Ordning och reda

Jag är ingen kalendermänniska. Jag vill hemskt gärna vara det men det funkar liksom inte. Inte ens fast jag några gånger de senaste åren köpt riktigt snygga almanackor och tänkt att det kanske ska hjälpa, men nej. När jag väl behöver den så har jag glömt den. Hemma på köksbänken eller i väskan. Väskan som jag också glömt hemma eftersom man som småbarnsmamma oftast ju har allt man behöver i den ständiga följeslagaren skötväskan (som ni ju nu vet efter mitt avslöjande i går :) ). Så jag ger år efter år upp och använder i stället mitt huvud som almanacka vilket faktiskt har funkat oväntat bra! Har bara en gång missat en inbokad grej… en fika med en mammavän och hennes små. Det var pinsamt och det glömmer jag aldrig – så olikt mig. Minns du också Annikavännen :) ?!

Hursom måste jag erkänna att det inte känns helt tryggt med mitt system och det var när jag i höstas sprang på den snyggaste av dem alla – familjekalendern från KlevelandORD som jag insåg att det var den jag hade väntat på! Jag tycker ju så mycket om att omge mig med saker vackra för ögat och snyggare än den här, det blir det inte. Och så jag som älskar ord och lek med dem i olika färgkombos också… Sen glömde jag bort den, hur jag nu kunde och det var när kära Snäckan bloggade om den för en tid sedan som jag fick bråttom att beställa en. Då dessutom till reapris! Så nu vore det väl en skam om vi inte skulle få till det. Jag tror på allvar att detta är vad jag varit ute efter. En överblick över hela familjens veckor som borde minimera to-do-krockar.

Dessutom får den inte plats i väskan heller så huvudet kommer i fortsättningen ändå få jobba på ett litet tag, tills jag kommer hem och kan skriva upp. En bra kompromiss tycker jag :)

Vilken tur att jag hann få till detta inlägg innan månadens slut så jag fick tillfälle att visa upp snygga - och bruna - februari. Och säg den som inte blir sugen på varm choklad och apelsiner när man kommer in och ser uppmaningen där på tvättstugeväggen...

Nu blir det fredagsmys i soffan framför Let´s Dance. Och som av en slump blir det saftiga apelsinskivor i en skål bredvid den obligatoriska godisskålen!

En hel massa onödigt vetande om mig

Ja, alltså ni som egentligen inte har tid att sitta och läsa bloggar kan ju komma tillbaks hit i morgon eller så. Listor är inte vanligt förekommande här men är man sjuk och uttråkad så är man. Hittade denna och insåg att den skulle ta en stund att svara på så håll till godo, här får ni några nya sanningar om mig. Alla eventuellt listsugna, ta gärna över stafettpinnen så får jag massor att läsa :)

ACCESSOARER
Väska: Får man och kan man med att svara skötväskan?! För i så fall är det en chokladigt brun SkioHop som jag bär med mig i ur och skur. Fast inte när jag är utan barnen då förstås ;) När jag är iväg utan dem vilket inte är så ofta så har på senaste tiden faktiskt något så killigt som fickan fått förvara såväl plånbok som mobilen och bilnycklarna. Piffigt va? Inte särskilt men i alla fall ärligt svarat. För när jag tog fram min gamla favoritväska som jag alltid hade innan barntiden så kände jag mig plötsligt alldeles ”damig”. Skumt, jag som egentligen tycker väskor är kul. Hursom ska de helst vara ganska stora och över-axeln-bärbara. Såg nyligen en mörkbrun skitsnygg på Vila som jag gääärna skulle vilja strutta runt på stan med.

Plånbok: Ska jag vara ärlig igen? Lika så bra. Jo, hör och häpna. Året var 1997 (råkade först skriva 1907 men DÅ hade ni inte trott mig ;) ), och Erik och jag var på vår första gemensamma charter i Turkiet. Där köpte jag en (äkta) skinnhistoria som faktiskt hänger med än i dag. Den är liksom perfekt. Perfekt färg (mycket viktigt, brun är den då). Perfekt storlek. Lagom många fack. Den ÄR verkligen plånboken för mig och jag förstår inte hur och var jag ska hitta efterträdaren men kanske var det egentligen dags för länge sedan. Glömmer ju aldrig det där jag en gång läste om vilken bakteriehärd en plånbok är…

Solglasögon: De är stora, de är bekväma och de är… bruna!

TEKNIK
Mobiltelefon: Liten, guldig och vikbar. Nokia heter den ;)

Tv: Strax innan Vilma föddes bestämde vi att vi skulle köpa en platt historia. Några dagar senare gick det gamla monstret sönder och vi blev tvungna att få hem den platta historien snabbt. En stor svart men ändå smäcker Panasonic sitter nu på väggen i vardagsrummet och jag som vanligtvis inte är något teknikfreak är smått förälskad i den.

Dator: Som jag nyss sa, jag är inget teknikfreak och med en IT-arbetande andra hälft överlåter jag med varm hand allt som har med datorer att göra till honom :) En finns i alla fall där uppe, i vårt kontor. Och så en bärbar här nere som brukar stå i köket men ofta får följa med in i soffan på kvällen. Och märket spelar iiingen roll för mig. Bara jag kan skriva på den, blogga, surfa, maila och fixa lite med bilder. Då är jag nöjd!

