D-u-n-k

Hörde ni stenen som föll? En sten större än vad ni kan ana... För äntligen har jag den här hemma i tryggt förvar. Klänningen. Den är lagom kort, den är skön och - den är grön!

Kanske inte helt oväntat denna för mig gröna sommar men att hitta en grön variant var långt mycket svårare än jag kunnat ana. Ja, att hitta en klänning överhuvudtaget var mycket svårare än jag kunnat ana. Och efter storleksmissar och slutsålda objekt och otur i alla dess former kunde jag i kväll äntligen hämta mitt efterlängtade klänningspaket. Tre dagar innan den ska användas. Det kallar jag att vara ute i senaste laget till och med för att vara mig...

Nu kan jag dock glädja mig på riktigt åt lördagens bröllop. Gamla vänner gifter sig i Göteborg och vi ska vara där! Bland en hel massa andra gamla vänner som vi träffar alltför sällan men alltid har så galet roligt med. Längtar massor och nu hoppas vi bara allt innan-stök ska gå i lås med barnvakt, skoinköp, väskletande och alla sådana där små viktiga detaljer ni vet ;)

Som extra krydda denna hektiska vecka fick jag urinvägsinfektion i går... Aj, vad galet ont det gör. Var på jourcentralen i går kväll och nu ett dygn senare kan jag ändå känna att pillrena jag fick börjar hjälpa. Tacksam också för att jag i dag ändå har varit förvånansvärt pigg, feberfri och kunnat jobba.

Det är nästan lite festligt när man tänker på hur annorlunda man agerar när man är sjuk nuförtiden. För några år sedan hade jag säkert legat hemma en dag i detta tillstånd medan man nu varit i gång sedan klockan sex i morse. Lämnat barn, jobbat hela dagen, åkt tåg hem, planterat blommor, lagt barn och duschat. Fastän man kissar blod och stundtals har så ont att man knappt kan stå rak. Jag gissar att jag inte är ensam om att vara så envis... Och inte skadade det heller för jag mår ju faktiskt bättre! Nu ska jag dock unna mig en stund i soffan innan sängen väntar!

Sommarregn

Tänk om man hade kunnat skriva att utanför fönstret faller ett stilla sommarregn. Luften är ljummen och det doftar sådär gott som regn kan göra på sommaren... Nu är det inte riktigt så. Det är dryga 10 grader. Regnet vräker ner och har så gjort sedan i går kväll – stundom neråt, stundom horisontellt. För det blåser ju också.

Mysigt har jag det dock härinne och jag hoppas och tror att min för dagen mycket dumma huvudvärk håller på att ge med sig. Vaknade illamående i natt och så även i morse. Sen vet ni ju hur det är. När klockan är dags-att-stiga-upp så kör man på i vanligt tempo med vanliga rutiner och så gjorde jag ända tills vi lämnat barn på dagis och fritids och kört en liten bit mot stan. Då vände världens snällaste Erik och släppte av mig hemma och tur var det för i ungefär samma stund bröt huvudvärken from hell ut. Med blixtar framför ögonen försökte jag sen blunda bort ett par timmar och vaknade åtminstone utan illamåendet.

Efter lunch har jag dessutom haft trevligt sällskap. Jag älskar att lyssna på Sommar. Nuförtiden hinner man dock inte riktigt som förr men eftersom allt ju finns tillgängligt närsomhelst och snudd på hursomhelst så gör jag likt säkert många andra. Lyssnar när det passar. Visst är det något visst med signaturmelodin? Jag tror vi alla har minnen till den. Jag blir barn igen och befinner mig i mysiga lilla stugan i Mellbystrand där vi alltid tillbringade några veckor varje sommar när jag var liten... Ligger i våningssängen med saltblött hår och brunbrända ben och ser mamma och pappa fixa lunchen på det lilla spritköket. Dofter av mat, solcréme och hav blandas och jag hör stojande, skrattande barn och havet som brusar bara ett par stenkast därifrån. Längtar tills maten är i magen så vi får gå på plankgången ner mot havet igen. Med handdukar, radion som man då alltid släpade med sig och så stora fikakorgen förstås. Och mitt i allt detta hörs plötsligt tonerna av ”Sommar, sommar, sommar…” och det känns så härligt att samma toner, många år senare, ger samma lyckliga känsla.

