En lista

För en tid sedan fick jag något väldigt omtänksamt i ett mail. En lista över positiva saker med att börja jobba (förutom själva jobbandet då ;) ). Gulliga mamma Hanna hade knåpat ner saker jag kunde tänka på och hela tanken värmde så! Erkänner att jag sneglat på den både nu och då i peppande syfte...

- Att verkligen hinna känna hur mycket man älskar sina barn och längta till dem.
- Att ibland hinna fixa ärenden på lunchen.
- Att utemat då och då kan smaka riktigt gott och kännas lite lyxigt.
- Att man alltid får långhelger om man är ledig på fredagar (vilket jag hoppas kunna vara till hösten).
- Lite mer pengar än vad man varit van vid på lääänge nu.
- Att våra små går på ett fantastiskt bra dagis där de verkligen får lära sig mycket och har goa vänner.
- Att bli hämtad på jobbet av resten av familjen, kanske rentav luncha någon gång bland nu när Erik är hemma.
- Och inte minst luncha med hon som skrev listan till mig ;)

Nu ska sägas att jag inte fasar över själva jobbet. Det känns helt okej att komma tillbaka och jag känner mig faktiskt ganska laddad. Nej, det är snarare sorgen över att en epok är över som är grejen. Jag har sörjt det varje gång jag gått tillbaka efter mammaledighet och den här sista gången bestämde jag mig för att tänka de tankarna redan i mars :) Inget skulle få förstöra vår sista månad hemma, då skulle vi bara ha mys och kul och oj, så roligt vi har haft!

Jag har ju varit hemma så länge nu totalt sett att man liksom är som ett mycket väl fungerande litet företag. Allt flyter på så smidigt i vardagen och man har så bra rutiner som sitter väl hos alla.

Det blir med en gång tvära kast och en skarp kontrast då jag ska jobba heltid så länge Erik är hemma. Detta tror jag dock är bra för mig då jag lättare kommer komma in i jobbet på så vis. Sen kommer ju snart sommar och semester och det ”riktiga” vardagslivet med både Erik och jag jobbandes och trixande med lämnings-, och hämtningstider, det börjar ju inte än på ett bra tag och då kommer jag även jobba mindre.

Sen har jag också börjat tänka på alla trevliga, härliga människor jag åter kommer springa på på jobbet och som kommer förgylla dagarna där och jag inser att det här nog kommer bli riktigt bra! En av mina bästa egenskaper om jag får säga det själv är nog att jag är en sann optimist när det väl gäller - då gör jag det bästa av det. Men sakna dem där hemma, det kommer jag göra…