onsdag, december 24, 2008

God Jul!

Det finns en speciell sorts pepparkaksfigurer som är fyllda av skratt och bus
Tänk, att vi har sådan tur att ha två av dessa i vårt julehus
En liten pepparkaksgumma som inte kan sitta still och innan vi hinner blinka rymmer
Och plötsligt med rumpan sin kamerablyge pepparkaksgubbe skymmer…
Sen sitter de plötsligt där bredvid varann och börjar så sakteliga le
Men leendet försvinner innan fotografen hunnit räkna till tre
Vi vill ändå dela med oss av våra glädjespridande underbara och hoppas att ni alla får
En riktigt God Jul o ett Gott Nytt År!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Stora julkramar från
Filip Vilma Erik Anna
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

tisdag, december 23, 2008

Snart…

Älskad, efterlängtad och alldeles snart är den här igen. Julen. Min absoluta favorittid på året. Det finns inget som skänker det lugn och den stämning som dessa dagar gör, och det behöver vi alla så väl. Här är nu julfixat in i minsta vrå. Aldrig är så mycket i huset så välstädat samtidigt som nu till jul. I alla fall inte hos oss, och bara det ger mig ro. Nu ska vi bara njuta och mysa i massa dagar. I luften ligger en salig doftmix av ljuvlig hyacint, färsk gran, nygriljerad skinka, fräsch apelsin, och… bajsblöjor. Påsen som står och lurar vid trappan gör nog bäst i att skutta ut till soptunnan bums.


Och i år står faktiskt granen så grön – och grann – i stugan. Förra året hade jag lite synpunkter på utseendet men i år är den så fin, så fin. Visserligen fattas det åter ett grenverk långt upp men vad gör väl det. Filip älskar den och sa i morse att han tänkt på julgranen i natt. Och så har han också blivit utsedd till förste grantändare då han liten som han är smidigt kan åla sig inunder och tända den på morgonen och därmed minska rasrisken :) Vilma har konstigt nog knappt brytt sig om den. Festligt hur olika de är på den punkten. Filip nästan hängde ju i den för två år sedan…
Julen ska i år firas hos oss och med tanke på det gör jag nog bäst i att uppsöka sängen nu. Måste bara först dela med mig av morgondagens efterrätt som jag vispade ihop för en stund sedan – julglass i olika smaker från senaste numret av Buffé. Jag tror den kommer göra succé för jag hade lätt kunnat äta den ”oglassad” som smet, direkt från bunken (vilket jag också gjorde i enorma mängder…)

Nu övergår snart uppesittarkvällen till julaftonsnatt... En God sådan önskar jag er alla!


söndag, december 21, 2008

Kaputt stekpanna och muttrig Anna…

I förmiddags var det dags för den stora julköttbullsstekningen. Något jag varje år ser fram emot med blandade känslor. Det är alltid en sådan enorm tillfredsställelse när allt är klart och de små gyllenfärgade runda bullarna ligger där på svalning. För att inte tala om hur goda de är att ha i frysen (här är mitt allra bästa köttbullsrecept förresten). Men själva tillagandet är inte det roligaste. Särskilt inte när stekpanneskrället precis när man lagt på första omgången får för sig att plötsligt inte vilja steka längre. Och fullkomligt äter upp den där fina stekytan som man sedan får skrapa bort. Så efter tre stekomgångar och det mångdubbla antalet muttrande annorlunda ord åkte vår reservstekpanna fram. Den där yttepyttelilla där man knappt får plats med en köttbulle (det där sista var en överdrift men många är det inte som får plats), och som skvätter något vansinnnigt. Och där stekytan i stället blir som en dubbel stekyta. Så det jämnar ju ut sig i längden.

Goda blev de i alla fall. Och efter en stunds vila på eftermiddagen då jag lyckades skrämma bort den envisa huvudvärken som jag vaknade med i dag också, så har vi haft en mysig julsöndag med allehanda stökande såhär dan före dan före dan före dopparedan…

torsdag, december 18, 2008

Julkortsfotograferingen 2008 - den ocensurerade historien

Där satt de båda två. Med tindrande förväntansfulla ögon och bubblande glada skratt. Blickstilla i soffan och gjorde precis som de skulle. Och ett, tu, tre så var årets julkortsfotografering avklarad med bara några fjäderlätta tryck på kameran...

