Jensens, shopping och LEK!

I morse hade vi rörmokarbesök härhemma då vi i helgen haft totalstopp i avloppet på toan uppe och Erikstackarn efter två timmars gnetande med rensrör inte fått loss något. Filip tyckte allt var oerhört spännande och klängde med skräckblandad förtjusning kring mina ben när han - rörmokaren - plingade på dörren. Förtjusningen tog dock tvärstopp då värsta stora spolmojängen släpades upp på vår övervåning och in i badrummet. Vår store, lille kille grät då otröstligt ända tills arbetet var fixat… Tänk, så små de ändå är när det väl gäller. Det var samma sak med gatsoparbilen i våras. Kul på avstånd men grymt skrämmande på dagisgården. Hursom, stoppet är väck. Huruvida det var en leksak eller något annat lär vi aldrig få veta men skönt ska det i alla fall bli för numera ständigt kissnödiga mig att i natt inte behöva smyga nerför trappan.

Sen for vi in till stan och åt supergod lunch på Jensens Böfhus. Nog för att Filip gillade köttbullarna men mjukglassbuffén slog de inte. Och att den där glassen inte kom ut genom öronen är ett under. Lite småfestligt var det dock att tjejen som serverade var tvungen att ursäkta sig tre gånger under vår beställning. Först för att barnmenyerna var slut, sen för att korven var slut och till sist för att sugrören var slut… Sommartider, javisst men hur svårt kan det vara att åtminstone fixa fram nya menyer och sugrör?!

Efter lunch shoppades det hejdlöst på köpcentrat där vi bor medan lillan sov i sin vagn. Massa höstnytt har börjat droppa in och förutom lite basplagg till de två barn vi redan har, som mysplyschbyxor till Filip och mysplyschleggings till Vilma (inte av märket Mysplysch utan i mysig plysch ;) ), blev det också tuffa jeansleggings till henne samt en tokfin tröja till Filip som jag hoppas hinna visa här inom kort. Och så fick lill* bebisen en lurvig vit kofta. Här måste jag säga vi känner oss som förstagångsföräldrar då ju båda våra andra är novemberbarn och därmed haft overall som enda ytterplagg sina första månader.

Efter smaskigt fika med god latte var vi laddade för dagens sista aktivitet. Länsmuseet i stan har nu under sommaren en utställning som heter Lek, och leka var just vad man skulle – och det enda man ville - göra där. Förutom att det var typ hundra grader varmt därinne var det en riktig höjdare. Klätterväggar, kojor i trädstubbar, klossar, rutschkana, utklädningsrum, ritbord och sagolyssning fanns bland aktiviteterna och så inte minst rummet där man FICK hoppa i soffan, klättra på bordet och tokkladda på spegeln!

Vilma visade upp gott självförtroende genom att överförtjust och fnissande kalla en typ 3-årig tjej som nästan var två huvuden längre än vår korta lilla skrutta för "bäbis". Tjejen såg sig lite frågande omkring och undrade säkert vem hon menade... Och Filip, han la en peng i önskebrunnen utanför museet innan vi åkte hem. "Snälla blunden (brunnen), hör här: Jag önskar mig en potatisplockare. En sån där stoool löööd (stor röd). Och gul. Tack." Sen ville han för säkerhets skull göra om proceduren en extra gång men då var vi slut på mynt så vi får väl se om "blunden" kan vidareförmedla detta till tomten i jul.

Ännu en riktigt mysig och minnesvärd familjedag. Det känns som att det bara dräller av dem nu - de där dagarna. Och jag som skulle vara tacksam för en vecka efter jobbet. Gissa då hur nöjd jag nu är efter snart två och en halv? Helt ofattbart! Och då är det ju verkligen inte så att vi inte vill träffa vår bebis. Vi LÄNGTAR tvärtemot massor men är såklart oerhört tacksamma för varje dag som har gått med den kvar i magen.