Första maj i dag och första inlägget på väääldigt länge.
Också första gången jag slår ett rekord härinne. Kom att tänka på det
häromdagen då jag faktiskt var bra nära att slå mig ner en stund för att se om
jag mindes inloggningen hit. Och när jag kom på det så bestämde jag mig för att
då kunde jag lika väl vänta ett par dagar till. För att slå det där rekordet.
Nu är det inget att sukta efter precis. Men någon gång ska ju vara den första.
En överhoppad månad här Hemma. Inte ett endaste litet hej ens under hela april
månad. Men så var den också lite av en skitmånad och förtjänar faktiskt att
hoppas över här.
Skitmånad på så vis att vi inte har haft flytet med oss. Ni
vet när marginalerna gång efter annan har hamnat på fel sida. Om det så har
haft att göra med rödljus en stressig morgon på väg till jobbet eller något
annat. Det har varit extremt mycket jobb för Erik, kanske rekord någonsin rent
av. Min fina pappa har plötsligt och ganska hastigt till slut fått en diagnos
över det ingen läkare har lyckats komma underfund med på flera år. Han var i
Malmö för några veckor sedan och fick där veta av en läkare som är en av de
allra bästa, inte bara här i Sverige, att han har en ryggsjukdom som bara har
konstaterats i 25 fall – i hela världen. Inte Sverige. Och han är alltså en av
dem. Så extremt… Förhoppningsvis, om hjärtat orkar, ska han opereras i höst och vi kan
nu bara hålla tummarna. Det han också fick veta, var att han har fått en
tråkig sjukdom till. En som inte går att bli av med så nu blir det ännu en runda med
remisser till olika ställen och nya mediciner som ska prövas ut. De största
kämparna i världen är de. Min mamma och pappa.
Många besked har det blivit genom åren så lite har man
liksom vant sig, men detta tog hårt. Svårt att finna utrymme och tid till alla
tankar och snurriga nätter med snurriga drömmar. Och så som extra krydda
pollenallergin from hell. Aldrig har jag varit så nysig, kliig och trött av den
som i år. Där är jag dock inte ensam…
Månaden – och påsken - avslutades sedan med en veckas
vabbande för lilla Vilma som har haft lunginflammation. Med hemskaste hostan
och de mörkaste av ringar under ögonen. Lilla snorpan vad duktig hon har varit.
I går, på självaste Valborgsmässoafton, tog hon sista hutten penicillin så i
morgon hoppas vi kunna ge henne en överraskning som hon längtat länge efter!
Vilket inlägg va, inte visat mig här på så länge och så när
jag väl gör det blir det bara en massa gnäll. Men som oftast finns det en
anledning när det är tyst en längre tid härinne och den vet ni nu. Eller de,
rättare sagt. Och bättre att ta allt gnäll på en gång än att läsa det var och
varannan dag :)
Sen har det ju såklart hänt en massa bra också! Påsken var
ju så härlig (dock röstlös för min del som tappade den helt först och sen
kraxade i över en vecka) och efter den kom det helt ljuvliga vädret med riktig
sommarvärme så vi är väldigt tacksamma att Vilma i alla fall har fått vara ute
när hon har varit sjuk!
Och så avslutades skitmånaden med en riktigt trevlig kväll med vänner på mat och sen en sväng bort till vårbrasan. Det var nästan så man kände i luften att maj var på väg och att den skulle komma med nya krafter och förhoppningsvis bli bättre på alla vis.
Och definitivt mer bloggrik!
Och så avslutades skitmånaden med en riktigt trevlig kväll med vänner på mat och sen en sväng bort till vårbrasan. Det var nästan så man kände i luften att maj var på väg och att den skulle komma med nya krafter och förhoppningsvis bli bättre på alla vis.
Och definitivt mer bloggrik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar