Vår i luften!

Åhh, hur härligt är det inte att kliva ut från jobbet vid halv fem i strålande sol från klarblå himmel. Och dessutom inse att marken på sina ställen är bar, ja till och med torr, och att vantarna visst inte hörde hemma på händerna utan i fickan. Underbart! Verkligen vår i luften och det känns som om alla är extra glada och leende dessa soliga och ljusa dagar!

Slås ännu en gång av hur intressant det är med årstiderna och hur man tröttnar och längtar på nytt. År efter år efter år. Kikade in i uterummet i går kväll och allt är så bekant men ändå längesedan och tänk, snart sitter vi där igen. Men innan dess får vi säkert uppleva några snöfall och töväder till... Mars brukar ju minst sagt vara ostadig men tydligt är att våren ändå närmar sig!

Det här var ett roligt sätt att fördriva tiden på bussen. Är snart hemma och längtar extra mycket efter mina små då de för bara en liten stund sedan var med om något läskigt... När Erik var på väg från dagishämtning blev de påkörda av en backande bil. Tack och lov blev ingen skadad, bara en rejält tilltryckt dörr där Alvin sitter och vad är väl egentligen en bil i sammanhanget. Surt såklart och säkert förknippat med en del trixande och fixande framöver men huvudsaken är ju verkligen att ingen inblandad blev skadad.

Nej, nu ska jag spana i skyltfönster och njuta av att promenera hem i solsken!

Hoppas ni får en mysig kväll!

Harmoni

Det är en obeskrivligt skön känsla när energin sakta men säkert smyger sig på för varje dag som går. Jag började ju året på topp i den bemärkelsen – innan bacillerna kom - sen kan man säga att det blev ett tillfälligt avbrott. Men i takt med att våren närmar sig känner jag att min forna form gör detsamma!

Och det smittar av sig. Hela familjen är i härlig harmoni och barnen leker som aldrig förr. Underbart att se den glädje de har av varandra från det att de vaknar. Vilma och Alvin är riktigt tajta nu och hänger ihop nästan hela dagarna. Filip och Alvin börjar få liknande intressen och storebror är väldigt mån om att lära lillebror allt han kan om maskiner medan Vilma är minst lika mån om att lära lillebror allt hon kan om dockor och prinsessor :)Självklart uppstår fnurror mellan varven som hos de flesta skulle jag tro men största delen av tiden är sådär härligt rolig att jag ibland måste smyga lite på dem och nästan nypa mig i armen för att förstå att de är våra. Alla tre…

Vi har en lugn lyxhelg som inleddes i går med efterlängtat besök av fina vänner som vi inte träffat på evigheter. På eftermiddagen lapade jag och barnen lite vårsol, eller ska man kanske kalla det varm vintersol? Nej, vi kör på tidig vårsol tycker jag för den hade värmt upp lekstugedörren så den var alldeles varm och jag klämde ner mig på den yttepyttelilla verandan, slöt ögonen några sekunder och kände ljumna strålar mot mina vinterbleka kinder och det var som att den spred sig i hela kroppen. Både värmen och solen! Åhh, vilken vårlängtan jag plötsligt har fått…

I dag har vi haft lite försenat födelsedagsmys hos mina föräldrar. Erik har agerat persiennuppsättare i nya fönster och vi andra har lekt och spelat spel. Men nu laddar vi för Mellokväll härhemma och tror och hoppas att Ulrik Munther blir en av kvällens vinnare. Jag fick förresten sällskap av finaste Filip vid matlagningen innan och det är både mysigt och praktiskt att få hjälp på riktigt för titta så fint han dukade upp allt han skurit och hackat :)

"Jag har en GLÖGG, mamma!"

Glädjen har varit stor här i dag - som ni ser! Och munnen med det lyckliga leendet (och spår av mat i mungipan) som ni ser på bilden är Vilmas. Men vad är det som saknas...?

