Himlens finaste ängel

Tänk, att Vilma känner den. Himlens finaste ängel… Men oj, så innerligt jag önskar att hon hade fått fortsätta lära känna honom här på jorden.

I fredags fick vi veta det ofattbara. Det som efter den stunden varit ständigt närvarande i tanken och gjort hjärtat tungt trots de stundtals varma vårstunderna denna helg. En liten dagiskompis till Vilma finns inte längre här. Efter ett års kamp mot en hemsk sjukdom. Fyra år gammal. Det går inte att förstå det. Inte hur mycket man än försöker. Och kanske är det inte meningen att man ska förstå, för varför skulle inte han få leva - leka, växa och bli stor? Var han för god för denna världen?

Denna underbara och docksöta lilla pojke var tillsammans med kompisen Samuel väldigt betydelsefull när Vilma började dagis för drygt ett och ett halvt år sedan. Hon var inte direkt någon tuff dagistjej men dessa två små solstrålar fanns hela tiden där och lekte och fick henne att skratta. Jag minns så väl den här lilla pojkens alltid lika glada uppsyn. Så social och sprudlande glad. Alltid.

Jag tror att himlen blir ännu ljusare med honom där och att änglarna har fått den gladaste av lekkamrater. Fast det är ju här han skulle ha varit. Bland Månbarnen på dagis. Usch, hjärtat brister och rinner över och orden räcker inte alls till. Långt ifrån. Det här är så hemskt, hemskt sorgligt och orättvist.

I fredags kväll berättade vi för barnen. Det första Vilma sa var: ”Då tror jag att Pippis mamma och Stefan Liv tar hand om honom nu”. En stund senare kom hon och ville släppa upp en ballong till honom och ytterligare en stund senare kom en då ledsen och gråtandes liten tjej ut till mig i köket. Små armar runt min hals och en brusten liten fyraårsröst som sa ”Jag vill åka upp och hälsa på H, mamma”.

Då är det plötsligt inte lätt att vara mamma längre. Då är man med ens lika liten som henne och tänker att det vill jag också. Och allra helst hämta med honom ner igen.

Jag tvekade länge om jag skulle skriva det här eller inte. Men tankarna har snurrat och snurrar så och den här platsen är ju faktiskt ämnad mina tankar, vår vardag och verklighet. Även fast man önskar det innebär verkligheten inte alltid glädje, den innebär sorg också. Och den här historien, den är så sorglig. Föräldrar som mist sitt barn, syskon som mist sin bror och små kompisar som mist sin vän...

Bokstaven H kommer för alltid härhemma vara förknippad med denna underbara lilla människa. Himlens finaste ängel och en av de för oss starkast lysande stjärnorna däruppe...

Måste passa på att länka till en sida. I december fick nämligen hans dagiskompisar en inbjudan från honom. Han hade fyllt år och i samma veva blivit utsedd till att få önska vad han ville genom stiftelsen ”Min stora dag”. Det han allra helst önskade då var att få bjuda alla kompisar han saknade så på kalas… Lilla gubben. Tänk, att han fick sin önskan uppfylld. Det blev en stor dag för alla. Dagisgruppen skulle åka buss till Göteborg och där äntligen få träffa sin kompis. Med på kalaset var även Spiderman och tokiga clowner och det blev en hellyckad dag med paketöppning, lek, pizza och glass.

En fantastisk stiftelse som verkligen gör gott där det behövs.

Förväntan...

...låg i luften här hemma i kväll när Vilma själv fick bestämma vad hon ville ha i sin lilla prickiga matlåda. I morgon är det utflykt med dagis och för första gången ska hon ha med egen lunch. Lilla sötnöten :)

När så hon och lillebror hade somnat fick jag hjälp av kvällsmysiga Filip i köket som skalade morötter och skar gurka åt lillasyster. Och åt kyckling :) Sen fixade han vindruvor och letade fram Vilmas bokstäver bland bokstavskexen så hon ska kunna pussla ihop sitt namn. Om hon hinner, för jag kan tro att det kommer vara fnissigt och pirrigt i de små fyraårsmagarna i morgon!

