Det är som en lyckokänsla som väcks och sedan snabbt sprider sig genom hela kroppen. Stunden då man känner doften av grill... årets första grillmåltid. Och nej, jag vare sig driver med Fredde i Solsidan eller är en sådan som honom själv (här är det för övrigt Erik som grillar och njae, besatt ska jag verkligen inte kalla honom fast han grillar gärna ;)).
Men det ÄR ju så gott att man blir alldeles lycklig, och förutom det så tror jag även att dofterna väcker glädje inom en just för att de påminner om så mycket annat roligt, härligt som det där med att grilla alltid för med sig och betyder att vi är på väg emot. Vår och värme och sol och sommar och ledigt och vänner och många vid bordet och glädje och avslappnad stämning och lite av den där sköna semestermentaliteten då det är tillåtet att ta det lite som det kommer - och så grillar vi ikväll...
Årets grillpremiär bestod av olika spett med god potatis till och tzatziki. Till efterrätt, det enklaste enkla som ibland också är det godaste goda. Minimarängsviss i portionsformar som tog slut alldeles för fort och som lätt hade kunnat dubblas både en och två gånger. En kula glass, ett par maränger, en klick grädde, jordgubbar och en svängom med chokladsåsen och svisch, så har man en sviss på bara ett par minuter. Att sedan chokladsåsen formade sig som ett M tolkade jag som mums. M som i mums!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar