Tryggare kan ingen vara...

Trea Femma

Vad är det för en dag? Jo, förutom att det har varit tidernas stressigaste dag - på allvar, typ - och en ganska så vanlig onsdag rent innehållsmässigt så är det ingen riktigt vanlig dag för det är ju mammans födelsedag!

Och nu ska vi inte prata siffror. Men gör vi det ändå, bara lite grann, så kan jag med viss skräck konstatera att jag ganska väl minns när min egen mamma fyllde just 35 och då blir man ju lite rädd. Nu minns jag inte den födelsedagen med skräck såklart, den var säkert jättebra men det är väl det faktum att jag kommer ihåg som gör att man inser att man inte tillhör den yngsta ungdomen längre... Eller när jag läste bok för barnen i går (vilket jag nu nämner för andra gången) och jag kom på mig själv med att behöva hålla boken sådär jobbigt nära i det dunkla skenet - för att ha en chans att se vad där stod - då kan man också ibland fundera vad nu det beror på. Troligtvis att barnen studsade lite i sängen så boken inte var stilla. Det säger vi tycker jag ;)

När jag sen pussade Filip godnatt i hans säng så tittade han på mig med ett förväntansfullt leende och sa "Tänk, mamma att i morgon blir du 55!". Snabbt tillrättavisade lillasyster att mamma inte alls blir 55 utan tlettifem och jag vet inte om Filip har en grymt humoristisk sida eller om de där 20 åren extra inte alls hade någon betydelse i hans värld :)

Trots en ovanligt busy day blev min trettiofemte födelsedag ändå väldigt härlig. Alla pip i telefonen och kort i brevlådan värmde – massor – och man påminns extra en sådan dag om hur många fina och goa vänner man har runt omkring sig!

Den knallrosa påsen med finaste formarna och det tillhörande kortet som hängde på dörren när vi kom hem gick rakt in i hjärtat med både innehåll och den fina omtanken… Tack snälla du som hängt den där ♥

Och så hade barnen pysslat fina teckningar och halsband och Alvin hade varit med Erik på stan och köpt en jättesnygg kofta J. Efter kinamat fick jag sen en bok. En liten, liten bok med Erik som författare och där bland raderna gömde sig en riktigt härlig överraskning. Jag tror rentav att det är den finaste present jag någonsin fått! Och nu tror säkert någon att vi ska gifta oss J Men nej, eller jo – det är klart vi ska göra det men inte nu. Nej, det var något annat – vad får ni höra en annan dag…

Måste ju dock bara nämna att de fina höstlöven på bilden - de hade världens finaste lilla Filip plockat i skogen till mamma och klämt ner i ett dricksglas tills jag kom hem. Finaste ♥

Nu väntar sköna sängen.
Och snipp, snapp, snut – så var denna födelsedagen slut!

Lilla rufs :)

Alldeles nyvaken i vagnen på Ica Maxi och ibland är det tur att kameran är med. Min underbara lilla rufs... Minstingen som även han börjar bli stor. Dock börjar jag nu förstå vad många med äldre barn säger - att den minsta alltid kommer vara liten. För jag tror att även om lilleman växer om både Vilma och mig så småningom så kommer han nog för evigt vara min lilla kille.


I kväll låg vi alla i vår säng och läste bok. Och alla ville ligga bredvid mig. Det slutade med att de två stora vann kampen och att Alvin i stället låg bredvid Vilma som åtminstone till en början tog väl hand om lillebror. När boken var slut hade Vilma somnat och Alvin passade genast på att kravla sig över henne och kura in sig mot mig. En liten arm runt min hals, en pyttehand i min och så världens gulligaste och nöjdaste "mamma" följt av en typisk blöt Alvinpuss gjorde min kväll. Och så fick jag gosa in näsan i hans fluffiga rufs och sjunga pippisången sju gånger. Så fort man tar första tonen på en godnattsång säger Alvin nämligen ett bestämt "nä-ä, Pippi!" och man gör bäst i att genast byta sång :)

I eftermiddags var det öppet hus på fritids och det var en stolt Filip som förevisade hela skolan och allt de hunnit göra för resten av familjen. Alvin struttade runt och upprepade "kola" som i ett mantra varpå han plötsligt tvärstannade och imponerat spärrade upp ögonen till max då stora killar kom och gick förbi...!

Nu kom precis Erik hem efter en springtur och jag ska ner och göra honom sällskap i soffan. Själv smygåt jag nyss godis samtidigt som jag hängde tvätt när han var ute... ibland är vi kontraster älsklingen och jag ;) Nu blir det te och en titt på vem som gick vidare i kvällens idol. Många duktiga tjejer där i år! I morgon lämnar vi 6.55 - sedan morgonmöte på jobbet 7.30. Gäsp...

Gnista!