BADRUM
Tandkräm: Sedan jag av snyggt-yttre-skäl köpte Vademecum i höstas är det faktiskt det märket som fortsatt följa med oss hem från affären. Fräsch och god och rengör förhoppningsvis där den ska. Måste här tillägga att Erik fick rådet av sin tandläkare att köpa hem en flaska fluorskölj vilket han också gjorde – i jumboflaska. Så nu gurglas det hejvilt, varje kväll (sånär som på de senaste dagarna då jag på grund av andnöd varit tvungen att hoppa. Tänkte inte på det den första igentäppta kvällen utan började gurgla som vanligt. Spottade i panik bara sekunder senare ut den blåa vätskan över hela handfatet då jag märkte att jag ju inte kunde andas överhuvudtaget med stängd mun)

Tvål: Ja, tack! Vi har dessutom en mycket tvålglad liten man i huset som gör åt flaskor på löpande band *pump pump* Just nu är Bliw i doften kärnmjölk & kamomill het här hemma. Annars gärna Palmolives i äppeldoft som ger härlig sommarfeeling…

Hårprodukt: Kombinationen Poker Straight från Lee Stafford och sen lite vax för att få ner alla ”bebishårstrån” som efter plattning spretar åt både höger, vänster och rakt upp. En liten dusch med sprayflaskan och voilá! Klar! Vid en ovanligt bad bad-hair-day eller vid tidsbrist är det dock tofs, desamma fast i plural eller flätor som gäller.

Huvudvärkstablett: Alvedon, vilken jag nu ätit maxdos av i snart en vecka…

Doft: Just nu är det då min julklappsdoft Amor Amor´s Tentation. Vill gärna skaffa en vår-sommarfräsch snart då jag nyligen gjorde en tuff gallring i parfymförrådet och nu endast har en kvar.

Hudkräm: Det här hade jag lustigt nog tänkt återkomma till i ett senare inlägg. Så länge är det Body Shop´s Bodybutter, helst i doften ”Shea”.

Till ansiktet: Garniers Ultralift. Funkar fint men här är nog den produkt jag egentligen skulle vilja lägga mer pengar på. Dock räcker mammaledigplånboken inte till allt man vill och då får till exempel ansiktet stå tillbaka ;)

Schampo: Inga lyxiga frisörprodukter här inte. Mitt hår känns ändå hopplöst trassligt de flesta dagar. L’oréals Elvital för färgat hår med tillhörande balsam i stora mängder är det som funkar bäst.

MAT OCH DRYCK
Mineralvatten: Njae, får jag välja blir det alltid iskallt kranvatten. Kan nästan må lite illa av vattenbubbel.

Vin: Inte så ofta nu för tiden men fylligt rött till kött är ju oslagbart liksom lätt vitt, inte för torrt, att snicksnacka över. Men som sagt – inte så ofta nuförtiden…

Bröd: Hade jag bara orken och tog mig tiden så är hembakat mitt svar. Älskar både doften av det och smaken av det äkta. Annars är Kornelle riktigt, riktigt gott – och osötat! För tillfället köper vi en hel del bröd på fiket i centrum.

Choklad: Gärna och mycket. Helst mörk. Mamma Sandra har för tillfället dragit in mig i Lindts Madagaskarträsket, den är ljuvlig…

HEMMA
Säng: Från Ikea med dubbla bäddmadrasser. Mjuk, skön och alldeles perfekt.

Lakan: För tillfället kör vi nästan samma hela tiden, med undantag för tvätt då förstås :) Fast då tvättas här direkt på morgonen så de hinner torka till kvällen. För tillfället snyggast och oerhört sköna i kvalitén. Har haft dem ett år nu och länge tänkt tipsa om dem faktiskt så jag passar på att göra det här. De heter Rips och kommer från Ikea (förstås). Vi har de beige och de smälter dessutom in så bra till vår säng och i vårt sovrum. När jag nu skulle länka till dem såg jag dock att de var borttagna på Ikeas hemsida. Skumt… Annars brukar det vara helvitt som gäller.

Porslin: Rörstrands klassiker Swedish grace i enklaste vitt.

FÄRDMEDEL
Bil: Saab 9-5, gråbeige till färgen

MEDIA
Magasin: Åhh, jag älskar tidningar men har tyvärr alltför sällan tid att läsa så mycket. Prenumererar dock på Family Living sedan lääänge. En klar favorit! Fick även en prenumeration på Mama i julklapp så nu har jag mycket lockande under soffbordet.

Dagstidning: Jönköpings-Posten. Blä, oerhört trist faktiskt och säkert den enda blaskan i landet som har fått för sig att våga vägra visa sina nyheter på webben.

Sajt: Mina favoritbloggar såklart!

ÖVRIGT
Frisörsalong: Klippoteket. Skulle nog inte våga gå någon annanstans än till "min" Lina!

