Tittut!

Som vanligt sitter jag här alldeles för sent och borde legat i sängen för länge sedan men jag skulle ju bara... stänga av datorn först och när jag ändå petade på den så kunde jag ju passa på att bara... kolla det först - och det, och det och det. Hopplöst att komma i säng men kvällarna är ju så sköna. Och korta.

Någon annan som är kort är vår lille Alvin. Han älskar att sitta under saker, som i en koja, och man hittar honom ofta under köksbordet där han gärna sitter med en fot över den andra och ser nöjd ut. För ett tag sedan kom han på ett nytt paradis i huset nämligen det lilla utrymmet under vår lyxiga långa köksbänk där bland annat datorn har en egen plats. Inte under bänken då men på, och utrymmet under är till för att ha benen vid när man sitter framför den :)

En dag hittade jag inte Alvin. Jag hade bara sprungit upp lite snabbt utan honom och när jag kom ner var han borta. Inte ett spår. Inte ett ljud. Jag letade överallt där han brukar vara. På toan (om man glömt stänga dörren). Framför tvättmaskinen. Vid teven i hopp om att någon dosa ska ligga i lagom Alvinhöjd. Eller under matbordet. Men nej. Inte heller under köksbordet satt han och då blev jag faktiskt lite skraj även om jag förstod att han inte öppnat och tagit sig ut själv. Men just i det ögonblicket hördes ett "öööhh" och två små busiga blå plirade plötsligt på mig. Där står lilleman under bänken och är hur nöjd som helst med sitt nya gömställe!

Sedan dess är den leken poppis. Han är nästintill outtröttlig i den. Bilderna är både suddiga och sneda men oj, så kul vi hade!

GladKläder

När jag först såg dem på Lindex hemsida tidigare i höst tyckte jag de var lite för mycket. Men så i butik slogs jag av hur glad man blev av dem och jag köpte hem tröjan till Filip. Han älskar den, kallar den sin discotröja och vill ha den så fort det är helg :) Den gör sig grymt bra med snygga jeans till.

Sedan kunde jag inte hålla mig utan lillebror matchar nu med tightsen i samma mönster. De är SÅ himla fina och går ju att matcha med en hel massa olika enfärgade bodys upptill. Och Alvin, han sitter och pillar och petar på alla fina färger och mumlar hemliga saker på sitt språk...

Syster får neutralisera brödernas brokiga plagg med den här och vips har vi höstens favoritsyskonmatchning!

Kläderna från Lindex är dessutom i ekologisk bomull och kostar bara 99 kr för tröja eller tights till större barn - 79,50 kr för body eller tights till de små.

TACK!!!

... för alla grattishälsningar i går. Här och på posten och mobilen. Inte trodde jag att jag skulle bli så ihågkommen på en alldeles vanlig födelsedag! Alla snälla ord och tankar värmde dock enormt och jag känner mig i dag både som en nöjd och glad 34-åring. Oj, vad gammalt det såg ut sådär i skrift...

Med några av favoritmammorna och favoritbebisarna tillbringades förmiddagen i stan. Jag blev ordentligt bortskämd med både frukost och fika och kände mig tack vare det levande presentkortet Sandra som ett barn som bara kan peka och säga ”Får jag den?” Nu tycker ju jag som en del av er vet att sådant här också är lite jobbigt. Ger hellre än får med andra ord men är dig Sandravännen evigt tacksam för den ursnygga vita ljusstaken som nu byggt bo i vår hall :) Den är SÅ fin och jag har på känn att den även skulle göra sig bra i ert nya hus...

Som om inte detta vore nog låg plötsligt ett prickigt paket på bordet och däri... däri låg något mycket värdefullt. Jag är inte säker på att personen bakom faktiskt förstår exakt HUR glad jag blev men att få något egengjort som jag dessutom har sneglat på länge och tänkt – den som ändå vore så pysslig och duktig... – det blev liksom extra bra!

En annan mamma Anna jobbar som konstnär när hon inte är mammaledig och gör mycket FINT. Bland annat jobbar hon textilt och jag är ofta på henne om att hon borde börja sälja just det jag fick samtidigt som jag förstår att det kanske inte skulle vara så lönsamt med tanke på tiden det tar att göra en... Men jag är säker på att de skulle bli en succé!

Den vita virkade ramen som levererades med en bild från bloggen på liten sovande Alvin ligger här nu som en trofé som väntar på en alldeles särskilt bra plats någonstans i vårt hem. Jag föll pladask för dessa ramar första gången jag såg dem hemma hos A och att nu själv få vara ägarinna till en gör mig så LYCKLIG!

