ChokladChock

Att jag är väldigt svag för brunt är ingen hemlighet. Jag njuter varje gång jag öppnar kökskåpet och möts av våra nya mustigt kakaobruna muggar som ju inhandlades i Höganäs och fick ta över platsen efter de gula. Inte heller är det okänt att jag är en riktig gottegris och älskar godsaker. Kladdmuffinsen på bilden är inte bara goda och så krämigt sega att de smälter i munnen. De är dessutom busenkla att göra. Filip är med och vispar så det står härliga till och slickar sedan visparna omsorgsfullt och länge tills de intar en högblank ton. Att sedan pricka smeten i formarna är inte fullt så enkelt och han ger oftast upp efter ett par försök och fortsätter sina vattenlekar över diskhon. Kvar står jag och ömsom prickar smet, ömsom provsmakar denna syndigt goda sörja. Receptet hittar du längre ner.

Vad som däremot kanske kommer som en chock. Både för er som känner mig på riktigt och även för er som bara ”känner” mig via bloggen (och därigenom säkert har anat min feghet vad gäller håret) är att bilden längst ner faktiskt föreställer mitt hår. Mitt HÅR! Eller snarare kanske betoningen ska ligga på MITT hår :) Ständigt blonda och på senaste tiden dessutom rejält solblekta Anna (hur jag nu har lyckats få det solblekt denna sommar) har gått och blivit chokladbrun…! Eller som trygga och pålitliga frissan Lina sa i fredags där jag låg bakåtlutad i sköljen och hon med pedagogosk röst förberedde mig på att jag nog skulle se en viss förändring när jag kom till spegeln: "Det ser jättefint ut Anna! Härligt chokladbrunt är det!" ”CHOKLADBRUNT?”, utbrast jag med lätt nervös ton. Jag hade visserligen hävt ur mig orden "Gör något höstigt!", men chokladbrunt... ”Ja, fast med stänk av rådjur också”, svarade Lina och jag fick bråttom till spegeln för att se denna kombination. Och tänk, när det var färdigblåst och plattat (och klippt jämnt efter förra frisörbesökets fiasko) så kändes det verkligen som ”jag”. Det är visserligen fortfarande ovant när jag ser sig i spegeln men jag är nog för omväxlings skull nöjd! Dock blir det alltid lite skillnad efter första tvätten hemma. Dels försvinner lite färg, dels har man inte tillgång till alla superduperprodukter som ger den där rätta stjärnglansen. Nuhar det alltså antagit en lite mattare ton men känns helt okej ändå. Hajar ni hur modig jag känner mig?! Skyller återigen på hormoner för det här är verkligen inte likt mig.

Kladdmuffins (16 st)
2 ägg
2 ½ dl socker
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
4 msk kakao
½ tsk bakpulver
2 dl vetemjöl
100 g smält smör eller margarin

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Placera ut 16 bakformar i papper på en plåt.
Smält matfettet i en kastrull på spisen eller i en skål i mikron och låt svalna.
Vispa ägg och socker med elvisp. Rör ner vaniljsocker, salt, kakao och bakpulver. Tillsätt sist vetemjölet och det smälta matfettet. Blanda snabbt ihop till en jämn smet.
Klicka ut smeten i bakformarna.
Grädda mitt i ugnen i 200 grader i ca 10 minuter.
Lägg en handduk över muffinsarna när de svalnat så blir de inte hårda.