Det blir inte alltid som man tänkt sig...

I går blev det inget Vilmainlägg. Det skulle det såklart ha blivit men ödet ville annorlunda och efter en jättemysig spontanutflykt till Lager 157 och Bolagret tillbringade vi kvällen och en bit av natten på akuten. Det var när vi skulle stiga ur bilen här hemma som Erik plötsligt knappt kunde gå. Benen bar honom liksom inte och de gjorde det definitivt inte åt det håll han ville. Han tappade helt balansen och kände sig i huvudet som om han druckit några glas för mycket. Jag ringde direkt till jourcentralen för sånt här är ju så otäckt. De tyckte vi skulle komma in med honom bums och där ställdes vi inför ett nytt läge med våra två små som dessutom inte hunnit äta kvällsmat...

Och oj vilken lycka, glädje och förmån det är att ha vänner som våra här precis i närheten. Nu fick vi även erfara det på ett nytt sätt. Vi lämnade Filip hos några av dem, underbara S och P som sen gjorde kvällen och natten till något Filip babblat om hela dagen i dag! Han hade blivit så väl omhändertagen och haft så kul med kompisen Jonah :) Så nu har han premiärsovit borta hos en kompis, knappt 3 år gammal!

Lika väl omhändertagna blev först inte vi då vi satt i väntrummet mellan klockan 19 och 00.30 innan läkaren uppenbarade sig... Dock en mycket trevlig sådan. Vilma hade vid det laget sovit gott i min famn sedan flera timmar tillbaka. Erik hade börjat känna sig aningen piggare och under timmarna vi suttit där märkt att lägesförändringar försämrade yrseln. Efter en hel rad fysiska tester fick vi så äntligen åka hem och klockan hann bli två innan vi kom i säng. Läkaren vi träffade sa att yrsel är ett av de mest diffusa symtom man kan komma in med - kan ju bero på så mycket. Dock visade de tester han gjorde att läget var ganska så under kontroll med några små avvikelser. Vi ska nu avvakta några dagar och se vad som händer. I dag har det pendlat en del men nu i kväll sakta börjat bli bättre. Hoppas, hoppas så innerligt att det vänder för att aldrig mer komma tillbaka. Sjukdom är det värsta som finns och det man värdesätter högst är helt klart att ens nära och kära ska få vara friska.

Får se om jag orkar med ett Vilmainlägg i kväll eller om det blir ett extra i morgon i stället. Ja, det blir det nog faktiskt. Sängen känns SÅ lockande nu...