
Här sitter jag, lätt gråtmild över tider som går. Självklart är det i nuet man vill befinna sig för nu är ju oftast bäst men när jag letade fram bilden som heter DagisFilip och stötte på en massa kort från hans inskolning på dagis befann jag mig plötsligt på en tidresa bakåt för en stund. Mindes hur ledsna de där stora ögonen alltid var när vi lämnade honom och hur glada de var när vi hämtade. Och att det faktiskt är fyra år sedan. Ännu utan syskon, helt ensam med mig och Erik. Nu världens finaste storebror till två lyckligt lottade, och så som jag skrev i går – en stor kille. En skolkille! Men det är ändå lätt att fälla några tårar när man tänker tillbaka på allt. En för alla hans tårar, en nostalgisk för tider som inte kommer åter och så en av tacksamhet för alla de fina år som gått.
Efter lämning av småsyskonen smög en liten hand in i min, en hand som snabbt slank ur när han såg alla barn och föräldrar som trängdes på skolgården. Ju närmare vi kom, desto hårdare höll dock den där lilla handen som åter smugit in i min igen :) Som många säger, störst på dagis men minst på skolan...
I dag var föräldrarna med hela tiden. Efter upprop fick barnen i uppgift att göra i ordning sina namnskyltar, sen en stunds pyssel innan storsamling med resten av skolan och glassfika. I kväll har Filip gjort sitt livs första läxa – en sida om sig själv där de skulle skriva sitt namn, när de är födda, vilken årstid och så ett självporträtt i årstiden. Filip står på sin bild och håller ett gult löv i handen samtidigt som det snöar. ”Jag fyller ju på hösten men nästan vintern”, förklarade han och visst är det så. Höstmånad men nästan alltid snö på just hans födelsedag.
Någon som ser vad klockan är? För mycket – igen :)
2 kommentarer:
Åh Filip, vilken resa du gjort... från första dagisdagen till första skoldagen... du är en så fin kille! Och nu har du en jättespännande resa framför dig I skolan. Du kommer att få vara med om så mycket roligt! Vilken fin och mysig första dag i skolan du haft, som både din fröken och din familj ordnat med. Vi är så glada att höra att du trivs! Stor kram från Jona, Noel, Ester, Sandra och Peter! Längtar efter att få träffa dig!
STORKILLEN! Tänk vad snabbt tiden går! Jag tror nog mamman hade lika många fjärilar i magen, eller? Det kommer jag att ha. Ja faktum är att jag får det redan bara av tanken på att lämna Theo på den där stooora skolgården. Hoppas han är nöjd med veckan!! Kram från oss!
Skicka en kommentar