Nog för att det var konstigt när Filip tappade sin första tand. Men att Vilma nu har gjort det -  det kan jag inte förstå. Det var ju alldeles nyss som ett av de första små risgrynen kikade fram i lilla munnen. Och nu var en av dem klar där och trillade i eftermiddags ut vid fikat. Den har varit helt galet lös nu de senaste dagarna och Vilma har vickat på den nästan oavbrutet. Lagt den än åt ena hållet, än åt andra. Snurrat åt höger, vickat åt vänster. Och alla har vi ryst... Nu är vi glada att hon märkte när den lossnade så den inte försvann. Det har nämligen varit väldigt både stort och viktigt med den här lösa tanden. För att inte tala om "glöggen" som kommer när den har ramlat bort. Och nu är den här. Glöggen. Filip ler sitt förståndigaste leende när han hör och himlar lite snällt med ögonen mot mig som i samförstånd. Han minns nog inte att han också hade en "glögg" för två år sedan... :)

Tanden skulle inte ligga i ett glas i natt utan i en påse under kudden. Ingen tvekan där. Vilma vet ju att tandfén kommer med en papperspeng om man sover på tanden. Så snart får vi nattligt besök...

Oj, vad stora de börjar bli. Småstjärnorna. Mammas små hjärtan. Älsklingarna. Tripp, trapp och lilla trull. Syskonen Bus. Namnen är många och kärleken till dem så ofantligt stor. I evigheten ♥

Små, små ord om kärlek…

Det märks en viss skillnad härinne om jag är hemma eller inte, visst? Då är det så lätt att finna tiden till att bara sätta sig en sväng och knappra ner några rader, men så snart den helt vanliga vardagen smyger sig på, då finns inte riktigt de där stunderna.

Och när de har funnits den här veckan, vet ni vad mamman och pappan har gjort då? Jo, då har de sovit och slumrat och snarkat. Överallt och ingenstans. Jag trött efter hela arbetsdagar vilket var en omställning från vad jag pysslat med de senaste veckorna men ack så välkommet. Jag älskar verkligen mitt jobb och har njutit stort av att träffa alla härliga kollegor, möta kunder och ta igen det jag missat. Eller, kanske jag ska säga, en del av det jag har missat för vi har högsäsong just nu och jag har liksom missat hela uppstarten till det vilket innebär att mitt huvud har jobbat minst dubbelt denna vecka. Och pappan, hjälten i huset, han har nog slappnat av en smula nu när mamman is back och han inte har behövt känna allt ansvar han haft när jag har varit sjuk. Så har jag varit trött är det bara förnamnet till vad han har varit.

Men så i går började det vända. Vi var båda pigga samtidigt hela kvällen och det kunde ju knappast ha passat bättre den hjärtans fina dag som var! Vår förlovningsdag dessutom… Vi kan ju inte låta bli att fira lite extra trots det kommersiella jippo Alla Hjärtans Dag i mångt och mycket är men jag är ju så svag för hjärtan i alla dess former att man måste passa på. Annars tycker jag att kärleken ska firas alla dagar. Det är ju den vi lever för, av och med och det är så lätt att göra det lilla extra helt vanliga dagar också – och på så vis få dem till ovanligt bra vardagar. Men att hylla kärleken lite extra en dag på året, det tycker jag är fint. Att påminna och påminnas om vad som egentligen är det viktigaste!

Jag var så nära att klicka hem fina tavlan från Isa Form inför dagen men så kunde jag helt enkelt inte bestämma färg… Rosa eller röd? Så typiskt veliga mig. Men upp på en vägg här, det ska den.  Snart. Har varit min favorit bland Isas alla fantastiska tryck ända sedan jag för första gången såg den. Visst är den fin? Så enkel, så ren och med den självklara texten. We are good together. För det är ju precis det vi är. Älsklingen och jag.

 Bilden på finaste tavlan har jag lånat från Isa Form.

Vilken kväll!

Åhh, ännu en riktigt mysig dag och jag känner mig så lycklig som faktiskt mår ganska bra. Lite trött och hostig men det lär väl sitta i… och så revbenet då men annars är det nästan gamla vanliga Anna som sitter här bakom tangenterna igen :)

Det har snöat tätt så gott som hela dagen och medan Vilma var på efterlängtat 5-årskalas hos kompisen Smilla på förmiddagen passade vi andra på att gå på fik, handla god dryck och mat till kvällen samt ta en tur till leksaksaffären. Sen har vi varvat städning med lek och pyssel, allt i ett sådant där behagligt tempo.

