Vitt

Överallt vitt. Vitt och nytt och ljust och fräscht. Nu är alla kära tomtar och änglar omsorgsfullt nerpackade i lådan märkt ”JUL” där de får husera bäst de vill till nästa gång det beger sig. Och kanske skvallra med varann om hur denna jul var. Om hur den där lilla bebisen i huset nästan tittade lite kärt på en av dem. Eller om julens stora olycka då en felpassning av Filip med en av Alvins mjuka bebisbollar gjorde en av dem huvudlös. Eller då Vilmas kompis Noel tog den stora vita tomten i luvan så pass ivrigt att han efter den dan aldrig mer blev sig lik. Tomten, inte Noel. Dock tycker vi nog alla att han gör sig bättre i sin nya wild and crazy-look med luvan ståendes rakt upp.

Förra året var det ett tårdrypande farväl till tomtarna av Filip, då 3 år, som pussade dem alla i turordning innan de intog sina platser i lådan. Det var inte poppis i år heller men jag tog det lite i smyg medan de små hjälpte Erik att baka pizza. Dock kom Vilma in till mig, tittade i lådan och möblerade om bland de översta tomtarna tills de låg bredvid varandra och hon nöjt konstaterade: ”Kompisar!” innan hon tassade ut i köket igen.

Krispigt vita och om våren anande tulpaner får alltid ersätta den stora gröna växt med fot som vid den här tiden kastas ut. Det blir verkligen ett tomt hål efter granen som har en så bra placering här att den syns från alla vinklar och vrår. För att inte tala om det mysigt varma sken den ger. Men faktum är att den inte alls var så grön och grann nu som för tre veckor sedan. Snarare grå och dassig men ändå med nästan alla barr kvar på grenarna.

Jag ska förresten erkänna att jag inte heller tycker om att kasta ut julen egentligen, särskilt adventsstjärnor och stakar och särskilt inte i år då det är så juligt och fint där ute. De gör sig liksom ännu bättre då. Men när det gamla året övergår i ett nytt och dessutom trettonhelgen är passerad, då känner man liksom att det snart inte är någon återvändo och när man kommit till den insikten då känns det bara sorgligt att ha det kvar. Och plötsligt är ta-bort-ivern lika stor som plocka-fram-ivern var för en dryg månad sedan och det känns i stället bara skönt att få undan allt och återställa ordningen. Storstäda huset, få bort julblommorna och få in en doft av vår vilket brukar ordna sig lätt som en plätt med något Clean Cotton-doftandes från Yankee Candle

En av julen allra bästa klappar var vår nya värmande vän, vintrigt vita Ofelia från Ikea. Lika gosigt varm och mysig som den är att krypa under, lika vacker är den där den små korta stunder hänger prydligt hopvikt över soffan. För oftast är den faktiskt upptagen. Antingen av en mysande Vilma, en kojbyggande Filip eller en nyfiken och pillrig liten Alvin som mer än gärna trasslar in sina små fingrar i den.

En annan vit nyhet är också den från Ikea. Gasell var namnet och han står nu bredvid min plats vid bordet. Vi har de senaste dagarna prövat att sätta Alvin i barnstol och då måste han såklart få ta över storasysters plats vid kortändan av bordet och där få sin självklara uppmärksamhet. Tripp trappen som Vilma suttit i har (äntligen) fått flytta ut i förrådet på obestämd tid då den nu såg för knackig ut. Vi köpte den från en arbetskamrat till Erik som hade använt den till sina två barn och sen har både Filip och Vilma huserat i den. Många år av sol på sig i kombination med diverse spillda maträtter har gjort att mamman i huset nästan retat ihjäl sig på slutet. Därför är Herr Gasell mer än välkommen där han smälter in så fint till de andra vita stolarna. Och Vilma, hon älskar både sin nya stol och sin nya plats vid bordet.

Nu vaknar nog snart liten därute och jag ska passa på att hänga massa tvätt innan det är dags för matning. Trevlig söndag alla!