Det är något speciellt med Vilma och Noel. Det är alltid honom hon ”ringer” till i sin rosa leksakstelefon, minst en gång om dagen. Men så har de också känt varandra ända sedan tiden i magen och träffats nästan varje vecka sedan de kom ut därifrån.
De är liksom trygga med varandra när de leker. Säkert för att de är så självklara för varandra.
Kommer aldrig glömma den där tidiga aprildagen då S och P släppte sin syskonbomb för oss andra. I slänten nedanför deras altan. Och hur jag och Erik inte kunde sluta titta på varandra med ögon som tennisbollar. Tankarna flög kors och tvärs, skulle vi också släppa vår direkt? Fast nej, vi hade ju fått veta om det lilla Vilmafröet bara dagen innan så vi höll oss ett tag till. Eller snarare två dagar, för en sådan hemlighet kunde vi bara inte hålla på längre. Särskilt inte som vi var beräknade dagarna efter varann… Giss om vi höll på att svimma när de sa 4:e december och vi just fått veta att vårt datum var den 3:e!
Och ut kom så två kompisar. Även om Vilma var lite för nyfiken för att hålla sig så länge. Hon ville nog helt enkelt reka lite innan hon träffade sin Noel som var mer punktlig. Fast den där månaden det skiljer på dem har vi egentligen aldrig märkt av. När Noel föddes hade Vilma vuxit till sig och de var nästan precis lika stora och sedan har de följts åt i det mesta (förutom att han gick nästan ett halvår före henne ;) ). Man märker verkligen att de är lika gamla. 
Häromdagen hjälpte de mig på traven att ta tag i fönsterputsningen här hemma. Åtminstone i tanken. Uppflugna på varsin pall stod de och blickade ut mot vår baksida och samtidigt som de på bästisars vis planerade vad de skulle göra där i sommar passade de även på att prutta med munnarna mot rutan och smeta ut det. Strax efter att de ätit varsitt kex. Sen kom även Alvin upp på en pall och kladdkaoset var ett faktum.
Ja, de är verkligen 3 år och underbara. Och – jag måste tillägga – vi har inte synkat deras kläder för dagen. Det är bara så att mamman hans och jag alltid lyckas matcha dem, helt ovetandes om varandra. Vi delar visserligen samma smak men ändå! Oftast är stora-, och småsyskonen rätt likt klädda också. Ja, det där var en helt ytlig parentes men festlig för oss :) 
Första mötet – Noel alldeles nyfödd och Vilma nästan en månad gammal. Och de ser redan ut som ett litet par – ett pömsigt sådant :)
2 kommentarer:
Hej min vän!
Åh! Jag har ju inte tittat in här nu på jättejättelänge, bebisbubblan har fullkomligt knockat mig. Tappade andan fullständigt när jag läste om Alvin, skyndade mig genom texten för att läsa hur det slutade... åå vilken hemsk upplevelse det måste ha varit. När jag läste att det slutade så bra så sprutade tårarna av lättnad. Minns så väl den gång Theo satte en äppelbit i halsen för en kort stund och jag i panik tog tag i hans fötter och skakade och skakade. Där gick det fort till sig men jag minns hur jag höll honom hårt länge länge länge och kände hur jag aldrig skulle släppa honom mer. Att tappa ett barn går liksom inte att förställa sig. Hur skulle man kunna fortsätta leva? Sen jag har fått mina två älsklingsfiningar har jag på samma gång fått en liten dödsångest. Vad hemskt det låter. Men du förstår säkert. Så rädd för allt hemskt som kan hända dem. Som kan hända mig, David, mina föräldrar, vänner, alla nära och kära. Man skulle bara vilja stanna tiden och leva här och nu. Livet ÄR så skört. Därför hoppade jag över det där om hon som dött i cancer. Jag kan inte läsa. Usch usch usch så vidrigt, hemskt och orättvist.
Sen läste jag om Filip. Och hur han skrivit märodifästivarän. Haha, så himmelens söt. Dom verkar så lika våra grabbar. Theo han sitter också för jämnan i Spotify och söker Erik Sadä och har en egen playlist där han stjärnmärker favoriterna. Fniss. Sötpojkarna. Som blivit så..jättestora!!
Skönt att din pappas operation gått bra. Ta hand om dig och pussa massor på de dina. Stora bamsebamse kramar ända härifrån Piteå
Här sitter vi två förädrar en lördagkväll och bara läsmyyyyyyser! Och stämmer in i vartenda ord. Noels glädjedanser när han ska få träffa sin Vilma går inte att ta miste på vad de uttrycker.
Love love love, let me tell you how I feel about you.
Puss från Noel till Vilma
Skicka en kommentar