Not. Nej, det här med julkortsfotografering är inget mindre än ett spektakel av stora mått. Sen ger det säkert dåliga vibbar att både jag och Erik, visa av några års erfarenhet, nu vet att det kommer gå åt pipsvängen. Men konstigt är det. Jag menar, vi är ju en ganska så lugn familj med jag tror ganska normalt lugna/busiga barn för sin ålder. Men i samma sekund som kameran åker fram. Och pepparkaksutstyrseln. Ja då flyger något in som förvandlar allt. Ända tills kameran försvinner. För då är det plötsligt hur kul som helst att vara utklädd. Ja, till och med så kul att familjens storebror sovit i sina pepparkakskläder många nätter den senaste månaden. Nu har vi såklart inte hållit på att ta kort en hel månad men några tillfällen blev det – som vanligt. Det gäller ju liksom att hålla dem korta så de små busmonstrena inte ballar ur totalt. Det var när jag hörde mig själv mumlande benämna Vilmas huvudbonad vid ”jäkla fucking skitsjalett”, som jag tänkte att nu måste jag räkna till tio och tänka mig för. Svära brukar jag inte, och inte inför barnen (undrar om det var därför en så annorlunda ”svordom” slank ur min mun?) ”FACKING FACKING”, skrattade Filip direkt och faktiskt var det där vi lyckades få en av de bästa bilderna på honom… den hade jag dock inte samvete att använda på årets julkort. En där han skrattar åt sin mammas för stunden dåliga ordförråd...


Sen, om man ser till de enskilda bilderna på dem så är det ju helt klart Vilma som är den busigaste. Filip sitter ganska likadant på de flesta och på 85 % av dem med mycket allvarlig uppsyn. För ja, tyvärr blev årets julhälsning inte en sådan där båda är med på samma bild. Man kan visserligen inte ha som ambition att båda ska bli kanon på samma bild men det är ju kul om man ändå ser båda ”hela” barnen på samma bild och inte hela Filip och Vilmas rumpa snett framför hans ansikte. Eller Filip med snörpig min motandes bort Vilmas ivriga fingrar med degkaveln vid pepparkaksbaket. Eller en fint leende Filip och en suddig Vilma som precis vänder på huvudet och lyckas få en decimeterlång näsa på bilden. Eller en glatt skrattande Vilma som i samma sekund kortet tas sliter av sig den j-f-s-sjaletten och tappar den. På Filips huvud. Kanske var det egentligen en av de bilderna vi borde tagit. En som ärligt visar verkligheten. Vi funderade faktiskt på det men så blev det en annan lösning till sist ändå. En som ni får se en annan dag… Där Filip ler åt min entusiastiska berättelse om bajskorven som firade jul i pepparkakeland (jojo, man vet ju hur man ska få en 3-åring att dra på smilbanden ;) ), och där Vilma fascinerat tittar på hur morfar balanserar en kudde på huvudet och fastnar i taklampan. Inte morfar men kudden.

Ja hör ni, så här går det alltså till vid vår julkortfotografering. I vår annars mycket lugna och samlade familj. Det är en oerhörd lättnad när sista kuvertet slickas igen och hela bunten läggs på brevlådan. Nästa år måste vi nog komma på något nytt. Erik sa faktiskt att han hellre målar om huset än tar kort på de två rymmande pepparkaksfigurerna igen. Kanske ska de få vara änglar nästa år? Då kan de väl ändå inte bete sig hursomhelst…

onsdag, december 17, 2008

Sjuka

Tillbaka från sjukstugans värld. För ja. Det var tydligen magsjuka Filip hade den där natten. Skumt var dock att Vilma kräktes först på natten tre dygn senare (!) och så Erik morgonen efter. Samma morgon (i går) som jag vaknade med den värsta huvudvärk jag någonsin haft. Har sällan ont i huvudet men för några år sedan hade jag det ofta och det var då åt migränhållet. I går var det definitivt åt migränhållet då jag mådde tokilla och inte kunde se åt något ljust på hela dagen.

