Sagokläder

Hopps! Hittade ett några veckor gammalt inlägg som jag glömt att publicera. Så håll till godo - lite bubbel om barnkläder får ni här!

Polarn O. Pyret har kommit med nya tryck. Som de själva beskriver det på sin hemsida; ”Som hämtade ur en sagobok – bara att börja berätta!”

Motiven heter På min gata, Djurens promenad och Stopp i trafiken. Jag tror att Filip skulle vilja ha dem alla tre (dock är de lite too much för min smak men ibland måste man ju faktiskt ge efter!). När han och jag gick förbi PO.P häromdagen såg han dem i skyltfönstret och insisterade på att gå in och titta... Mamma Anna nekade inte utan njöt stunden med äldste och ganska klädintresserade sonen.

”Vi kanske ska skicka hit mormor, eller vad tycker du mamma?”, sa lille filuren bus. Det där lät nästan lite bortskämt men så är ju mormor väldigt snäll...! Samma kväll ringde dock farmor och kollade storlek då hon också hade sett dem och tänkt på ett visst barnbarn :)

Så nu får vi se vad det blir...;

” En morgon när pappa skulle åka till jobbet så fastnade han i världens längsta kö. En traktor hade vält på vägen och flera hundra höbalar låg spridda som stora, vita sockerbitar (höbalsmaskiner är något Filip älskar och pratar om varje dag ;) )”, eller...

”Det var en gång ett litet lejon som hade tappat bort sin mamma. Han frågade alla djur han mötte om de hade sett henne...”, eller...

” Det var en mörk, mörk kväll... I den lilla staden lyste lampor i fönstren på alla de fina husen och när vi tog en promenad såg vi en massa spännande saker. I ett hus såg vi en familj som bakade. I ett annat några små barn som badade så bubblorna skvätte och i det tredje... i det tredje såg vi något skumt. En ficklampa som vajade fram och tillbaks i det annars så mörka huset...”

Uppdaterat i dag - det blev ingen :( Slut på rätt storlek i två städer farmor kollat och nu även på webshopen! Men kanske kommer de in igen? Sagorna - de får vi dock spinna vidare på!)

Discolördag

Barnen, de två stora, har senaste månaderna själva valt disco framför filmmys på lördagskvällarna efter maten. Då åker oftast soffbordet undan och den röda lurviga mattan får agera dansgolv för en stund. Lillebror, som inte har så mycket att säga till om, har därmed också vuxit upp till en mycket nöjd och följsam liten människa som även han älskar just att dansa.

Vi lyssnar MYCKET på musik härhemma. Och vi – hör och häpna Sandra och Hanna ;) – SJUNGER också massor! Jag vet, inte alltid så offentligt men innanför hemmets trygga väggar, där skrålar vi på! Våra små älskar musik i alla dess former och att dansa är nog nästan det bästa de vet. Särskilt när jag och Erik hänger på. Och i kväll plockade vi fram förra helgens moves och lyssnade bland annat på en ny favorit - Rasmus Seebach – Natteravn - som spelades även då. Det är inte lite gulligt att höra Filip, men kanske framförallt Vilma sjunga på danska kan jag lova ;)

Hoppas ni har en fin helg! Själv har jag redan lyckats åka på höstens första förkylning och hoppas nu hinna kurera mig innan monsterveckan tar sin början... Mer om den i morgon!

Klippt!

Gräset är nyklippt inför helgens regnoväder och klippt är också den siste vilden i vår familj. Sakta men säkert har våra hårmanar fallit offer för saxen de senaste veckorna och sist ut i dag var storebror - med betoning på just STORebror... Han har i dag varit med och hälsat på på dagis och från och med nu tillhör han den äldsta gruppen. Stjärnan. En sann stjärna på avdelningen Stjärnan alltså.

