
När jag väntade Filip lyssnade vi under husrenoverandet på mycket Kent, en del Madonna, lite James Blunt och så på lugnet personifierat – Sophie Zelmani. Den här lill* kan nog redan nu nynna med i Världens bästa Karlsson, Köttbullelåten, Malins lilla Skrållan och inte minst den mesta sätta-sig-på-huvudet-låt jag någonsin hört – Jag är en gräshoppa. Den är på sätt och vis hemsk att höra på eftersom man vet att det efter bara ett par lyssningar är kört. Man kommer gå omkring och nynna på den resten av dagen. Samtidigt är den ju så mysig eftersom både Filip och hans små kompisar fullkomligt älskar den.
Så jag tror faktiskt att det kan vara bra med stunder av rogivande plingeling för litens öron. Om det hela inte bara är hokus pokus vill säga. Värt att testa är det i alla fall – det kan ju vara så att det låter jättemysigt därinne.
3 kommentarer:
Det där har jag också hört om, låter mysigt på något vis. SJälv tycker jag att ljudet i dessa påminner om någon liten mystisk presentaffär som säljer rökelse och sånt :-) Kram
Haha, ja det har du faktiskt rätt i! Men visst är det ett mysigt ljud?!
Hoppas nu bara inte bebisen blir alltför "skum" av detta =)
Kram!
Åh det är ju ett superharmoniskt litet mysljud :-) . Kan tänka mig att det passar en liten pyttebebis perfekt!
Skicka en kommentar