Biss och Kajs

Dagens tips kommer här. Vi (läs barnen) har ett nytt favvoprogram på Bolibompa. På allvar har vi aldrig sett Alvin så fascinerad av något. Han sitter blick stilla under tio minuter och råkar man prata hörs ett irriterat "Sccchhhh" från lilleman. Han vill liksom inte missa en sekund av detta hemskt roliga - och lärorika program. Biss och Kajs.

Förutom Biss och Kajs får man även träffa intressanta kroppsdelar såsom rumpan, örat, håret, nageln eller tungan för att nämna några. Mycket smart programidé då de små öronen står rakt ut för att fånga in alla spännande saker som sägs. I dag var till exempel snoret ute på stan och intervjuade folk om spott. Det hela avslutades sedan med en trudelutt av Rumporkestern.

Ja, ni hör ju. Det kan liksom inte bli annat än succé :)

Söndag och semlor

...och Blogger har fått spel. Ännu ett publicerat inlägg som inte visas förrän nu. Typ ett dygn senare. Hmm. Skumt. Om jag bara orkade skulle jag byta publiceringsverktyg men, nej. Det är bekvämt och smidigt med det man kan.

Nåväl, i går var det i alla fall söndag och semlor :) I dag är det måndag och MYCKET har det varit att göra på jobbet hela dagen. Härligt med en tempofylld start på veckan!

Gårdagens semlor bakade vi efter det här receptet som var vansinnigt gott! Vilma och Alvin som kämpade tappert med degen ratade dock de färdiga semlorna och ville hellre bara ha en ofylld bulle - med en gräddklick bredvid. Men vi andra, vi njöt. Av semlor och av solen som sken så vackert in genom fönstret....

Och så blev där lite ord som vanligt, trots att det jag i går försökte få ut faktiskt bara var bilder! Det är nog helt enkelt inte meningen att jag ska blogga ordlöst ;)

♥ Estelle ♥

En liten stjärna... så otroligt sött - och oväntat! Och roligt att de går sin egen väg lite grann här tycker jag. Gamla namn som Christina och Margareta i all ära (era namn är också fina mormor och farmor!) men på en alldeles nybakt liten prinsessa 2012 tycker jag att Estelle passar mycket bättre. Faktiskt alldeles perfekt! Måste varit jätteroligt för hennes mamma och pappa att följa alla spekulationer vad gällde namnet...

Tydligen finns det i dag inte ens 1000 kvinnor i Sverige som har Estelle som tilltalsnamn. Undrar just hur många det är om ett år?!

Nu ska vi strax fixa lite lunch här och sen hämta Filip i skolan. I eftermiddag blir det mys hos mormor och morfar med prinsesstårtefika :)

En liten prinsessa!

Vilken underbar dag det blev! Tänk att få vakna till så fantastiskt glada nyheter... Jag tror inte bara det är jag i vårt avlånga land som varit extra glad och lycklig i dag?!

Vi har pratat lite om det den senaste tiden härhemma. Att prinsen och prinsessan som gifte sig ska få en liten bebis och när vi i morse berättade att bebisen hade kommit ville Vilma absolut ha sin tyllkjol på sig på dagis. Lilla gumman. Och värsta hawaiihalsbandet fick hon dessutom på sig i sista sekunden innan vi åkte. Och diademet med en blomma. Extra allt skulle man kunna säga men så är det inte heller varje dag en liten prinsessa föds!

Och när Erik lämnade Filip i skolan fick vi andra höra den spännande nyhetssändningen från presskonferensen. När han kom tillbaka fick han en privat nyhetsuppläsare i form av Alvin som så fort han öppnade bildörren ropade "liiiten sessa, pappa!". Gulle Alvin.

Att sedan den stormiga och regniga februarinatten gick över i en strålande vårdag med drippdropp och sol från klarblå himmel var nästan magiskt. Hela världen firade på något sätt. Folk log i sina bilar i morse, flaggor vajade, man hörde om prinsesstårtor som sålde slut och om salut i vår huvudstad. På radion på väg hem förstod jag att de ägnade hela dagen åt detta glada som hänt och lite här och var har man kunnat se om butiker som haft prinsessrabatt. Ingen kan väl tycka något annat än att det är härligt när folk glädjs så tillsammans åt något?