Tänk, tycker det var nyss vi fixade Filips första utflyktsmat och nu är det Vilmas tur... Vart tar tiden vägen?

Rutor och ränder

Den här typen av post gillar jag :) Kan få vilken huvudvärk som helst att minska för en stund. Åhh, vad det här paketet andades vår och sommar och brunbrända små ben... Längtar tills de ska börja användas. Men så länge får de nya plaggen ligga till sig ihop med molntröjorna i väntan på en lite mer vårlik värld därutanför.

Nu ramlar snart familjen in genom dörren. Bäst att ta ett djupt andetag, två nya Alvedon och försöka bli pigga mamma Anna igen. Jag menar Adda. Ringde vårdcentralen innan för leverfläckskoll och sköterskan där hade lite roligt åt mitt namn för dagen. "Jag trodde du menade Anna", sa hon när hon slagit in mitt personnummer :)

Kärlek i kopp

I dag är jag "Adda". Totalt toktäppt och med bihålekänningar i både ansikte och huvud. Suck. Och jag som var så sugen på en frisk vecka nu innan kopporna troligtvis kommer på Vilma... Gick upp och gjorde mig i ordning som vanligt i morse men någonstans där kom förnuftet ikapp mig när jag kände benen skaka och kroppen streta emot mina försök att leka pigg.

Så det fick bli en hemmadag helt alléna. Inte ofta det sker och jag ska försöka vara duktig och inte göra något annat än att vila MEN så svårt det är. När man lika väl är hemma så är det ju så smidigt "att bara"...

Något av det bästa med att vara hemma är dock den njutning morgonkaffet ger. Jag verkligen älskar vår Nespresso som fick flytta in strax efter det nya köket. Att kaffe kan vara så gott... Och latten, den blir faktiskt så pass bra att jag när vi fikar ute hellre tar en vanlig kaffe eftersom hemmalatten är svårslagen. DET är vardagslyx i mina ögon. Det här är ett av våra bästa köp någonsin!

Att sedan slumpen formar mjölkskummet till ett hjärta en sjukmåndag som denna måste väl tyda på att det trots allt blir en bra dag? Som sagt förut - jag tycker om när kärleken tittar fram i vardagen!

Mirakel

Troligtvis kommer jag aldrig mer kunna använda det ordet utan att tänka på en alltför brunbränd Ranelid med alltför få knappar knäppta i skjortan...

Avslutar denna snoriga söndag med ett tips. Mitt allra bästa någonsin vad gäller hår! Argan Secret Oil är banne mig ett mirakelmedel. Perfekt om man som jag har både frissigt och trassligt och överlag bråkigt hår. Jag använder den både i handdukstorkat och som värmeskydd innan plattning. Jag har i helgen även använt oljan på Vilmas torra kinder, på min av snytande spruckna överläpp och på ett narigt finger. Fick en liten provförpackning av min frisör i vintras och blev fast direkt. Bara den ljuvliga doften av frisörprodukt gör att beroendet pockar på... Hos frisören är den lilla (men väldigt dryga) flaskan dyr. Så jag beställde min härifrån till mycket bra pris.

Visst är det härligt när man hittar "sin grej"? Känns numera tryggt på något vis att tvätta håret :) Den ger glans, den rätar ut, den trasslar upp, den skyddar, den doftar gott - kort sagt, den förenklar och förgyller vardagen!

Dripp dropp

God söndagsmorgon! Här är det en dripp-droppig sådan för min del för äsch då, Vilmas feber var nog inte alls något tecken på koppor utan snarare en förkylningsbacill som även fastnade på mig. I går kväll kom skrapig hals och ont i kroppen över mig och i dag är näsan sådär jobbigt dripp-droppig att jag snart är alldeles skinnflådd därinunder.

Men resten av familjen är piggelinisar och drog nyss i väg på utflykt. Utan mig :( Jag som älskar våra söndagsutflykter som alltid ger sådan energi. Kanske dock klokt att stanna inne och vara lite stilla en stund och vad passar då bättre än att tillbringa den stunden här "hemma"!