En överraskningsdag

Vaknade i morse av att något kändes annorlunda. Alvin låg i mitten av sängen som han brukar när han kommer över på morgonkvisten men i dag låg han upp och ner så jag hade en liten fot bredvid min näsa i stället för den lilla yttepyttenäsan som brukar vila mot min. Men det var inte bara det, var jag inte lite piggare än vanligt och var det inte lite ljusare än det brukar när jag slår upp mina blå? Men vem i hela friden var det mer som låg i sängen – och också sov? Erik? Det är ju måndag – han måste ha försovit sig...

Ja, ni vet ju hur trög man är precis när man vaknar och hur tankarna efter hand plötsligt klarnar en efter en.

”Erik”, väste jag yrvaket. Och Erik, den luringen, han bara log i sömnen och sa ”Mmm, klockan är halv åtta”.

Det här vänner, det ska ni veta är inget vanligt scenario i vårt hus. En hel sovande familj till halv åtta - samtidigt! Ute blåste det så det knakade och helst hade man legat kvar i den varma sängen lääänge men det var då Erik sa ”I dag struntar jag i jobbet, vi borde hitta på något... Vi äter frukost först och sen åker vi till..."

”Till Lager!!!”, hördes världens sötaste Filip från dörren. Det var då det gick upp för mig att jag blivit lurad! Jag, som är så nyfiken, hade blivit lurad på riktigt av min familj. Inte dåligt måste jag erkänna för de lyckades verkligen! Och till och med lilla Vilma som inte kan hålla en hemlighet mer än ett andetag hade hållit tyst!

Erik hade alltså utan min vetskap tagit ledigt och planerat en riktig Anna-dag. Jag måste vara världens lyckligaste!!! Hela familjen satte sprutt och en dryg timme senare var vi på väg mot dagens mål, Gällstad, dit vi brukar fara ett par gånger om året och shoppa lite grann. Lager 157, Scorett Outlet, Village Outlet, Hemma Hos Haglund – en grym inredningsbutik och Fabriken. Där har vi en handfull favoriter vi brukar besöka när vi åker dit. Barnen tycker det är jättekul då varje affär har sina barndelar och vi har varit där så pass ofta att de känner igen sig. Lego någonstans, film någonstans och andra leksaker någonstans. Och så knappt något folk en helt vanlig måndag!

Vi har alla gjort några fynd vilket såklart är kul men mest av allt har jag NJUTIT av att få vara med mina fina. En helt vanlig dag. Tillsammans. Lediga. Jag blev verkligen överraskad och efter gott fika styrde vi kosan hemåt med en avstickare till stan där vi köpte hem libanesisk mat som satte guldkant på en redan förgylld dag.

Vad har jag då gjort för att förtjäna detta? Inget faktiskt, men i morgon är det min födelsedag och jag är en lyckans ost som har sådana godingar i min närhet som är så omtänksamma och gör mig så glad!

Han går!!!

"...som en karl, han ser ut som en karl, med en kropp som en karl och han rööör sig som en karl ska!"

...Nja, beskrivningen stämmer inte helt. Han ser nog snarare ut som en alldeles perfekt liten 1-åring med ett allt fylligare skandinaviskt blont hårsvall. Kroppen är ganska smal och tunn men förskräckligt gosig att borra in näsan i och krama hårt. Och rör sig, det gör han i ärlighetens namn mest som en stapplig liten farbror - men - HAN GÅR!!!

Vår minsta lilla älskling har i dag tagit både sitt allra första steg på egen hand och sin första promenad på en sisådär sju-åtta steg över köksgolvet! För så jobbar våra barn - de tränar tydligen i smyg när vi inte ser tills de kan. Och sen, när vi minst anar så gör de det. Går. Och kan det då ganska hyfsat bra direkt.

Lite festligt är att de alla tre små latfisarna gått nästan exakt på samma dag - vid en ålder av 13 1/2 månad. Alvin är väl den som på senare tid visat minst intresse av dem alla eftersom han har hittat sitt sätt på rumpan men så i förrgår märkte vi hur han plötsligt bara ville stå hela tiden. Stå utan att hålla sig i, och så har han sen gjort i två hela dagar :) Man har liksom märkt att nu är det nära och så i dag tog han steget. Det första egna. Utan händer att hålla i. Första steget ut i vida världen. Eller snarare ut i nya köket. Stilen är sådär oemotståndligt gullig med utsträckta armar och ben som går brett isär, tultandes.