Två riktigt sjuka föräldrar, en matt liten magsjuk tjej och en tokfrisk treåring. Ingen drömlik situation... Helt klart den värsta dag vi upplevt. I dag fick lille hjälten Filip, veckodagen till trots, en tablettask. Han var SÅ duktig i går och fick klara sig själv stora delar av dagen. Gav oss då och då en kram eller klapp på kinden, klättrade upp i kylskåpet och hämtade blåbärssoppa till Erik samtidigt som han sa "Så du blir frisk och kan leka med mig på mitt rum sen! Är det en bra idé, pappa?" Stackars liten. I dag har det dock varit bättre och huset är nu åter sanerat :) Fattas bara att jag åker på magsjukeeländet nu också...

lördag, december 13, 2008

Årets Lucia...

Får jag lov att presentera... 2008 års sötaste 3-årige pojklucia!

Ända sedan luciatåget på dagis i onsdags har Filip påmint oss om att han VILL vara lucia han med, så i eftermiddags bjöds vi på en smäktande version av Sankta Lucia efter att vår lille blondin försiktigt klivit nerför trappan med tärnljuset andäktigt i båda händerna, tomteluva i brist på luciakrona och ett på tok för långt rött band knutet kring midjan på mammas t-shirt vars ärmar visade sig ha en irriterande förmåga att hela tiden halka ner över axlarna :)

Hoppas ni har haft en fin lucialördag! Det har vi, även om den inte började så kul vid halv ett i natt med en gallskrikande, totalt nerkräkt liten Filip i sängen... Efter en dryg timmes duschande, städande och torkande tillbringades sedan resten av natten på filtar på badrumsgolvet för min och Filips del. Det kom dock aldrig något mer så vad det var har vi ingen aning om. Magsjuka tror vi dock inte på eftersom det gick över innan det knappt hann börja och eftersom vi andra klarat oss - ännu så länge i alla fall...

onsdag, december 10, 2008

Sanktaaa Lucia…

Jag tror inte ett öga var torrt. Mina fällde i alla fall både en och två tårar - av moderskärlek och såklart av stolthet att för första gången se sin ljuvliga lille pepparkaksgubbe komma gåendes i fint lucialed (utan oss också, det är en märklig syn som man inte alls är van vid). Ett lucialed med cirka 10 lucior, en massa tomtar, ett par pepparkaksgubbar, 2 stjärngossar och en tärna med tomteluva och rött luciaband kring midjan som nog haft en del beslutsångest om vad hon skulle vara.


När vi gick om en liten näpen lucia på väg bort till dagis sa Filip ”En SÅN vill jag också va´ mamma. Jag vill inte va´pepparkaksgubbe. Shit, tänkte jag. Nu skiter det sig. Jag lovade snabbt att han skulle få vara lucia hemma och då accepterade han genast sin dräkt för dagen.

Filips dagis har tydligen alltid luciafirandet utomhus för att minska ner på smittorisken av allehanda taskiga baciller såhär års, vilket är en sund tanke. Dock har jag tänkt att det ju är mysigare inne. Detta tar jag dock tilllbaka idag. Helt och hållet. De goda vädergudarna var nämligen regissörer dagen till ära. Riktigt bra sådana dessutom som fixade fint snöfall från lunchtid som vid fyra lagt sig så marken var alldeles vit. På utegården stod ljuslyktor i hundratal längs med gången och i träden runt lilla scenen hängde ännu fler och lyste upp i vintermörkret. Ännu mer lyste dock alla de förväntansfulla barnaögon som snart skulle visa upp sig för sina nära och kära...