Läs och begrunda och tänk efter ett slag du med - ingenting är omöjligt. Ett levande bevis på det är väl ändå den här människan. Vilken underbart härlig liten tant - och vilken livsglädje!

Glad tisdag på er!

Hjärteskor

Vilmas nya stoltheter. Som mamman hade missat att packa upp i en påse som låg gömd under en liten hög i tvättstugan och som legat där ett bra tag...

Så lagom till hösten kom de fram och då gympaskorna sjunger på sista dagisversen och stövlarna ännu är för varma är dessa ju ett perfekt mittemellanalternativ att ha till fint. Köptes dessutom på riktig rea och får gärna slitas och slängas med.

Bilderna togs sista riktiga sommarsöndagen för några veckor sedan, strax efter den lyckans minut då vi hittat skopåsen och Vilma - hon strålar!

Ibland dyker man på bilder man glömt fanns och kanske kommer jag titt som tätt att lägga ut lite gamla godingar här på kvällskvisten. För minnes skull och för att det alltid är just då, när jag egentligen borde sova, som jag gör dessa bildfynd ;)

Höstat

Vilken helg det har varit! Energifylld till tusen och FRISK för oss alla – så skönt och man är extra tacksam då man länge känt sig hängig, trött och förföljd av det där dumma huvudet.


I går ägnade jag större delen av dagen åt BYTARDAGEN. Större delen av dagen låter kanske överdrivet men då jag för första gången var med som säljare så blir det några turer med på morgonen lämning av saker, på kvällen hämtning av saker och däremellan köpande av nya saker :) Nu var jag visserligen hellugn vad gäller den delen. Kände mig mer som säljare den här gången och har också lärt mig vad som är värt att lägga pengar på. Sedan kan ju olika gånger variera väldigt vad gäller kvalitet och utbud – i synnerhet när det gäller kläder och den här gången var det inte mycket för mig. Ett par sprillans nya jeans till Vilmisen och en superfin jeanstunika till densamma plus flera finfina böcker, dataspel och vanliga spel. Byggare Bobs Kranis till lille Alvin blev honom väldigt kär…

När jag sen hämtade min förtjänst och mina icke-sålda saker på kvällen blev överraskningen stor – gånger två. För det första hade jag sålt för helt galna 1400 kronor!!! För det andra hade jag sålt allt det jag inte trodde jag skulle sälja och det som fanns kvar var det jag själv gärna hade köpt, dvs Villervalla, PO.P, meandi och lite andra märkesplagg - i superskick dessutom! Dessa plagg sätter man ju naturligtvis lite högre pris på av flera skäl och nu menar jag inte jättemycket utan kanske sisådär mellan 30 och 40 kronor vilket jag tycker är ett KAP för sådana kläder.

Hursom – HELNÖJD är jag ändå och de andra sakerna få följa med nästa gång då förhoppningsvis rätt köpare är där. Sålde mycket stora saker och kläder som tar plats och det var det viktigaste. En påse till skänks blev det i går också och ännu en gång har man gjort en sådan där för själen skön rensning som gynnar flera :) Kul var det också – en bonus såklart!


Och i dag har vi HÖSTAT! Lite festligt att vi är ute tidigare än någonsin med många saker denna höst. Kanske för att vi tar det säkra före det osäkra i dessa nya jobbtider men också för att vi ju av erfarenhet vet både att en viss novembermånad sedan passerar utan att vi hinner blinka och att en och annan höstförkylning säkert kommer däremellan.

Så nu är utemöblerna torkade och intagna, torkvindan har gått på vintervila, gamla trötta sommarblommor är utbytta mot finaste vita LJUNGEN och dessa små gröna, bulliga favoriter – Hebe. Eller ”feber”, som lilla trädgårdsmästaren Vilma tyckte jag sa när vi planterade :). Gräsmattan är - åtminstone för tillfället - i fint trimmat skick och alla kanter klippta. Åhh, det ger mig ett sådant skönt lugn att titta ut på en prydlig trädgård... Vi är verkligen inga trädgårdstokar men vi gillar att ha fina blommor i lådor och krukor och att gräsmattan är nyklippt.

Och så blev bilen tvättad på kuppen också – och förresten även Erik som stod i vägen för Filips framfart med vattenslangen. En aldrig sinande energi fick mig sedan att storstäda KÖKET. Torka och gnugga och putsa och feja och när man väl har börjat är det den roligaste städning som finns då man inser hur härligt det är med ett nytt kök som så lätt blir tipptopp igen.

Visst är det märkligt hur man vissa dagar kan få hur mycket som helst gjort medan man vissa måste tvinga sig till det mesta?! Och kanske tur också. Särskilt som den kommande veckan är fullspäckad med både jobb, en efterlängtad tripp och en födelsedag mitt i allt…

ÅhlénsFavoriter

Åhléns är en av mina favoritaffärer att strosa runt i. Tar oftast en stund då både deras inredningsavdelning och barnavdelning tilltalar mig mycket. Och så hittar man ibland böcker till bra pris, de kan ha erbjudanden på favortimascaran och mitt i allt står den där lampan man letat efter men inte visste fanns. Kort sagt, mycket på ett och samma ställe.

