Mersmak

Bloggandet gav tydligen mersmak med inte mindre än tre inlägg på några timmar efter veckor härinne utan så mycket som ett knyst!

Något annat som gav och för den delen alltid ger, mersmak är vänner. Vissa av dem träffar man inte lika ofta nu när alla är inne i vardagskarusellen och ännu roligare blir det då när man äntligen får till de där träffarna när nästan alla är med. Kameran stannade hemma i går när vi for tvärs över sjön mot somriga och för dagen stormiga Gränna. En gammal bild får i stället symbolisera det jag menar och objekten på bilden, ja de har ni sett förut. Det lilla paret Noel och Vilma, här i finaste nyårsstassen för snart ett halvår sedan :) Bilder som trots sin väldiga oskärpa är för söta för att inte föreviga här!

Det jag tänkte på var hur speciellt det är när vi ses i det där gänget som från början var vår föräldragrupp. Det kvittar hur många veckor eller månader som går, en kort sekund och sedan jackar man liksom i där man slutade sist och barnen, de leker som om de aldrig gjort något annat. Vissa totalt oblyga, vissa (läs Vilma) lite mer försiktiga till en början men sen handlöst in hon också. Det är underbart att se dessa kompisrelationer som mer liknar en form av släktskap. Alla känner ju alla så väl och alltid finns någon där om kompisen man brukar hänga mest med gör något annat. Som mitt under en het fotbollsmatch när man plötsligt ser storkillen Adam, 6 år leka med lillkillen Alvin, snart 3. Det är så härligt okomplicerat fastän vi är så många nu med åtta vuxna och tio barn! Och tänk, att man liksom har fått vara med på ett hörn då alla dessa goa och söta små personligheter vuxit upp. Stort!

Oj, som jag älskar detta gäng och så tacksam jag är att vi korsade varandras vägar den där tiden för snart sju (!) år sedan.

Knasigt det känns att smyga in julbilder i självaste juni men jag kunde inte låta bli att även ta med dessa från samma tillfälle… Underbart var ordet!