Dockmamman Vilma - och Alvin...

Här har ni världens bästa dockmamma! Som hon pysslar och donar, sjunger och vyssjar, pratar och klär på, matar och guppar runt i vagnen. Undrar just vem hennes förebild är :) Nu menar jag inte att jag är världens bästa mamma - det var faktiskt inte dit jag skulle komma även om det just nu lät så ;) Men Vilmisen, hon är nog alla dockors dröm...

På bilden ser ni henne häromdagen när vi precis ska åka till morfar. Tjocktröjan är på dockan Maja. I hennes lilla väska - "hötväskan" (skötväskan) ligger en låååsa (rosa) mobiltelefon, dockvälling, docktutte och så extrakläder förstås (och vem är förebilden månntro...?)

Det festliga är att Alvin, som ju nästan är en av Vilmas dockor även han nu fattat tycke för dem. Dockorna alltså. Bilderna ni ser på honom är smygtagna hos morfar samma dag. Det blev plötsligt så tyst och jag smög efter honom och fann denna syn... Först ger han Maja nappen, och sen matar han henne :)

I dag upptäckte jag honom i hallen med Majadockan i knät. Plötsligt lyfte han henne mot sig och gav henne en drypande blöt puss. Sen satte (slängde) han ner henne i vagnen, välte densamma när han försökte resa sig mot den och vinglade sedan efter många pust och stånk i väg med den. Kom då på att han glömt filten, halkade på den när han försökte ta upp den men efter en stunds trassel och bök så låg den till sist på dockans ena ben, släpandes i marken.

Lillebror på dockpromenad. Undrar just vem hans förebild är?! En underbar syn var det i alla fall!

Synen ute nu är vit... gräsmattan har verkligen ett vitt täcke över sig och det hela känns overkligt, men faktiskt om jag ska vara helt ärlig också liiite mysigt. På våra breddgrader lär det ju bara vara kortvarigt och då får man helt enkelt fånga stunden och passa på att blicka fram mot de ljuvliga, juliga tider vi har framför oss inom ganska kort...