Kläder till mig tittar jag aldrig efter där men när jag nyss bläddrade i deras lilla tidning som damp ner i brevlådan i går hittade jag både en riktig Anna-klänning i svart och toksnygga svarta stövletter som jag varit på jakt efter hela hösten! Dessa ska komma in nästa vecka och jag kommer garanterat hålla utkik!

Måste också passa på att tipsa om deras supersnygga barnjeans. Modellen "narrow" passar våra långbenta och ganska smala pojkar mycket bra. Finns i många snygga färger just nu vilket kan vara kul som alternativ till vanliga blåjeans. De gröna har både familjens storebror och lillebror och de passar till det mesta. Sedan har Filip även de turkosa och Alvin de lila. Kostar bara 199 kronor och är dessutom riktigt mjuka och sköna - viktigast av allt!

Och den gula koftan...Mmmm, den hänger där i Vilmas garderob och lyser så fint :) Den är riktigt snygg-gul och jag skulle ge nästan vad som helst för en likadan till mig!

Till sist - det är något med bänken på bilden som tilltalar mig massor. Egentligen är den inte vår stil i modellen, särskilt inte benen men tyget skulle sitta som en smäck och bryta av fint i vår annars jätteljusa hall... Erik gillar den också men vi skulle nog vilja byta ut benen mot raka. Och vita. Vi får se, snygg är den och ibland är det kul att överraska den vanliga stilen härhemma med något lite oväntat!

Bilderna är lånade från Åhléns. Tidningsbilden är tagen på bordet i ett nästan kvällsmörkt kök trots förmiddag. I dag är det verkligen höst ute med stort H. Regnet vräker ner och allt det gröna blir mer och mer gult för varje dag som går nu.

Här neden ser ni förresten gula koftan. På en mycket ivrig dockmamma på väg att åka och hämta pappa på jobbet en dag för några veckor sedan :)

Go´kväll!

Nej, så sjuk är jag inte att jag har vänt på dygnet. Snarare är huvudet bättre i dag. Vaknade faktiskt i morse med "bara" värken i kroppen kvar men har nu fått knapra alvedon då den envisa huvudvärken kommit smygande tillbaka. Jag har SÅ svårt för att ta det lugnt. Det riktigt kryper i kroppen på mig och från min plats i soffan får jag hur många idéer som helst om vad jag skulle kunna/borde göra och jag vet inte om det direkt gynnar min huvudvärk...

Just nu tror jag säkert att den har att göra med att jag är sjuk men jag har väldigt ofta ont i huvudet annars också. Så svårt med just huvudvärk då det är ganska diffust. Nämner man det på vårdcentralen så tas det inte riktigt på allvar upplever jag så jag fortsätter väl knapra alvedon och hoppas på att det ger sig någon gång. Vet ju att detta är min svaga punkt. Har alltid lätt fått ont där men upplevde det så mycket bättre då jag var gravid och mammaledig. Så kanske hänger det ihop med hur mycket jag har omkring mig...?

Nog om detta tråkiga. Min sjukmorgon här från soffan har förgyllts av god gröt, levande ljus på bordet, mysigaste filten över mig och Go´kväll lördag som jag tittat ikapp på. Följer sedan en tid Ebba von Sydows blogg. Hon är programledare för detta program som jag i ärlighetens namn har trott vänder sig till en "äldre" publik. Men så kom jag på att jag ju måste se vad det är.

Och kanske är det det faktum att man nu tillhör den där "äldre" publiken en bit över 30 som gjorde att jag gillade det - mycket. Eller kanske - och troligtvis(!) - är det det faktum att det är föryngrat. Både med henne som duktig programledare och de gäster hon har där som ju också är i typ vår ålder.

Intervjuer med kända och just nu aktuella personer varvat med lite bak-, eller mattips, musik från någon aktuell artist samt superroliga pysseltips från härliga och underbara Clara. Det var lugnt, trevligt och inspirerande. Och gav en riktigt mysig lördagskvällskänsla. På en onsdagmorgon!

Dance Collection

Så himla söta. Liberos Limited Edition-blöjor 2011 heter Dance Collection och trycken på dem är antingen rockiga, punkiga, discodallrande eller hip-hoppiga! Alvin är eld och lågor över de roliga trycken och väljer och vrakar i blöjhögen. Discoblöjorna är hetast men så är han ju också vår lilla discokille :)

Om man köper två paket av dessa up&go-blöjor får man ett linne med valfritt tema. Discolinnet var kanske inte det snyggaste men är det disco som gäller så är det.