I samma sekund som luciasången var avslutad, de drygt 50 uppstoppade lussefigurerna tagit sina platser och en fröken tog ton till nästa sång dånade ett lågt flygande flygplan precis över oss. ”ETT FLYYYGPLAN!”, vrålade Filip och kompisen Melker med sina höga röster, bakåtlutade kroppar och armarna upp i luften. Sen gjorde hela luciaföljet detsamma och sången fick sjungas om från början. Strax därefter upptäckte Filip oss vid staketet precis bakom honom vilket var lite olyckligt för sen kunde han inte låta bli att göra några småärenden bort till oss. Och sen kunde han inte låta bli att kolla in strålkastaren på mycket nära håll så fröken fick sätta honom i knät, men vad gör väl det? Tre år och lussepremiär. Då finns det helt klart en del som måste kollas :)

Det här var det mysigaste och sötaste jag sett på länge. Så duktiga små barn som sjöng för fulla halsar och visade upp vad de lärt sig. Och så duktiga fröknar som ordnat allt så fint. Efter lite värmande glögg och en pepparkaka bar det hemåt för upptining av frusna fingrar och tår. En stor upplevelse rikare.

tisdag, december 09, 2008

Shoppinglycka

Ojoj, vilken lyckad och helmysig shoppingdag vi fick i dag! Vi brukar på våra tripper till stan nästan alltid starta med frukost på Ikea följt av antingen strosande där eller också shopping i köpcentrat bredvid. I dag gjorde vi dock något så ovanligt som att åka till Eko och Rusta! Är där otroligt sällan, särskilt på Rusta där jag nog knappt varit i år.


Men oj, så underskattade de båda ställena är… Såklart är det ju bra mycket trevligare och tusen gånger mer inspirerande att lapa åt sig inspiration bland vackra saker på stans inredningsbutiker. Dock blir man rätt nöjd när man hittar exakt samma filtlöpare till bordet på Eko för halva priset jämfört med en av de största (och tyvärr snorkigaste) inredningsbutikerna på stan.

Främst stod julklappar på listan och nu är allt sånär som på en Trollerilåda till barnens kusin avbockat på listan! Känns så skönt och till helgen blir det paketinslagning för att sedan ha det klart i god tid för en gångs skull.

Och på Rusta gjorde jag och mamma Sandra ett fynd som var så bra att det faktiskt som Sandra sa ”pirrade till i magen” :) Gullig beskrivning som träffade mitt i prick för känslan jag också får när jag hittar något riktigt fint. Eller vad sägs om den röda julgransmattan i filt för 79 kronor?! Har länge trånat efter liknande som dock kostar det fyrdubbla och därmed känts för mycket för en sådan sak.

Och de prickiga marschallerna… och filtdekorationerna som nu ligger och väntar på att limmas fast runt glasljuslyktor för att göra dem lite juligare…

Nu har vi helt klart två nya stopp på kommande shoppingturer. Tänk att det skulle ta sådan tid för oss att upptäcka dem, och tänk vilken lycka lite shopping kan skänka ibland!

Och
Anna, om du läser det här – tror du jag fnissade när jag läste hos dig att ni också varit på Rusta idag? Vad oväntat liksom ;)

Parfymtips till Anna, tack!

Tänkte be tomten om en flaska av väldoft i år. Inget man som bebismamma har svängt sig mycket med de senaste åren vilket innebär några gamla flaskor som står där i badrumshyllan och ser lyxigare ut än de vid det här laget luktar gott.

Men EN flaska är ju faktiskt kul att ha. Är dock numera helt ute och ovetandes i denna värld och har ingen aning om vad jag vill ha.

Är det någon som vill hjälpa mig och komma med förslag? Skulle vara lyxigt att inte behöva sniffa sig igenom hela parfymavdelningen i butik och sedan vingla ut därifrån med lätt huvudvärk ;)

Så... vilken är din favoritparfym?

måndag, december 08, 2008

Det börjar bli sent...

...och en trött Anna skulle precis stänga av datorn och gå och lägga sig när hon kom på att bloggen inte visat ett livstecken på flera dagar.

Blev plötsligt tokhes förra onsdagen och detta blev värre och värre. I fredags vaknade jag utan röst, med hosta och total matthet i kroppen. För första gången på jag vet inte när så kom jag verkligen inte upp. Detta händer aldrig annars - det får ju inte hända med barn i huset. Min snälle andre hälft tog en hemmadag och jag fick en välbehövlig vilodag. Vet inte när jag vilade sist. Vi är dåliga på det här i huset men jag tror det får bli ändring på det för vad skönt det var! Hur mycket man än älskar sina barn så behöver man dessutom någon liten gång en pyttepaus för att samla nya krafter och ork och detta har det inte funnits utrymme för på sistone.

