Ynklig lillkille

Det närmar sig det kungliga dopet nu och här sitter jag. Hemma. Med blicken vakande genom köksfönstret där en sjuk liten Alvin ligger och sover en förmiddagslur i vagnen. Vi vet inte vad det är med honom. Han hade inte ätit något på dagis i går och i morse vaknade han lite varmare än vanligt och jättehängig och matt. Vi har haft en så mysig morgon på tu man hand, lilleman och jag. Sällan det är bara vi och jag tror både han och jag har njutit av att leka precis det han vill. Och leka det vill han, hela tiden :) "Mamma, leka määäj". Och så har vi kört med sopbilen, cementblandaren, grävmaskinen och förstås traktorerna. Hetast nu är annars en sådan där lång lastbil som kör många bilar... ja, ni förstår säkert vad för slags bil jag menar!

Sen skruvade Alvin bort ett lock då vi skulle byta ett batteri och efter att ha kämpat både ur skruven och i den igen torkade han sig om pannan och sa "Jag är heeelt svettig mamma". Vår lillkille som blivit så stor. Tänk, snart är han 3 år... Vår minsting. Vart tog de åren vägen? Och han pratar och han fixar och han förstår. Han börjar bli stor nu! Och lika tillgiven som sina syskon, om inte ännu lite mer rentav. Favoritsysslan på kvällarna är nu när han går omkring och leker pussmaskin :) Då får allt och alla som kommer i hans väg pussar både här och där och själv säger han med robotröst: "H-ä-r-k-o-m-m-e-r-A-v-v-i-n-p-u-s-s-m-a-h-i-n. För sch-ljud är ju inte helt lätta att uttala ännu :)

Nästan så jag hoppas det kommer lite snor och hosta så man vet vad det är. Jag gillar inte den här sortens "otydliga" sjukdomar... Han hade ont i ryggen innan han somnade sa han också. Stackars liten.

Nu ska jag värma lite farmor-köttfärssås som jag hittade i frysen. Det var det han önskade till lunch och ibland har man tur! Jag tror minsann det blir mat framför teven så vi samtidigt kan slänga ett öga på lilla Estelle denna stora dag!

Sommarkväll

En underbar kväll går mot sitt slut. En kväll full av sommarkänslor och riktig, äkta värme. Ljuvligt! Jag smet lite tidigare från jobbet i dag och sällskapade mina stora killar hem. Skolan var stängd så Filip har lyxat med mormor och morfar och i eftermiddags slöt jag upp med dem på en uteservering i stan. Filip var överlycklig och log med värsta saltlakritssåsmustaschen när jag dök upp :)

Sen hem, in för att öppna altandörren och ut igen. Hopp på studsmatta med glada barn. Små blommor i vas. Årets första färskpotatis till kvällsmat. Vacker solnedgång och ett varmt, härligt sken över trädgården. Ljudet av puttrande gräsklippare och skrattande cyklande barfotabarn ute på gatan. Och så doftar det sådär underbart, somrigt, gott i huset. Som det gör när solen ligger på hela dagen och dörrar står öppna till långt fram på kvällen. I vårt fall, just nu med en viss doft av målarfärg inblandad!

Detta var kvällen då sommaren kom på riktigt. Livet är bra härligt!

Kalas för féer och prinsessor

Vilka dagar vi har haft! Jag verkligen ÄLSKAR långledigheter och den här fyradagars känns nästan som det dubbla med tanke på allt vi upplevt. Så fort vi har kommit åt har vi fixat och donat med vårt projekt. Barnen har lekt med kompisar, vi har myst och varit iväg på utflykt. I fredags var barnen hos farmor och farfar hela dagen och det tempo vi då hade höll nog snudd på världsklass. Ni vet när man är energifylld som en duracellkanin och inget i världen känns ouppnåeligt...