Bank: En förkortning med tre bokstäver som börjar på S… någon som kan gissa ;)

Cykel: Knappt. Det här är ett projekt vi (jag) verkligen borde ta tag i. Den är gammal, grå och livsfarlig. Skulle aldrig få för mig att sätta en barnstol där bak och nu när vi har två som nog gärna cyklar med måste detta helt enkelt lösas.

♥ Kärlek ♥

"Maaamma, maaamma! Jag har en övelaskning till dig!", hörde jag en ivrig och välbekant röst ropa utanför dörren. Strax därefter hördes förtvivlad gråt som dock tystnade ganska snabbt när dörren öppnades och min lille overallprydde kille steg över tröskeln. Med en stor krokodiltår rinnandes nerför ena kinden (han var så ivrig in att han hade ramlat på väg från bilen till dörren...lille skrutten) och ivriga ögon bubblade han igen: "Mamma, jag har gjort ett paket till dig!" Och innan jag hann reagera plockade min fina lilla Filip upp ett paket med rött papper, inslaget precis sådär som man kan tänka att en 3-åring gör. Med lite för lite papper och lite för mycket tejp :) Sen slet han upp pappret, öppnade kartongen som gömde sig däri, fumlade med tungan fladdrandes runt munnen och utbrast plötsligt nöjt "Tadaa! Jag har gjort ett halsband till dig mamma!" Tårarna brände bakom ögonlocken och jag höll nog nästan på att krama ihjäl pojkstackarn. Aldrig har jag fått en så fin present någonsin... Och så berättade han att han hade pysslat på dagis "och då tänkte jag att, hmmm... ett halsband blir nog mamma glad för".

Vilken lyckans ost jag är. Som är mamma till världens finaste lilla Filip. Med världens största lilla hjärta som värmer mitt så. Varje dag.

Och vet ni vad som hände sen? Jo, sen kom nästa paket in genom dörren. "Till Adda" stod det ;) För det är ju det jag kallar mig själv i dessa bihåledagar. Världens finaste och mest omtänksamma mamma Sandra hade där stoppat i vita tulpaner, en vitaminchockdryck samt godis... Gulle dig, vännen! Du gjorde mig så GLAD!

Och genast kände jag mig faktiskt lite piggare. Som samma underbara människa sa på telefon idag - att lycka ibland är den bästa medicinen. Så sant. Dessa doser gjorde mig helt klart friskare. Dessa och det faktum att jag från morgonen fram till lunch fyllde en halv soppåse (jo, det är sant!), med snytpapper. För att därefter resten av dagen ändå helt oförståeligt fortsätta vara lika täppt... men det som är ute är ute och helt klart går det åt rätt håll. Dessutom feberfri för första dagen på en evighet. Och som pricken över i äntligen av med huvudvärken av sprängvariant för att idag "bara" haft vanlig hederlig huvudvärk vilket känts riktigt behagligt med tanke på vad jag vant mig vid de senaste dagarna.

I morgon kommer snälle morfar hit för att vara både "barnvakt" och barnbarnvakt ;)

Kärlek med kunglig glans

*snörvel*, och nu är det inte på grund av min snoriga näsa jag snörvlar utan för att jag sitter här framför teven och inte kan låta bli att bli berörd av kärlekshistorien Victoria och Daniel. Det kan inte vara lätt att bli kär, vara kunglig och förutom särskilda lagar och bestämmelser även ha ett helt folks ögon på sig. Ögon och åsikter. Ja, det där är ju som det är. Det känns inte så modernt men - nu HAR ju prinsessan fått sin prins och på talet som spelades upp i teve nyss så glittrade det så om deras ögon när de såg på varann att jag tror alla som såg drog munnen till ett leende. Vilken lättnad det måste vara. Och vilken lycka!

Och så är det ju så kul och festligt att följa kungligheter. Tänk vilken folkfest och glädjeyra det kommer vara i vårt avlånga land den dag de gifter sig nästa sommar!

Erik hörde innan hur de på radion läste upp lyckönskningar från svenska folket. En som lyckönskade var "Gunnar - som också kommer från Ockelbo"!!! Oj, då blir han ju nästan kunglig nu han också ;)

Bild: Expressen

Morgonblogg

God morgon på er!

Jag hoppas er morgon är godare än min. Har visserligen fått sova lite mer i natt vilket varit jätteskönt men nu på morgontimmarna har det varit mer vaket än sovande och med en åter tilltagande huvud- och ansiktsvärk. Sen fick jag sådan hosta att jag smög ner så jag inte skulle väcka resten av familjen som alla ligger och sover i vår säng. Stod och smygtittade en stund på mina fina innan nästa hostattack kom och jag kastade mig ut genom dörren. Där låg Erik i mitten med en hjärtansprydd liten rumpa i vädret bredvid sig. Rumpans ägarinna snusade sött med ansiktet på Eriks bröst. På andra sidan såg jag bara ett blont stort rufs men jag vet allt vem som gömde sig där bakom ;) Det var länge sedan nu som alla sov i sängen samtidigt. Vilma brukar väldigt sällan komma över sen jag slutade morgonamma henne för en månad sedan. Filip däremot började runt jul med att komma insmygandes och krypa ner hos oss efter att under en lång tid alltid ha ropat till sig Erik på nätterna. Eller insmygandes och insmygandes. Som en liten elefantflock låter han snarare eftersom han är så mörkrädd att han springer så fort de små benen bär honom. Vi är därför alltid noga med att inga leksaker eller kläder råkar ligga i hans väg, eller än värre, att en dörr skulle vara stängd!