Det är precis en sådan här varm och god nyhet jag tror vi alla behöver. Eller, inte riktigt alla då men så är det väl alltid. Att smaken är som baken.

Jag tycker i alla fall att det är trevligt med ett kungahus. I det snabbt snurrande samhället behövs något som alltid funnits där, som bryter mönstret och ger oss en glimt av en sagovärld. Just nu är prinsar och prinsessor stort härhemma och då är det härligt att kunna säga att visst finns de på riktigt!

Ja, det är alltid fantastiskt när ett barn föds. Magiskt, stort och alldeles, alldeles underbart. I dag har två lyckliga föräldrar fått en liten flicka. Och så började ännu en saga. Om en riktig prinsessa...

Nu är det spännande...

Prins eller prinsessa? Jag gissar på en liten prins denna soliga, härliga februarimorgon! Åh, vilken bebislycka!

Till små stjärnor...

När inte vårens Villervalla-stjärnor var de jag hade hoppats får man vara glad att Lindex (som "härmar" många märken nu...) överraskar med godbitar som den här! Jag nästan kastade mig över två av dessa härligt vårgröna mössor till killarna i veckan och Filip tycker så mycket om sin att han knappt vill ta av den inne. Alvin ville dock inte alls ha sin först men när han såg att Filip hade en likadan lät det annorlunda. Plötsligt älskar han sin väldigt mycket, eller är det kanske storebror han älskar mest? :)

Vi har haft en otroligt lyxig inledning på helgen med sällskap av goda vänner här i går kväll och lyckliga barn som lekte så fint. Och så på det spontansällskap av andra godingar för familjens pojkar på badhuset i förmiddags och drömsällskap för mig och Vilmisen på A6! Så avslutade vi med Sibyllalunch innan vi for hemåt och möttes av ett par som ville köpa vårt på-Blocket-utlagda-skötbord. Känns som om vinden har vänt efter vår skittisdag...

Nu börjar den sena gårdagskvällen göra sig lite påmind och vi ser fram emot en lugn och skön afton i soffan. Jag älskar de Melodifestivaltider som råder och jag kan lova att kvällens gotteskålar blir stora så vi håller oss pigga :) Vill så gärna orka se svenska filmen "Kyss mig" i kväll också. Har ni sett den?

Hoppas ni har en riktigt skön - och frisk - helg alla fina!

Hockeykillen Filip :)

"Stoltast i stan" kan man nog titulera Filip just nu. Han har i veckan fått sina första skridskor, klubba och hjälm med galler och i dag var det världspremiär på is. Skridskorna har han "gått" in i veckan då han stapplat fram i hallen (på vårt fruktansvärt fula klinkergolv som nästan ser ännu värre ut på bild och som vi skulle göra nästan vad som helst för att byta ut... Eller tänk om man åtminstone kunde vända alla plattor så de låg RAKT...).

En lång parentes där :) Hursom, vår ivrige 6-åring var inte lite taggad och vi försökte tona ner det hela en smula då vi båda minns frustrationen från när vi var små och ville kunna direkt. Men tänk, skridskor verkade vara lite Filips grej! Han fattade galoppen nästan direkt och på den lilla stund Erik och han åkte på den sjölika isen så gick det ganska bra!

Tänk, vad många saker de har att pröva på här i livet. Vissa tar tid att lära, andra går snabbt. Vissa tycker de om direkt, andra inte alls. Simskolan är ju ett exempel på något han inte direkt tycker är superkul men han gör det och har blivit så mycket modigare än innan men där är det lååångt kvar. Vi är så glada att skridskoåkadet gick lite lättare - i alla fall på premiärturen!

Upp-och-ner-vända dagen

I dag har jag varit sportlovsledig med barnen och jag hade verkligen sett fram emot att Alla Hjärtansmysa hela dagen lång. I går kväll fick vi veta att vårt himlans trevliga och roliga sällskap för dagen hade halsfluss och det är kanske inget vi borde hämta nu efter vår sjukmånad men så tråkigt att missa denna efterlängtade träff.