Och vilken tevekväll som väntar! Först Melodifestival, sedan QX-galan som ju verkar ha varit extra bra i år. Protokoll till mellon ligger redan och väntar, liksom gigantiska godisskålen och dessa små godingar. Fast det vet vi inte än, om de är godingar alltså?! Någon som testat? Jag är en riktig ”ostbågeoman” men den extra smaken på dessa… nja… kanske tycker jag för bra om de gamla vanliga. Formen är ju dock nästan för söt för att vara sann och perfekt uppladdning inför den extra kärleksfulla vecka som väntar!

Ha en riktigt mysig lördagskväll nu så hörs vi alldeles säkert i morgon!

En födelsedag

Ibland hinner man inte saker man tänkt, även fast man som jag nu varit hemma. Visserligen har jag ju varit fullt sysselsatt med att vara sjuk så det har jag fått gjort men nu önskar jag komma ikapp med saker. Det riktigt kryyyper i kroppen! Lite fix på Vilmas och Alvins rum, en makeover för mer förvaring i stora hallen nere och en rejäl – och då menar jag REJÄL rensning i garaget som nu är så fullt att man snudd på blir överfallen när man öppnar dörren ditin :) Men så är det också skönt att slippa ha saker ståendes härinne i huset. Älskar stora, rena ytor utan alltför mycket pryttlar överallt men med tre små i huset är det en ganska svår ekvation. Bra förvaring är då lösningen.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om hade jag tänkt. För exakt en vecka sedan i dag fyllde pappan här i huset år och han firades stort, kanske extra stort, för att han varit en sådan superpappa under mina sjukveckor. Sovmorgon och minihotellfrukost med massa gott fick inleda dagen och vi lurades nästan att det var sommar då solen gassade från en klarblå himmel och gav det där speciella skenet som finns inomhus på sommaren.

Sen var det presentöppning och det var en lycklig pappa som omgiven av minst lika ivriga barn, rev upp papper efter papper. Om någon skarpsynt ser att läsa på det ena turkosa paketet och undrar vad det är så är det ett internt skoj sedan i julas då jag på ett av Vilmas paket hade skrivit ”God Jul Vilma önskar Dockorna”. Detta skapade stor förvirring och det frågas fortfarande – Hur kom de i väg? Eller Vem handlade åt dem? Vilka av dockorna var det, var det alla? Så självklart fick nu Erik också ett paket undertecknat Dockorna och förvirringen var total :)

Lekförmiddag hemma följdes av lunch på Jensen´s efter barnens önskemål, sedan en härlig promenad vid sandbankarna vid Vätterns spets. Hisnande läskigt att titta ner och vi behövde inte oroa oss för att barnen skulle gå för nära kanten. Filip läste på långt håll varningsskylten ”Risk för ras” och bad mig ta kort på utsikten neråt!

Det var min första promenad sedan jag blev sjuk och det var en perfekt dag för ändamålet. Kylig men skön och frisk luft och solsken på bleka innekinder. Sen höll jag på att somna av utmattning på vägen till semlefika :)

Älskar som ni vet dessa mysiga tillsammansdagar och njöt till fullo av att kunna vara med och dessutom känna mig ganska pigg på självaste födelsedagen. Kanske var jag bara på-låtsas-pigg dock då jag ju vaknade sjuk igen morgonen efter men just då gjorde det faktiskt ingenting. Erik var så värd den bästa av födelsedagar vilket jag faktiskt tror att han också fick!

Vinter i P1

Dagens tips är Vinter i P1. Tycker man om konceptet sommarpratare så är ju vinterpratarna precis lika bra. Bara signaturmelodin som skiljer dem åt :)

Har roat mig med att lyssna på någon om dagen men inte kommit igenom alla. Nu var de inte så många, åtta stycken, och av de jag har lyssnat på kan jag varmt rekommendera Soran Ismail och Morgan Alling.

Nu tror jag att jag ska dyka in i barnens garderober och se hur mycket som blir kvar efter att ha storleksrensat där... Alla tre växer så det knakar och till och med lilla Vilma börjar bli lång!

Tror att det blir Sissela Kyle som får hålla mig sällskap!