Annars en dimmig, stilla morgon med en himmel som är gråare än grå och inte alls ser ut som himlen ska i slutet av april. Vart tog våren vägen egentligen? Vi har inte ens vårat ordentligt i trädgården ännu. Det riktigt kliar i fingrarna efter att pimpa uterummet och plantera blommor och montera studsmatta och räfsa fint på gräsmattan men det vill man ju göra med sällskap av solen. Eller åtminstone tvåsiffrig temperatur på termometern...

Förlorade mig nyss i gamla bilder och se, här är Alvin för ganska exakt två år sedan! Åtta månader gammal och den gladaste av bebisar. Åhh, jag kan riktigt känna känslan av tiden som då var. Denna ljuvligt glada och gurglande lilla människa som kommit till oss med sådan lycka varje dag. Då som nu ♥

En fotmacka någon?

När aptiten tryter eller när mackor bara plötsligt är "blä" och "inte" och "nej" brukar det alltid funka fint att hotta upp dem lite. Vi gör det inte ofta men när vi väl gör det blir det speciellt och lyxigt tycker barnen och så slinker såväl korvpålägg som bil - och fotformade mackor ner. Både en och två och tre och vips, så var alla mackorna i magarna utan det minsta trugande!

Det har varit mycket matfokus den här veckan. Lite som en rolig utmaning. När man funderar och piffar lite extra och det går hem hos de små krassliga. Så sant att man även äter med ögat då. Eller med fingret som ni ser i mitt potatismos här ovan ;) Säkra barnfavoriter har stått på bordet varje dag. Finns liksom ingen anledning att experimentera en vecka som denna. Till mellis har det varje dag blivit frysta frukter eller bär i någon form. Smoothie har alltid varit populärt här och går ju både snabbt och är smidigt att göra. Och så farmors jordgubbsspecial såklart!

Här ovan finns förresten ett fel. Såklart. Omeletten var min. Bara min. Min fredagsfavorit när vi är hemma faktiskt. Då brukar vi passa på att värma något sparat från frysen till barnens lunch och jag gör en omelett till mig. Det är så himla gott och mättande och går dessutom så snabbt att göra. Erik har gärna i lite pesto och andra godsaker när han lagar men i dag fick det bli en helt naturell.

Hoppas er fredag är fin! Vi  har myst inne och tittat missnöjt på snön som fallit vågrätt utanför fönstret större delen av dagen... Nu väntar soffmys med stora godisskålen framför Let´s Dance!

Prickan?

Undrar just om lille pricken ska få sällskap av lilla prickan härhemma nu... Efter en vecka full av lek och det allra gladaste humöret på Vilma blev hon plötsligt så ynklig i kväll. Det visade sig vara feber som steg snabbt och vår lilla sessa sover nu i röda täcket med röda kinder och mamman hennes undrar så om även röda prickar kommer pryda henne inom kort? Det vanligaste verkar ju ändå vara att kopporna föregås av feber.

Lille pricken är annars fortfarande prickig men så gott som alla har nu skorpa och om några dagar kan han nog klassas som helt frisk. Alvin fick verkligen en smidig variant av vattkoppor och har inte haft någon feber alls, knappt kliat och bara stökat lite en natt. Det mysigaste av sällskap har han varit och en liten hjälte som nu klarat av denna sjukdom.


Bilden är från ett av veckans alla kojbyggen som just nu är favoritleken hos Vilma och Alvin och det de allra helst gör. Överallt och av allt. Täcken, kuddar och filtar släpas tillsammans med små väskor fyllda av låtsasmat från lilla köket, böcker, dockor och gosedjur. Det gör mig lycklig ända in i hjärteroten av att se hur roligt de har och hur bra de leker ihop. Alvin ser verkligen upp till sina storasyskon och de stora älskar sin lillebror innerligt. Filip sa häromkvällen att han har världens bästa lillebror. Och prickigaste :)

Frukt

Läskande och väldigt lockande är dessa somriga mönster. Som alltid skapar Villervalla enorma ha-begär hos mig. Det är så "smidigt" att ha mycket kläder därifrån då det kan matchas och mixas i det oändliga. Killarnas garderober börjar bli härligt färgsprakande efter att mamman deras shoppat loss ordentligt av favoritmärket nu till våren. Och något från det här nya mönstret bara måste det nog bli till Alvin i alla fall. Föll pladask för det gröna och det gula!