De gick ut tungt i år förresten. Anja Pärsson på midsommardagen och David Hellenius i går. Jag kan rekommendera båda två. Anja – vilken tjej va?! Och David – så rolig att man skrattar och fnissar högt omvartannat fastän man är själv hemma. Och plötsligt och oväntat fäller en tår då han med ens blir allvarlig och känslosam mitt i det skojiga. För att sen skratta lika snabbt igen. Då har man lyckats i sitt program.

Såg förresten att ikväll börjar första sommarprogrammet på teve. Lotta på Liseberg. Själva Lotta är lite för klämkäck för mig men programmet får gärna surra i bakgrunden då det ändå med alla sommarsånger ger sommarkänsla. Något som ger ännu mer av det slaget är Allsång på Skansen som väl börjar i morgon? DET tycker jag är ännu mysigare att ha på samtidigt som man fixar härhemma. Det gäller liksom att samla på sig så mycket sommarkänsla det bara går nu när det börjar närma sig semester även för familjen A. Erik jobbar bara denna veckan också, jag denna och nästa - och sen, sen äntligen är det sommarlov för oss alla!

Tänk, om jag skulle passa på att göra något duktigt nu sista timmen innan de andra kommer innanför dörren med ett berg av blöta och smutsiga kläder. Efter att ha umgåtts alla tillsammans nonstop i dagarna tre längtar man extra mycket...

Midsommar!

Fortsatt Glad Midsommar på er, eller som Alvin säger: Glad Fisksommar :)

Tänk, att regnet uteblev nästan hela dagen i går! Aldrig följer man väl alla vädersajter så som till just denna dag på året. Till sist valde vi att tro på den bästa av dem och det var faktiskt också den som visade sig stämma just bäst. Precis när vi stängde altandörren om oss för att fortsätta kvällen inne efter maten kom regnet och då var det nästan bara mysigt.

Innan dess en drömdag med glada barn, värmande sol, morgonkaffe på trappen, plockande av midsommarblommor på en äng med så högt gräs att Alvin försvann (och han var därmed också den som tyckte det var minst roligt...). Sen god midsommarlunch med musiknödlösning i form av iPad på hylla i uterummet spelandes sommarlåtar, en stunds sollapande medan lillebror tog sig en tupplur och så iväg på traditionsenligt firande på samma mysiga ställe som förra året. Extremt välarrangerad och uppstyrd dans vilket också gjorde att ingen tröttnade utan alla dansade sig helt utmattade kring den vackra midsommarstången. Med magarna fulla av jordgubbstårta for vi sen hem till grillat och mysiga midsommarkvällen avslutades med film i soffan bredvid den finaste ♥

I dag en skön midsommardag med härligt helglunk, lite småfix hemma och aningen trötta och gnälliga barn till skillnad mot i går vilket dock räddades upp av rolig kompislek och smaskigt fika hos kära vänner på eftermiddagen. Tyvärr blev sen kvällen dubbeltrött hos hela trion och det ska bli lite extra skönt att alldeles strax dimpa ner i soffan framför ännu en film med älsklingen och njuta extra av att det faktiskt bara är lördag och därmed ytterligare en ledig - och förhoppningsvis piggelin dag i morgon!

Tur i oturen

Puh, vilken dag det blev! Helt normal ända fram till i eftermiddags då de ringde hem oss från dagis där en hängig liten Vilma mest satt i knät på en fröken och nästan sov. Erik for hem för att hämta och sen plockade de upp mig i stan. En jättesnabbis in på Ikea var planerad och eftersom vi tänkte oss barn i kundvagn skulle det inte bli någon ansträngande runda för lilla Vilma.

Men så hann vi inte mer än in förrän olyckan var framme. I ett av de uppställda rummen där våra barn älskar att mysa i en stor säng välte Filip ur och slog bakhuvudet i en jättevass hyllkant. Erik konstaterade snabbt ett rejält jack och blodet verkligen rann... hua. Jag och de små sprang efter en massa papper och när vi kom tillbaka kom en Ikeatjej fram för att kolla vad som hänt. Hennes första fråga var "Ska jag ringa ambulans?". Nej, det behövdes ju inte men så sprang hon i väg och sa "Jag ringer jouren", och då blev det fart.