Jag slogs av när jag såg den här bilden hur stor han nu faktiskt också ser ut... (så stor såg han visserligen inte ut i morse då solblekt hår spretade åt fler håll än vad som finns och ögonen snudd på doldes av blonda strån). Tre månader tills han blir fem och häromdagen kom han plötsligt och sa: "Mamma, jag tror jag precis kom på hur man läser!" Sakta men säkert märks det hur små små bitar faller på plats. Han kan nu komma med små lappar där han skrivit korta ord utan att först ha frågat vilka bokstäver som ska vara med. Och det där med läsandet verkar han bra sugen på att kunna åtminstone lite grann. Vi får se vad hösten för med sig men häftigt är det helt klart att nu ha ett så stort barn härhemma.

Om ni undrar vad det är för nyanser som skymtar på sidorna av håret så kan jag meddela att det står "HV 71" med grön färg på ena sidan och med blått på den andra! Verkar som om han kommer bli en trogen supporter liksom sin far då han väljer just den mallen även fast det inte är riktig säsong :) Det där lät nästan som att Erik också alltid väljer den mallen... Men nej, jag kan intyga att han hoppar färg när han går till frissan ;)

Och så är det som att se in i sin egen spegelbild när man tittar på Filips ögon... De är ljusare än mina, annars är vi riktiga look-a-likes på vissa bilder nu. Storebror och jag. Eller FilipOMamma - som vi hette när det först begav sig...! Kunde inte låta bli att kika tillbaks en liten sväng och hittade då en av de första bilderna på den gamla bloggen. Filip á la Sjörövare. 6 månader gammal. Älskar den bilden. Älskar vår stora skatt.

Dagis, ja... Jag återkommer till Vilmas premiär vid annat tillfälle. Nu är ju klockan för mycket IGEN...!

I morgon är det dags…

Det känns mer än overkligt att jag i kväll fyllt i en hel massa dagislappar med Vilmas namn, att jag namnat kläder och att jag nu till sist har lagt fram önskekläderna till första dagen på dagis. Nya favoritklänningen med Hello Kitty som jag inte kunde låta bli att köpa då jag såg lyckan i en viss liten tjejs ögon då hon såg den. Jag som inte alls är särskilt förtjust i figurtryck på barnkläder har fått ge vika :)

I kväll har Erik och jag varit på inskolningssamtal och allt känns mycket bra och lovande. Dagiset är verkligen kanonbra och nya ”fröken” Tony som ska hålla i Vilmas inskolning kändes mycket mjuk och trygg och båda är de egenskaper jag vet att lillan uppskattar. Ändå har i dag tankar av lite vemod flugit genom mitt huvud. Denna sista riktiga dag hemma innan även hon påbörjar sitt livs ”skolresa”… Nu är det ju precis som för Filip bara 15 timmar i veckan och högst självvalt men det är nog just känslan av att en epok är slut som får tankarna att snurra ett extra varv.

Sen är ju lilla Vilma en riktig lyxlirare som fått vara hemma i nästan tre år! Inte konstigt att hon faktiskt blivit mer och mer mammig på sistone. Säkert nyttigt att komma ifrån mig lite och jag hoppas och tror att hon kommer tycka det här är jättekul! Hon verkar i alla fall laddad då hon ända sedan i våras babblat på om dagis och sina fröknar och till och med fantiserat ihop historier om att hon redan gått där, vad "sejerna" (tjejerna) på dagis lärt henne osv...!

Jag är i alla fall så innerligt glad att hon aldrig fick den där platsen vi hade ansökt om för drygt ett halvår sedan. Så innerligt glad att jag i stället fick förmånen att tillbringa hela den tiden tillsammans med henne. Min lilla mysiga tjej. Det var nog meningen att hon skulle vara hemma med mig och lillebror ett tag till.

Nej, nu måste jag krypa till sängs. Sen blev kvällen ännu en dag. Fem inskolningsdagar väntar och jag vill vara på hugget. I morgon ska vi dock bara vara där en timme. Morfar kommer hit och passar pojkarna och sen far vi nog in en sväng till stan. Rapporterar vidare i morgon kväll!