Lovar att återkomma med en bild på vår lille Travolta när lillemans danskläder anlänt. Från en ruggig fredagskväll på disco á la Astliden där vi dansar oss så varma att linne är det enda som gäller...

På tal om sött – kolla in reklamfilmen:http://www.libero.se/Pages/General/Flash/FlashStandalone.aspx?id=94364

Tacksam

Extra tacksam är jag i dag över världens snällaste föräldrar som åkte ut hit och hämtade hem alla våra barn i eftermiddags och sedan stannade och toklekte med dem tills Erik kom hem... Räddare i nöden och dagens sanna hjältar för oss!

Även fast man inte precis ligger ner och blundar med tre små hemma så är det en enorm skillnad att vara flera vuxna när man själv inte är pigg. Att kunna ägna sig åt en i taget känns då lugnt och det var mysigt att sitta med Filip och spela dataspel trots mitt blixtrande dumma huvud som i dag envisats med att göra ont nästan precis hela tiden.

Äntligen börjar det dock släppa men värken i kroppen sitter kvar och har ikväll fått sällskap av en ond hals... När jag ringde och sjukanmälde mig i morse fick jag höra att detta tydligen är något som "går" nu och genast känns det i alla fall lite bättre. Inte vetskapen av att fler är sjuka men av att det ändå inte är helt onormalt det man känner :)

Nu är det min tur...

...eller otur kanske jag snarare ska säga. Varenda millimeter av kroppen värker något kolossalt liksom huvudet som dunk-dunk-dunkar en taktfast och entonig melodi. Barnbaciller kan vara riktigt giftiga för jag gissar på att det här är något jag snappat upp härhemma?

Tidig kväll blir det för mig. Ska bli intressant att se om ett under sker i natt eller om jag vaknar sjuk i morgon. Blir i så fall en spännande dag att lösa med hämtning på skolan klockan 13 och på dagis klockan 14... Detta skulle innebära en halv dags vila och en halv dags inte vila alls. Samtidigt kräver mitt nya jobb någon som är pigg, glad, skärpt och på alerten så att jobba i det tillstånd jag just nu befinner mig i är inget bra alternativ...

Huanamej. Det bästa och enklaste för allt och alla vore helt klart att vakna frisk!

Kvadrat-kap

Det är inte ofta man tänker att priset måste vara fel - nedåt - när man hittar något fint. Men dessa fantastiskt snygga förvaringslådor från Åhléns är ett exempel på just det.

Jag gillar handtagen. Jag gillar att de är tillverkade i lättavtorkad textil. Jag gillar de glada färgerna. Och jag gillar priset. 49 kronor är ju galet billigt, inte sant?!

Måtten är 28x28 cm. Boxarna heter MIX och förutom färgerna på den lånade bilden finns de i grått, svart och rött.

My girl

Trodde jag var själv på övervåningen där jag stod och fixade med mitt hår. Men så hörde jag små knäppande ljud och när jag kikade in i sovrummet såg jag detta bedårande... Vilma som flyttat in en liten stol, hämtat en massa hårspännen och satt och gjorde sig fin innan vi skulle åka till stan. Och som hade plockat fram kläder själv - som alltid numera jeanskjol till strumpbyxor och tunika. Och så kofta. För det HAR stora sejjer :)

Älsklings-stora-lilla tjejen... Och hon är vår ♥

Former

Ja, jag vet. Jag faller alltid för Polarn o Pyrets landskapstryck. Och så även denna höst. Älskar färgerna på plaggen med staden i geometriska former. Så kan man ju passa på att öva just lite geometri också :)

En fågel viskade att supersnälla mormor häromdagen slank in i ovan nämnda affär och att den ursnygga tröjan nu ligger hemma hos dem och väntar på någon som drar storlek 122/128...

Är bra sugen på att matcha lillebror. Har liksom svårt att låta bli. Dessutom passar mycket mönster honom bra nu när det slabbas lite extra med maten på dagis!

Mönstret finns både i tröja, body, klänning, långkalsonger, scarf och strumpor. Bilderna är lånade från PO.P.

Stortjejstövlar

Det var med det bredaste leendet och de mest förväntansfulla ögonen som lilla Vilma häromdagen baxade upp dessa stövlar på disken i affären och fladdrade med långa ögonfransar då tjejen därbakom kommenterade hur fina de var och vilken stor tjej hon var som fick sådana!

Det fanns flera olika svarta snyggstövlar att välja på men gissa vem som gick igång på det knallcerise och lurviga fodret. Jo, Vilma förstås. Och även mamman på ett hörn ;)

Alternativ till stora och klumpiga vinterstövlar är faktiskt lite kul att ha "till fint". Särskilt till tjejer som ju ofta har leggings eller strumpbyxor och där kontrasten ben/sko annars lätt blir gigantisk!