Kläderna med fruktprint verkar komma in i webshopen vilken dag som helst - säkert precis lagom till barnbidraget...

Bilden är lånad från Villervalla.

VAB-mys!

"Jag tycker det är mysigt med vattkoppor!", sa en mycket nöjd storebror när vi i dag hämtade honom direkt efter skolans slut vid 13. Han tycker visserligen mycket om fritids men känner nog ändå en lyxkänsla i att få gå hem så tidigt hela veckan.

Speciell och på sätt och vis "smidig" sjukdom då det ju är lätt att planera i god tid och säga till på jobbet när man kommer jobba/vara hemma. Jag var alltså först ut hemma i dag och mysigare kunde det inte ha varit. Alvin är fortfarande "piggelin" för sitt tillstånd. Det kliar till ibland och han har inte samma tålamod som vanligt men annars märks det inte mycket på honom. Efter långfrukost tillbringade vi förmiddagen ute i trädgården och en massa vårsol på näsan gav mamman massor av efterlängtad energi. Ni vet när alla måsten plötsligt känns både roliga och uppnåeliga och det inte finns någon hejd på tankarna.

Sen hade vi vattkoppsfika för ett härligt tjejgäng som tänkte försöka smitta lillasyster... Och så lite lek med en av bästisarna för Filip.

Ja, denna måndag har känts som en bonusdag i mitt liv som mamma. Utan måsten. Med ett sjukt men ändå piggt barn. Med glada syskon. Hundra procent närvaro. Nyvunnen energi och vårplaner i huvudet. Sol ute och ett varmt mammahjärta som slår så hårt för sina små ♥ ♥ ♥

Liten bonde

Förutom allt "pickprat" har Alvin i helgen mest babblat på om traktorn han snudd på växte fast i på vännernas gård i fredags. Nog för att de små kalvarna var söta och det var spännande att se dem dricka välling men traktorn var svårslagen och det var en ledsen liten kille som Erik till sist fick dra ut...

Tänk, att det kan vara så roligt att bara sitta där. Med hörlurarna mitt på kinderna och händerna på ratten. I detta gigantiska åkdon. Med råmanden i bakgrunden och en lätt doft av... ja, ni vet så det brukar och ska dofta på en bondgård!

På bilderna ser ni en överlycklig liten kille timmen innan hans koppor upptäcktes. Helgen har sedan, kanske lite otippat, varit jättebra trots detta. Befarar dock lite att det är nu det börjar. Fram tills i dag har han varit nästan precis som vanligt, bara lite tröttare men ännu ingen feber. Fast nu i kväll har det börjat klia och de första kopporna är sprängfyllda och nästan vassa av all vätska.

Försökte vara duktiga och förutseende föräldrar i går och ringde jourcentralen efter tips från flera vi känner som haft vattkoppor. Det brukar då fungera så att en läkare skriver ut Tavegyl mot klådan som man sedan kan hämta ut på Apoteket. Tydligen varar dock inte ärlighet alltid längst när det gäller vården. Jag sa som det var till sköterskan. Att det precis brutit ut och att vi tänkte ligga steget före och fixa det man kan för att lindra när det sen blir jobbigt. Hon skulle prata med en doktor och återkomma efter en stund.

Efter nästan sju timmar ringde hon tillbaka. Men någon Tavegyl, det ville läkaren inte skriva ut. Inte om det inte kliade så farligt, då hade han viktigare saker att göra som hon uttryckte sig. Man blir ju matt. Det vanligaste är väl ändå att vattkoppor BÖRJAR klia ganska snart och i stället för att stå där mitt i natten mitt i helgen hade det ju varit skönt att ha grejerna hemma. Dessutom pratade jag med en tjej på Apoteket tidigare i veckan bara för att förhöra mig lite och även hon sa att det bara var att ringa vårdcentralen när och om det skulle komma...