Nu är dagens första medicindos svald och jag längtar tills den börjar verka... I går eftermiddag blev jag sådär naiv man kan bli när man precis varit hos doktorn och fått hjälp. Under några timmar lättade huvudvärken en aning för första gången på tre dagar och det onda i ansiktet var nästan helt borta. Jag var så glad att jag fick lust att dra igång ett stort projekt härhemma av något slag men tur var det väl att jag aldrig kom så långt för på kvällen så låg jag här igen. Lika eländig som alla andra kvällar och med febern tillbaka... Det här börjar bli riktigt trist faktiskt. Så akta er för bihåleinflammation vänner, det är inget att ha.

Hoppas ni får en härlig tisdag!

Hej och välkomna...

...till min nya sjukblogg! Här kan ni läsa om allt från brakförkylningar med feber och hosta till ögoninflammation. Ja, till och med pesten (som Erik mailade till sitt jobb att vi var drabbade av ;) )

Skämt åsido, jag tänkte berätta om helgen som varit och den har ju varit just det. Sjuk. Jag vet faktiskt inte när jag sist var så här dålig. Har i alla fall aldrig gråtit av huvudvärk förut men de tre sista dagarna har jag nästan trott att det ska sprängas i bitar vid nästa host. Eller nästa försök till snytning. Jag hade ganska ofta ont i huvudet när jag pluggade och fick då migränmedicin. Kan dock säga att den huvudvärk jag hade då inte kan mäta sig med denna.

En kraftig överdos av Nezeril i lördags hjälpte inte min näsa överhuvudtaget och det är ju nästäppan man förstår är den största boven i dramat till huvudvärken. Under lördagen började jag också få rejält ont i ansiktet, öronen, ögonen, och i tänderna (!). Så jag har bara kunnat äta icke tuggbar mat. Och sova har inte gått något vidare heller då man ska ligga högt med huvudet och får ännu mer ont i huvudet av bara det. Så i går, efter två nätter med tokdålig sömn ringde vi Jourcentralen. Efter att ha väntat där en timme över min tid och sett minst fyra personer som kom efter mig fått gå in till doktorn insåg jag dessutom att jag blivit glömd och var nära börja gråta igen. Mycket riktigt hade sköterskan lagt min lapp i fel fack så jag låg bland de redan undersökta *morr*. Sedan konstaterades svullna lymfkörtlar, vätska i öronen, röd hals och en förskräcklig näsa. Doktorn sa inte att själva näsan var förskräcklig men innehållet var det. Totalt igensvullen. Åkte hem med domen bihåleinflammation och en flaska kortisonnässpray.

Resten av gårdagen var djävulsk, för att inte tala om natten och morgonen i dag. Vet inte om jag någonsin känt mig så sjuk. Sen har jag ju haft feber till och från nästan en vecka och det i kombination med sömn- och matbrist lär väl inte göra mig piggare. Huvudet i morse befann sig på en annan planet och Erik, min hjälte, ringde Vårdcentralen så snart de öppnade. Väl där fick jag en monsterdos penicillin samt avsvällande tabletter för näsan, så nu jäklar! Nästan ett helt barnbidrag fattigare (inte tänka så nu, jag som verkligen behövde köpa massa vårkläder denna månad...), har jag nu ett helt apotek här hemma och bara tanken får mig piggare. Ni anar inte hur glad och tacksam jag kommer vara den dag jag känner mig frisk från det här.

Och TACK för alla krya-på-kramar i förra inlägget. Jag passar på att ta emot dem nu innan jag lägger mig att vila igen så kanske de också hjälper på vägen!

Status fredag kväll:

Erik - än så länge ganska frisk. Tack och lov för det.

Filip - nysnorig efter att ha varit osnorig typ en dag. Fortsatt hiskelig hosta och en för dagen alldeles nyutblommad ögoninflammtion. Stackars liten. Vet någon som kommer vakna med panik när han inte får upp ögonen i morgon...

Vilma - jättesnorig och jättehostig. Har under dagen fått lite vita prickar här och var på kroppen som kommer och går. Nu i kväll blev hon plötsligt rödflammig och på de områdena helt kokhet. Ska surfa lite på det nu. Någon som varit med om liknande? Hängig och det med all rätt efter snart en vecka sjuk.

Jag - ni skulle höra min näsa. En oöppnad vinflaska är otät om man jämför. Jag är så jäkla täppt att jag snart blir tokig. Nässpray funkar inte. Hällde i dag i en hel pipett av Filips och Vilmas Renässansnäsdroppar i en näsborre. Funkade inte heller. Det visslar och piper om den. Näsan alltså, och för en stund sedan tyckte Filip det lät som om min näsa pruttade. "Det är bara mamma som försöker andas", sa jag. Och så har jag en sprucken läpp efter att ha andats enbart genom munnen i fem dagar. Och så har jag ont i halsen samt även jag den hiskeliga hostan som nu gett träningsvärk i magen. Och som grädde på moset en allmän sjukdomskänsla i kroppen.