Bröllopsyra

Rubriken får ni tyda hur ni vill:

* Bröllopsyra, som i att man alltid blir så himlans giftassugen när man är gäst på ett att bröllopstankar plötsligt surrar i ens huvud.

* Bröllopsyr(a), som i tillståndet man kan känna en (eller var det två?) aning(ar) av då ens bordsherre är av den typen att han aldrig missar sin bordsdams tomma glas… (En bordsdam som i detta fall dessutom inte tackat ja till alkoholhaltiga drycker på en fest på dryga fem år. Typ. Det ni… Har jag inte varit den gravida mamman-to-be så har jag varit den ammande mamman så förutom ett glas vin här och ett där mellan barnen och på sommarkvällarna i år har det varit väldigt glest på detta område. Det här blev visst en onödigt lång utläggning i en parentes utan slut men läs ni som orkar)

*Sist, men inte minst – bröllopsyra, som i den yra som sprider sig bland alla inbjudna gäster i samma stund de lyckliga tu säger ja…


Nåväl. Yr, eller yra - en ÄRA var det att få vara en del av det bröllop som i lördags ägde rum i närheten av Ronneby. På gräset precis intill Ronnebyån stod alla gäster och inväntade nyfiket huvudpersonerna. Och till sist kom de. Gåendes hand i hand på en stig med små bedårande brudnäbbar framför sig. I samma stund bröt solen igenom och lyste upp följet än mer. Vacker sång, kloka ord och mycket fniss blev det då brudgummen helt plötsligt knäppte upp sina byxor, drog av dem och visade sina helsnygga långa shorts han i stället skulle gifta sig i! Ingen blev nog egentligen jätteförvånad då det är det plagg som säkert döljer hans ben nio månader om året ;)

Hursom, otroligt stämningsfullt, vackert och avslappnat var det. Precis så som jag misstänker att brudparet önskade. En god – och rolig – middag avnjöts sedan i en bröllopssmyckad loge där runda bord med långa vita dukar prydde golvet. Även stolarna var klädda i vitt tyg och stilen blev urhäftig i den typ av lokal vi var. Massor av ljusslingor längs väggarna gav den rätta mysstämningen och den fest som följde var galet kul. Hela stora gamla killgänget med respektive var samlade och det är otroligt sällan nu så när 90-talets discodängor ljöd ur högtalarna blev vi nog alla 20 igen för en stund. Vi dansade så jag fortfarande har ont i benen och en av killarna druttade i backen så han nog fick ett revben på snedden. Nya danser uppfanns och alla såg ut att vara lyckliga över att vara där de just då befann sig.

Enda missödet var att Blekinges monstermyggor körde släktkalas samma natt. På mig. Jag vet att mygg älskar mig. Blir alltid så in i helskotta biten så fort jag ser en mygga. Kärleken är dock inte besvarad. Tvärtom tål jag inte de fulingarna riktigt bra och i går eftermiddag när vi kommit hem kände jag plötsligt en välbekant frossliknande känsla i hela kroppen. Och som på en given signal började kliandet. Jag upptäckte då ett par bett på ena armen och när jag sen gluttade bakom klänningen på ryggen såg jag att de hade ätit parmiddag där. 20 bett fördelade på två och två eller tre och tre. På fötterna och benen har jag också runt 20, ett i örat och ett i näsan… Och så ett gäng till vilket ger lite drygt 50 bett. Kul. Erik har 1. Jätteskönt för honom. Och det säger jag inte i besk ton. Inte alls. Han kan ju inte hjälpa att hans blod inte är lika gott som mitt men lite märkligt är det när vi sov precis bredvid varann att alla myggor valde mig. Alla utom en då :)

Innan jag går och dränker min buckliga tokkliande kropp i alsolsprit vill vi ännu en gång säga; TACK snälla, härliga Johan och goa, fina Anna med det härligaste fnittret ever, för en makalöst rolig och vacker dag! Den glömmer vi aldrig!