Dagen i dag började med en avancerad ”tappolycka” bakom vår säng som satte några spår på nymålade väggen. En stund senare välte Alvins mjölkglas och exakt 30 sekunder senare välte Vilmas – helt fyllda – då hon snällt skulle hjälpa mig i torkandet genom att lyfta på sitt underlägg. Där räknade jag till tio för andra gången i dag men sen vände vinden tack och lov och vi fick en jättehärlig förmiddag i pulkabacken (där jag stod rejält på näsan och landade rakt på min arm – igen – och där barnen skrattade så de kiknade då jag tittade upp med mössan nere vid näsan. Filip tyckte jag liknade en rumpnissse ;) ).

När maten stod i ugnen kom jag på att jag kunde passa på att baka den där kladdkakan vi skulle ha till fikat. Lyckades då med bedriften att tappa ett ägg från längst upp i kylskåpet och detta landade med en explosion på nedersta hyllan och resulterade i ett numera väldigt rent kylskåp…

Sen kom i alla fall en del från den saknade familjen och lekte med Filip och Vilma och jag fixade gott fika. Tänkte att NU blir dagen bra samtidigt som jag skulle lägga folie över kakan. Då tappade jag den nyöppnade aluminiumfolierullen så HELA rullades ut över köket och vi har nu ett antal meter skrynklig folie i lådan.

Just då ringde Erik och föreslog att vi skulle skjuta på hjärtedagen till i morgon och jag nappade innan jag ens visste varför. Jo, varför var för att han satt på bussen hem i stället för i bilen där han hade tänkt ha med blommor och hämtmat. Bilen, som skulle in på svindyr service samt fixning av två tvåor från besiktningen i dag, var inte klar vilket innebär att jag som verkligen hade behövt bilen till jobbet i morgon måste ta bussen och Erik, som har sin enda lediga dag denna vecka måste ta med alla barnen på bussen in till stan och fixa och trixa innan han kan hämta bilskrället. Och inte nog med det. I stället för 8 000 kommer det gå på nästan 14 000… Så där kan man se sig om i stjärnorna efter Filips nya säng som vi hade tänkt köpa snart.

Trippelsuck. Därför fick det här bli en helt vanlig tisdag. I kväll har vi pratat om perspektiv på det hela och det där ovana i när saker inte blir som man tänkt sig. I morgon hoppas vi på en rosaskimrande onsdag med massor av kärlek och en kanske några hundralappar billigare nota på Mekonomen…

Tjejmys

Det måste ha varit svajsing på Blogger i går för jag upptäckte just att det jag då publicerade aldrig hade kommit ut - så håll till godo en dag försent!


En hostig men i övrigt piggelin liten Vilma har förgyllt min dag så i dag – och jag hennes tror jag. Evigheter sedan jag hade en heldag med bara henne och som vi har myst. Och pratat. Och fnissat. Hon känns så stor nu men så är hon ju fyra och några månader och fullt av tankar snurrar i det lilla huvudet.

Klart det brukar kännas lockande att passa på att slänga in en tvätt eller vika en annan en hemmadag som denna. Fixa disken eller ta en svängom med dammsugaren men i dag gjorde det faktiskt inte det. Jag tyckte lilla mellanbarnet var värd en hel dag med full uppmärksamhet utan några som helst ”Snart, jag ska bara…” när bröderna ändå var hos mormor och morfar (som vi inte ville ge hennes hemska hostbaciller).

Långfrukost i lugn och ro gick över i pussel och en stunds pyssel. När hostläget ändå var stundvis ganska lugnt bestämde vi oss för att baka bullar och Vilma visade sig vara en fena på att snurra dem och sedan lämna över till mig som fick ”knyta” dem. Teamwork som resulterade i ljuvliga dofter och i galet goda bullar. Sen stekte hon korv när jag gjorde potatismos och efter lunch testade vi hostan och gav oss ut på en liten promenad i det fina och soliga vädret. Dockan Selma var med i docksulkyn och mamma Vilma slirade fram så gott det gick i snömodd med dessa små skramliga, icke snö-promenad-tänkta hjul. Det hela slutade med att jag bar både docka och sulky men mysigt var det och gunga fick även Selma göra i lekparken :)

Hemma igen dukade Vilma fika framför teven och så njöt vi av våra nybakade bullar, dumlekolor och mangosmoothie samtidigt som vi följde med Tingeling på äventyr. Lillskruttan hade till och med dukat med prinsesservetter och det riktigt lös om henne när hon leende tittade mot sin mamma och sa: ”Tycker inte du också att det har varit helt uuunderbart i dag?”.