Men nu har vi i alla fall receptfria Poxclin här hemma. En kylmousse, specifik för vattkoppor, som kyler, lindrar klåda och även innehåller något som minskar risken för infektion. Testade på de mest kliiga nu innan läggdags och det verkade faktiskt hjälpa. Stackars liten som han kliade... kan inte vara lätt att förstå. Det ska bli intressant att se hur mycket det blir av det. I morse hade han kanske runt 30 koppor. Under dagen har det poppat upp nya och nu i kväll fanns där kanske ytterligare 20. Så fortfarande lite om man jämför med storebror. Och hur ska det gå med Vilma? Kommer hon få det nu vilken dag som helst eller är det Alvin som kommer smitta henne?

Det där lät nästan som en cliffhanger på ett avsnitt i en sjukhusserie. Och fortsättning följer - i morgon :) Och jag förstår om den där cliffhangern är mest spännnade för oss ;)

Fina fisken

I dag drog jag en vinstlott när jag googlade "torsk i ugn" för lite ny inspiration. Av en slump kikade jag in på en matblogg och bestämde mig för första bästa recept. Fisk funkar absolut härhemma men är sällan en favorit. Det behöver oftare trugas än inte om jag säger så.

Men i dag tog de till och med om! "Jättegott", var omdömet och till och med lille pricken åt. Aptiten börjar nu annars tryta där... Hursom - denna mat blev klar på cirka 40 minuter och kommer garanterat göras igen. Ledorden snabb och smidig tillsammans med barnvänlig utan att vara smaklös gillas och dessutom var den tilltalande för ögat med alla färger.

Pricken

De är här nu... Ett svar på frågan om hur smittsamt vattkoppor egentligen är har nu vi. Det är smittsamt. Jättesmittsamt till och med. Alvin har vattkoppor och de pluppar upp både här och där och där och här.


I går kväll var vi på rolig lekträff med vår gamla föräldragrupp på en av familjernas bondgård. Som alltid så mysigt men Alvin var inte riktigt på sitt vanliga glada humör och har så inte varit på flera dagar. Plötsligt bryter han ihop och vi har nog mest trott att det varit en fas av lite trots och lite separationsångest från oss. Nu vet vi att det även kan ha varit kopporna som var på väg.

Träffen avslutades med att vi alla åt kvällsmat på pizzeria och det var när mamma Sandra (som så generöst bjöd in oss på det där vattkoppsfikat för exakt 14 dagar sedan!), för skojs skull kollade i Alvins hårbotten för att se om hon hittade något faktiskt också gjorde det. Eftersom hon sekunden innan skämtat om att hon hittat en bakom hans ena öra blev hon först inte trodd men sen hittade hon en till i nacken och två på ryggen och diagnosen var ställd.

Lille skrutten vår. Nu ska han alltså bli en prick. Återstår att se om Vilma också får det nu eller om hon kommer bli smittad av Alvin. Vore onekligen "smidigt" om hon får det samtidigt men det är nog bara att gilla läget vilket som. Väldigt roligt förresten att en bit ner i det här inlägget kunna läsa om hur det var när storebror fick det. Ännu en gång – tack kära bloggen för att du hjälper oss att minnas!

Blond

En spännande dag! Frisörbesök hos finaste Lina resulterade i en blond Anna med lång page... Gulp - hur kunde det hända? Att jag dessutom gick lockig därifrån kändes än mer förvirrat men samtidigt lite kul. Brukar ju inte vara så värst modig utan bara toppa lite grann så säkert var det bra för håret med ett rejält klipp (och med rejält menar jag då lite mer än decimetern vilket väl ändå får betraktas som mycket?!).

Jag brukar säga det - den där stunden i frisörstolen är som balsam för själen. Trevligt sällskap samtidigt som man blir ompysslad och så på det en trave tidningar i knät och en kopp gott kaffe i handen. Fredagslyx!

