Tummenfeber

När jag väntade Filip rådde Muminhysteri. Jag tycker Mumintrollen är väldigt söta och trenden den hösten resulterade i påslakan och spjälskydd med de trinda, vita trollen. Filip upptäckte dem egentligen inte förrän för ett år sedan ungefär – de på spjälskyddet alltså. Det var en skräckslagen upptäckt som satte sina spår en tid framöver. Nu är de dock mycket goda vänner och även en liten pixibok har införskaffats som man måste läsa med finsk brytning. Då fnissar Filip. Han är dock bekymrad över Lilla Mys bistra uppsyn och har fått för sig att hon är ledsen, så varje gång hon dyker upp på en sida gör han gråtljud med plutande underläpp och pussar på henne.

Som vanligt blir mina parenteser långa och jag har nu nästan glömt vad det var jag skulle komma till… Tummen var det ju! Denna söta lilla figur har senaste året dykt upp i fler och fler sammanhang. Tummen är för mig väldigt kär då den var en favorit när jag själv var liten. Suck, tänk vad de lurar på oss 70-talister en massa nostalgiprylar, va? Först kom Lilla spöket Laban och Mumin, tätt följda av Barbapappa. Och så nu Tummen med Lilla Anna och Långa Farbrorn i släptåg.

Och jag går på det. Igen. Det riktigt kliar i fingrarna efter att få köpa något. Fast inte för många saker i serien. Då blir det ju ”en dräkt”, som Erik säger :) Favoriter är matsetet (som ju dock dröjer länge innan man kan använda), barnvagnshänget och så babygymet. Det är riktigt mysigt, med såå fina färger. Fast babygym finns redan sedan Filips bebistid. Så det kan jag glömma. Fast jag kikar ändå på det varje gång jag är på Första klass och trånar bland alla deras fina saker…

Shoppingvärlden vad gäller små barn är verkligen livsfarlig. Livsfarlig och underbart mysig och rolig. Och det är ju så få år de är små så jag har bestämt mig för att passa på att njuta så mycket jag bara kan :)

Bilder: Första klass och Barniallt