Stövlarna finns på Din Sko nu och kostar 299 kronor. Ett exemplar ligger i Vilmas skoskåp och jag tror hon har smygtittat på dem varje dag...

40

I morse sa vi i bilen på väg till jobbet att om inte någon annan i familjen har blivit sjuk i kväll så borde vi ha klarat oss. Precis innan jag kom hem sa dock Filip plötsligt till Erik att han frös och behövde sin fleece. Denna kommentar brukar ha likamedtecken med feber och så även den här gången. Nästan 40 grader...

En feberhet och rödkindad liten kille somnade ledsen i kväll :( Var vaken en stund alldeles nyss - ännu mer ledsen och tokkissnödig. Dessutom försökte han förgäves att svälja i en hals som man riktigt hörde hur ont den gjorde.

Lilla killen. Stor ibland. Väldigt liten och ynklig just nu. Att få vara trygga mamma och pappa som bara finns där så mycket de vill när de är sjuka är en självklarhet och mitt i allt liiite mysigt.

Erik ska iväg med jobbet i morgon så det blir ännu en hemmadag för mig. Längesedan Filip och jag var själva så vi ska mysa så mycket vi bara orkar och hinner. Och hålla tummar och tår för Alvin och oss andra som just nu känner lite var... Erik i kroppen och jag i halsen men vad kan inte lite glass bota? Ska testa det tricket nu!

Vinden viner...

...så träden ligger ner utanför fönstren. Jag kom hem sent efter kvällsmöte på jobbet och landade i soffan lagom till Idol med tända ljus och Erik som sällskap. Hann inte träffa barnen alls då de somnat ovanligt tidigt ikväll... Känns konstigt och mycket ovant för mig som alltid är van att vara så mycket med dem. I kylskåpet stod fyllda matlådor till i morgon med farmors goda köttfärssås som Erik fått med sig på vägen hem. Sann tisdagslyx att slippa fixa med det!

Inget lockar nu mer än att krypa ner i fluffig säng och stjäla sig en timmes mer sömn än vi brukar. Att somna till ljudet av busväder är extra mysigt... Godnatt på er och sov så gott!

V A B

Vilma blev först ut. Efter att en feberhet liten tjej somnat för natten klockan 18.30 i går kväll siktade jag in mig på mitt livs första VAB-dag! Eller inte riktigt mitt livs första, ett par hade vi säkert hösten för fyra år sedan då Filip var nykomling på dagis men sedan dess har ju någon av oss varit föräldraledig hela tiden. Inte med det sagt att de aldrig varit sjuka men man har ju aldrig behövt planera inför det liksom.

Lillan vaknade sedan i morse. Matt och blek men feberfri och efter några skedar yoghurt var vår lilla V tillbaks och jag fick värsta mysdagen med mina två minsta. Så skönt att inte fixa med något utan bara ägna dem all sin tid. Inga "jag ska bara" eller "när jag har", utan "klart vi ska pussla, pyssla, läsa, se på film, osv". Och så hade jag två små assisterande bagare vid min sida som med lite hjälp fixade sega och farligt goda kolakakor!

Sen hämtade vi hem skolkillen tidigare och denne var ikväll ovanligt trött liksom lillebror så undrar just hur denna vecka ska bli? Förstod att just feberbacillen går på dagis så det är ju inte omöjligt att fler åker på det. Min hals gör ont sedan några timmar och jag hoppas nu att det där rykande téet jag nyss drack gör någon verkan i natt...

Det här är det svåra och det visste man ju. Att ta beslut om huruvida barnen ska eller inte ska gå till dagis/skola. Så länge jag var mammaledig höll jag dem alltid hemma lite extra både för att det var mysigt och för att undvika att smitta andra med något som eventuellt var på väg att bryta ut. Men nu har ju Vilma varit feberfri och helpigg hela dagen och feber finns inte hos någon annan - än så länge. Och så ska ett beslut tas innan klockan sju i morgon.

Jaja, dags att lära sig detta också! Kanske hörs vi i morgon igen!

Tankar

MINNS gårdagen. DRÖM om morgondagen. Men LEV i dag.

Det må låta som en klyscha men för oss alla har de välkända orden fått en ny, tydlig och brutal innebörd de senaste dagarna. Vi vet verkligen inte vad som väntar bakom hörnet och det finns till sist inget viktigare än att ta tillvara på dagen och sina kära. Leva, älska och säga till människor i sin närhet de goda och snälla tankar man tänker om dem. Och kanske ibland hejda sig för en stund innan man beklagar sig över småsaker och i stället vara tacksam för att man får vara med och uppleva det här som kallas livet.