Och så avslutades ledigheten med en riktig kalasdag. Först ut var Filip som skulle på bandykalas. Kalaskillen gick sedan omlott med kalastjejen som skulle på bästa kompisens kalas för féer och prinsessor. Ni kan ju tänka… Vilma gick som vanligt ”all-in”. Den ljuvliga älvklänningen från H&M som hon fick i vattkoppspresent premiäranvändes. Naglarna skulle målas varannan gul, varannan rosa såsom klänningen såg ut. Klisterörhängen på. Armband – check. Och så glitterskorna. Sa jag att det skulle vara glitter i håret också? Kan just tänka hur de där två små har planerat och pratat om detta kalas på dagis för Vilmisen var otroligt laddad och visste precis hur allt skulle vara.

Fem minuter innan kalasstart gick så mamman förbi en spegel och upptäckte att hon hade linne på sig. Och ganska okammat hår. Ooops. Snabbfix och vi fick ta bilen några gator ner för att inte missa en sekund av detta härligt rosa och fluffiga kalas som hade alla ingredienser en liten älva kan önska. Lek och smarrig strösseltårta. Såpbubblor och skattjakt. Pyssel som simsalabim, blev en vacker festav och så en blinkande godisnapp på fingret när vi åkte hem. Med oss hem fick vi dessutom nästan den lilla kalasälvan och hennes lillasyster då de intog bilen när det var dags att ge sig av. Och Vilma och Olivia de fnissar och kramas och skrattar och bubblar så härligt tillsammans att hjärtat kniper. Kan känna den lycka det är att ha en riktig vän!

Hörde dessutom en underbar konversation dem emellan vid pysselbordet:
Vilma: Olivia, på kortet du fick av mig har jag klistrat en groda. Om du pussar den blir du en prins!
Olivia (vars vanligtvis jättestora bruna ögon blev gigantiska): Blir JAG en prins?
Vilma (med ett tonfall som om det var det mest naturliga i världen): Ja.
Olivia (slår nu ut med händerna i en dramatisk gest): Men JAG, jag vill ju vara en prinsessa.

Här någonstans bröt jag in och förklarade att inte Olivia skulle bli en prins men att det kanske skulle dyka upp en om hon pussade grodan.

Olivia (nu med mycket nöjd och aningen förvånad ton): Kommer det komma en RIKTIG prins då?


Här bröts pysslet av stundande skattjakt och det tackade jag inte nej till med tanke på den trassliga situation jag plötsligt befann mig i :)

Gissa vart?

Vi tar en paus i renoveringen därhemma och åker på äventyr. Laddar just nu med högläsning i bilen...

Vart vi ska? Borås djurpark och förväntan är stor hos samtliga! Sist vi var där var för två år sedan och det minns ju varken Vilma eller Alvin så oj, vad kul det här ska bli!

Rabarberpremiär

En solig och blåsig majdag är tyvärr lika med en väldigt allergisk Anna och efter att nästan ha fått ena tån, ett smalben och en arm sönderskjuten då Filip skulle skjuta bandyskott på mig på förmiddagen gick jag in och upptäckte att det genast blev så mycket bättre.

Så medan Erik och Alvin klippte gräs och Filip lekte med kompisar skötte Vilma och jag marktjänsten inne. Det blev som någon konstig slags bonus då man ju annars alltid är ute när det är fint väder men i dag tog jag nog absolut rätt beslut att stanna inne. Både för allergins och samvetets skull. Det har tvättats i mängd, lekts, lagats mat och så har jag sorterat och rensat ur i barnens garderober och gjort dem sommarredo, så nu är det bara för den att komma...

Vilma uppfann ett nytt ord när jag för femtioelfte gången var tvungen att avbryta vår "vi-är-på-väg-till-Göteborg-på-semester-i-sängen-som-är-en-bil"-lek för att gå och snyta mig: Men mamma, du kan ju ta med ett papper till nästa gång du är "snytnödig"! Så fiffigt och sant :)
Och så har vi premiärätit rabarber. I en paj som tog oss till himmelska smakhöjder för oj, vilket smakfyrverkeri den blev i munnen. Rabarberpaj med mandelkräm - och havrecrumble. Mmm, ni hör ju nästan hur gott det låter, inte sant?