Perfekt

Den kunde ju faktiskt inte ha kommit mer lägligt. Finnen from hell. Den sitter så mitt på näsan att det ser ut som om man måttanpassat den och med yttersta precision fått den att sitta i mitternas mitt. På min näsa. Och ja, jag erkänner. Jag är allt lite fåfäng och typiskt nog ska vi på bröllop på lördag. Erik, jag och finnen. För inte lär den hinna försvinna tills dess. Jag menar dryga två dagar... Ingen som förresten sitter inne med något superknep?

Tänk, så växer den ännu mer? Med den lavinliknande framfart den haft under dagen i dag så vet man aldrig vart den tänker ta vägen. I skrivande stund ser jag något framför mig när jag tittar på skärmen. Något som skymmer synfältet en smula så ni kan ju tänka er. Och röd är den givetvis också. Och växer underifrån som en tickande bomb.

Och jag som inte brukar ha finnar annars... suck. Men ska det vara så ska det tydligen vara ordentligt. Tur att jag i alla fall har min klänning. Som läget ser ut just nu kommer jag dock inte känna mig så fin med den nya röda accessoaren jag ofrivilligt kommer bära med mig. Sa jag förresten att den gör ont också, den rackaren?

Ett aningen sömnigt, fånigt och totalt ointressant inlägg från stackars mig. Som säkert kommer gå under smeknamnet clownen nu några dagar framöver.

Tjusiga

En totalt onödig grej blir snart verklighet om jag känner mig rätt. Har nu sneglat på Ikeas ljuvliga vita ramar i lite gammal stil ända sedan jag för första gången såg dem i våras. Urcharmiga och som gjorda för barn-, eller bröllopsbilder. I vårt fall barnbilder då för vi har ju inga bröllopsbilder. Ännu...

Nej, jag skojar bara :) Inte heller något inplanerat datum (eller ens år) för när detta ska ske, men ske - det ska det ju såklart. Och när det har skett, ja då vet jag ju vilka ramar vi vill ha till våra bilder :)

I alla fall borde det här bli ett ypperligt tillfälle att äntligen framkalla några favoriter på Alvin som sedan ska upp på en egen Alvinlist vid sidan av Filips och Vilmas i trappen. För jag kommer nog inte kunna låta bli ramarna i morgon när jag och barnen drar med morfar till Ikea. De gamla i aluminium - de får hamna i höstens loppislåda!

1 år och underbar!

I dag är ingen vanlig onsdag. Det är Alvins allra första födelsedag och hur mycket jag än försöker så kan jag inte förstå hur det kan vara ett år sedan jag fick upp detta ljuvliga lilla knyte på mitt bröst. Ett år sedan jag för första gången såg ditt söta lilla ansikte och fick veta vem du var. Du som stökat runt därinne och vuxit till att bli den du var den dag då du äntligen kom ut till oss.

Alvin, du underbara lilla människa. Ett levande bevis på att man inte alltid ska planera för mycket här i livet ;) För inte hade väl vi en aning om att det var med dig livet skulle bli komplett. Allt var så bra med två barn men du ÄR den där grädden på moset, eller pricken över i, eller vad man nu ska säga.

Du har från första stund, första sekund, varit så självklar och insikten om meningen med livet är större än någonsin. Att få vara mamma till dessa små är verkligen min uppgift och den blir bara roligare och roligare (och säkerligen också mer utmanande allt vad det lider)…

Jag är så stolt över dig, min tredje lilla stjärna. Lillebror, som klarat ditt första år med glans. Först – störst av er alla, sen med din tuffa höst då du plötsligt var minst i skaran – i alla bemärkelser. Någon stor kille är du inte trots att du nu kan presentera dig som 1-åring, men oj så naggande god. Och glad. Och en sådan källa till glädje för oss alla.

Jag är så innerligt, innerligt glad att du finns. Min älskade lilla prins. Grattis på din första födelsedag! En så mysig sådan och jag hoppas du har haft det lika bra som vi!

