Julen i bilder

Såhär fick det bli i år. Tur är att trots att julen är förbi med flera veckor har jag minnet i behåll och här kommer en liten sammanfattning av familjens första jul som fem.

Ju fler desto bättre, för oj så mysigt vi haft det! Sen ska jag inte sticka under stol med att några lugna dagar har man inte längre och då menar jag de där när man inte gör något annat än myser. Nu finns det liksom alltid något att sysselsätta sig med. Blöjor som ska bytas, disk som ska plockas i eller ur diskmaskinen, tvätt som ska vikas eller tvättas, mat som ska fixas, kläder som ska på och kläder som ska av... Listan kan nog göras typ hur lång som helst men mellan alla dessa måsten har vi myst för fullt.

Efter att ha försökt föreviga två små julfina varelser framför granen utan att lyckas särskilt väl firades sedan julafton halva dagen hos Eriks föräldrar och halva dagen hos mina. Detta innebar även två tomtebesök och jag kan lova att Vilma var precis lika skräckslagen bägge gångerna! Filip satt som ett ljus och svarade tomten med en annorlunda, vän och redig röst. Skrämmande eller ej – givmild som få är han den där rödklädde figuren och lite snälla hade vi nog allt varit allihop med tanke på alla fina saker som nu flyttat in i vårt hus.

Barnens klappar hade fokus på nya lekrummet. Bland annat fanns där bidrag till maskeradhörnan i form av fulsöta trollkarlskläder i sladdrande sliskigt tyg och en fladdrande cape i lila sammet, en skimrande prinskrona, pippiperuk och en rosa prinsessklänning till husets lilla sessa. Vi hade köpt nederdelen av Ikeas nya minikök ”Duktig”, målat det vitt och satt upp det med en rödmålad plywoodskiva bakom samt en hylla ovanför där två små LED-spotar lyser upp för de små bagarna. I deras paket dök även upp brödrost, kaffebryggare och trägrönsaker med kardborre mellan som kan delas med kniv. Detta i kombination med alla små läckra bakverk i tyg som dykt upp här på sistone (mer om det en annan gång Viktoriavännen!) har gjort succé! Och vi är beredda att hålla med, det är svårt att inte dras med i de nya cafélekarna. Och så lite mjuka paket á la syskonmatchande PO.P-nattkläder, lika matchande stjärnor från älskade Villervalla och så lite svartvitt från Lundmyr till minsta älsklingen.

Julens mest tålmodiga barn blev till sist ändå Vilma som omsorgsfullt och koncentrerat trasslade snören och pillade tejp på alla sina paket, de flesta av Alvins och så även mina och mormors. Detta samtidigt som hon mumlade om ”tonten”. ”Vimma possa, kama tonten – neeej. Hejdå tonten!”. Och nej, pussar och kramar från Vilma det kunde de två tomtarna se sig i stjärnorna efter. Då var nog chansen större för den sista tomten vi träffade att få en puss från mamman ;)

Fyrkantiga av all mat och med alla barn inburna till sina sängar damp vi på julaftonskvällen till sist ner i det fridfulla huset framför granen och tryckte i oss lite julgodis samtidigt som vi summerade dagen – och blickade fram mot morgondagen då alla påsar skulle packas upp.

Samtidigt som juldagsmorgon glimmade härhemma pågick också tävlingen om tjorvigaste morgonfrillan. Vann gjorde som alltid Filip tätt följd av lillasyster. Den dagen blev faktiskt härligt lat med hela familjen i myskläder frossandes i alla julklappar. Man kan säga att de små skördade gårdagens öppnande för sällan har nog lekts så intensivt en hel dag. Jag tror det mesta prövades, så även min nya concealer som tomten så snällt fixat åt trebarnsmamman :)

Svisch sa det och så hade en hel vecka gått och det var dags att fira in det nya decenniet. En jättetrevlig kväll tillsammans med allra bästa vännerna hemma hos familjen som har gård och där lilla Jonathan likt Filip älskar maskiner. Filip blir alltid så gott som okontaktbar när vi är där, så även denna gång och därför figurerar bara två av syskonen Bus på bild från denna afton. Vilma i sin guldiga nyårsblåsa som hon var omåttligt stolt över. Det svarta diademet hon så omsorgsfullt fick på plats på fel håll innan vi åkte hemifrån är vid tidpukten för fotot någon helt annanstans.

Jullovet 2009/2010 kommer man nog för alltid minnas som det snörikaste på bra länge. Det är galet mycket snö här nu. Det är svårt att säga hur mycket det är då det yrt så sista dagarna men fyra decimeter är det åtminstone och det innebär halva Vilma på längden vilket är en söt syn då vi är ute. Snowracer och pulka är så gott som varje dag de givna aktiviteterna och det är även en av mammans favoriter. Vore det inte för den bitande kylan som nu varit så är jag nog så gott som outtröttlig vad gäller att åka nerför och springa uppför backarna...

En liten resumé fick ni här. Sakta men säkert jobbar jag mig i kapp och är nu snart framme vid dopet. Tycker inte om att ligga såhär efter i mitt dokumenterande men det är nog bara att gilla läget och inse att så kommer det vara ibland i vårt nya liv som fem. Som tur är bor dock en envis liten typ i mig så förr eller senare kommer det!