Sommarsmaker

Något som får både mig och min Erik nöjda när vi är och handlar så är det om vi hittar nya smaker på saker. Allra helst på yoghurt, fil eller juice som alla är flitiga förbrukningsvaror härhemma. Sist vi var på Ica Maxi såg jag bland alla människor en hand viftandes i luften med ett yoghurtpaket. Ägaren till handen var ingen mindre än Erik som med triumferande blick visade att han gjort inte mindre än två vinstnapp i kyldisken den här gången.

Tyvärr är jag inte så förtjust i fil vilket ju hade varit bra mycket nyttigare än att glufsa i sig en massa yoggi, men både Erik och Filip äter det gärna. Det är lite intressant det där hur åtminstone vi ändrar frukostvanor efter årstid. På hösten och vintern gör vi ofta gröt vilket sällan sker nu under den varmare årstiden. Det som dock står sig under hela året är att på helgerna vitaminchocka kroppen med egengjord smoothie vilket sannerligen är en bra start på dagen för både kropp och själ!

När det gäller yoggi är en stående favorit Arlas milda yoghurt med vaniljsmak. Som variation, om än söt sådan, kan det till kvällsmackan vara gott med en lite sötare variant (*harkel* även om den ibland även slinker ner på morgonen…) Just nu har jag två nya favoriter och de är faktiskt båda Eriks fynd från i fredags. Arla har haft en smakaudition bland sina konsumenter och nyligen lanserades två vinnarsmaker. Den ena med smak av vit persika och vitt te, den andra med jordgubb, lakrits och vanilj…mums! Kanhända tröttnar man fortare än kvickt men den sistnämnda smakar så gott i min mun att jag inte kan låta bli att ”mmma” högt när jag äter ;) Just smaken av lakrits som sticker fram sådär lagom mycket är både överraskande och otippad. Ni måste testa den! Även den med vit persika och vitt te är en njutning med sin lena smak. Testade förresten även en ny från Valio med smak av fläder. Fläder är det absolut bästa jag vet men tyvärr var denna variant en besvikelse då den knappt smakade något alls. Synd, hade annars kunnat bli en riktig sommarfavorit.

En helt annan sak. Häromdagen upptäckte jag en stark likhet mellan våra barn, en språklig sådan. När jag vaknade hörde jag Vilmas mjuka röst bredvid mig i sängen upprepandes ett mycket välkänt mantra; ”gottigottigottigott”, medan hon glatt smaskade på sina händer i väntan på frukost. Nu var det inte helt tydligt men hon lät precis som Filip gjorde på sommaren för två år sedan. Festligt, inte sant?!

Nu ska jag rulla Canneloni till farmor och farfar som snart kommer på besök. Hasta la vista!