…och många små brokiga, är den långa titeln på boken som efter bara en läsning föll rakt in i Filips hjärta - han fullkomligt älskar den. Tack vare tips från fina mamma Sandra blev den här en av böckerna i välkomstpaketet då vi nyligen gick med i Barnens Bokklubb. Och tro mig, det finns för tillfället ingen som kan konkurrera med denna underbart söta, roliga och nytänkande bok. Siffror blandas med färglära och dråpliga rim med skojiga bilder. Den går att läsa på massa olika sätt; ena gången med fokus på siffrorna, andra med siktet inställt på färgerna och nästa där lilleman fyller i rimmet. För vem faller inte för rim som ”4 brunetter bakar baguetter”, och ”6 små rosa äter capricciosa”? Vi föll pladask och fnissar gott när Filip med tindrande ögon skriker ÄTER CAPRICCIOSA så snart man närmar sig den rosa sidan med de glupska små figurerna :)
Det är Carin och Stina Wirsén (mor och dotter) som står bakom denna bok. Om Stina och hennes syster såg jag i dag sammanträffande nog ett reportage i senaste numret av Family Living. Där står bland annat att de nu satsat på tyger, lampskärmar, t-shirts m.m. med de små brokiga på...












Eftersom en linjal ser krokig ut i jämförelse med Filips extremt raka hår så klippte vi honom inte kort den här gången heller. Den dag vi gör det så får det nog bli kort frisyr för att se bra ut och det är hans mamma inte redo för ännu… Jag vill allt ha kvar min lille pojke ett tag till, så det blev i stället en rejäl toppning och urklippning och i alla fall en frisyr – en lång pojkfrisyr. Filip tycker det här med frissan är jättespännande. När vi kom fick vi vänta och jag förklarade att man då ska sitta i soffan och läsa tidning. Filip fick fatt i en serietidning och hämtade en inredningstidning till mig och slog sig sen ner tätt intill mig med dinglande ben och förväntansfull blick. När det så var dags satt han högt uppflugen i stolen med det färgglada skynket över sig, ett nöjt leende på läpparna och fingrarna ivrigt pillandes i russinpaketet och babblade på om allt möjligt. Mest handlade det om russin. När Lina så var klar och hade fönat håret och till och med haft i lite vax höll hon upp spegeln så han fick se. Filip flinade förtjust, la huvudet på sne och sa ”Ilip jättesnugg”. Sen fick han betala själv och gav till sist frissan Lina en kram. Kan just tänka att han kände sig stor den stunden!
Nu knorrar det i vagnen. Liten dam vill nog ha mat. Sen ska jag banne mig planera in bloggning i kalendern hädanefter. Saknar det så in i Norden att jag måste skärpa mig och helt enkelt försöka få in det som en rutin i rutinerna - åtminstone några gånger per vecka.