Nu återstår att se hur jag trivs i mitt nya i morgon. Det återstår också att se hur familjens lillebror ser ut när han vaknar...

Kortvecka

Godmorgon från bussen! Oj, vilken kortvecka det blev med ledig måndag. Jobbdag i dag med och sen tar jag och de små helg.

Förmiddagen i morgon ska jag tillbringa hos frissan - mycket efterlängtat och därmed också välbehövligt... Som alltid på vårkanten får jag lust att bli lite ljusare igen men vi får se. Det brukar sluta med att den veliga i mig sedan antingen ångrar att jag blev ljusare eller att jag inte blev det. Och sen brukar jag vänja mig efter några dagar :)

Saknar Eriks och min biltur in till stan nu på morgonen som vi alltid har men i dag ska han till sjukgymnasten och hoppas få bukt med sin bråkiga nacke.

Vi går förresten "i väntans tider"! Inte på det sätt ni nu kanske tror utan i väntan på prickar. För 13 dagar sedan träffade vi nämligen en liten vattkopps-Ester så vi befinner oss just nu mitt i inkubationstiden och från att inte alls ha trott att det ska bli något tittar man nu plötsligt väldigt noga på Vilma och Alvin så fort man kommer åt. Filip hade det ju precis när lillasyster föddes så han har det avklarat och det vore onekligen skönt att ha det gjort på de små också. Men bara för att vi "vill" och det skulle passa riktigt bra i tiden ger jag mig sjutton på att det inte blir något!

Vad är era erfarenheter, hur smittsamt är det? Vi träffade ju lilla E bara en dryg timma men i luften fanns det såklart...

Rosetter, fjärilar och blommor

Det fullkomligt virvlar av dessa överallt man ser nu tycker jag. Rosetter och fjärilar. Fjärilar och blommor. Blommor och rosetter. På kläder. Som örhängen. På väskor. I håret. Som armband. På skor.

Fina detaljer som ger en härligt somrig känsla och gärna får flytta in till mig och Vilma i alla fall :) Särskilt fjärilar har jag blivit svag för. Så vackra är de. Vilma tycker också mycket om dem och vet ju numera hemligheten bakom deras vackra mönster. Det är trädgårdsälvor som har målat dem, visste ni det…?
På Lindex barnavdelning finns alla dessa godisliknande håraccessoarer samt de söta flip-flopsen. Tunikan ser kanske lite intetsägande ut på bild men är ursöt i verkligheten och har så fin passform. Skönt lekplagg med leggings inunder. Den hänger redan i en garderob härhemma. Och på hatthyllan ligger sedan länge coolaste och sötaste tjejkepsen någonsin. Rosa och från H&M. Kommer nog bli en favorit i sommar!

Nu piper tvättmaskinen ivrigt därnere. Närmare en miljon kalsonger, trosor och strumpor väntar på att hängas. Mormor och farmor brukar när de är här le roat åt det överfyllda torkskåpet där dessa alltid hänger i ganska god ordning. För sån är jag. Det är ju så tråkigt att hänga så mycket att man liksom måste ha något att roa sig med under tiden och vad passar då bättre än att hänga organiserat vilket dessutom ger utdelning i form av att vikning av det torra sedan går dubbelt så snabbt. Minst :)

Glad Påsk!

En märklig syn att vakna till en gnistrande vintermorgon - på påskafton - men vi har inget annat val än att gilla läget. Är det påsk så är det!

Ni ska vi strax klä oss varmt och bege oss mot korv- och pinnbrödsgrillning tillsammans med vänner. Utflykten blir dock på gångavstånd i stället för i skogen som planerat då vi inte vill ge oss ut och slira med sommardäck på halkiga vägar.

Och påskharen, han får helt enkelt gömma äggen i snön i år. Läste precis om förra årets sommarvarma påsk med barfotabarn i trädgården och hoppande på den då nya studsmattan. Liten Alvin i solhatt och alla måltider i uterummet. Och om hur jag fick ringa påskharens fru och be henne lägga en skattkarta i brevlådan i stället för att skicka sin man - påskharen - som Vilma då var livrädd för ;)

I år klär vi oss i stället VARMT och i tjockmössorna med vinterstövlarna på. En riktigt Glad Påsk önskar jag er!