Annars mår vi bara bra ;)

MEN - det är äntligen fredagkväll och det rår inte ens en dum förkylning på. Sitter i detta nu och funderar på om vi bara ska äta en massa lösgodis eller om vi ska komplettera med sourcreamkryddade Pringles... Hmm, svårt. Särskilt som hela ätandet egentligen kan tyckas meningslöst då jag såklart inte ens är i närheten av att ha någon smak. Men jag VET ju hur gott allt är och bara det lär nog göra underverk för själen. Och kanske därmed även för bacillerna.

Over and out från sjukstugan. Och akta er för oss. Vi är nog farliga att stöta på nu :)

Jag tävlar!

"Jag är med och tävlar om en prenumeration värde 400:- i samarbete med Tidningskungen på bloggen Sagolikt by Perla! Tävla här du med!"

Tävlingen pågår fram tills i morgon kväll så skynda, skynda!

H&M Home

Någon mer än jag som kommer snubbla in och spana på HM:s nya satsning mot textil inredning - H&M Home - när den släpps i morgon?! Nyckelprodukterna är kuddfodral, bäddset och handdukar i färger från neutraler och svartvitt till marinblått, rött och klara neonfärger. Husmusen visade redan i höstas bilder från pressvisningen och i den tjuvtitten är det helt klart naturfärgerna som lockar mig mest... Spännande och kul med något så välkänt som satsar nytt!


Bild: H&M

En humörhöjare i vårt köksskåp

I dag jobbar Erik igen och snälla mormor och morfar ville att han skulle ta med Filip in till stan så jag slapp dra ut febriga lillan i nästan 10 minusgrader i morse. Så i dag råder tjejmys härhemma. Just nu sover Vilma efter en ovanligt stökig natt för båda våra barn... Jag måste säga vi har varit bortskämda länge nu. De somnar runt åtta på kvällen och sover för det mesta utan att vakna fram till halv sju, sju. Ibland till och med längre. Om det inte är helg då för då är klockan oftast runt sex. Visst är det bra märkligt? I alla fall, i går kväll vaknade Filip jätteledsen vid tio, väckte Vilma som blev ännu mer ledsen och sen var de vakna och ledsna till och från ända tills klockan var ett! Mycket mycket konstigt. Vi har ingen aning om vad som hände men hoppas det bara var en engångsgrej. Antagligen började det med att Filip drömde något otäckt...

I eftermiddag blir det lite pyssel i köket då müsliburken nu gapar tom - igen. Basen i receptet här nedan är från ett nummer av Buffé i somras men lite är fråndraget och lite är tillagt. Godare än med detta i blir inte morgonfilen - en riktig humörhöjare att ha i skåpet (särskilt om man får jackpot på de torkade fruktbitarna tycker Filip :) )!

Den sjätte bilden...

En utmaning har under en tid cirkulerat i bloggvärlden och jag hade faktiskt alldeles glömt bort den tills jag såg att Isa nu gjort sin "fuskvariant" ;) En mycket vacker sådan! Jag var också ganska säker på att behöva fuska då det inte alls hade förvånat mig om jag mötts av en stirrande, flabbande eller "inte-ALLS-med-på-bilden" variant av mig själv på den tänkta bilden. Men se, jag hamnade i stället i en mapp full till bredden med Filip.

Filip med munnen full av yoggi, Filip med tröjan full av yoggi, Filip i ny tröja, Filip som gapskrattar så man ser ända ner i halsen, Filip med snor under näsan, Filip som ser vettförskrämd ut då morfar nyser samtidigt som jag tar kortet, Filip som tröttnar och biter i en clementin, Filip med snörpig min då clementinskalet visade sig vara ganska beskt, Filip allvarlig men ack så söt, Filip jätteglad och charmigast i världen, Filip ruggigt lik mig på ögonen och blicken på alla dessa bilder (har aldrig sett det så tydligt förut faktiskt men nu finns inga tvivel - ögonen är mina och färgen Eriks. Fast allra mest är de ju Filips egna såklart ;) ).

Jag kan säga att det ger en skön känsla i sinnet när jag inser att det är länge kvar till november då nästa fotoomgång härhemma tar sin början med tidningsbilder till både Vilmas och Filips födelsedagar och så den beryktade julkortsfotograferingen... Bilderna i den sjätte mappen var alltså de till Filips födelsedagsbild i tidningen som ju faktiskt kors i taket lyckades till slut!

Om det händelsevis är någon som inte ännu anammat denna utmaning så följer reglerna här:

- Gå in i mappen "Mina bilder" (eller var du förvarar dina bilder)
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.