Det bemötande vi sedan fick under en lång stund kan knappt beskrivas. Helt makalöst. På två minuter var vi omringade av personal, alla lika vänliga och trevliga. Flera stod och höll upp filtar för att skärma av, en anställd som var undersköterska tillkallades och så den kille som då hade jouren och kom springande med första-hjälpen-väska. De undersökte och tvättade och plötsligt var kocken där med glassar till barnen - ja, ni hör! Så otroligt goa allesammans. Att mötas av sådan värme av okända männiksor på ett varuhus, det hade vi aldrig trott.

Innan vi åkte vidare mot akuten skrevs rapport om vad som hade hänt och var. De påpekade hur viktigt det är för dem att deras miljöer är säkra för kunderna. Och så uppgifter om oss och hur vi mådde. Makalöst var ordet.

Sen en lång väntan på en full akutmottagning och nu åter hemma med en så otroligt tapper liten kille som har varit så duktig... Bulan blev enorm så han kan inte luta huvudet bakåt men annars mådde han ganska bra när han somnade. Det är med en smula skräck jag konstaterar att han inte har marginalerna på sin sida när oturen väl är framme. Vår fina lilla skatt som blev så ompysslad av sina syskon varav den sjuka systern plötsligt blev ganska pigg igen när det var någon som mådde sämre!

Och tänk, att en olycka ändå kan föra något positivt med sig. Jag har visserligen alltid varit imponerad av Ikea som företag och tycker alltid man får ett väldigt bra bemötande där. Det här var dock extra intressant och faktiskt totalt oväntat. Deras kundbemötande i den situation vi befann oss var ju helt otrolig. Snacka om att ha en väl fungerande plan. Nu är det svårt att jämföra med andra men det får en helt klart att inse hur viktigt det är att se och ta väl hand om dem man på olika sätt möter i vardagen. Hur det avgör hela ens syn på och upplevelsen av en situation. Jag möter ju kunder i mitt jobb hela dagarna och vi har väldigt stort kundtänk på min arbetsplats - naturligt då det liksom är där vårt fokus ligger. Men jag är övertygad om att det går att göra något bra var man än är.

Over and out för i kväll. Nu är mamman trött vill jag lova... Kommer dock somna med ett leende då vi i kväll verkligen fått känna att världen är god och att det var tur i oturen att vi befann oss där vi gjorde när Herr Olycka återigen kikade fram. I morgon ska jag mejla chefen på Ikea här i stan och berömma. Och så ska jag mysa hemma med förkyld Vilma, pigg Alvin och mörbultad Filip. Bullbak stod överst på önskelistan så det får det bli!

Den blomstertid nu kommer...

Fredagen var en helt magisk dag. Att den inramades av soligt sommarväder gav den där extra kryddan och förstärkte alla härliga dofter av sommar än mer. Vårt första barns första skolavslutning... den kommer vi aldrig glömma.

Allt var så vackert. Alla fina, sommarklädda och leende människor i kyrkan. Alla ordentliga barn som man märkte var tagna av stunden. De vackra sommarsångerna som alltid får mina ögon att tåras. För säg den som inte berörs av Den blomtertid nu kommer. Eller när lille Alvin i mitt knä nynnade med i Idas sommarvisa. Då grät jag en skvätt igen. Jisses, så blödig jag har blivit sedan barnen kom till oss men det är som att man oftare stannar upp och njuter och inser hur härligt livet är, hur lyckligt lottad man är och hur vackra stunder kan vara.

Men allra störst var såklart när klockan slog tio. Alla satt stilla i kyrkbänkarna och pianot började spela melodin till Pippis sommarvisa, ni vet "Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön..." In kom så de små förskoleklassbarnen, två och två på rad med egenritade, färgglada snurror i händerna. Sen ställde de upp sig längst fram och sjöng alla verserna med liv och lust och det var bland det gulligaste jag någonsin sett... Sommarlovskänslan var omedelbar och alla så lyckliga.

