För 1097 dagar sedan…

Precis som sig bör såhär dan före dan frossar jag en stund i minnen. Minnen i form av både bilder och ord här hemifrån. Det är en härlig och häftig känsla att så enkelt dras tillbaka till stunderna som varit de viktigaste i hela ens liv. De viktigaste och de största.

Det slog mig dock när jag letade mig bakåt i tiden att jag aldrig skrivit om min tredje förlossning. Skräckupplevelsen. Yppade nog om jag inte minns fel bara något alldeles flyktigt i ett inlägg om att den var en mardröm som tack och lov slutade lyckligt. Den satte dock spår kan jag säga såhär tre år efter. Tänker fortfarande på den ofta men har nog aldrig tänkt mig helt igenom den. Det räcker med valda delar men kanske att jag en dag ska försöka få ner den på pränt och därmed se den som ”avklarad” på riktigt?

Det kan verkligen fortfarande kännas snöpligt att jag blev snuvad på den fina upplevelse det ändå kan vara mitt i allt det onda. Jag hade ju en fånigt romantisk bild om att den skulle bli ännu bättre än den med Vilma som ju var ljusår bättre än den med Filip. Här fick jag istället en mer än isande kall insikt om att man inte kan lite på vården. Inte heller människorna som finns där för att ta hand om en. Att inte bli trodd på vilket var en av sakerna som hände mig är nog bland det värsta man kan uppleva i den situationen. Usch ja, någon gång ska jag dela detta.

Men. Det dolde sig något mycket vackert därinne i stora magen. En av de två ljuvligaste små pojkar vi sett. Mer lik storebror då än nu och mitt mammahjärta blev med ens förlorat. För tredje gången ♥

Att läsa det sista inlägget innan det första som trebarnsmamma är nästan magiskt. Jag var så väl medveten om att något stort hade startat långt innan dagen hade det. Jag minns att jag verkligen fångade stunden och det är jag så tacksam för då jag minns det tydligt än i dag. Det enda jag inte visste var att det skulle ta mer än ett dygn till innan jag fick se min hjärtans lilla prins. Inte visste jag heller att det var just du, lille prins Alvin som skulle komma till oss och ge livet en extra stjärnglans. Då och för alltid.

I morgon blir det kalas. I garderoben ligger dina paket och väntar. Där nere hänger tre ballonger. Tre små ljus ligger framme, redo att sättas i frukostmackan och du har lovat att inte gå upp om du vaknar först i morgon :) Får väl se hur det går men jag hörde nog hur storebror innan ni somnade gick in och viskade till dig att du skulle komma och lägga dig hos honom om du vaknade först. Så kunde ni ligga och mysa och han skulle berätta en saga för dig!

I morgon är ingen vanlig dag för då är det Alvins födelsedag…