Måndagsrusk och myskväll

Men oj, vilket uppehåll det plötsligt blev här! Jag får nog erkänna att jag inte är fullt så på hugget som jag egentligen vill men jag gör mitt bästa. Jag tror att jag som så många andra just nu dessutom verkar ha "fastnat" i att hela tiden inte ligga bara ett utan flera steg efter och då tenderar det - åtminstone för mig - ibland varken bli hackat eller malet.

Och så är vardagssnurren sannerligen i gång på riktigt men det inte sagt med negativ ton. Tvärtom gillar vi vardag. Massor. För att inte tala om helgerna då förstås… Nej, men på fullaste allvar så har jag nog alltid gillat vardagen också. Den härliga känslan av att få ihop det (när man får det!) och när alla är nöjda och glada. Större barn innebär dock också mer att göra i form av aktiviteter och läxor och kompisar som mer och mer smyger sig in i det redan ganska fulla schemat. Men man växer in i det och lär sig prioritera, trixa och fixa så att det ska bli bra för alla.

Och bloggen, kära lilla bloggen... Jag skulle vilja lägga SÅ mycket tid på dig! Jag ligger ovanligt mycket efter och på något märkligt vis stressar det mig en smula. Jag förstår om det låter konstigt då den ju är en så högst frivillig sak men den ligger mig också så varmt om hjärtat och jag värnar så om den. Har de senaste kvällarna i stället för att skriva roat mig med att läsa bakåt månad för månad och oj så vi har rest tillbaka i tiden, skrattat och mints. Och kanske att det var ”moroten” som får igång mig igen. Jag hoppas det. Ofta önskar jag dock att jag behärskade konsten att skriva kort och rappt, slänga ur mig många små inlägg - ofta men jag vet inte. Det vore ju inte riktigt jag. Så äsch, vi får se. Kanske dyker här framöver upp sommarminnen och bilder. Kanske inte.

Vilket härligt höstrusk vi har nu förresten! Efter förra veckans vackra och soliga dagar tycker jag det är helt okej med lite regn och rusk igen. Särskilt nu på kvällen när man får mysa in sig härhemma. Måndagar är alltid galet hektiska på jobbet – men också roliga. Och så är det så härligt att få längta hem till sina små - och sin store såklart! Höstkvällar här blir efter kvällsmat ofta myskvällar i soffan framför Bolibompa. Och så passar vi på att ladda med en massa pussar, kramar, gos och mys innan tandborstning och bokläsning. Det är obeskrivligt mysigt och jag hoppas den tiden varar länge än...

Nu ska jag strax ner och fixa te och lite goda kex inför Homeland. Ni tittar väl?! Fick i somras tipset om första säsongen av vänner och vi fastnade mer än vi gjort på länge för en serie. Så. Bra. Då var det lyx att kunna kolla när man ville. Nu får man snällt vänta och längta men det har såklart sin charm det med!

Som sagt, det är mysigt med vardag. Hoppas er vecka också har börjat bra! Förhoppningsvis på återseende SNART...