Efter avslutningen fick vi god lunch hos mina föräldrar och medan Erik jobbade några timmar på eftermiddagen passade vi på att promenera längs med Vätterstranden bort mot stan för att vinka åt alla glada studenter. Gissa om Alvins ögon var stora när det ena åkdonet efter det andra brummade förbi med galet glada, skrikande och tutande studenter på flaken. Vilma satt förkyld i Alvins vagn och Silviavinkade och fick plötsligt ett litet gosedjur slängt till sig från ett killgäng på ett av flaken... Nöjd med det? Ja :)

(Måste ju här flika in att Alvin spelar sur på bilden för att han inte ville ställa upp på kort om han inte fick en "dodis"... Vilken förhandlare va? Godis på en fredag, men självklart mutade mamman för att få sin lilla trio förevigad vid denna vackra vy :)

Vättern var verkligen tappa-andan-vacker denna dag som sen avslutades med jordgubbstårta som lillebror garnerade alldeles på egen hand. Det viktigaste momentet var att t-r-y-c-k-a i jordgubbarna i grädden så de inte skulle lossna. Och lossnade någon, ja då räddade Alvin den genast att stoppa den i munnen. På sig själv såklart!

Nu önskar man bara att vi hade sommarlov på riktigt också för känslan infann sig verkligen och har sedan dess suttit kvar trots en ganska regnig helg. Vi får dock se det som att det är bra att känslan finns och försöka leva efter den de stunder man är tillsammans innan ledigheten börjar på riktigt!

Bippeti boppeti binna…

…nu ska Sverige EM-guld vinna! Den trollformeln tyckte vi Alvin skulle säga samtidigt som han viftade sitt spö. Han var ju liksom en mix som ni ser – av prinsessa, älva, fotbollskille. Och så himla trött dessutom ;) Synd bara att jag inte hann få fram kameran innan de rosa klackskorna åkte av!


Denne lille supporter sover nu sött liksom hans storasyster, kvällen till ära i en gul klänning då hon inte hade några fotbollskläder. Storebror däremot, han har laddat hela veckan för att vara uppe sent med oss och än så länge är han i alla fall vaken. Iklädd fotbollströja och med stora popcornskålen framför sig. Alldeles strax ska jag också ner och sällskapa killarna. Det blir spännande i kväll…

Lovar att återkomma i helgen och berätta om vår fantastiska sommardag i dag. Skolavslutningar är sannerligen magiska och större dos sommarstämning än vad vi fick i förmiddags kunde vi inte ha fått!

Time flies...

Ja tänk. Två terminer, nästan ett år har gått sedan den här dagen och den lille killen som då skulle till sitt livs första dag i skolan är nu en fullärd förskoleklasskille! Som ska börja ettan till hösten.

Helt galet. Han var ju nyss nyfödd och jätteliten och luktade bebis och var mammig. Nu når han mig nästan till halsen, luktar ikväll gott nyduschad och är visst fortfarande en smula mammig ibland men också en stor kille som älskar att leka med kompisar. Han läser och skriver och räknar både bakåt och framåt. Han vet vad en romb och ett rätblock är (!) – det visste inte jag när jag var sex år kan jag lova. Han älskar att spela bandy och fotboll och hoppa studsmatta och spela tv-spel. Han tycker fortfarande massor om att rita och pyssla och bygga med lego och han är ständigt sysselsatt med något. Ja, frågar ni honom själv så kan han nog liksom Lotta nästan allt ;) Han har vuxit massor det här året, inte bara på längden utan också i sättet då skolan helt klart formar dem till att "bli större".

Och i morgon ska vi få gå på hans första skolavslutning. Jag ska erkänna att jag får en klump i halsen bara av att tänka på det… Jag var ju nyss där själv. Med blommor i håret och finklänningen. Jag minns exakt hur det doftade ljuvligt av sommar i kyrkan och hur fina och förväntansfulla alla var. Sommarlov är härliga minnen. Våra små får dock vänta två veckor till – sen blir det lov på riktigt för dem!

