Inte ett moln…

…så långt ögat kan nå. Bara en massa svenska flaggor som vajade i den knallblå himlen. Eller nej förresten, inte vajade de. Alldeles vindstilla var det i fredags då vi packade badväskan för en utflykt till Gränna tillsammans med mormor och morfar. Efter en titt på stadens vackra kyrka som lyste kritvit mot den blå skyn blev det en snabb tur på den snubbelframkallande kullerstensgatan med dess många mysiga små affärer i gammal charm. Sen skyndade vi med en strut polkagriskarameller och en liten påse chokladkola i fickan ner mot Vättern där glada och svettiga nationaldagsfirare trängdes vid stranden och inte undra på det. Till och med denna i vanliga fall svinkalla sjö var badvarm. En först tveksam och badkrukig Filip drog snart av plagg efter plagg för att till slut testa vattenrutschkanan som en nakenfis. Pizzalunch vid pirkrogen med utsikt över alla solbadande gav en känsla av sydeuropa ända tills Magnus Ugglas välkända stämma plötsligt flödade ur högtalarna aningen för högt och Filip genast började digga med huvudet i takt till Hotta Brudar :)

När våra små somnat för kvällen packade vi bilen och fixade nästkommande dags lunchmatsäck. I går morse styrde vi sedan kosan mot Göteborg och en heldag på Liseberg tillsammans med allra käraste vännerna och deras små – Filips bästa kompisar. Det var faktiskt på gränsen till varmt men annars var det en sådan superdag som vi nog alla kommer spara i våra minnen för alltid. Lyckan som lyste i våra små pojkars ögon går inte att beskriva och även fast några av dem, Filip absolut medräknad, några gånger var nära att fega ur på vissa åkturer så lyckades vi övertala dem och snart blev de modigare och modigare. Helt otroligt vilka grejer de får åka bara de nått längdgränsen på 90 centimeter. Flumeride till exempel, men det kändes väl modigt. Cirkusexpressen, en liten berg och dalbana blev i stället det som nästan fick Filips läpp att darra en aning. När vi svischade förbi starten och skulle åka det andra varvet pep han med gråten i halsen, ”Inte gasa mer, det räcker så”, varpå han tryckte sig mot sin gapflabbande mamma lite extra hårt. Gud, så roligt det var, och så galen man måste se ut när man susar förbi alla köande med håret rakt upp och läpparna fastklistrade i tandköttet ända uppe vid öronen. Liseberg för en två och ett halvtåring kan verkligen rekommenderas och jag tror föräldrarna har minst lika kul som de små. Kul hade vi också när vi tittade på bilderna från i går. Jag bjuder på den roligaste av dem alla. Det är Erik som sitter i mitten på barnens variant av "Uppskjutet". Gissa om jag skrattade så jag nästan kissade på mig...!

I dag avslutar vi vår superhelg med en tur till en närliggande sjö där farmor och farfar fått låna sina grannars stuga en vecka. Vi var där en kväll tidigare i veckan och rodde ut med deras lilla båt. Erik fick rädda mig och Filip då jag hade trasslat in oss i vassen så i dag får pappa sitta vid årorna. Tråkigt nog såg vi en äcklig vattensnok svansa förbi vid strandkanten precis innan jag skulle hoppa i så i dag blir det inget bad för mig. Jag får springa några gånger genom vattenspridaren i stället för se en vattensnok vill jag inte möta öga mot öga. Visserligen är han nog lika rädd för mig som jag för honom men bara tanken att stöta på en får mig nästan att svimma.

Vädret vi har nu är nästan för bra för att vara sant och det gäller att suga ur så mycket man kan ur det för man vet aldrig när sommaren gör come back om den nu försvinner i veckan. Hoppas ni alla får en härlig söndag, oavsett om den tillbringas i gassande solljus eller svalkande skugga!

Badbrud

I går invigde Vilma sin outfit inför Beach 2008. Lillan är så gullig i den yttepyttelilla baddräkten i klänningsmodell att man nästan vill äta upp henne :) Premiärdoppet i poolen gick finfint och hon är helt klart tuffare än vad storebror var vid sitt första dopp. Vilma blev dessutom rejält nerskvätt ganska omgående då Filip efter några inledande lugna minuter med respekt för det yngre sällskap han hade, snart glömde bort sig och gjorde några jämfotahopp ett par centimeter från Vilma. Men lillasyster, hon bara fnittrade förtjust.

Härliga sommar, måtte du stanna kvar lääänge! Man lever ju rena charterlivet dessa dagar. Dörrarna står öppna från tidig morgon till sen kväll. Man kan inte gå barfota på altanen för då bränner man ihjäl sig. Så gott som alla måltider intas under stora markisen på uteplatsen. Grillen går varm. Från grannen riktigt hörs hur svalkande det är för den lyckans ost som precis plumsat i den stora poolen. Inte ens flugornas envisa surrande stör – det hör liksom till. Och i går lyckades Erik med sin årliga ”bränning” av ryggen. Det här är försommar när den är som bäst.