A year ago...

I tevesoffan för exakt ett år sedan. Sista kvällen på min tredje gravidsaga. Ett dygn senare skulle jag vara mamma till tre och ännu en ny saga skulle ta sin början. Den om Alvin. Jag kan inte för mitt liv förstå hur detta valrossliknande tillstånd kan vara ett helt år sedan. Inte hur mycket jag än försöker och försöker... Kan ju fortfarande minnas bökandet i magen och känslan av att bära ett liv i sig. Och i morgon fyller det lilla livet 1 år! Fantastiskt då och fantastiskt nu.

Har precis kommit hem från några härliga dagar i Örebro. Farmor och farfars lägenhet där är sann lyx och vi har sugit ut det sista ur semestrandet för det här året. Nu ska vi koncentrera oss på en viss födelsedag resten av ledigheten :)

Tips på 1-årspresent?

Ja, på tal om blivande 1-åring och presenter... Många är frågorna om vad lilleman önskar sig och få är svaren. För vad önskar man egentligen till en liten kille som har två storasyskon och därmed mycket leksaker/saker redan? Någon som har något supertips?

Till en del har vi faktiskt sagt att lilleman behöver en garderob i storlek 80 för är det något som verkligen behövs så är det kläder. Men då är nästa problem att han fyller år i gränsen mellan sommarrea och höstnytt och sommarkläder vill man ju inte köpa mer nu. Hm. Ett lite klurigt men ack så hjärtligt bekymmer :)

Sitter du på bra förslag så får du gärna dela med dig!

Mjukt, gott och nytt från Ikea

Wow!!!

Hjärtat slog nästan en liten glädjevolt då jag såg dessa ljuvliga nyheter på Ikea häromdagen. Ett av de allra hetaste ställena att leka på härhemma är nämligen det lilla miniköket vi fixade i ordning förra hösten och det har nu blivit även lillemans absoluta favorithäng. Väl uppe för trappan slänger han sig framåt och åker i raketfart så fort den lilla rumpan bär honom in till lekrummet och köket. Han skramlar än så länge mest med kastruller och bestick. De små bakverken i tyg lockar men har lyckligtvis visat sig vara mindre lockande att stoppa i munnen då det ”tygiga” nog känns lite läskigt. Värre är det då med grönsakerna i trä som han gnager på så de små risgrynen till tänder är både gröna och röda…
Kort sagt – dessa nyheter för det lilla köket är ju helt givna presenter till den blivande 1-åringen bara man plockar bort det allra minsta. Filip och Vilma kan nu knappt vänta tills på onsdag då storebror ska ge lillebror de mumsiga glassarna och den fina tårtan och storasyster ska överlämna den lockande frukostbrickan. I tyg :) Misstänker att det är fler än Alvin som kommer leka med dem och det värmer en mammas hjärta att se alla tre leka med samma sak.

På Ikea i går såg vi även att det hade kommit in en söt ladugård med tillhörande djur i tyg och det är ju så roligt att de hänger på trender utan att de blir för dyra. Storsäljare blir de nog allihop i höst om jag får gissa…

Bilder lånade från Ikea.

Stockholm i våra hjärtan

Den vinner våra hjärtan mer och mer för varje gång vi besöker den. Vår vackra huvudstad. Utbudet har ju liksom inga gränser och även med tre små barn i släptåg uppfylldes allas våra semesterdrömmar.

Nu var vi ju inte direkt själva att semestra i just Stockholm. Tror aldrig det varit så fullt med folk som den här gången men det gick bra ändå. Lilla Vilma har ju pratat om att ”bo på otell” ända sedan vi gjorde det i Göteborg i februari och att häromhelgen äntligen få börja packa väskorna var stort för henne! Med allt superförberett är vi tidigt i väg på måndagsmorgonen och vi har knappt passerat Gränna förrän Vilma frågar om man ser hotellet nu?!