Det har tagit så hårt på så många det som hände i onsdags. Tankarna är ständigt där och tårarna har varit många. Jag reder liksom inte alls ut att tänka på hans nyblivna fru och de små pojkarna som är i våra barns ålder. Han var ju bara i början av sitt vuxna liv och såklart hade de planer precis som alla andra. Det gör så ont att hjärtat brister och man skulle uppriktigt göra vad som helst för att detta hemska aldrig skulle ha hänt.

I går var vi vid Kinnarps Arena ihop med tusentals andra. När jag köpte blommor stod en medelålders man framför mig i HV-kläder och han grät när han betalade sina blommor. När tjejen i kassan frågade mig om mina blommor också skulle läggas rann tårar från både hennes och mina ögon och när jag gick ut därifrån såg jag att de flesta i kön verkade vara på väg mot samma plats...

Filip hade hört i skolan vad som hänt men en snart 6-åring förstår ju inte innebörden riktigt. Han har varit med på hockey några gånger och dessutom tittat en del på det på teve och var det någon han kände igen var det just Stefan Liv. I bilen på väg dit berättade vi vart vi skulle och försökte förklara för våra små.

Det var otroligt mycket människor där men ändå var det så tyst. Alla sammanbitna, alla ledsna och alla barn som var där var helt lugna, så även våra. De måste ha känt att det var en speciell stämning. Otroligt vackert, fint och värdigt. Jag vet inte hur länge vi stod där, tysta, och barnen med oss.

Först flera timmar senare sa Filip något som fick oss att förstå att det satte spår även i en liten pojkes hjärta. Han sa "Pappa, om jag träffade en ande - då skulle jag önska att Stefan Liv inte var död längre. Då skulle hans små pojkar bli glada igen". Jag kan vare sig tänka på orden eller skriva dem utan att gråta igen. Ett så gott litet hjärta. Vilma frågade senare var hans Anna var och vi berättade att hon var där olyckan hade hänt. "Men var är Stefan då?" När jag sa att han var en ängel nu så log lilla skruttan förståndigt, la huvudet på sned och sa "Precis som Pippis mamma. Pippis mamma är en ängel och de små pojkarnas pappa är en ängel. Då kan de vinka ihop".

Usch och fy. Orden saknas åter. Det här är bara alltför sorgligt. Orättvist. Ofattbart.

När vi i går såg alla de omkomna i ett bildspel från minnesceremonin i Ryssland dök en naiv tanke upp om att de kanske kan fortsätta spela hockey i himlen. Samtidigt som de skyddar de sina här på jorden. Jag hoppas det.

Alla, överallt, har bara gott att säga om denna människa och man förstår att han hade ett enormt stort och ovanligt varmt hjärta. Och han såg alla, som någon uttryckte sig. Kanske är det därför alla känner så starkt. För att han i sin storhet var en så vanlig människa. Fast ovanligt god. Jag hoppas, tror och önskar så innerligt mycket att han någonstans ifrån ser hur omtyckt han var.

I tårar

Regnet öser ner och har så gjort hela kvällen. Det är änglarna som gråter och vi med dem. Den fruktansvärda flygplansolyckan i Ryssland har nog inte lämnat någon oberörd denna dag.

Är man uppvuxen här i trakten, med hockeyälskande föräldrar som i alla år följt HV, då har man också automatiskt själv varit intresserad. Erik har som ni ju vet varit mer än intresserad och missade knappt en match innan vi fick barn. Så många gånger som man varit ute och stött på dessa hockeykillar som ju är i vår ålder. Så många gånger som vi stött på just Stefan Liv och hans familj när han varit hemma. Sådär som man gör med vissa. Man handlar på samma ställe. Man springer på varann på Ikea, på stan. Man är ute och äter på samma restaurang eller fikar på samma fik. I våras plockade han upp Alvins napp och nalle och gav dem till honom ett antal gånger under en lunch då han satt vid bordet bredvid. Dagen efter handlade våra familjer samtidigt igen och man nickar till sist och ler lite mot varann då man inser att han också minns att vi setts förut.

Vi kommer aldrig springa på honom igen. Inte här i alla fall. Vi har gråtit många tårar ikväll över detta öde och förvånats en aning över att vi tagit det så hårt men man har allteftersom förstått att vi inte är ensamma om detta. Han var en sådan varm och härlig och trevlig och rolig person som nog gjorde sig en plats hos de flesta. En enormt duktig målvakt och en förebild för många. Omtänksam och en sann hjälte som gärna hälsat på sjuka små barn på sjukhuset och ställt upp för unga förmågor.

Att bara snudda vid tanken på hans vackra fru sedan bara några veckor och deras två ljuvliga små söner gör fysiskt ont. Klumpen i halsen värker och hjärtat med den.

