Hejdå dagistjejen Vilma – hej skoltjejen Vilma!

I morgon är en märklig dag. Det är sista dagen för dagistjejen Vilma. Sen blir det sommarlov. Och efter sommarlovet är hon en skoltjej. Kan ni förstå… Det kan faktiskt inte vi. På riktigt. Att vår lilla plutta ska börja skolan till hösten! Hon är ju inte precis längst på dagis, många är de barn som ska gå ännu ett år som klättrat förbi henne i höjd. Men åldern, den har hon. Och skolsuget – för oj, så medveten hon är och så spännande hon tycker att allt det nya ska bli! Samtidigt som vi ju också vet att hon kommer sakna det äventyr det alltid är att gå på förskolan Äventyret.

Det här kollaget fixade vi hemma precis när Vilma börjat på dagis. Det skulle innehålla familjebilder och saker som hon tyckte om. Det blev favoritböckerna, myshörnan och såklart - dockorna!

Det är tur att lillebror ska gå kvar två år till för att lämna dagisvärlden för gott, det vill vi inte ens tänka på än… I kväll har jag fixat sommarpresenter och skrivit kort till fröknarna. De har det så bra våra små och vi är så tacksamma för att varje morgon kunna lämna dem i trygga händer.

Jag minns att jag aldrig publicerade det där inlägget som hette ”Vilmas första dag på dagis”. För två och ett halvt år sedan. För ja, det är ju inte superlänge hon har varit dagistjej egentligen eftersom hon var hemma även Alvins första år. Hon var nästan tre när hon började och nästan ända sedan dess har hon varit en riktig dagistjej. Hon är en sådan lektjej och hon har fullkomligt älskat att vara där. Och allra bäst har det såklart varit när favoriterna i tjejgänget också varit på plats. Bästisarna. De man fnissar med. Pysslar med. Leker rollekar med. De man delar dagarna med helt enkelt.

Aldrig någonsin kommer vi heller glömma hennes första tid på Äventyret. Då förutom storebror, två glada killar alltid fanns där och muntrade upp en till en början rättså tveksam liten Vilma. Det var goa grannen Samuel, som med sitt ett år mindre än henne här i världen ändå agerade en stor, säker och välbekant trygghet för henne! Och så var det Holger. Finaste lilla killen med de glittrande ögonen och det ständigt så stora leendet. Och hjärtat av guld. Det lilla hjärta som så hemskt, hemskt orättvist slutade slå den där aprildagen förra året. Han kommer alltid finnas i våra och fortfarande pratar våra små, särskilt Vilma, om honom nästan varje dag… Så sorgligt. Han kom alltid smygande ut i hallen på morgonen, glad, smög sin hand i Vilmas och sa ”Kom!” Och så gick de till dockvrån för där var hon glad och det hade han knas på.

Här en fnissig variant av lilltjejen. Upp till tänderna laddad för det lyckade pyjamasparty de stora stjärnbarnen hade som avslutning för några veckor sedan.

Men i morgon är det alltså sista dagen. Och jag tror hon känner sig klar. Att det är naturligt. Allra bästa kompisarna har en efter en droppat av på sommarlov. Fler och fler fröknar försvinner. Namnlappar tas bort. Nya sätts upp. Det är tydligt slut på terminen och för Vilma slut på ett kapitel i hennes liv. Det om dagisåren på Äventyret. Till hösten börjar ett nytt kapitel och ett nytt äventyr. Skolan!