Första anhalt blir mysiga Söder och några timmars shopping står på schemat. Är så glad för att våra barn tycker det är helt ok att gå i affärer åtminstone en liten stund och efter urgod lunch på kolgrill börjar vi vår runda där vi både fyndar fina Vincentskor-, och gummistövlar på rea samt där jag nästan får med mig halva Small Kidsbutiken hem… Två Villervallatröjor till Filip, en baddräkt till Vilma samt en ursöt tunika till samma lilla dam för nästan inga pengar alls.

Och vips, blev hela världen suddig. Den här gången vare sig på grund av mig eller kameran utan helt enkelt på två små duracellkaniner som är så utom sig av glädje att de inte kan stå stilla en endaste sekund :)

Sen kommer barnens höjdpunkt – vi ska åka till vårt hotell! En favorit i repris var självklar då läget är det perfekta, särskilt när man reser med barn. Våra grannar härhemma i all ära men grannar vid namn Gröna Lund och Skansen är oslagbara :) Väl inne på rummet hoppar Filip och Vilma upp och ner av lycka. Både på golvet och i sängarna… Ett stort rum med egen barndel är pricken över i och det märks hur stora de plötsligt känner sig.

Ett snabbt klädbyte senare är Family Five redo för en helkväll på Grönan och med Liseberg i färskt minne vet de små mer än väl vad som väntar. Hisnande åk i barnens bergochdalbana, en knyckig tur i Tuff Tuff-tåget för de allra minsta, ivrigt rattande i Veteranbilarna, en tokfnissig promenad genom Lustiga Huset och en jättemysig tur för mamma och Vilma i kärlekstunneln där hon mörkrädd som hon är vår lillskrutta satt som limmad mot mig med stora, tindrande ögon som sög åt sig allt fint vi guppade förbi. Erik satte sen minipariserhjulet i rejäl gungning och jag blev den som fick följa med Filip i Fritt Fall för barn – vad-den-nu-hette. För barn, ja… Shit vad det gick! Det verkar som om åldern börjar sätta sina spår för magen satt bokstavligen fast i toppen när vi nådde botten och jag vet inte om vi någonsin skrattat så tillsammans, Filip och jag. Eller skrikit…

Liseberg är Liseberg. Superkul och jättemysigt men jag måste säga att Gröna Lund överraskade stort. Litet, trångt men väldigt charmigt och säkert lite av nyhetens behag med nya attraktioner. Vi somnar gott den kvällen för att nästa dag vakna utvilade och redo att möta kungen och prinsessan, som Vilma uttryckt sig…

Ett strålande soligt Stockholm möter oss utanför fönstret och efter brakfrukost tar vi båten in till stan. Bara en sådan sak, att få åka en liten båttur sådär på morgonkvisten gör ju en hel dag för de små! Vi tittar lite på en stor kyrka, sen väntar besök på slottet där vi fikar och letar prinsessor och där Erik blir tillsagd av en vakt för att han råkar gå för nära kanonerna ;)

Ännu en god lunch ger oss ny energi att traska tillbaka till båten då buss inte är att tänka på med dubbelvagn, särskilt inte då det dessutom är tisdag och vankas allsång där hos vår granne. Två sovande skruttar ger storebror mamma och pappa alldeles för sig själv på både promenad och båtfärd och man riktigt ser hur han suger åt sig av den lyxiga stunden att få vara bara han.

Festligt är att vi lyckats pricka in den tisdag då några av Filips idoler är gäster på scen. När de hade Moonstars på dagis mimade han ju till Mando Diao och deras grymma låt ”Gloria” men vi har massa gånger sagt att de säkert inte kommer sjunga just den på allsången. När vi kommer ut genom hotellentrén och precis ska in på Skansen hörs dock plötsligt välkända toner från höjderna och Filip grips av total glädjefnatt då det ju är hans favoritlåt som strömmar ur högtalarna!