Mycket mysigare än så kan man nog faktiskt inte ha det. Och med en sällskapssjuk och pratglad liten filur som Vilma i sin närhet behöver man då aldrig känna sig ensam ♥

I halsgropen...

...fastnade hjärtat och sitter nog fortfarande kvar där när jag känner efter. Om Vilma nu låter som en gammal farbror så beter jag mig som en för vet ni vad jag nyss gjorde? Ramlade nerför trappan. Här inne. Jösses, så jag bar mig åt. I strumpbyxor såklart och jag måste liksom ha hamnat fel någonstans där i mitten för sen lät det bara "tamtadamtadam" och så var jag plötsligt nere för nästan hela trappan. Som en klumpig flodhäst halvlåg jag där, och givetvis tog jag reflexmässigt emot mig med armen som nu dunkar fint. Får hoppas det går över när jag sover. Jag är glad att alla ben är hela och att hjärtat inte hoppade ur mig för hjälp, vad rädd man blir...

Solig söndag

Vilken härlig dag! Strålande sol från klarblå himmel och jag försökte lapa åt mig den sköna luften med alla sinnen när jag drog killarna på varsin snowracer till pulkabacken i förmiddags. Det var länge sedan man kunde vara utan vantar en stund utan att händerna domnade och vi satt där på backens topp och mumsade i oss fika med värmande solstrålar på oss som sällskap - ljuvligt!

När Filip efter en stund träffade på en klasskompis gjorde Alvin och jag snöänglar och låg sen kvar där i snön med ansiktet mot solen och berättade sagor för varandra. "En gång, pöke, uuuhhhh. Otäck pöke, Alin pinga fott". Hängde ni med? Han sa typ såhär: "Det var en gång ett spöke, uuuhhhh. Otäckt spöke, Alvin sprang fort". Efter en sådan berättelse är han så stolt att han klappar händerna hysteriskt och visar upp hela tandraden varpå man får minst ett dussin pussar i hela ansiktet. Lille Alvin är så go att man nästan kan äta upp honom ibland :)

Erik och Vilma fick däremot stanna hemma då lillan hostar som en gammal farbror och dessutom nyser och är snorig på nytt... Var kommer allt ifrån? Dock var hon ganska hostfri och piggelin i går så hela dagen flöt på som planerat till hennes stora lycka. I dag däremot har hon varit lite skruttig så i morgon - tadaaa, då blir det VAB igen. Min tur denna gång och M Y S är det enda som är inplanerat för dagen!

Gick en runda i trädgården när jag la ut en trött Alvin och plötsligt kom en sådan stark vårlängtan över mig. Fåglar kvittrade, inte ett moln syntes på himlen och solen kastade så fina skuggor på allt. Där stod sandlådan, tom och täckt med snö och man vet att om bara några veckor pågår full aktivitet där. Åhh, vad jag längtar efter dripp-dropp och snödropp och öppen altandörr och glada barnskratt utifrån och rosiga leka-ute-kinder och vårblommor på bordet och fika på trappen... ja oj, vad jag plötsligt längtar!

Here we go again...

Neeej. Jag tror Vilma har blivit sjuk - igen... Efter att vi hämtat Filip i skolan i dag åkte vi till stan för att Vilma skulle klippa sin lugg och Alvin sitt (lååånga) hår. De somnade båda i bilen och när det var dags att väcka dem var den tidigare så glada Vilmisen så ledsen. Tänkte att hon bara var trött och yrvaken men väl inne på salongen började stackaren hosta hejdlöst. Som från ingenstans kan man säga att det kom och sedan dess har hon hostat typ konstant. En riktigt elak rethosta och man ser hur ont den gör.