...och i dag en lååång fredag!

Och snöig! Jisses. Tur att vårgröna servetter på bordet, fjäderprytt ris och stolta, gula påskliljor har skvallrat om att det är påskafton vi ska fira i morgon och inte jul som man nästan kan tro. Nog för att de hela veckan varnat för oväder i dag men jag trodde nog inte att det skulle bli allvar av all snö de pratat om. Men den kom. Snöflingor har virvlat utanför fönstret sedan några timmar och det är ett vinterlandskap man nu tittar ut i i stället för det vårlika man så gärna vill ha.

Vädret har dock mest känts mysigt i dag då vi haft mina föräldrar här hela dagen och firat mamma som fyllde år i veckan. God mat och påsktårta har landat i våra magar och vi har lekt, spelat spel, påskpysslat och myst framför film. Och så har vi sjungit för mormor. Så härligt när alla barnen, inklusive Alvin, nu klämmer i från tårna i "Ja, må hon leva" (fast Filip sjunger alltid hAn!) och familjens storebror alltid är den som tar tag i hurrandet med "Ett fyrfaldigt leve för mormor, hon leveR - hurra, hurra :) Hon LEVER! Hihi, det är ju underbart hur roligt och tokigt det kan bli ibland.

Delar med mig av vår alldeles egna lilla påskgumma där hon tittar på Tingeling med världens bästa mormor! Och visste ni förresten att "påskgummemodet" i år går i rosa och lila? Det visste inte jag heller så tur Vilma har koll ;)

I går en "skär torsdag"...

...om man frågar Vilma. Hon ser just nu något rosa i allt och att en torsdag kan vara skär hela dagen är ju bara för bra ;)

Skämt åsido. I går var jobbdag för mig och ledig dag för de andra och den innehöll såväl lekparksutflykt som mat- och tårtförberedelse, storstädning, toastädning, köksstädning (ja, där vet jag inte riktigt vad som flög i mig sent på kvällen men skinande blev det!) och tvättfix. Efter storhandling tillsammans med resten av stan :) Vissa dagar är mer effektiva än andra konstaterade vi när vi la oss och tur är väl det. Nu vill vi bara mysa resten av påsken!

Vilmisen, hon är numera en älva som flyger fram här i huset i sina nya, rosa, vingar... Stolt? Mmmm, mycket! Den söta klänningen kommer förresten från H&M där den kostar ynka 49,50. I bland tror man inte sina ögon!

”Bobblat”

Hjälp, vad roligt vi har haft i dag. Mysigaste familjen och jag. Det här lovet valde vi att låta barnen gå på dagis/fritids en dag (igår) och så var vi istället lediga alla tillsammans i dag. I morgon får de följa med till mormor och morfar och på torsdag är Erik ledig. SEN blir det påskledigt för oss alla!

Så i dag har vi ”bobblat”, som Alvin stolt säger, för första gången med barn. Trodde inte att Alvin skulle fixa det men oj, så lilleman kånkade och bar på sitt stooora klot. Som en liten farbror med knackig rygg lunkade han framåtböjd fram mot det svarta strecket i golvet där han lydigt stannade och puttade iväg klotet som med myrfart gled mot käglorna. Han blev sur på riktigt om han inte fick ner en enda och världsmästarglad om han fick ner ett klot :) Filip och Vilma var jätteladdade och även Vilma fick in lite snits där mot slutet.

Det är verkligen så härligt när man åker i väg och hittar på något tillsammans och är totalt närvarande i stunden!