Och så kommer vi sakna hans fantastiska fröken också. En bättre start i skolvärlden kunde han inte ha fått. Så duktig, trygg, snäll och rolig. En riktig klippa som jag hoppas, hoppas vi kommer få ha fler små förskoleklassbarn hos i framtiden…

Klockan på bilden är förresten ett Göteborgsfynd från förra veckans tripp. Den är liten, grön och står i fönstret bredvid hans säng, och vi hoppas den ska få storebror att förstå att till åtminstone sju får man gärna sova nu när sommarlovet väntar bakom knuten!

Grönt är skönt

Jag har fått dille på grönt. Kanske ingen nyhet egentligen då jag alltid gillat färgen men på kläder gillar jag just nu den lite starkare och mörkare gröna väldigt mycket. Så pass att den plötsligt finns på såväl byxor som kofta som klänning härhemma. I lite olika nyanser men allt sådär skönt grönt som piggar upp tycker jag!

Klänningen är sprillans ny och jag har på känn att den kommer bli en riktig sommarfavorit. En klassisk mysa-hemma-i-klänning som gör sig bra med leggings till och gärna ett linne då den var väl djupt skuren märkte jag;)

På Lindex finns den att köpa för bara 149 kronor. Ett kap, och med ett färgglatt armband till blir man riktigt sommarfin.

I kväll har jag en ömmande kropp mest överallt. Har kommit smygande sista dagarna och jag vet inte om det är en begynnande muskelinflammation som ju verkar vara min akilleshäl eller om det är Alvins förkylning som dragit med mig på ett hörn. Det återstår att se...


Nu ska vi äntligen göra något jag har längtat efter sedan i söndags kväll. Vi tittade då på en halv film som vi inte hunnit se färdigt sen, men nu. "En gång i Phuket" och den är precis så underhållande som jag hoppades!

Det var en gång…

…en liten tjej som hette Vilma. Varje kväll, i samma stund som hon somnade, förvandlades hon till prinsessan Vilma samtidigt som hon svävade in i drömmarnas land...

Den här sagan älskar lilla damen härhemma när jag berättar och varje natt råkar den där lilla prinsessan ut för nya äventyr. Tokiga och läskiga, knasiga och spännande.

Gissa då hur lycklig hon är över sitt nya nattlinne som är en prinsessklänning i nattlinneformat. Det stod liksom Vilma på det där det hängde i nattlinnesnurran. Och så är det långt också. Mycket viktigt just nu :) På ena sidan finns en prinsesskrona, på den andra ett trollspö och en groda.

Finns just nu på Kappahl för 149 kronor.

Tillsammans

Efter en ovanligt flackig vecka för att vara oss är vi så äntligen det igen. Tillsammans. Älskar känslan av att vara det.

Mammas och min Göteborgstripp var grym. En mor-dotter-dag när den är som allra bäst. Påsarna var många och tunga när Erik och barnen hämtade oss vid bussen och de innehöll väl egentligen allt jag hade önskat och lite till. Den enda påsen som saknades var dock den kanske mest önskade… Klänningen med stort K. Hoppas på tur här hemma i stället. Har aldrig varit med om en så klänningsfattig vår/sommar i butikerna. Hade jag varit på jakt efter en vit hade jag kunnat fylla en hel garderob men i färg är det svårt. Jag kan inte heller skylla på att jag varit sent ute då jag haft ögonen öppna länge nu. Någon som har tips?

Tidigt i går morse skjutsade vi så Erik till stan. Svensexa med gamla gänget hägrade och det var en efterlängtad (och lite trött!) pappa som steg innanför dörren nu strax innan lunch. Barnen och jag körde mys på högsta nivå hela dagen i går. Måsten var förbjudna sånär som på fika och matfix och vi bakade kakor, var på marknad, åt jättemycket godis och fick trevligt spontanbesök av mina föräldrar på eftermiddagen. Precis innan de skulle åka blev Alvin plötsligt ynklig och ville bara sitta i knät och färgen på kinderna steg i takt med febern som hastigt och lustigt knackade på igen. En het liten kropp har sedan legat som klistrad på mig hela natten så nu blir det spännande att se vad som händer med mig...