Familjen Förkyld

Japp. Nu var det vår tur. Variant de luxe dessutom verkar det som. Med den där hemska hostan som börjar ända ner i magtrakten, den toksnoriga näsan som gör att man måste andas med öppen mun och därmed får ännu mer ont i halsen. Filip är fortfarande lite hängig men börjar repa sig och har nu lagom till dess smittat ner mig och lillasyster. Jag har tack och lov ingen feber men har varit jättedassig i dag med huvudvärk av taskigaste varianten. Men lilla Vilmastackaren som bara brukar få lätta förkylningar som varar någon dag hade nu i kväll nästan 39 graders feber och verkar dessutom åkt på ögoninflammation… hua, det vill vi inte bli smittade av. Stackars liten. Och stackars mig och Erik om vi skulle få det – linsbärare som vi båda är :)

Den enda fördel man kan se med förkylda barn är att de blir så in i norden mysiga. Ännu mysigare än annars. En liten stillasittande Vilma som gosar in sitt huvud i ens hals och håller hårt om ett finger. Eller Filip som somnade i mitt knä i eftermiddags när vi satt framför datorn och tittade på Youtubeklipp. Ett tydligt tecken på att han inte är riktigt frisk.

Och för en stund sen fick Erik ont i halsen så det verkar som om vi kör en helgenomgång nu när vi ändå håller på. Kanske lika bra visserligen – att inte dra ut för mycket på det. Nej, nu är det färdiggnällt. Mot Försäkringskassan för att Erik ska få söka vård av sjuk Anna :) Ni ska tro jag är lyckligt lottad som har en så fin andra hälft. Som har pysslat om oss hela dagen, bakat och lagat god mat som jag visserligen fick gissa mig till smaken på med min igentäppta näsa. Hoppas hoppas jag hinner bli lite piggare innan han eventuellt blir sjuk så jag får pyssla tillbaka!

♥ ALLA Hjärtans dag ♥

Filip har efter en lektion från sin mamma blivit riktigt i gasen över denna dag och han betonar mycket gulligt att det är ALLA hjärtans dag. Inte bara alla hjärtans DAG liksom :) Och det är klart att det är så det är – ALLA hjärtans dag. Jag kan ibland tycka att vissa dagar i almanackan blir lite väl kommersiella men är det någon dag jag anammar helt och fullt så är det denna! Jag älskar att visa uppskattning mot de närmaste och käraste och även om man såklart inte behöver göra det med annat än ord så är det ju lite extra mysigt att ge bort något litet till dem som betyder allra mest.

Filip och Vilma fick varsin liten nalle av mormor och morfar och till Filip köpte jag i går vid ett stopp i Gränna hans första polkagris! I miniformat. Så ni ska tro att här har smackats och slurpats förmiddagen lång och nu ser jag här bredvid mig att köksstolen han suttit på har ett kladdlager. Likaså dörrhandtaget in till toan som jag nästan fastnade i själv för en stund sedan. Och sen har vi borstat de små tänderna i säkert fem minuter för att få bort alla polkagristandtroll :)

Det finns ju hur mycket fint som helst att köpa till denna dag men mitt val till Erik föll till sist ändå på ”En kärleksförklaring”, boken där just vår saga ska plitas ner… Många är de gånger jag hållit i den men just i dag passade den extra bra då älsklingen och jag firar femårig förlovningsdag! Förhoppningsvis blir denna en dag kul för Filip och Vilma att läsa i, för tänk så roligt det hade varit att läsa om ens egna föräldrar, något de skrivit i unga dagar.

Och jag min lyckost, jag bär ett nytt hjärta runt min hals... Ett jättefint som festligt nog dessutom liknar de hjärtan jag alltid brukar kluddra dit på kort och brev. Så nu har jag både ett tjockt och ett lite smalare. Bara att välja efter min egna dagsform alltså ;)

I kväll skulle vi träffat hela fina kompisgänget och ätit pizza, tittat på Melodifestivalen och frossat i godis. Och så skulle barnen somnat där så vi vuxna kunde fått sitta uppe lääänge och pratat. Pizza, Melodifestival och godis lär det bli men inte tillsammans med några vänner. Filip har gått och blivit förkyld så vi törs inte riskera att smitta ner några. Och vi som hade längtat så… Så plötsligt står myskväll på tu man hand på schemat i stället och det är förstås inte alls dumt det heller!

Hoppas ni alla, kända som okända läsare, har en mysig dag - full av hjärtan och kärlek! En hjärtans varm KRAM sänder jag till ER!

Ett avslutat kapitel

Minns ni den här historien? Jag var tvungen att själv läsa igenom den och egentligen skulle det räcka med att be er göra detsamma, fast med ett nytt och på sitt sätt lyckligare slut den här gången…

I dag skrevs de sista orden i det sista kapitlet av en lång livsbok. En lång och vacker sådan som jag är glad att få ha tagit del av, för är det några som symboliserat KÄRLEK så är det de. Store starke Gustav och lilla späda Birgit. Historien jag skrev där i slutet av våren gjorde ont i hela mig för just då var de ju inte längre tillsammans. Men nu är de det igen! Jag förstår om det här låter konstigt men i dag var första gången jag var på väg till en begravning med lätta fötter och en sorts lyckokänsla i kroppen.

