Livet på paus

Det är ungefär så det känns. Som om man tryckte på pausknappen där för två veckor sedan. Tryckte på pausknappen och hamnade i en konstig sjukbubbla där dagarna går i varandra och förmiddag blir eftermiddag innan man hinner blinka. Eller kanske just för att blinkat länge är det enda man då gjort den dagen. Typ.

I dag är första dagen jag är uttråkad och det i sig borde vara ett friskhetstecken. I dag är också första dagen då jag vaknat och känt mig nästan lite småpigg, gått upp och ätit frukost (delar av den ser ni på bilden – sorgligt…) och sen varit uppe större delen av dagen. Bara 38 graders feber i morse och jag ser nu en tydlig trend vilken är så välkommen så!

Hade telefontid med doktorn vid lunch och jag kan lova att jag vässade öronen till max, men faktum var att hon var mycket lättare att förstå på telefon än öga mot öga. Kanske ansträngde hon sig lite extra eller också hade jag en ovanligt bra språkdag :) Hon kollade läget, hummade lite över febern men var inte särskilt förvånad över att den fortfarande finns där, berättade att hostan troligtvis kommer sitta i länge och avslutade med att sjukskriva mig nästa vecka ut också… Lite otippat faktiskt men enligt henne fullt nödvändigt med tanke på mitt immunförsvar som nu inte lär vara på topp samt med tanke på den långvariga febern och min tröga andning vid minsta ansträngning.

Nåja. Jag gillar läget den här gången. Likt de flesta man läst om som har haft detta har jag aldrig någonsin varit i närheten av att vara såhär sjuk tidigare och prio nu blir att fortsätta friskna till, hämta krafter och sist men inte minst – locka fram glada, bästa mamma Anna igen. Tror hon är ganska efterlängtad härhemma, av både andra och mig själv men nu ser jag henne tydligt i dimman och tacksamheten vet inga gränser…

Positivt är också att den eländiga magsjukan bara drabbade Vilma *peppar, peppar* och att Erik efter koll på vårdcentralen i går INTE har mykoplasma utan en helt vanlig virusinfektion, vilken jag tror han med glädje tog i stället för min dumma!

Alldeles strax fylls huset av liv och till kvällsmat väntar våfflor. Längtar och är glad att även aptiten sakta men säkert börjar komma tillbaka den med!