Sen blev det lunch på Jensen´s innan vi välbehövligt passerade en biltvätt på väg hem. På Jensen´s fick barnen varsin ballong i snöre och de bubblade sådär gott av skratt när vi kom ut i blåsten som fick ballongerna att fladdra tokigt upp mot den blå himlen. Men underbart kan vara kort… Efter typ tio meter tappade Vilma sin rosa ballong och den for med hiskelig fart upp över hustaken. Och Vilmapluttan grät och grät och var konstigt nog otröstlig över sin ballong. Sen tappade Filip sin precis när vi skulle in i bilen och katastrofen var ett faktum. Alvin blev hysteriskt ledsen och tårarna sprutade. Vi trodde först att han trodde det var hans ballong som flugit i väg men så hördes ett ynkligt ”Fillips, Vimmas blong”. Empati tror jag det kallas :)

På väg hem pratade de där bak om sina ballonger och var de var nu. Vilma trodde hennes var i Spanien och Filip trodde att Stefan Liv och Pippis mamma hade fångat dem uppe i himlen och viftade runt med dem… Underbara pojke ♥

Samtidigt som vi pratade om det igen ikväll hörde vi Lalehs vackra Some Die Young. Märkligt, då jag alltid tänker på Stefans Livs öde när jag hör den. Vem vet, kanske var det ett ”tack för ballongen-tecken”…

På tu man hand...

Kors i taket! Erik och jag har i kväll haft ett par timmars egentid bara vi två. Så sällsynt men så otroligt mysigt! Tyvärr var tiden lite knapp efter jobbet så en halvtimme på stan blev det bara innan vi åt en macka för att hinna till tidiga bion. Hade gärna sett "En gång i Phuket" men den gick bara sent så det fick bli "Kvarteret Skatan reser till Laholm" i stället. Grymt roligt stundvis men väl skruvad i bland. Dock var inte filmen det viktiga. Det var att få sitta där i biomörkret bredvid världens finaste Erik och bara vara vi för en stund...

Blommigt

"Jag äääälkar Ullajed", hördes liten Alvin förtjust upprepa på väg hem från shoppingparadiset förra lördagen. Kanske bör jag dock vara så ärlig att jag erkänner att det inte kom helt från hjärtat... Kanske att jag hade ställt en fråga som var lite ledande och lät typ "Alvin, älskar du Ullared?".

Hursom så älskade faktiskt alla våra barn Ullared. Filip och Vilma minns ju stället sedan innan och har väntat på att få åka dit igen. Alvin däremot trodde vi skulle till en lekpark när vi åkte på morgonen och storebror försökte då förklara med sin snällaste röst att Ullared minsann INTE var en lekpark :)

Lillebror blev nog snäppet större denna dag då han var så himla duktig och satt i vagnen när han borde och gick lydigt bredvid med sin lilla hand i vår när han blev nersläppt. Det var helt klart en chansning att ta med lille bus men så här i efterhand var det en vinstlott då sådana utmaningar säkert får små liv att växa när de varit så duktiga - och samtidigt haft kul kanske jag ska tillägga. Har fått någon "Men STACKARS barn"-kommentar när jag berättat att vi hade med oss alla tre, men såklart hade vi inte tagit med dem om det varit stackars dem där. Tycker de det är pest blir det nog det för alla. Vi visste ju ändå vad två av dem tyckte!

Som vanligt var det alldeles fantastiskt underbart att strosa runt och barnen fick med sig de saker de önskat. Efter leksaksavdelningen somnade Alvin i vagnen och sov i över en timme (!) hårt kramandes sitt nya Pingugosedjur och sin cementblandare som han valt.

Dagens fynd blev många men de allra bästa var nog ändå mitt fina vita skinnfodral till telefonen som med ett fiffigt litet band hjälper telefonen ut när man drar i det. Behöver jag ens nämna att det var b i l l i g t?!

Och så Vilmas jacka... Ja, den är så fin att jag blir alldeles lycklig bara jag tänker på den och då kan ni ju tänka hur stolt lilla Vilma är! Det stod faktiskt just Vilma på denna blommiga dröm som i sin kappmodell är hur söt som helst på. Verkligen en ren kopia på en Me Too-jacka men för 199 kronor... Fynd, fynd! Vilma gör mig glad och jackan gör många glada har vi märkt så en lyckad ihopparning blev det där!