Min stackars lilla prinsessa. De har haft nog nu våra små och jag skulle göra vad som helst för att ta det åt dem. Låtsades fånga en host från en vaken, ledsen Vilma nyss och stoppa den i min mun och sedan började jag också hosta. Det tyckte hon i alla fall var kul och det var skönt att se ett leende på en annars ovanligt allvarlig och märkbart påverkad liten tjej i kväll.

Nu hoppas vi på underverk i natt då morgondagen egentligen ska vara fylld av en massa roligheter. Simskola, kalas för Vilma hos kompisen Smilla och sen Mellokväll här med goda vänner. Måtte det inte bli något stort av detta nu bara...

Rörbröd

Bättre sent än aldrig kommer här receptet jag har lovat. På mamma Camillas fantastiskt goda, smidiga och framförallt snabba rörbröd! Det här är grundreceptet. Jag har testat att baka det på en mängd olika vis men favoriten är när jag använder Icas ekologiska rapsolja som ger en riktigt god, nötig smak och dessutom tillsätter massor av solrosfrön... Sedan brukar jag ta hälften rågsikt, hälften vetemjöl men har även testat med grahamsmjöl vilket också blir gott.

Vill man ha brödet till mat är det gott att pensla med olivolja och strö på lite flingsalt innan gräddning och kanske smyga i lite soltorkade tomater för den som gillar det. Ja, det kan nog varieras i det oändliga skulle jag tro och med det här grundreceptet törs jag nästan lova att ni inte blir besvikna!

Vägen mot vitt - del 1

Ja, det lär inte bli någon lång utläggning för jag sitter nästan här och snarkar. Ute blåser och snöar det och sällan har sängen lockat mer... Sängen ja! För det är i dess rum vi började projekt övervåningen. Nu är det absolut inget jätteprojekt men det kommer göra stor skillnad. Våra ljust nougattonade väggar som vi tyckte var så fina när vi målade dem sommaren 2005 ska nu bli vita överallt och även fast den gamla färgen också var ljus blir det en enorm skillnad att få det just vitt.

Egentligen skulle vi byta sänggaveln också men det får faktiskt vänta ett tag. Det blev plötsligt inte så bråttom längre när den står där på gröna lurviga, mysiga mattan och bryter lite lagom mot allt annat som är vitt.

Ska försöka få till att dokumentera resten av rummet sedan. I kväll blev det bara en slarvigt bäddad säng som en liten person minuten innan hade gått bananas i :) och så nya fräscha gardinerna, det vårliga tyget från Åhléns (tack för smakrådandet Camilla!), favoritlampan i fönstret och såklart den i taket (fast den har hängt där innan - fick dock även den nytt liv i sin nya, vita tillvaro).

Tänk, vad lite färg och nya små detaljer kan göra. Underverk - och vi är nu taggade till tusen för resten!

Kurr

Precis som i boken om lille Totte säger min mage just nu ”kurr kurr”. Sen lunch denna veckan, det vill säga 12.30, och man hungrar nästan ihjäl… Är fortfarande klockad att äta senast 12 sedan tiden som mammaledig.

I dag blir det kycklingwok med nudlar sedan i går och jag önskar jag hade haft en stor chokladbit till efterrätt för att mota den huvudvärk som börjat smyga sig på. Förkylningen satte sig som vanligt lite grann på bihålorna och jag misstänker visserligen mer att huvudvärken kommer därifrån än från sockerbehovet ;)

Annars en härlig onsdag på jobbet! Jag älskar verkligen mitt ”nya” jobb och är så otroligt tacksam över att varje dag känna att jag gör något som både är roligt och känns bra den tid jag inte får spendera med tripp, trapp och trull därhemma. Det är verkligen värdefullt med arbetsuppgifter och arbetskamrater man trivs bra med - en lyx som gör att man ständigt lever i den bästa av världar just nu.

I kväll ska vi påbörja del 2 i projekt övervåningen därhemma. Tanken gör mig lite matt eftersom den innebär att vi nu en tid kommer få leva i en smärre röra i vissa delar av huset men den som väntar på något gott... Kanske en liten glimt kommer ikväll från del 1...!

