Öleblo

”Nästa gång vi åker till Öleblo, då ska vi sova tleee nätter här”, var det första Filip sa när han vaknade förra lördagen i Örebro. På en mjuk madrass på golvet i farmor och farfars ganska nyinköpta lägenhet. Farmor och farfar bor ju här i stan men har nu även köpt en lägenhet i deras gamla hemstad för att både de och även Erik och hans syster ska kunna behålla banden till den plats de kommer från. En väldigt trevlig stad tycker också jag som varit där ett antal gånger genom åren. Att nu ha ett ställe att bara kunna åka iväg till sådär över en helg närhelst det passar, det insåg vi förra helgen kommer vara en sann lyx för oss framöver. Farmor och farfar har lyckats väl med att ”sätta detta bo” för trots att vi bodde fem personer i en tvårummare så kändes det inte så trångt. Compact living funkar helt klart under kortare perioder under förutsättning att boendet är välplanerat och därmed välutnyttjat och så kändes det.

Fredagen inleddes med ett besök på stora Lek och Buslandet där vi busade tills vi var alldeles färdiga. Efter svindlande turer i tokhala rutschkanor, hisnande hopp i studsmattor, ett litet träningspass för Filip och Vilma i minigymet samt upptäcktsfärder upp i de stora klätterställningarna avslutade Vilma med att med tunga kliv kämpa sig fram i bollhavet medan Filip en sista gång sköt bollar från kanoner på ett skepp så det ven om öronen. När Vilma sen nästan somnade på en haj åkte vi vidare mot vårt boende för helgen och hade tacomys framför Idol.

Nästa dag bjöd på storloppis, en runda på stan, långlunch på Jensen´s samt promenad och lekparksbesök i stadsparken. Det var en bitande kylig höstdag och efter en stunds lek i snålblåsten fick fika i ett av de gamla fina röda trähusen i Wadköping avsluta lördagens äventyr (När vi skulle ta oss in där kunde vi inte ha med oss vagnen utan fick packa ur den utanför. Plötsligt var Vilma borta och efter en mikrostund av hjärta i halsgropen hördes en välbekant stämma för full hals och med glättig ton säga som i ett mantra ”Hej! Busa, bajsa!” gång på gång på gång. Det var vår lilla Vilma som stod på trappan ut mot gatan och välkomnade alla som gick förbi… Trevligt tyckte vi ;) )

Helgen i "Öleblo" var ett välkommet avbrott i vardagen och det känns otroligt kul att framöver ha ett så givet utflyktsmål för helgäventyr på annan ort.

Jag ligger så mycket efter i mitt bloggande och om jag bara kunde så skulle jag gärna sitta en hel dag och bara skriva, skriva, skriva för huvudet svämmar nästan över av saker jag vill minnas och få på pränt. Önskar återigen att jag kunde konsten att fatta mig kort men det är ju inte min grej har jag insett så vi får väl se… Tiden ska räcka till så mycket. Tur då att vi idag har en timme extra att spendera!