Jag blev aldrig sjukare än så. Ingen snuva, ingen feber, bara utmattad känsla i kroppen. Kanske sa den helt enkelt ifrån? Jag vet inte men det är bättre nu även om lite av mattheten sitter kvar.

Till något annat - måste bara säga att snyggaste ljusslingan i år kommer från Granit (fast jag hade föredragit en vit - förstås!), och därifrån kommer även den mysiga julpåsen att lägga överraskningar i (som gå-bort-present kanske?). Stämpeldynan med deras fina hjärta på skulle jag gärna vilja ha och på tal om just det hjärtat - har ni sett de sötaste bodysarna och t-shirtarna till barn med samma hjärta på? Finns i vitt, grått och svart. Här ser ni Vilma, 6 månader i sin. Glädjespridare, inte sant? Nu menade jag främst t-shirten men såklart även den lilla modellen :)

Nu har ni i alla fall fått ett livstecken och därmed måste jag rusa i säng för att ladda inför morgondagens julklappsshopping med världens bästa mammor och bebisar!

Bilder: Granit

fredag, december 05, 2008

Stjärnor till stjärnor - från en stjärna!

Jag är väldigt svag för Villervallas kläder och många plagg hänger i både Filips och Vilmas garderober. Senaste tillskottet är den toppiga mössan med vit botten och färgade stjärnor från deras ekologiska avdelning. Det festliga i det hela är att jag länge tänkt blogga om just Villervallas ekologiska kläder som förutom att de är just ekologiska också är riktigt, riktigt fina. Bilden låg klar och väntade bara på att jag skulle skriva några rader till vilket glömdes bort från dag till dag...

Dagen före Filips födelsedag låg så ett paket i brevlådan med en nu bekant handstil på, men jag tänkte att jag nog måste sett fel för så snäll kan väl en människa ändå inte vara? Men jo. Tydligen kan en människa vara just så snäll för i paketet låg den toppiga mössan med stjärnor med förklaringen att den var till honom på hans födelsedag just för att han är en sådan stjärna till storebror!!! Jag undrar om vår fina, rara Snäcka tänkt på sammanträffandet att den också skickades från en. En stjärna alltså?

Så nu ligger den där på hyllan och väntar på varmare tider eller varför inte en utflykt till Ikea någon dag? Där behövs ju faktiskt inga tjockmössor, julhandelstrångt och varmt som där är!

Ännu en gång - TACK du kära Snäcka för att du lyst upp båda våra barns födelsedagar med din omtanke. Den värmer långt ända in i hjärtat ska du veta och jag är så himla glad att jag stött på dig här i bloggvärlden :)

Bilderna är lånade från Villervalla

onsdag, december 03, 2008

Dagens "Vill Ha"

Det förvånar mig att jag missat dessa. Jag som nästan letat mig yr efter enfärgade strumpbyxor till Vilma i andra färger än vitt, rosa, brunt, rött o blått. På Pippilotta finns en hel färgpalett av enfärgade strumpbyxor och jag förstår inte hur jag ska kunna välja, nu när jag äntligen hittat... De orange är dock självklara och kanske får de sällskap av ett par khakigröna.


89 kronor per paret kostar de och finns i storlekar från 56/62 upp till 110/116.

Det här var ju en av mina affärsidéer ju - enfärgade strumpbyxor :) Dock skulle jag vilja göra en vidareutveckling på dem...

tisdag, december 02, 2008

Det hände mig idag...

I dag var jag en snabb sväng på stan i ovädret och när jag gick ut genom dörren från Gina Tricot med en påse i handen började det tjuta sådär så man hoppar högt. Kollade automatiskt vem stackaren det tjöt för var och insåg i samma sekund jag började kika att stackaren inte var någon mindre än jag själv och plötsligt lät tjutet ännu högre i mina öron. Började genast gå tillbaka mot kassan med självsäkra steg då jag ju visste att jag var oskyldig men när jag märkte att hela butiken liksom stannade upp och att alla vände sina ansikten mot mig, ja då kände jag hur jag ändå blev blossande röd i ansiktet. Hoppas verkligen inte jag ser så dömande ut de gånger jag vänder mig om när larmet går för någon annan, som några såg ut när de tittade på mig... Hua, vad pinsamt det faktiskt blev.

