Koll på boll?

Det-här-är-så-roligt! Jag har skrattat så tårarna runnit när jag suttit här och flyttat över helgens bilder från kameran. Hade slängt ett öga på dem innan men då inte upptäckt den detaljrikedom som faktiskt fanns där...

I lördags, då när vi inte var på Astrid Lindgrens Värld ni vet, då åkte vi i stället till en stooor lekpark där vi som var friska lekte tills vi inte orkade mer. Då åt vi thaimat och sen hade vi minigolfpremiär med de stora barnen medan lillebror sov. Supermysigt, roligt och även komiskt ser jag ju nu. För det första är hela familjen helrufsiga efter den där lekstunden i blåsigt väder. För det andra ser vi ju helt galna ut hela högen men det bjuder jag på i dag.

Jag hade glömt det för det var så längesedan nu men det är något visst med just minigolf. Det växer fram små horn i pannan på mig och jag grips av en tävlingsdjävul som inte går att stoppa. Kanske för att jag vet att det här är en av de få saker jag kan vinna över min kära Erik i. Och alla ni som känner Erik och kanske till och med spelat minigolf med honom någon gång, ni vet ju också hur duktig han är på mycket och hur - hmm... hur ska jag uttrycka mig - hur mycket otur han kan ha just när han utövar denna aktivitet ;)

Men vi börjar med Vilma! Man ser ju nästan på springstilen här ovanför hur lycklig hon är när hon äntligen (efter hjälp från mamma) fått bollen förbi alla hinder...

Och då är det ju dags för putt. Vår lilla tjej lyckas alltid vända saker ut o in, bak o fram och upp o ner och även klubban försökte hon först putta (med rätt tjejig stil!) med när hon höll den rakt framåt. Förstår ni vad jag menar? Men förresten, kolla in instruktören här nedanför! Inte kan det väl vara han som lärt sin dotter fel, eller...? Nej, såklart inte! Men instruktörer hade Vilmisen gott om när hon skulle spela. Bilderna som snabbt knäpptes var tänkta på Vilma men tittar man noga ser man visst även något björnliknande till höger på alla kort, som ivrigt visar hur bollen ska rulla...

Nej, det här duger inte. Filip visade sig visserligen ha ovanligt bra bollkoll för att vara han men är man pappa så är man. Erik visar sin lilla Vilma hur man ska stå, hur man ska hålla klubban, hur man ska sikta, och... så träffa bollen. Äsch då, det gick visst inte så bra :) Jag tror inte ni kan förstora de här bilderna och det är synd för instruktörens min är helt underbar på den nedersta bilden där det har blivit dags att instruera Filip. Ja, kroppsspråket talar i alla fall ganska tydligt - lätt framåtböjd, på väg att visa... Medan lillasyster precis gör en danssnurr i bakgrunden och kollar hur mycket klänningen står ut. Vilken cirkus!

Sen jäklar, kommer Filip i gång och det blir lite action i denna stillsamma aktivitet. Det svingas och svungas och svooosch - där far bollen bort till nästa bana. Det gällde att akta sig för den mestadels höga klubban och gjorde man bara det, ja då kunde man se att han nästan mer såg ut att ha långgolfen i sig, eller?!

Och titta på storälsklingen! Han har bekymmersrynkan mellan ögonen på nästan alla bilder och här ser han nästintill uppgiven ut. På bana 3. När bollen hela tiden vill åt vänster i stället för rakt fram... Mamman därunder, hon däremot är så in i baljan koncentrerad att hon varken hör eller ser. Mer än den runda lilla vita bollen som hon kom ganska bra överens med. Vi ska inte prata siffror nu men jag kan avslöja att det var en av familjens tjejer som tog hem segern i familjemästerskapet - och det var inte Vilma :)