Väl inne på Skansen krockar vi vagnen mot en papperskorg där någon ställt ett fullt colaglas ovanpå. Detta välter givetvis rakt över vagnen och den blir sen ett getingtillhåll utan dess like trots att vi tvättar av så gott vi kan flera gånger. Mitt i detta mindre lyckade scenario står jag i glasskö och köper glass till oss alla, samt lite kaffe och festis. Ingen storshopping utan rätt normalt för en ganska normal familj. Döm då om min förvåning när en knäppgök till tant längst bak i kön irriterat fnyser åt mig när jag går förbi med brickan och dessutom utbrister ”Det är ju inte klokt att man får stoppa upp en kö sådär! FÖRSKRÄCKLIGT att handla så mycket!” Behöver jag ens säga att frågan om hon var dum i huvudet dök upp i mitt eller att jag blev farligt sugen på att trycka upp mjukglassen med noisettesås i näsan på henne. Knepiga människa. Jag kände hur mina ögon antog en mörkare nyans av blått och jag hoppas att leendet jag brände av mot henne såg lika retligt ut som det var menat. Jaja, hon kanske hade blivit getingattackerad hon också.

Vilma tycker musiken är förskräckligt hög... :)

Jag skakar i alla fall av mig både getingarna och tanten och drar vidare med familjen upp mot scenen och genrepet som vi har kommit på är en bättre idé än direktsändning. Vi får superplatser precis bakom sista bänkraden och Filip vinkar ivrigt åt alla kameror och säger att ”Nu måste morfar se mig mamma, eller hur???” Mando Diao inleder och Filip röjer på som värsta tonåringen. Damerna framför skrattar gott åt honom där han står och klappar med händerna över huvudet och för full hals sjunger med i låten han lyssnat på så många gånger och kan både utan och innan :)

God mat i sommarkvällen på hotellets uteterass gör dagen fulländad och vi njuter livet och semestern...

Sista dagen i storstaden möts vi av sovmorgon till kvart över åtta – Holy Moses! Det händer normalt sett inte i vår familj att alla sover så länge så vi känner oss ovanligt utvilade. Den mulna himlen inbjuder till strosande i affärer och vi njuter lite till av det roliga utbudet och shoppar loss även denna dag. Semestern avslutas sen med lekpark där spring i benen får springas av tills det blivit läggdags och vi samtidigt som regnet kommer lämnar Stockholm bakom oss för denna gång. Med en helt galet överfylld bil! Vi planerar i smyg redan för nästa tripp. Så mycket outforskat ligger ju framför oss och ju äldre barnen blir desto mer lär vi hitta att göra...

Trots den sena timmen känner jag mig nu på hugget. Blir alltid så lycklig i sinnet över att ha fått tid att drömma mig tillbaka och plita ner våra härliga semesterminnen!

Ny favorit i garderoben

Erik blev nästan chockad på riktigt då jag efter en tur på stan häromveckan visade ett av mina fynd. Jag förberdde honom på något oväntat för att vara mig. Erik gissade då lite ironiskt på en vit topp av något slag, vilket till säkert 80% utgör min garderob just nu :) Bättre upp, sa jag varpå han vände sig om och fick se mig i något blått! Något som dessutom var en skjorta! Kanske den mest otippade kombon av dem alla...

Jag som aldrig trivts i skjorta och som dessutom inte är någon blå-lover… Det blåa är visserligen jeans vilket ju är en annan sak. Och skjortan, den har en sådan där snygg hals utan krage. Dessutom var den billig då den av en slump fyndades på Lindex barnavdelning… Ögonen föll på den för att den var snygg och först därefter upptäckte jag att den hängde på fel avelning. Men storlek 170 visade sig sitta som en smäck. Ibland har man tur och skjortan är faktiskt en av mina nya favoriter!

Så ett tips till dig som i vanliga fall drar storlek xs/s då den nog är menad att sitta rätt rymligt på den målgrupp den egentligen är tillverkad för.

Bild från Lindex.