Dyr vår!

Jag blir lycklig på riktigt när jag ser alla dessa fina, färgsprakande plagg som Villervalla lovar i vår. Pepitarutorna är ju helt ljuvliga och lite oväntade för att vara Villervalla (och de jag längtar mest efter...). Molnen behöver jag väl inte ens säga att jag tycker om och de enfärgade basplaggen har alltid en given plats i barnens garderober.

Nyfiken var jag på jackorna i canvas - är dock inte övertygad om modellen efter att ha sett dem i helgen. Men snygga är de! Liksom kjolarna och klänningarna som Vilma nog helst skulle vilja ha en av varje av... Ja, dessa plagg är favoriter såhär långt.

Fick mig en liten smygtitt i deras katalog över kommande kläder och tyvärr tyckte jag inte riktigt om stjärnplaggen för första gången... Men kanske är de snyggare när man får se dem på riktigt - annars nöjer vi oss med glada rutor, ränder och moln i vår!

De fina bilderna är lånade från Villervalla.

En timma efter...

Äsch, tänkte jag när jag i morse sömnigt lyfte på huvudet, petade hårrufset från ansiktet och kisade mot klockan. Det stod något med :10 och jag insåg att jag måste ha stängt av klockan i sömnen och sovit en kvart extra. Det var då jag insåg att det inte alls stod en sexa först utan en sjua - jag hade inte sovit en kvart extra utan EN TIMMA och en kvart. Härlig måndagmorgon. Jag som nästan aldrig har försovit mig i hela mitt liv. Saken är den att i vanliga fall är Erik den som sköter väckarklockan i vårt hem men han skulle ju vara hemma med Filip i dag och sov på min sida så det var helt och hållet mitt fel.

Så - upp som en raket, slog benet i sängkanten, tappade linsen på golvet och bestämde mig efter denna minut för att inte stressa utan bara skynda mig. Att allt i dag skulle bli försent var ju liksom redan ett faktum och då är det väl egentligen bara att göra det bästa av läget. Att dessutom stressa med små barn brukar inte vara någon bra kombination och tack vare att Erik väckte, klädde på dem och fixade mackor åt mig så var jag faktiskt på jobbet 8:15 - trots att jag vaknat den tid barnen skulle ha lämnats på dagis...

Att dessutom en parkeringsplats väntade på mig trots min sena ankomst blev tecknet på att det här nog skulle bli en bra måndag ändå. Och det blev den. Världens bästa besked på jobbet i morse fick mig att stråla ikapp med den sol som har strålat på himlen! Tänk va, att en knasmorgon så snabbt kan vändas!

Festligt är dock att den har förföljt mig - den där timmen. Jag har liksom känt tiden flåsandes i nacken hela dagen så nu ska jag snabbt hoppa in i en varm dusch och ta lite kväll innan det plötsligt är midnatt :)

Gott slut!

Vi är hemma - vilket betyder att vi alltså kom iväg på den där hett efterlängtade Göteborgstrippen trots alla monsterbaciller som cirkulerar. Det blev dock onödigt spännande kvällen innan då Erik kom hem med en sjuk Vilma från dagis. Och här hemma låg jag i soffan, fortfarande febrig och öm i hela kroppen. Men med lite Alvedon fick vi ner både lillans och min feber och chansade på att packa. I fredags vaknade hon sedan pigg som en liten mört och ja, då chansade vi igen och åkte!

Och vilken TUR att vi gjorde det för en bättre vitamininjektion än en hel helg tillsammans hela tiden, hela familjen - det finns inte. Planlöst, kravlöst och lugnt. Inga måltider att laga, ingen tvätt att tvätta, ingen smuts att städa. Bara vara och umgås - underbart!

Dock blir det ännu en hemmadag för Filip och Erik i morgon då lilleman hostar något kopiöst så fort han rör sig lite även inomhus. Känns då inte som något bra alternativ att skicka honom till skolan med mycket utelek och -13...

Sen vore det kul att få testa på att vara lite friska ett tag. Om det går att ordna?!

Lite bilder från helgen kommer traditionsenligt så fort jag hinner! Hoppas ni får en fin start på ny vecka!