Tjejen som hjälpt mig i kassan nästan rusade fram och mötte mig och bad om ursäkt samtidigt som hon sa att hon visste vilket plagg hon missat. Innan jag gick sa hon att jag skulle få ett stämpelkort som plåster på såren och jag trodde då hon menade att jag skulle få en stämpel (som man får vid varje köp för över 300). Gissa om jag blev förvånad när hon stämplade kortet fullt med tio stämplar och sa "Så, nu får du 150 kronor rabatt nästa gång du handlar hos oss!" Det kallar jag kundvänligt! Och såhär i efterhand var det faktiskt värt att skämmas några sekunder :)

Nu ska kvällens kakbak - Leilas ljuvligt sega kolasnittar - in i frysen innan sängen väntar. Vi är lite trötta ikväll då en i vanliga fall gott sovande Vilma nattsuddade i nästan två timmar frampå morgonkvisten i morse. Får hoppas detta bara var en tillfällighet och inte en ny vana...

Kram o gonatt!

måndag, december 01, 2008

Äntligen december!

Min absoluta favoritmånad har så ännu en gång tagit sin början och nu ska jag frossa i allt vad den innebär av dofter, smaker, pyssel, bakning, julklappsshopping… Det finns inget som överträffar den här tiden och jag känner mig alldeles upprymd över allt kul som väntar!


Tyvärr inser jag att jag inte kommer hinna göra någon egen julkalender här på bloggen detta år. För två år sedan bet jag i med varje-dag-inlägg fram till jul men nu är det lika bra att inse att jag bara kommer bli stressad över att lova mig själv något sådant…

Dock lovar jag dela med mig av så mycket julklappstips, recept, mysförslag och inslag från vår decembersmåbarnsvardag jag bara hinner – men utan krav på varje-dag-publicering då :)

Har velat fram och tillbaka och hit och dit på det där med paketkalender. Filip fyllde ju precis år och så är det snart jul. Samtidigt kan ju inte han hjälpa att han är född den här tiden på året – jag menar, hade han varit född på sommaren så hade jag aldrig tvekat. Och så efter lite innehållstips från vänner, pyssliga och påhittiga Anna samt en del egna idéer så kunde jag inte låta bli. Och så kom jag på att de där mindre klapparna med exempelvis tuschpennor, badskum och pysselbok så lätt faller i glömska och bara blir några i mängden på julafton medan de i den här formen i stället förgyller en del av dagen och då blev jag säker!

Så nu väntar en variation av småsaker och ledtrådar till aktiviteter - pepparkaksformar, trolldegsrecept, badskum, lotter, pennor, pruttkudde, pussel, pixibok, klistermärken samt ett antal uppsättningar fredagsmys- och lördagsgodispaket på små ivriga fingrars öppnande. Först ut i dag var en barnsax och H&M-katalogen är nu ett antal sidnummer fattigare efter att Filip fick dille på att klippa ut folks siffror (han menar då ålder). Förutom de allra närmaste så ville han även klippa ut mamma Sandras siffra! Hon står fortfarande mycket högt i kurs efter den mysiga övernattningen han fick hos dem när vi var på sjukhuset för ett tag sedan.

Och så var det det där med själva utformningen. Finns ju så många fina varianter... Var helt inne på att härma Annas med en vit bräda med påklistrade klädnypor – stilrent och snyggt och samtidigt julmysigt. Röda nypor med tomtar på inhandlades men precis när jag skulle till att börja klistra kom jag på att kalendern ju ska sitta i hallen under trappan där det är vit panel på halva väggarna. Det såg plötsligt tråkigt ut och det var då jag kom på att jag ju fyndade en röd fyrkantig träkalender på rean förra året! Den blev faktiskt jättebra. Dock hamnar den i perfekt Vilmahöjd vilket innebär att endast dagens paket får hängas upp :) Kan ni förresten finna ett fel? Nummer 15 har ingen nypa… retfullt men såklart enkelt att åtgärda – och såklart enkelt att skjuta upp… Får se hur länge det dröjer innan PetFilip upptäcker detta!