Stackars lilla Birgit blev sig aldrig lik efter det att hennes Gustav lämnade detta liv i våras. Varje gång min mamma pratade med henne i telefon så grät hon och berättade att inget var roligt längre. För hennes del handlade det inte längre om att leva utan att överleva. Flera gånger har hon, smidig som hon annars alltid varit, ramlat och slagit sig så illa att hon hamnat på sjukhus. På julafton när mamma ringde hade hon dagen innan blivit hemskickad från sjukhuset fast hon fortfarande varit i mycket dåligt skick. Till ett hem utan julpynt, utan julmat och utan Gustav. Hon ville verkligen inte. För några veckor sedan dog hon på sjukhuset. Dagen före hon skulle blivit skickad till ett äldreboende som hon heller inte ville till. En väninna till henne som talade i går berättade att Birgit dagen innan hon dog sagt att det nog inte var någon som förstod hur sjuk och svag hon egentligen var. Och det visade sig ju stämma eftersom hon aldrig behövde göra den sista resan. Kanske kände hon det på sig?

Så många vackra ord om detta fantastiska par sades i går. Att de var unika förstod alla. Men en man som stått dem väldigt nära ville ändå att vi alla där skulle veta att Gustav och Birgit stått varandra ännu närmare än många säkert trodde. Träffats i unga år och sedan dess delat hela livet eftersom de till och med jobbat tillsammans. Och ändå lyste kärleken där så stark.

Jag har känt sådan lycka för deras skull sedan hon dog att jag faktiskt inte trodde jag skulle vara ledsen i kyrkan. Men det är klart jag var det. Det blir en helt annan sak när man sitter där med kistan och alla vackra blommor framför sig. När man sitter där och försöker förstå att personen man är där för faktiskt ligger i kistan. När man börjar måla upp alla minnesbilder framför sig och plötsligt hör deras röster och glada skratt, känner vågskvalpet under de många båtfärderna med dem, minns glasen man druckit ur, historierna de berättat. När vi satt där i våras var man ju så oerhört ledsen för Birigts skull. När man såg denna lilla ledsna människa stå och klappa kistan och inte kunna slita sig därifrån. I går var man i stället ledsen för att deras liv här var helt över. Aldrig, aldrig ska jag glömma dem.

Det finns inga ord som kan beskriva hur oerhört sorgligt det är att de inte fått några barn som kunnat föra vidare deras fina egenskaper. Deras omtanke, godhet och unika kärlek. Den typen av människor behövs det ju så många fler av.

Den där dagen för nio månader sedan var marken alldeles vit. Av stora, svajande vitsippor. I går var marken också vit. Av snö. I morgon är det Alla Hjärtans Dag och det värmer mitt hjärta när jag tänker på att de faktiskt aldrig behövde fira den utan varandra. För jag tror verkligen de är tillsammans igen och vem vet, kanske kan man till och med åka båt i himlen?

Oemotståndliga…

Nu har jag varit inne och kikat på dem säkert tio gånger sedan Freshmilk skickade sitt nyhetsbrev i helgen. Det är dock ingen perfekt shoppingmånad här efter förra helgens Göteborgstripp men nu när jag såg att nästan alla storlekar (inklusive Filips) var slut men att även Babyshop fått in dem och att de där finns kvar… då inser jag att det är brådis och kanske får det ändå bli en beställning i kväll.

Filip Långben behöver återigen nya jeans till våren och med tanke på att det absolut bästa och snyggaste klädköpet till honom någonsin varit hans förra Nova Star-jeans så är det egentligen inget att fundera över. Superkvalité och dessutom SÅ tuffa! Han hade sina 86:or i över ett år. Först rejält baggy och i slutet mer som vanliga jeans. Nu tror jag Filip med sina spaghettiben har passerat metergränsen så det får nog nästan bli ett par 104:or! Och då ska ni veta att han fortfarande hade 86:orna i somras så ni ska tro han har skjutit iväg på längden…

Hjälp, nu slank jag in för att låna en bild på dem och vågade då för första gången kika på de andra Nova Star-nyheterna. Vad jobbigt det blir när nästan allt är snyggt. Tänk att matcha lillasyster i den yttepyttelilla jeanskjolen, eller kanske ännu hellre, och mer praktiskt, i likadana jeans... Men nej, det sistnämnda får förbli drömmar för ett tag framöver. Vi hade nämligen just en snubbe från Toshiba här som demonstrerade deras luftvärmepump för oss. Denna i kombination med ny panna (efter två års väntan på fjärrvärme som nu till sist inte blev av i vårt område då det saknades tre hushåll - så trist) blir i stället roliga vårutgifter. Men Filip kan ju för den skull inte gå byxlös så nu smiter jag in och klickar hem dem :)

Vårens me&i-köp

Jag blev så besviken när jag spanade in vårens nya me&i-kollektion. Såg egentligen inget jag ville köpa utan tänkte att det kanske får bli en enfärgad baströja bara för att köpa något när vi häromkvällen var hembjudna till mamma Hanna på visning.