Vi har båda haft ett konstigt behov av att hela kvällen läsa och läsa och läsa. Samma nyheter om och om igen. Allt vi har kommit över har vi läst och tittat på. Jag förstod nu när vi såg nyheterna för en stund sedan att det nog beror på att man inte kan ta till sig orden. Förstå att det som hänt är sant. Man har någon naiv dröm om att han plötsligt ska hittas vid liv men vet ju innerst inne såklart att det inte blir så... Eller att man ska vakna i morgon och inse att det bara var en dum dröm. Eller komma på att man faktiskt kan dra tiden tillbaka ett litet tag och hoppa över det som hände.

Ramlade dessutom över de finaste av familjebilder på dem och helt sagolika bilder från deras bröllop så nyligen och man bryter totalt ihop när man ser dem.

Att livet är skört är mer påtagligt än någonsin. Många fruar har i dag mist sin älskade och många barn sin pappa. Alla tankar är hos dem och hur jag än försöker finner jag inte orden i kväll. Det är bara alltför tragiskt. Alltför sorgligt. Och helt, helt ofattbart. Himlen har fått ännu en ängel. Alldeles för tidigt. Må han vaka över sina kära och ge dem kraft att fortsätta leva...

Aj

Det var det värsta. Hade en sedan länge inbokad tid hos tandhygienisten i dag efter jobbet. Mitt livs första hos en sådan och det är inte utan att man börjar förstå att man inte är purung längre. "Tandsten kommer ju ofta inte när man är ung" och "Inflammerat tandkött är vanligt när man börjar bli äldre", var kommentarer som den jättegulliga och jätteunga tjejen kom med.

Jag har nästan aldrig hål men däremot väldigt tätt mellan tänderna och därav lite irriterat tandkött. I skrivande stund är det mycket irriterat. Hur kunde jag helt ha missat att ett besök hos tandhygienisten är en nära-döden-upplevelse? För där låg jag med svettiga händer och räknade prickar i taket samtidigt som hon petade med den där supervassa grejen så blodet rann. En timme låg jag där och nu pulserar hela munnen och käkarna spänner. Men tänderna är fina och plånboken mycket lättare än förut... Och jag har upplevt något som gjorde vansinnigt ont.

Missade precis en buss hem och promenerade några hållplatser bort i ruskvädret. Eftersom det var tjugo minuter tills nästa skulle gå passade jag på att kika i några skyltfönster och stod sedan i busskuren nästan fem minuter innan den skulle anlända till hållplatsen innan. Tror ni bussen kom? Nej, det gjorde den inte. Minuterna tickade och jag ringde hem till Erik som stod redo att åka till ett möte på skolan om den nya goda skolmaten de får. På länstrafikens sida såg han att den förbaskade bussen hade åkt i exakt utsatt tid från station! Pyttsan att den hade. Jag var helt bombsäker på att jag inte missat den åka förbi mig. Efter nästan 45 minuters väntan kom så nästa buss äntligen. Fyra minuter före utsatt tid och jag inser nu att man hädanefter alltid måste vara ute i väldigt god tid. Det är visserligen bra att de är i tid men definitivt inte bra att de kommer - och åker - flera minuter för tidigt. Halv åtta kom jag så hem till slut och Erik hann aldrig iväg på mötet...

Och så är jag hes också. Fortfarande ska jag säga för det kom i går. Fem minuter efter att en fluga flygit rakt in i min pratande mun under en promenad. Jag kände direkt att det inte var den yttepyttelilla sorten utan något lite större. Man låter säkert inte klok när man fräser och spottar och försöker få bort den men så tyckte jag att jag lyckats. Ända tills jag kände hur den liksom rörde sig i halsen... Gaaahhh, vad äckligt. Jag vill inte ens tänka på var den hade suttit innan... Hursom måste den ha landat rakt på mina stämband för det hann som sagt var bara gå några minuter innan hesheten kom och den sitter fortfarande i.

Ja, ni hör. Vissa dagar är jag i farten och inget går min väg. Härmed avslutar jag denna måndag och hoppas på en mycket bättre tisdag...

Abrakadabra...

...simsalabim! Och så hade prinsessan Vilma förvandlat lillebror till en liten prinsessa också och lillebror, han försökte förtvivlat förvandla sig tillbaka ser det ut som. Man fick nästan ducka där han viftade som en tok med trollspöet under sin något vingliga promenad - i klackskor :)

Och nej, det var alls ingen storasyster som hade propsat på honom klackskorna (fast nog blir man inspirerad av att ha en prinsessa till syster). Det gjorde han så bra själv! Förstod först inte varför han haltade men så såg jag att han hade fått på sig en prinsessklacksko och linkade omkring och letade efter den andra. När den väl var på fick vi för en stund beskåda Alvin Show som var så underbar att tårarna rann av allt skratt.

Han körde en runda. Ut från lekrummet, in i vårt sovrum där han vände för att komma tillbaka och gå lekrummet runt. Vid lilla köket trampade han alltid på samma prickiga bricka som stod på golvet. Och varje gång gled den hala brickan iväg på mattan med en glittrande sko och små framstickande tår på. Varje gång lyckades också den lilla människan vars fot stod på brickan, parera med klopprande skor till följd och ett trollspö som viftade frenetiskt i luften...