Ordning & Reda

Sällan stämmer väl ett namn så bra som detta på en butiks saker. Jag älskar Ordning & Reda. Tyvärr har vi ingen butik i vår stad men så fort vi åker någonstans smiter jag gärna in en sväng och njuter av alla fina färger och saker. Och av ordningen såklart!

När Erik och jag var i Stockholm i höstas stod jag länge och fingrade på den röda plånboken och på det flerfäragde "kortfodralet" eller vad man ska kalla det. Min nuvarande gamla och mycket slitna plånbok borde verkligen få sig en genomgång och jag vet ju att det som efter en storrensning blir över är just alla dessa kort man bär runt på. Så jag skulle nog egentligen behöva en av varje där. Särskit när jag ser hur snygga de är - ja, då behöver jag verkligen en av varje :) Dessutom blir man ju alldeles glad av de fina färgerna, inte sant?!


Och så är jag väldigt sugen på ett fodral till min nya telefon också... Har hört att det ska finnas jättesnygga, jättepraktiska och jättebilliga i Ullared men tills vi kommer dit måste jag köpa ett och då ligger helt klart något av dessa nära till hands.

Måste också såhär i Alla Hjärtanstider passa på att tipsa om nyckelringen i form av ett litet hjärta. Ett sådant fick jag i alla fall med mig hem från trippen i höstas. Ett rött. Som en symbol för att det som finns i dess ring är något mycket kärt och oerhört viktigt. Nyckeln till vårt hus ♥

Aaatjooo...

Det är inte ofta jag tänker höga tankar om mig själv men i skrivande stund känner jag mig faktiskt som en supermamma. För så här är det. Det är inte nog med att jag i måndags kväll kände att febern var på väg tillbaka. Erik höll då på att packa inför ett par jobbdagar i Stockholm och sjukdom kunde inte ha kommit mer olägligt. Så för första gången i mitt liv har jag nu roddat allt vad det innebär härhemma med tre små, matlagning, disk och tvätt som vanligt fast med den lite ovanliga detaljen att jag har haft feber som snabbt som tusan pipit upp mot 39 grader så snart alvedonen varit på väg ur kroppen.

Alvedonen som varit min bästis de här dagarna :) Kan inte annat än småle då jag tänker att jag tiden innan barn i det här läget hade legat i sängen eller soffan och varit sjuk. Eller förresten bara om allt varit som vanligt den här veckan och jag varit hemma själv. Då hade jag också tillåtit mig att faktiskt vara sjuk. Nu har det liksom inte funnits på kartan och dessutom har jag ju velat pyssla om Filip som också är dålig. Vilma och Alvin har fått gå på dagis mellan 9 och 14 i går och i dag eftersom de ju har klarat av sitt. I går var de tydligen tre barn på Alvins avdelning så det cirkulerar nog lite baciller nu...

I dag har tyvärr både jag och Filip varit sämre än i går. Näsan har runnit som en kran och den känns stor som en ballong för tillfället då jag hela tiden ser något som inte brukar synas i synfältet. Vi hostar som tokar och dessutom väger mitt huvud ungefär 100 kilo. Och så har febern inte riktigt velat försvinna trots maxdos Alvedon och Ipren i kroppen hela dagen. Kanske i och för sig inte så konstigt då jag inte riktigt betett mig som man bör när man är sjuk...

Är nu mer än lite orolig för att något mycket, mycket efterlängtat ligger i farozonen för att behöva ställas in. Måtte det inte bli så.

Det som är härligt just nu är i alla fall att Erik i kväll sätter sig på tåget, och innan första februari blir andra äntligen kommer hem igen. Äntligen, äntligen. Kanske har han aldrig varit SÅ efterlängtad!

Kanske bäst att tillägga att det här inte var tänkt som något "slå-mig-på-bröstet-och-skryta-inlägg". Nej, det ligger inte riktigt för mig. Snarare är det något jag tänker kan vara bra att gå tillbaka till om jag känner mig lite trött och gnällig någon dag. För då vet jag att det kan vara värre!

Och där nös jag för kanske sisådär femtionde gången i dag. Suck...