Det är helt klart skillnad på att fota en 1-åring och en 3-åring. Den sistnämnde sitter i alla fall någorlunda still även om han också har myror i baken, dock av en annan ras än Vilmas. Myrorna alltså. Hennes är mer okontrollerbara. Filips finns där men går att hejda ett slag med hjälp av lite clementinmuta eller som i det här fallet busmorfar som drog hela sitt busregister. Vi gjorde ett snabbt försök en kväll härhemma men då ville det sig inte riktigt för vare sig objektet eller fotografen. Dagen efter, hos morfar, gjordes andra och sista försöket och mitt i gyttret av bilder med tungan ute, tungan åt sidan, fingret i munnen, tummen i näsan, clementin på huvudet, söt Filip med halva huvudet ur bild, mitt däribland fanns bilden. Ni vet den där man vill skicka in till tidningen till födelsedagen. Bara det att Filip inte var ensam på den. Clementinen var också med och så även tre grötfläckar på tröjan. Snälla mammavännen Hanna ryckte in och trollade bort både clementin och fläckar. Resultatet får ni se på lördag :)
Nu återstår bara julkortsfotograferingen, sen är årets alla bilder avklarade.
1 kommentar:
Jo nog är det ganska svårfotade när de vill sätta den sidan till ;-) Fast jag är ganska övertygad om att storebror kommer att vara charmigast av alla i tidningen i morgon. Med eller utan grötfläckar.
Kram
Skicka en kommentar