Receptet kommer från Roy Fares, den urduktige konditorn som brukar gästa Ebba i Gokväll och vars kreationer alltid lockar. Så gillar ni rabarber i pajform bara måste ni testa. Den var verkligen helt ljuvlig... Dock inte gjord på ett kick då det är många moment i minst lika många bunkar och med disk därefter men det var det värt.

Nu - dags för kortvecka. Vi har i dag påbörjat ett mycket roligt projekt så smått här på övervåningen och det får mig att tänka på att jag inte ens visat bilderna från vårt förra. Skäms på mig. Men de ligger här så bara minnet håller ska ni få se!

I kapp

Tro nu inte att jag är i kapp. Det skulle visserligen vara oerhört skönt att vara där på alla fronter men nej, där är jag långtifrån. Var jag däremot är mer i kapp än på länge är i sömn. Efter nattens maraton...

Senaste veckan har varit minst sagt märklig, sorglig, orolig och psykiskt påfrestande och i går var det som om kroppen till sist fick nog. Jag stretade mig igenom dagen med tankarna ständigt hos en viss familj ♥

Förmiddagen tillbringades härhemma med fina vänner och på eftermiddagen skulle vi träffa andra efterlängtade. Dock kom ovännen huvudvärk på oväntat och brutalt besök och i bilen mot stan fick jag verkligen skärpa mig för att se ordentligt. Inte bra.

Vad som däremot var underbart var att pappa fick komma hem från sjukhuset så eftermiddagens lekträff ställdes in och jag och barnen fikade hos mina föräldrar. Sedan satte min ordna-fixa-peppa-planera-och-organisera-sida in och efter att ha satt mig in i pappas nya rutiner och vi fixat och donat en stund for vi och handlade åt dem och oss innan vi åkte hem och jag strax därefter damp ner i vår säng med barnen. Där somnade jag sedan som ett barn - före alla barn - och sov från strax efter åtta till strax innan sju i morse. Ganska snopen men också i kapp, vaknade jag sedan och trots regnsmatter mot rutan kändes dagen med ens bra mycket bättre än den i går.

En lugn morgon följdes av spontanutflykt till Gällstad och närspaning på Salem Al Fakir utanför fönstret medan vi tankade :) Vi har i dag pumpat oss alldeles fulla av härlig familjetid och god mat och nu får det bli en vaken kväll framför teven till skillnad från i går! (I skrivande stund hör jag förresten Vilma avbryta Erik i sagan med att fråga om man inte skulle kunna måla hennes säng glittrig... Skruttan då!)

Regntunga skyar...

Usch, det här var ingen bra dag. En oro så stor att den inte går att beskriva har haft ett hårt grepp om hela mig hela dagen. Det enda, enda jag vill är att hjälpa och bota, lindra och trösta men ingetdera hjälper.

Finaste pappa har åter varit rejält krasslig en tid och i morse hade han tid på vårdcentralen. När det så gått en timme och jag inte hört något kom den där hemska oron av att något inte står rätt till, smygande. Och för varje kvart som följde därefter växte den sig bara större och större. Jag hade på riktigt förhöjd puls och ångrade så att jag inte följt med honom. Efter fem timmar av ovisshet fick vi så äntligen tag på honom och han hade då blivit inlagd på sjukhuset... Och det är ju inte alls det stället man vill ha sina nära och kära på.

Erik lämnade i kväll barnen hos farmor och farfar och vi åkte upp till en pappa som var väldigt trött men ändå hade bra mycket mer gnista i ögonen än vad jag väntat mig. Det värmde att se och det värmde att höra hans alltid lika imponerande positiva ton.

Och mitt i allt tänker vi så mycket på lille H. Ni vet, himlens finaste lilla ängel. Som ska begravas på fredag och ännu en gång går hjärtat sönder en bit då man tänker på vad hans familj måste gå igenom.

