onsdag, september 28, 2011

Trea Femma

Vad är det för en dag? Jo, förutom att det har varit tidernas stressigaste dag - på allvar, typ - och en ganska så vanlig onsdag rent innehållsmässigt så är det ingen riktigt vanlig dag för det är ju mammans födelsedag!

Och nu ska vi inte prata siffror. Men gör vi det ändå, bara lite grann, så kan jag med viss skräck konstatera att jag ganska väl minns när min egen mamma fyllde just 35 och då blir man ju lite rädd. Nu minns jag inte den födelsedagen med skräck såklart, den var säkert jättebra men det är väl det faktum att jag kommer ihåg som gör att man inser att man inte tillhör den yngsta ungdomen längre... Eller när jag läste bok för barnen i går (vilket jag nu nämner för andra gången) och jag kom på mig själv med att behöva hålla boken sådär jobbigt nära i det dunkla skenet - för att ha en chans att se vad där stod - då kan man också ibland fundera vad nu det beror på. Troligtvis att barnen studsade lite i sängen så boken inte var stilla. Det säger vi tycker jag ;)

När jag sen pussade Filip godnatt i hans säng så tittade han på mig med ett förväntansfullt leende och sa "Tänk, mamma att i morgon blir du 55!". Snabbt tillrättavisade lillasyster att mamma inte alls blir 55 utan tlettifem och jag vet inte om Filip har en grymt humoristisk sida eller om de där 20 åren extra inte alls hade någon betydelse i hans värld :)

Trots en ovanligt busy day blev min trettiofemte födelsedag ändå väldigt härlig. Alla pip i telefonen och kort i brevlådan värmde – massor – och man påminns extra en sådan dag om hur många fina och goa vänner man har runt omkring sig!

Den knallrosa påsen med finaste formarna och det tillhörande kortet som hängde på dörren när vi kom hem gick rakt in i hjärtat med både innehåll och den fina omtanken… Tack snälla du som hängt den där

Och så hade barnen pysslat fina teckningar och halsband och Alvin hade varit med Erik på stan och köpt en jättesnygg kofta J. Efter kinamat fick jag sen en bok. En liten, liten bok med Erik som författare och där bland raderna gömde sig en riktigt härlig överraskning. Jag tror rentav att det är den finaste present jag någonsin fått! Och nu tror säkert någon att vi ska gifta oss J Men nej, eller jo – det är klart vi ska göra det men inte nu. Nej, det var något annat – vad får ni höra en annan dag…

Måste ju dock bara nämna att de fina höstlöven på bilden - de hade världens finaste lilla Filip plockat i skogen till mamma och klämt ner i ett dricksglas tills jag kom hem. Finaste

Nu väntar sköna sängen.
Och snipp, snapp, snut – så var denna födelsedagen slut!

2 kommentarer:

SandraS sa...

Allt gott till dig - det ska du bara ha!!!!! Och jag visste innan du ;) (våra mammor du vet). KRAM

Anonym sa...

Grattis, i efterskott!
Härligt väder kom sedan också!
Kramar viktoria