Vintermorgon

God vintermorgon där ute! Eller morgon och morgon. Snart lunchdags, men vinter stämmer åtminstone för oj vilket härligt snöigt landskap vi vaknade till i morse! Vi har fått mycket snö här under natten och att få vakna till ljudet av snöplogen, det är ren och skär lycka för en liten 3-åring som heter Alvin! Han blev så glad att han i sin iver att få en skymt av traktorn därute råkade välta en liten byggnad i Filips legostad som just nu breder ut sig över nästan hela golvet i dennes rum. Lillebror blev för stunden inte jättepopulär…

Men vet ni – i dag vaknade jag och kände mig nästan som vanligt! Nu törs jag verkligen inte dra för stora växlar av detta, vet ju som sagt hur snabbt det kan vända men samtidigt måste man ju glädja sig åt de bra stunderna och det gör jag i dag. Känner mig mer energifylld än på evigheter och har lite svårt att sitta still. Efter frukost och en stunds nyhetsmorgon tog jag en skön promenad i samhället och jag kan säga att Bambi hade det lätt jämfört med de som går ute i dag. Riktig isgata under det nyfallna snötäcket och jag tappade snabbt räkningen på hur många gånger jag flaxade med armarna i luften.

 

Det är så sällan jag är ute och promenerar ensam på gatorna här i närheten och när jag gör det fylls jag alltid av sådan nostalgi, särskilt nu på vintern, av alla minnen då jag varje dag promenerade här som stolt nybliven mamma till världens sötaste lille Filip… Vintern för sju år sedan alltså. Ofattbart vart tiden tar vägen…

Gult är fint!

När jag var sex år och gick i förskolan var vi indelade i fyra grupper. Röd = rött är sött (där i alla fall alla tjejer ville vara), blå = blått är vått, grön = grönt är skönt, och så gul = gult är fult. Gissa vilken grupp jag hamnade i? Jo, gul såklart. Som tur var ihop med en av allra bästa bästisarna – Lina, minns du hur tufft det var?! :)

Nu håller jag inte alls med om att gult skulle vara fult. Tvärtom, det är och har alltid varit en av mina absoluta favoritfärger både på kläder och som färgklickar i inredning. Sen är ju inte alla nyanser snygga men Ikeas nyhet, påslakanet Åkertistel, är ju så snyggt att man bara vill krypa ner i det. Bums.

Jag lär väl inte komma till stan innan det har sålt slut men om jag gör det så får det absolut följa med hem. Och när jag tänker närmare efter blir det kanske Vilma som får det i så fall. Skulle passa perfekt i hennes och Alvins rum… Som ett litet vårtecken!

Bilden är lånad från IKEA.

Vägen tillbaka

Dagens första promenad är avklarad sedan fleeera timmar! I snålblåst och på blankisiga vägar så tur jag hade vår gamla trotjänare Brio Racen att hålla mig i så jag inte bröt ett ben också nu när jag äntligen var ute och stapplade :)

Erik skulle lämna tillbaka en Ikeagrej som tog upp så mycket plats i bilen att sätena var tvungna att fällas, därav min tidiga morgonpromenad bort till dagis. Men så SKÖNT det var att komma in sen. Klockan var bara strax över åtta och jag slog mig ner framför nyhetsmorgon med storfrukost framför mig och kände för första gången på fyra veckor en känsla av lite lyx. Det går ju väldigt upp och ner under en dag med hur kroppen mår så att fånga de där små stunderna av välmående är guld värt och säkert nödvändigt och bra för tillfrisknandet.

Vi klickade så bra i går. Den snälla, gamla doktorn och jag. Han genomskådade ganska snabbt vad jag var för typ av person och jag erkände vid hans frågor att ja, jag brukar inte vara särskilt tålmodig när jag är sjuk. Ja, jag brukar hellre gå tillbaka en dag för tidigt än tvärtom. Nej, jag är vanligtvis inte duktig på att vila men den här gången har varit annorlunda. Däckad på något vis. Han sa att om den här dumma bakterien slår rot så illa som den gjorde på mig, då kan vägen tillbaka vara ganska lång. Och det är egentligen först nu jag börjar inse att jag har varit ganska ordentligt sjuk. Han berättade att vanligtvis är man sjukskriven mellan fyra och sex veckor och klarar jag nu mitt mål att vara frisk och på banan igen nästa måndag, ja då förstår jag ju att många får det här långt värre än jag.

