(eller snarare långrapport ser jag nu precis innan jag publicerar. Ordkombinationen "skriva" och "kort" passar sällan in på mig som ni vet vid det här laget ;) ) Oj, vad dagarna springer på nu… mycket som ska göras och hinnas under vissa perioder och en del veckor blir extra späckade med massa inplanerade saker. Så det är inte Ullared som tog knäcken på mig även fast det var en otroligt rolig dag. Många blev fynden, tyvärr dock inga mammakläder då dessa var gigantiska i storlekarna, få till antalet och dessutom väldigt tantiga. En röd regnkappa till lillan blev den där grejen som ”gjorde” hela utflykten. Och så på det en massa roliga uteleksaker och faktiskt ett snyggt linne till mig som jag nog ska kunna klämma mig in i även till sommaren :)
30-årsfesten på kvällen var en riktig höjdare även om en viss trötthet fanns i kroppen efter min supertidiga morgon. Hur typiskt är det inte att man vaknar vid strax efter 3, konstaterar att det är mitt i natten, tänker ”Åhh, vad kul det ska bli med Ullared”, går igenom i huvudet vad man vill leta efter och plötsligt tänker ”Tänk om jag inte vaknar av klockan?” Idiotisk tanke eftersom då säkert resten av familjen skulle göra det och väcka mig. Hursom, där låg jag vaken och dum och hängde upp mig på att försöka räkna ut hur många timmars sömn jag skulle lyckas skrapa ihop om jag somnade NU. Detta lyckades inte – ett tecken på att man inte är i sitt smartaste tillstånd där på natten. När jag sen kom på att vi skulle bort på kvällen fick jag nästan panik och efter det somnade jag naturligtvis inte utan klev något matt upp klockan fem. Innan klockan ringde. Tröttheten kom först på söndagen men innan det fick jag min dag i shoppingparadiset och därpå den med lite fasa väntade festen på kvällen. Vi visste nämligen att det för mig skräckinjagade ”Singstar” stod på programmet… Jag måste säga att jag föredrar GuitarHero där man får välja vad man ska göra. Här är liksom sången enda alternativet och med ett sällskap alldeles fullt av mer än skönsjungande kände både jag och mamma Jenny att vi nog skulle få total tunghäfta med en mick framför munnen. Det var dock ett par stycken till som gärna avstod och hellre lyssnade och jag tror vi hade lika kul (för ja, jag avstod faktiskt även om det innerst inne kändes lite fel – och fegt). Jag får testa i smyg någon gång tror jag. Kanske brakar då hela spelet ihop för att man är ett hopplöst fall, kanske lyckas man sätta en ton eller två :)
Som jag sagt nyligen så händer det extremt mycket runtom just nu. Både roliga, tråkiga och förvånande saker. Men det kanske är så livet är. Som en äldre arbetskamrat med utflugna barn uttryckte sig till Erik nyligen – att vi skulle njuta av att faktiskt befinna oss ”mitt i livet”. Även om det också innebär sjuka barn, barn som är vakna på nätterna och barn som trotsar så innebär det också små underbaringar som hela tiden är närvarande och runt benen på en. Och vars kärlek finns där hela tiden. Villkorslöst.
En annan underbaring som vi av en slump har haft lyckan att få in i vår värld är av den typen att hon ALLTID lyckas göra en så glad! Hon är inte riktigt en i mängden. Hon är unik och en glädjespridare av rang. Hennes ord träffar alltid precis där de ska. En tvillingsjäl som jag tyvärr dock aldrig träffat öga mot öga. I dag låg ett paket från henne i vår brevlåda och orden hon skrev och det fina som låg däri är det jag ska tänka på innan jag somnar i kväll. Så TACK söta du – du vet vem du är!
tisdag, april 21, 2009
Kortrapport
7 kommentarer:
Orden från Eriks kollega är nog väldigt sanna och helt klart en påminnelse till sig själv att passa på att njuta för just här och nu kommer man ju aldrig befinna sig igen. Här mitt i livet.
Du är inte så lite underbar själv fina Anna. Glöm inte det!
STOR kram
Ni är så underbara och fantastiska.
Njut och må Herren vara med ER!
Hej Anna!
Tråkigt att se att jag förstörde er lediga dag. Att min fråga löd som den gjorde var för att jag inte VISSTE om ni skulle ha barn eller inte. Någon mage gick tyvärr inte att se under bordet.
Om du är besviken på mig för detta, hur tror du då att jag känner det efter det år jag gick igenom? Du skriver att vi en gång i tiden betytt mycket för varandra. Kunde inte du då ringt och hört hur jag mådde mer än 2 ggr under denna långa tid? Jag tror inte att du har en aning om hur jag hade det under detta år. En sjuk man som jag inte visste om han levde nästa gång jag kom tillbaka och två barn att ta hand om och trösta själv. Som tur var hade jag mina ”bästa vänner” som gjorde allt för att stötta mig. Efter att ha gått igenom en sådan här sak vet man vad som är viktigt i livet och det viktigaste för mig är mina barn. Varför skulle jag då ha åsikter om ert ofödda barn? Jag tycker att det är jättekul att ni ska ha ett barn till. Jag har inte ens tänkt tanken att det inte skulle vara planerat. Men efter att ha läst det du skrev så förstår jag att så inte var fallet. Men att skriva att jag riktat något icke vänligt mot ert barn är väl kanske att ta i.
Jag önskar er lycka till med er fortsatta graviditet och jag tror inte du behöver oroa dig föra att detta barn kommer att bli mindre älskat och ouppmärksammat för att det kommer som nummer tre i syskonskaran.
Victoria
Åh vad fint sagt av Eriks arbetskamrat. Så är det ju verkligen. Kan inte förstå folk som inte fattar vilken gåva ens barn är.
Hoppas allt är bra i övrigt. Jag blir lite orolig när jag läser om vilket högt tempo du håller hela tiden vännen. Ta hand om dig och magen, och stressa ner på stressen. Lättare sagt än gjort va?;-)
Kramar!!
Vickan - du har nu också fått mailsvar på din kommentar.
Hoppsan!
Har någon kastat sten i glashus!!!
Åå vad roligt med Ullared! jag ska dit på söndag om inte ett för dagen magsjukt barn fortsätter vara dålig...
Härligt med folk som får en att må bra!
Skicka en kommentar