Långsamt, långsamt, åhh SÅ långsamt…

Hej i måndagen! Ja, det går inte framåt med blixtens hastighet här precis :/ I dag har jag återigen varit på mitt nya stammishak – vårdcentralen. Snart frikort både där och på Apoteket nu. Efter en månad. Sorgligt.

Men i dag var jag inte ensam. Vilma har varit hemma med mig då vi misstänkte urinvägsinfektion på henne. Samtidigt behövde jag prata med läkare då jag ju skulle börjat jobba i dag egentligen. Har dock känt hela helgen att det nog inte skulle bli så då jag blir helt galet trött efter minsta ansträngning. Dessutom har jag haft en släng av magsjuka igen – eller om det är kroppen som börjar gå helt bananas. Vi har sånär som på det försökt leva lite mer ”normalt” de senaste dagarna och det har fullkomligt tagit musten ur mig. Tungandad, matt och allmänt konstig. På kvällarna har kroppen varit så öm och hade jag inte varit sjuk redan så hade jag absolut misstänkt att något var på gång. Nu är det väl snarare något som är där och vägrar ge sig.

Eftersom Vilma behövde komma till vårdcentralen fick vi en dubbeltid och i dag hade vi en norsk läkare :) SÅ mycket lättare att förstå än den danska och dessutom rolig och trevlig. Och så påminde han så mycket om min kära farfar och bara det kändes tryggt! Som tur var hittades ingen urinvägsinfektion på Vilma som ju varit piggelin men med små symtom som påmint om just det. Ett nytt prov ska lämnas i morgon för säkerhets skull och vi håller tummarna för det också.

Läkaren passade på att kolla mig när jag ändå var där och han hörde fortfarande något i lungorna. Dessutom var halsen svullen och såg lite mysko ut så han trodde att jag har åkt på en virusinfektion. Och så har jag troligtvis ett sönderhostat revben. Ja, vad ska man säga. Yippeee, nu finns det väl snart inte så mycket mer att åka på!

Sjukskriven veckan ut och ordinerad mycket vila men med utmaningar, det vill säga många promenader om dagen men korta. Jag antar med glädje den utmaningen och känner mig faktiskt riktigt taggad att komma i åtminstone någon slags form. Nu ska jag dock gå på vila-rådet fullt ut och krypa ner under mysigaste filten bredvid bästa Erik i soffan.

I morgon hörs vi igen – det lovar jag!