Däremot var det ovanligt med så hög feber så länge som jag hade och det i kombination med magsjukorna är säkerligen det som sänkt mitt immunförsvar i botten och även stulit alla mina krafter på kuppen. Jag berättade också hur TACKSAM jag kommer vara när allt det här är över och jag kan lova att jag menade varenda stavelse i det.

Min myskväll i soffan i går blev kort. Närmare bestämt en kvart, sen snusade jag gott under den där mysiga filten bredvid den där fina Erik :) Hoppas på lite mer ork och kraft i kväll, känner att man har halkat väldigt mycket efter med allt här hemma den senaste månaden och jag längtar efter  den där fixarenergin som ändå ibland har börjat smyga sig fram nu de senaste dagarna.

Har precis fyllt på med en massa goda vitaminer. Har ni sett Icas nya satsning ”vår bästa tid är nu”, där de tipsar om månadens bästa frukter och grönsaker? Vi gick ut hårt vid veckohandlingen och köpte hem det mesta och det stämde bra. Allt smakade ovanligt gott och det är kul att variera sig och inte alltid köpa samma gamla vanliga.

Nej, nu ska jag ta mig ner och attackera tvätthögen en stund innan lunch och sen tidig hämtning som alltid på tisdagar. Fast med skillnaden att det i dag är mamma och inte mor- eller farföräldrar som hämtar. Tänk, de har knappt sett sina barnbarn i år… Förhoppningsvis är ordningen återställd nästa vecka. Åhh, vad jag hoppas på det…

Så länge njuter jag till fullo av den extratid jag får med stjärnorna i mitt liv och den lilla lyx mitt i allt elände som denna sjukperiod har inneburit vad gäller dem. Jag har inte på något vis haft bråttom utan har under mina piggare perioder kunnit vara den där totalt närvarande mamman som jag trivs allra bäst när jag får vara. Så inget ont som inte för något gott med sig!

Långsamt, långsamt, åhh SÅ långsamt…

Hej i måndagen! Ja, det går inte framåt med blixtens hastighet här precis :/ I dag har jag återigen varit på mitt nya stammishak – vårdcentralen. Snart frikort både där och på Apoteket nu. Efter en månad. Sorgligt.

Men i dag var jag inte ensam. Vilma har varit hemma med mig då vi misstänkte urinvägsinfektion på henne. Samtidigt behövde jag prata med läkare då jag ju skulle börjat jobba i dag egentligen. Har dock känt hela helgen att det nog inte skulle bli så då jag blir helt galet trött efter minsta ansträngning. Dessutom har jag haft en släng av magsjuka igen – eller om det är kroppen som börjar gå helt bananas. Vi har sånär som på det försökt leva lite mer ”normalt” de senaste dagarna och det har fullkomligt tagit musten ur mig. Tungandad, matt och allmänt konstig. På kvällarna har kroppen varit så öm och hade jag inte varit sjuk redan så hade jag absolut misstänkt att något var på gång. Nu är det väl snarare något som är där och vägrar ge sig.

Eftersom Vilma behövde komma till vårdcentralen fick vi en dubbeltid och i dag hade vi en norsk läkare :) SÅ mycket lättare att förstå än den danska och dessutom rolig och trevlig. Och så påminde han så mycket om min kära farfar och bara det kändes tryggt! Som tur var hittades ingen urinvägsinfektion på Vilma som ju varit piggelin men med små symtom som påmint om just det. Ett nytt prov ska lämnas i morgon för säkerhets skull och vi håller tummarna för det också.

Läkaren passade på att kolla mig när jag ändå var där och han hörde fortfarande något i lungorna. Dessutom var halsen svullen och såg lite mysko ut så han trodde att jag har åkt på en virusinfektion. Och så har jag troligtvis ett sönderhostat revben. Ja, vad ska man säga. Yippeee, nu finns det väl snart inte så mycket mer att åka på!

Sjukskriven veckan ut och ordinerad mycket vila men med utmaningar, det vill säga många promenader om dagen men korta. Jag antar med glädje den utmaningen och känner mig faktiskt riktigt taggad att komma i åtminstone någon slags form. Nu ska jag dock gå på vila-rådet fullt ut och krypa ner under mysigaste filten bredvid bästa Erik i soffan.

I morgon hörs vi igen – det lovar jag!