Men han höll sig på benen, gick åter rundan in i vårt sovrum för att komma tillbaka och ännu en gång trampa på samma bricka och så höll det på. Hela tiden med viktigminen på plats :)

Alvin, lilla Alvin. Du förstår verkligen inte hur rolig du är och hur mycket glädje du sprider runt dig härhemma. Vilken lycka för oss att få ha dig här!

Anna Mittemellan

Lagom är ganska bra ändå :) Och nu var det inte för att jag var Fröken Feg som jag inte blev chokladbrun den här gången. Jag var nog ändå rättså inställd på att bli mörk igen men eftersom håret var ovanligt solblekt (märkligt med tanke på solens frånvaro denna sommar?) så körde vi ett mellanting nu. Så blir jag nog mörkare till jul igen.

Mellanbrun med mycket guldtoner blev resultatet och det känns bra och lite höstigare än innan. Som vanligt en otroligt skön känsla att bli av med sommarslitna toppar och den här gången, en rekordlång utväxt. Och färgen känns väldigt mycket jag! Slank in på Vila på väg hem från frissan och köpte en ny klänning som var sådär lite orangeröd i färgen och den blev ett säkert klädkort till min nya hårfärg.

Jag är så otroligt GLAD att ha världens goaste och duktigaste frisör. Min Lina är tillbaka från mammaledighet med sina tvillingar och att tillbringa några timmar då och då med någon som inte bara är duktig på sitt jobb utan också supertrevlig förgyller den där lyxstunden hos frissan extra.

Måste ju bara tillägga en sak - örhängena, ja det ÄR mina favoriter och ett bevis på att det faktiskt KAN komma upp i tö - det som en gång gömts i snö… I början av sommaren kom Vilma en dag springandes med något glittrande i handen och där var det! Hon hade hittat det mitt på gräsmattan där det väl hamnade den där toksnöiga kvällen, då mer än ett halvår tidigare. Nästan lika fint som innan, kanske något mattare i tonen men det får vara minnesmärket över vad det varit ute på för äventyr :)

Det kom ett sms...

...tidigare i kväll: "Nu är jag full, skainye drickss mer". Älsklingen är på jobbets årliga höstfest och den verkar ju kul :) Slant lite på bokstäverna där tror jag allt...

Här har fina "mammorna" varit på besök. Det var verkligen alltför länge sedan vi sågs och munnarna har bubblat nonstop hela kvällen lång. Underbart att ses och känna, trots lång tid sedan, att det var som i går. Goa, härliga mammorna som man har så många roliga minnen med!

Nu försöker någon låsa upp dörren och jag hör hickar från hallen :) The party is over och pappan i huset önskar sig nog mest av allt just nu sovmorgon i morgon...

S E P T E M B E R !

Äntligen september i almanackan. En av mina absoluta favoritmånader på året. Det finns så mycket jag tycker om nu. Och då inte bara att det är min födelsedag snart ;) Det var länge sedan den dagen var så stor men kanske är det ändå det faktum att den infaller denna månad som gör att en viss förkärlek finns?!

Jag gillar septemberluften. Kyliga morgnar och soliga dagar med en friskhet i luften som gör kinderna rosiga. Jag tycker om mörkret som sakta smyger sig på och tillåter mysiga innekvällar med tända ljus och te (och annat gott att tugga på därtill…) i soffan framför teven. Jag frestas av alla fina höstkläder i lite murrigare färger som fylls på i butikerna och alla snygga stövlar som jag vill ha. Jag njuter av de svenska äpplena och pajer och kräm av dem. Jag älskar alla vackra färger som naturen börjar skifta i. Det gäller att titta noga för man vet hur snabbt de mörknar för att sedan falla av och lämna det mesta grått och brunt och trist ända tills våren kommer igen… Och så vet jag att snart kommer jag börja smygäta pepparkakor och clementiner :)

Det är på sätt och vis en övergångsmånad. Spår av sommar kan finnas i luften men också en föraning om höst. Det är varken eller och det passar nog en ibland velig människa som mig!

Hjälp, klockan är snart midnatt. Vad gör jag här egentligen?! Jo, jag njuter av att i morgon är det LEDIG fredag! Ljuvligt, härligt, mysigt. Dock inte sovmorgon då Filip ju börjar skolan vid 8 men ändå. Sen är det faktiskt så att vi har nattgäster. Snälla mormor och morfar är här och ska vara barnvakter i morgon en stund på dagen då jag äntligen ska till frissan. Mer välbehövligt än någonsin, men frågan kvarstår - blondin eller brunett? Eller lite mittemellan? På tal om den där veligheten då... :)