I morse smet världens snällaste och bästa syskon före mig ner och huller-om-buller-dukade fram frukost. Kolla in den söta stolraden vid vårt runda bord :) Det var två omtänksamma som båda ville pyssla om sjuka lillebror och Vilma hade till och med dukat upp med ”tuttbuffé” som ni ser… Han har det bra, vår lille Alvin och jag blir så tacksam och lycklig då jag ser dessa varma sidor hos dem. Det är bra egenskaper att bära med sig genom livet.

Nu blir det snart rabarberpaj och massa gott kaffe här. En regnig söndag är det men det känns faktiskt nästan lite mysigt då det liksom bjuder in till extra mycket mys.

Bussblogg

Rykande kaffe i snyggaste muggen som jag fått från finaste Camilla...

I skrivande stund ser jag Göteborg kika fram mellan trädtopparna, för ja - här är vi nu. Jag och bästa mamman på bussen, laddandes för en heldag på stan. Vår Mors dag-present från snälla Erik! Åhh, vad det här ska bli roligt! Bara det att hinna sitta ner och prata - länge. Total avkoppling och så himla lyxigt.

Hoppas nu på många roliga fynd, bland dem mer än gärna en jättesnygg klänning till stundande bröllop (inte vårt!). Och kan hända att vi även slinker in på Villervalla ;)

Jag måste nog ännu en gång citera Filip: "Det här är livet!"

6/6 - 6,6

Ja, så märkligt började vår nationaldag. Gårdagskvällen blev sen då vi passade på att ha filmmys inför extraledig dag i dag. Och när klockan i köket slog 12 och 5/6 blev 6/6 såg jag att termometern visade 6,6 grader därutanför. Många sexor och jag kommer åtminstone för resten av det här året minnas att natten innan Sveriges nationaldag var kall :)

Visst är det förresten lyxigt med ledigt mitt i veckan? Att kunna spela spel direkt efter frukost en helt vanlig onsdagmorgon. "Det är livet", som Filip brukar säga när något är riktigt, riktigt bra! Efter lite hemmafix på förmiddagen blev det traditionsenligt fikbesök med nationaldagsbakelse. Barnen valde glass och stal våra små bakelseflaggor och fixade på så vis sin egen nationaldagsglass. Sen hem för att fixa tacos som stod överst på kvällsmatsönskelistan. Det är svenskt det!

I dag blir det snurriga gungbilder på en av familjens tre gungälskare. De två äldsta i familjen har blivit så gamla att de mår illa när det gungar för mycket, men barnen - de älskar det verkligen. En klar favorit. Alltid. Särskilt Vilma och Alvin skulle nog kunna gunga en hel dag... Och när man inte vill gunga mer, då kan man ju alltid snurra på gungan i stället (och då blir man så yr som Vilma på bilden ;)!

Hoppas ni har haft en fin nationaldag bland alla vackert vajande flaggor!

Mersmak

Bloggandet gav tydligen mersmak med inte mindre än tre inlägg på några timmar efter veckor härinne utan så mycket som ett knyst!

Något annat som gav och för den delen alltid ger, mersmak är vänner. Vissa av dem träffar man inte lika ofta nu när alla är inne i vardagskarusellen och ännu roligare blir det då när man äntligen får till de där träffarna när nästan alla är med. Kameran stannade hemma i går när vi for tvärs över sjön mot somriga och för dagen stormiga Gränna. En gammal bild får i stället symbolisera det jag menar och objekten på bilden, ja de har ni sett förut. Det lilla paret Noel och Vilma, här i finaste nyårsstassen för snart ett halvår sedan :) Bilder som trots sin väldiga oskärpa är för söta för att inte föreviga här!

Det jag tänkte på var hur speciellt det är när vi ses i det där gänget som från början var vår föräldragrupp. Det kvittar hur många veckor eller månader som går, en kort sekund och sedan jackar man liksom i där man slutade sist och barnen, de leker som om de aldrig gjort något annat. Vissa totalt oblyga, vissa (läs Vilma) lite mer försiktiga till en början men sen handlöst in hon också. Det är underbart att se dessa kompisrelationer som mer liknar en form av släktskap. Alla känner ju alla så väl och alltid finns någon där om kompisen man brukar hänga mest med gör något annat. Som mitt under en het fotbollsmatch när man plötsligt ser storkillen Adam, 6 år leka med lillkillen Alvin, snart 3. Det är så härligt okomplicerat fastän vi är så många nu med åtta vuxna och tio barn! Och tänk, att man liksom har fått vara med på ett hörn då alla dessa goa och söta små personligheter vuxit upp. Stort!