Nej, i dag var ingen bra dag. Himlen gråter och allt jag vill är att gråta med. Halsen värker av klumpen däri. Hoppas på att vakna upp till en bättre dag och en gladare värld i morgon.

Jag är så oändligt tacksam för tripp, trapp och lilla trull som snusar så gott från sina sängar. Trygga och ännu ganska barnsligt omedvetna om vad livet vissa dagar kan ha att bjuda på.

Åtta

Så det kan gå ibland. I går var en lugn hemmadag för mig och de små. Som vanligt hämtade vi storebror i skolan vid ett och då är det inte ovanligt att någon kompis hänger på hem vilket bara är mysigt. Så blev det även i går och samtidigt som de två storkillarna smidde eftermiddagsplaner innehållande legobygge, studsmattehopp och tv-spel så planerade de två små studsmattehopp även de och så lite läsmys med mamma i uterummet. Och mamman, hon fantiserade såklart också om läsmys i uterummet men vågade sig även på att flika in en svängom med dammsugaren och en kortbloggning innan fredagseftermiddagen skulle bli fredagskväll och Erik skulle komma hem.

Allt flöt på enligt planerna tills det plingade på dörren. Och plingade på dörren igen. Och igen. Plötsligt var jag ensam hemma med inte mindre än åtta barn, varav tre visserligen var mina egna. Sex blonda sju-åringar-to-be med giraffben och ivriga röster. Sex mycket snälla och goa små killar med mycket fniss och enorm leklust. Filip strålade mer än solen själv och viskade till mig i förbifarten att "nu är HELA grabbgänget här mamma!!!" och hjärtat blev alldeles varmt av att se den lyckan och hur han liksom minglade runt för att hinna leka lite med alla. Och jag kom på mig med att få den där tycka-om-känslan av att ha mycket människor runt mig.

Nu kan man väl känna att i längden är det kanske smidigare att de leker på "neutral mark", som fotbollsplanen strax bakom huset, när de är så många men någon gång i bland går ju bra. Vilma och Alvin var alldeles häpna över invasionen och Alvin mumlade förundrat "mååånga killal, mamma" :)

Det där bokmyset fick inte riktigt plats, inte heller den där dammsugarsvängen jag hade tänkt. Och såklart inte bloggningen. Ibland är det dock bra att det inte blir som man har tänkt sig. Särskilt för planeringstyper som jag.

I dag har vi vågat oss ut med Vilmisen först till Filips simskoleavslutning och sedan till Max för lördagslunch. Vattkopporna är ett avslutat kapitel då den sista torkat rekordsnabbt och kanske, att nästa vecka kan bli en helt vanlig sådan för oss...

Nu väntar soffmys med Erik. Jag har hört att godisskålen är på plats. Nu återstår att fylla på vinglaset och slå på kvällens film! Trevlig lördagskväll på er alla!

Vårlig Vattkoppsvecka

Vi har bytt bredbandsbolag så efter att ha varit utan internet kommer här lite bilder från vår vecka. Vår vårliga vattkoppsvecka som jag nu tar igen på bloggen med råge :)

Så välkommen som maj var i år har den väl förresten aldrig varit. Efter en sådan märklig vår med snö på självaste påskafton och otaliga gråa, regniga dagar med få grader och en massa blåst…

Men så kom den till sist och det med buller och bång. Våren! Eller sommaren kanske man snarare ska säga för sommarvärme är ju precis vad många av oss haft den här veckan.

Valborgsmässoaftons kväll blev en myskväll med bara familjen. På grund av prickar ställde vi in en träff och på grund av samma prickar ville vi inte beblanda oss med hundratals andra vid elden utan när solen så sakta började gå ner lastade vi ut tre pyjamasfisar i bilen, stoppade om dem med filtar och tog en vårlig kvällstur med eldspaning.

