Fina Vilma – 1 år idag!

Jag kan inte förstå det. Inte ens hur mycket jag än anstränger mig. Att vi i dag för exakt ett år sedan bara för några timmar sedan för första gången sett vår fina lilla tjej.

Känslorna idag är många. Jag drabbas alltid av en stor dos nostalgi dagar som dessa, och särskilt ettårsdagen är ju så stor. Jag älskar att vältra mig i minnen och tänka tillbaks på vad vi gjorde då och då och då… Och minnena de ligger där. Så väl inbäddade långt in i hjärtat. Där finns saker, detaljer, ansikten – allt så tydligt som vore det för bara några dagar sedan. Men så var det också en av våra – mitt och Eriks – livs två största dagar. Filips och Vilmas födelsedagar. Och dagar som dem, de vill man ju aldrig glömma.

En liten känsla av vemod har inte kunnat låta bli att knöla sig in i dagens festligheter. Men kanske hör den till? Känslan av att det där allra minsta är förbi. Att tiden som alltid gått aningens för fort. Att man inte riktigt hunnit med alla gånger. Men ganska snabbt har förnuftet och känslan av lycka och glädje åter tagit över. Vi vill ju inte för allt i världen ändra på vår lilla Vilma. Vi vill ha henne just exakt så som hon är idag. Den hon vuxit till att bli. Och det finns en fantastisk skillnad med barn nummer två. Den här gången så vet vi ju vad som komma skall. Sen är det klart de är olika också men vi vet ändå hur charmig en vinglig 15-månaders är. Hur underbar den där första sommaren på egna ben kan vara. Hur otroligt roligt det är när de första ansatserna till meningar kommer. För att inte tala om hur envis men samtidigt makalöst härlig och förståndig en treåring är. Och när man tänker så, då känns allt bara kul igen!

Lilla, lilla älskade Vilma. Lyckan över att få ha en sådan underbar liten människa som du i vårt liv är så stor att orden inte räcker till. Blödig som jag är måste jag fälla några tårar nu också. Igen. De har droppat även några gånger tidigare i veckan då jag plockat bland alla bilder och tänkt tillbaka på året som gått.

Du är så fantastiskt fin. Ditt fnittriga skratt smittar. Dina gosiga kinder går inte att låta bli att pussa på. Dina hundögon som kan se så ledsna ut när det kniper, och de små knotiga armarna som sträcks upp mot oss när vi går förbi, de går inte på något sätt att motstå. Du är vår lilla prinsessa. Vår lillskrutta. Vårt hjärtegryn. Och vi är så oerhört glada över att få dela våra dagar med dig. Grattis på din första födelsedag, fina lilla Vilma!