Oj, som jag älskar detta gäng och så tacksam jag är att vi korsade varandras vägar den där tiden för snart sju (!) år sedan.

Knasigt det känns att smyga in julbilder i självaste juni men jag kunde inte låta bli att även ta med dessa från samma tillfälle… Underbart var ordet!

Söndagkväll

Sovande och nästan sovande barn och nu blir det strax söndagsmys de luxe med godis som vi inte åt i går och så ett glas vitt framför finalen av Mästarnas mästare. Åhh, vi älskar verkligen det programmet och i kväll blir det galet spännande. Tittar ni?

Filips ryggsäck står nu packad och klar inför morgondagens skolresa till Stadsparken. I kylen väntar en repris av Vilmas matsäcksmat som ju storebror var med och fixade när hon skulle i väg. Men storebror, han är ju just så stor att han även ska ha med en glasspeng. Hajar ni HUR stort det är i en 6-årings värld :)

Och så är det ju bara en liten minivecka innan vi får en dags ledigt igen för att fira nationaldag. Härligt!

Tillbaka!

Ja, vilken bloggpaus det blev. Helt oplanerad. Och anledningen har inte varit bloggtorka – tvärtom. Huvudet har nog nästan aldrig hunnit bli så fullt av idéer som nu och du som inte har gett upp utan fortfarande kikar in här lite nu och då kommer garanterat mötas av tätare uppdateringar framöver!

Maj och juni är nog ganska späckade månader för de flesta och har man dessutom ett barn eller tre så kryddas de av ännu lite fler saker att göra. Som grädde på moset har vi ju renoverat vidare härhemma vilket såklart är helt självförvållat, men det är nog där vi har anledningen till att bloggen var det som fick sättas åt sidan en stund för att hinna med allt annat. Och så kom det fint väder mitt i allt häromveckan och då måste man ju ägna sig lite åt det också. Kanske tillhörde vi för en gångs skull de som blev minst ledsna då vädret vände för det är ju faktiskt bra mycket lättare att hålla sig inomhus när det blåser och är mulet där ute…

Så – en liten tillbakablick på de senaste veckorna bara måste jag göra härhemma. Brukar man dela med sig av vardagen så känns det trist att hoppa över det där extra roliga som händer! För mellan renovering, kvällsbesök hos frisören med rufsiga killar, fotbollsskola, otaliga Ikeabesök och prickborttagning hos farbror doktorn har där också smygit sig in trevligt besök på Lager 157, en dag i Borås bland djuren i parken, supermysiga träffar med vänner, härliga sommardagar, firande av alla mammor, skolgårdsfest, en dag med Filip i skolan och så en sagolik balettuppvisning med lilla Vilmisen i blickfånget. Ja, ni hör. Det är verkligen sommar hos Astlidens! Och däremellan har vi ju jobbat också – och fixat allt det vanliga vardagliga med mat, tvätt, städ, handling, lek och trädgårdsfix… Sneglande i backspegeln inser man att det kanske är därför som sömn inte har varit det mest högprioriterade på sistone :) Gissar att det finns någon som känner igen sig där!

Från och med i dag SER vi också sommaren därutanför då jag äntligen putsat det som kallas fönster men som senaste tiden inte bara varit fyllt av små fingeravtryck utan även trist gulflammigt av allt pollen som farit omkring. Och gudnåde de pollenkorn som vågar sig till de nu nyputsade. Man blir ju verkligen lycklig av att mötas av dem!

Hoppas till sist att ni alla mår bra och finns kvar. Jag glädjer mig alltid då jag kikar på statistiken och ser att där finns så många trogna men nu på sistone har jag faktiskt inte vågat mig in... Och ni kan ju bara tänka er vilken dålig bloggvän jag varit då jag inte själv hunnit få ner ens ett endaste litet livstecken på nästan två veckor :/

Avslutar med att visa hur fint en pysslig liten Vilma strött ljuvligt doftande syrénblommor på utebordet en somrig kväll för några dagar sedan ♥