Tip top!

Näsa med dripp-dropp men tänder som är tip-top! Ungefär så kan man väl sammanfatta mig idag :) Besöket hos tandläkaren gick finfint och jag fick för första gången på år BERÖM! Det får jag alltid såtillvida att jag inte brukar ha några hål, däremot har jag de senaste åren alltid haft irriterat tandkött. Nu har jag verkligen legat i med tandtråd mellan mina extremt täta tänder och äntligen hade det visat resultat. Sen är det ju inte precis billigt, som du Anna sa i en kommentar här nedanför... Kommer nog aldrig upphöra att förvånas över hur glatt man betalar och med hur lätta steg man ändå lämnar tandläkardoften bakom sig och tänker att nu ses man förhoppningsvis inte på ett år!

Som sig bör firar jag detta med godisfrosseri i kväll. Bilar och choklad med mandlar och havssalt har varit mitt sällskap en stund och nu är jag lite sådär ångermätt ni vet. När man känner att man kanske borde ha ätit en banan i stället...

Nåväl. Bacillen verkade "peppar, peppar" vara en ganska snäll sådan och redan efter lunch i dag var Vilma som vanligt igen. Inga näsor har heller runnit sedan dess (förutom på mig då) och nu kan vi bara hålla tummarna vidare för att killarna ska klara sig från tjejbacillen.

Sen är jag förutom förkylning lite "skum". Jag hoppas det bara är tillfälligheter men de senaste dagarna har minnet svikit - och det rejält - några gånger. Till exempel mindes jag inte var jag hade parkerat bilen i lördags när jag var borta på Ica i samhället - och då menar jag inte mindes alls. En sak om man är lite disträ men då brukar man ju komma på sen att "just det, det var ju här jag ställde mig". Nu är som tur är inte stället så stort och jag visste såklart att jag skulle hitta bilen men att den stod där den stod, det kan jag fortfarande inte förstå eller komma ihåg.


Sen har minnet svikit ännu ett par gånger, jag har fumlat och vält saker (inte likt mig) och i går kväll svimmade (!) jag i köket. Som ett kraftigt blodtrycksfall fast utan att jag hade rört mig ur fläcken. Jag stod vid en köksbänk när hjärtat plötsligt rusade och känslan blev att det liksom rusade upp i huvudet som i sin tur kändes kokvarmt och sen blev det svart. Jag fick ur mig ett ynkligt "Erik" och sen satt jag där på golvet. Det var en väldigt kort stund jag var borta, säkert bara sekunder, men ändå känslan. Just när man inte brukar vara sådan. I dag har det dock inte hänt något konstigare än vanligt så min förhoppning är som sagt tillfälligheter. Dock är det ju så obehagligt när saker inte är som de brukar...