Någon eld såg vi dock aldrig men väl vackra, böljande landskap där skir grönska börjat titta fram här och där. Åkrar och vårfixade trädgårdar. Nöjda kossor, grillande människor och slingrande landsvägar. En spegelblank sjö där en fågel simmade ut och lämnade vackra spår efter sig precis när vi for förbi. Allt ackompanjerat av en absolut vindstilla kväll, blå himmel och en solnedgång som nästan tog andan ur en… Sagolikt!

Första maj gjorde vi en liten utflykt. Vilma är ju som sagt lika pigg som vanligt men vi ville hålla oss på avstånd från andra människor. Pannkakslunch på filt i gröngräset och lek i rolig lekpark med värsta kill-i-magen-karusellen (som Erik blev illamående i efter ett halvt varv :) ). Böljande vitsippshav, damm med fiskande barn, grodor som blev nyfikna på oss och hysteriskt fågelkvitter.

Allt detta underbara gav den där energin som bara solen och våren kan ge och det enda som bröt av mot allt det trevliga var ljudet av min snörvlande och snytande näsa… Jag tror det var min mest allergiska dag någonsin faktiskt. Alldeles skinnflådd under näsan, nysandes och med kliande ögon. Jag säger bara NJUT till alla som inte lider av detta för det grusar faktiskt en del av allt det härliga. I synnerhet den förlamande tröttheten som allergin för med sig.

Väl hemma var det dags för fotbollsträningspremiär för Filip som till skillnad från förra året tyckte det var hur kul som helst. Men så var ju nästan alla nya kompisarna från klassen där också och bara det i sig är ju roligt kan man förstå. Killarna köpte sedan med pizza hem till kvällsmat och Filip blev klar först och smet in till teven. Där hittade vi honom sedan, sött sovandes innan klockan var halv åtta. Det har nog inte hänt sedan han var spädbarn. Typ :)

I går, när det var riktigt supervarmt var det min tur att vara hemma och jag lovar att jag njöt från morgon till kväll. Jag vill alltid spendera så mycket tid jag bara kan med de små men efter det som hänt vill man det ännu mer och man är ju så innerligt, innerligt tacksam att får ha dem så nära... 

Dessutom var det Filips namnsdag och han fick önska vad han ville till fikat. Kladdkaka med salta lakritsgodisar blev valet och långt inne i skåpet hittade jag en påse turkisk peppar... Dessa i krossad form serverades sedan till kladdkakan, hallonen och grädden och namnsdagsbarnet var så lyckligt! Och världens bästa Vilma hade till och med dukat med partyhattar! Ska det va, så ska det va!

Nu kallar sängen som alltid efter mitt sena bloggande. I morgon är det fredag igen och en ny helg tar vid. Galet vad tiden springer...

Vilma Vattkoppa

Här ser ni lilla fröken Prick, för visst kom de till sist även på familjens syster. Vattkopporna. Vi såg några misstänka små plitor på ryggen i lördags, 15 dagar efter Alvins första, och dessa visade sig sedan i söndags ha fått en hel massa kompisar som slagit bo på vår lilla Vilma för en tid. Fascinerande sjukdom på ett sätt som smittar så...

I söndags tyckte vi de pluppade upp med väldig fart och tänkte att nu får nog hon det Alvin inte fick men sen plötsligt hände det inte så mycket mer och just nu, på dag tre, så har hon till och med färre än lillebror. Kanske 25-30 stycken sammanlagt... och ännu ingen feber och ett väldigt gott humör även på henne men man ska inte ropa hej än. De första har nu blivit vätskefyllda och det är ju därefter som kliandet kan börja så kanske skriver jag annorlunda redan i morgon! Så otroligt skönt dock om även hon får en lindrig variant.

I går var Erik hemma och i morgon är det min tur. Och just tur får man väl nästan kalla det med tanke på vädret de lovar. En "bättre" VAB-vecka kunde hon knappast ha prickat (hihi!) in :)