Har dock aldrig tidigare blivit så positivt överraskad när jag sett kläderna live. Fick i stället begränsa mig från att köpa massor! Dock blev det inget till Vilma, tyvärr. Den lilla kalastunikan i bebismodell var otroligt charmig och söt men väldigt vid i modellen. Storebror däremot hade kunnat få hur mycket som helst... det slutade med traktortröjan som inte ser så särskild ut på bild men var bland det snyggaste jag sett när jag såg den i verkligheten, på hemsidan la jag överhuvudtaget inte märke till den. Och så de bruna trekvartsbyxorna samt fróttebyxor i favoritmodellen - den smala, långa. Det höll nästan på att bli bruna där med men med tanke på den stundande våren blev det i stället de gröna. Sen var jag grymt lockad av samma trekvartsbyxor i orange med matchande brun grävskopströja till men - i stället blev det mitt första meandiplagg till mig själv! Vita knickers som var otroligt sköna på trots att jag provade dem i en storlek som inte satt uppe utan att jag höll i dem :) Det säger en del om hur sköna de var, inte sant?!

Så TACK min gulliga lilla mamma som också var med och köpte två av plaggen till Filip! Så snäll hade du inte behövt vara...

Hemma igen!

Vi ÄR hemma igen! Ni kanske började tro vi körde ett veckofirande för morfar :), vilket vi visserligen mer än gärna hade gjort. Och nej, något bloggande blev det aldrig. Vi var alldeles för upptagna med att bara njuta av helgens hotellvistelse. Det var precis vad vi behövde, en hel helg fylld med lyxen att sätta sig till dukat bord, äta gott och – gå därifrån utan att behöva plocka, torka och diska. Helt underbart! Jag trodde aldrig jag skulle uppskatta sådant så mycket som man nu faktiskt gör.

Helgen har varit ganska fullbokad med både aktiviteter och planerade fikaställen… Ja, vi som normalt sett är så spontana man bara kan när vi är i väg bestämde oss den här gången för att testa varianten att planera in i detalj. I stället för att plötsligt komma på att det är fikadags i en stad man inte kan till hundra, sen hitta fikastället och därpå parkering och på den tiden helst inte hinna få två utsvultna små barn. Nej, nu hade vi kollat upp bra ställen så vi visste vart de låg och det i kombination med välplanerade matställen och ungefärliga tider för aktiviteter har gjort helgen mycket lyckad. Inga urballade barn, vare sig på grund av hunger eller sömn och bara det i sig gör ju att man själv känner sig lugn och glad och kopplar av.

Universeum i lördags var en riktig höjdare liksom Eriks och pappas Gokarttävling i söndags innan vi åkte hem. Filip tyckte det där ”God Kat” var lite skumt och blev nästan hålla-i-handen-rädd när pappa och morfar uppenbarade sig i sina jättehjälmar med intryckta kinder :) Maten har varit fantastiskt god. Och så hotellet… Hotellet med stort H eller snarare G, för det var där vi bodde. Igen. På G. Där vi bodde för första gången förra våren och där vi troligtvis alltid kommer bo i framtiden då vi besöker Göteborg. Det var häftigt att inse vilket stort intryck det måste gjort på mig förra året då jag flera gånger kom på mig med att känna igen detaljer. Hotellet är modernt och helt otroligt fräscht. Rummen är inredda i färger och en stil jag själv hade valt om jag fått bestämma och kanske är det därför man känner sig så hemma.

Lyxigt mjuk säng med frasiga lakan har gjort att vi alla fyra sovit riktig skönsömn. Ett badrumsgolv så härligt varmt att man nästan bränt sig på fötterna när man lite morgonruggig smugit ut där för en dusch. Himmelskt god frukost med påföljande kaffe i mjuka breda fåtöljer och med span på folk som skyndat hem eller bort från centralstation som ligger en våning under. Och så ismaskinen. Där Filip alltid stannat till för att "ta sig en kopp" och sen knapra frenetiskt på en isbit samtidigt som han kört in sin lilla svarta stövel i skoputsarmaskinen... Filip har genom de två, tre gånger per år som vi brukar bo på hotell utvecklats till en riktig liten hotellkille. Han älskar verkligen det livet några dagar, precis som sina föräldrar. Även om vi inte äter is och putsar skorna varje gång vi passerat hissen ;)

Och bäst av allt - jag tror verkligen att morfar hade en födelsedagshelg som han för alltid kommer bära med sig i hjärtat som något mycket lyckat!

Bjuder till sist på några få bilder från hotellet:

Den första blixtlös och gräsligt suddig. Dock ack så mysig då vi precis anlänt och Filip (som fått en prinskrona av tjejen i receptionen) testar sängens hoppbarhet samtidigt som han nynnar på "Sankta Lucia". Krona som krona ;)

Och så lilla godingen som verkar ha gått och blivit med humör. Ni anar inte vilket illvrål hon laddade upp med när Erik försökte ta ifrån henne en av de tre mackorna hon sitter och håller i... Snabbt som ögat fick hon tillbaks den för att inte förstöra frukostlugnet för de andra gästerna, och log då genast nöjt genom att visa upp alla sina risgryn samtidigt som hon krånglade för att lyckas hålla alla mackorna samtidigt. Lösningen hon till sist hittade blev att helt enkelt ha en i munnen. Smart, men inte särskilt effektivt för ätandet!

Och så - en liten charmör som tittar drömskt på hissen vi snart ska åka... hissen som tar oss ända upp till himmelen, som han sa. Men först ismaskinen ;)