Trots att vi varit med om det innan hade jag glömt hur ofantligt stor denna händelse är för ett mammahjärta. Så stolt och med klump i halsen och tår i ögonvrån såg jag min lilla skatt för första gången gå i från mig... för att sen hastigt dimpa ner på blöjbaken med en duns, vända sig om med ett flin och så i blixtens hastighet rumphasa tillbaka och slänga sig på mig igen. Mammas lilla Alvin!

Syskonen tycker även de att lillebror är galet gullig och de hejar ivrigt på honom. Och lillebror, han klappar redan händer åt sig själv efter sina promenader. För så gör ju alla andra :)

Äsch...

Välkommen till min trista och bildlösa tråkblogg! Såg precis att det av en händelse blivit flera bildlösa inlägg i rad på sistone och jag hoppas det inte skrämmer bort er :) Absolut ingen ny trend - bara en slump.

Ett livstecken innan sängen väntar... Gissa vad vi är? Jo, sjuka såklart. Eller såklart och såklart - måste säga att vi faktiskt har varit ganska förskonade ända sedan vi blev fem i familjen. I dag är nog första dagen Erik varit hemma för vård av sjuk Anna sedan Alvin föddes.

Skummaste åkomman någonsin tror jag. I går var vi på babycafé med två vänner och deras små. Kände på väg mot dagishämtning möjligtvis något litet men tänkte att det nog bara var valdagens spår som satt kvar men så möttes jag av en liten blekfis till Filip på dagisgården som matt ropade ett ynkligt mamma vartefter han tungt damp ner i mitt knä och lutade sitt lilla trötta huvud mot mig. Hans fröken berättade att han inte varit sig lik under dagen. På utflykt till skogen hade han satt sig på en sten och förklarat att han var tvungen att vila sina ben för att han skulle orka gå hem. Väl hemma hade han inte ätit en bit och sen hade han somnat (!) på läsvilan. När vi så kom hem från dagis hade han nästan 39 graders feber. Stackars liten.

När jag ändå var i feberkollartagen kollade jag mig själv och minsann var den lite över normal även där. Och Alvin, som råkade vara i närheten fick även han en termometer i örat som också där visade på förhöjd temperatur... Lilla hjältinnan Vilma var därmed den enda friska i huset och hon inisterade på smoothiemellis vilket var ett utmärkt och vitaminspäckat förslag! Erik var i Linköping på kurs och skulle komma hem senare än vanligt och jag kan säga att jag drog en lättnadens suck när han fyra timmar senare äntligen steg innanför dörren. Både min och Filips feber hade då nått över 39 grader och jag halvlåg huttrandes i soffan men Alvin tätt intill som en värmande liten kamin. En kamin som ivrigt tuggade loss på min mobil vilket var helt okej i mitt tillstånd! Vilmisen var så duktig och jag ska minnas hennes tapperhet denna eftermiddag när det är dags för julklappsinköp om några månader :)

Efter en febrig och yr natt med galen huvudärk vaknade jag märkligt nog feberfri i morse. Likaså gjorde både Filip och Alvin... Efter lunch var det dock Eriks tur och nu ligger han i sängen och bökar med täcket hör jag. Säkerligen lika varm - och minuten efter lika kall - som jag var i går. Måtte hans ge sig lika snabbt.

Trist är dock att man ju är så matt. Skitont i halsen. Stel i nacken som en gammal tant och allmänt dassig. Men i alla fall feberfri vilket alltid är något. I morgon måste jag axla rollen som frisk och omhändertagande. Här har vi inte tid att vara sjuka färdigt :)

Dagen efter...

I dag är jag trött. Och när jag erkänner en sådan sak då ÄR jag trött. Jag törs inte blinka för länge för då somnar jag och det går inte med tre små hemma och dagislediga i dag.

I går var det ju val och när det är val då jobbar jag. Tillsammans med Eriks mamma och ett gäng till tog vi i går emot röster i ett av stans största valdistrikt och det var en helt crazy dag. Vårt första pass var 11-14 och när klockan var 13 sa jag och den för året nya tjej jag hade suttit bredvid och jobbat med i två timmar först HEJ till varandra. Konstant kö hela tiden och efter vårt hej hann vi inte säga något mer förrän det var dags för rast i tre timmar. Eftersom det är en liten bit att köra hann jag bara vara hemma i två innan det var dags att åka tillbaka och de tre följande timmarna var likadana som de första. Stort distrikt och stort valdeltagande och en kopiös bunt med förtidsröster som alla var tvungna att vara öppnade och prickade innan stängning.

Sen började det spännande och roliga att räkna, räkna och åter räkna. För en ordningsmänniska som jag som gillar att organisera ordning och reda var det kul att tillsammans med de andra försöka vara snabba och effektiva vilket vi också var i riksdagsvalet som vi kunde rapportera in snabbt. Kommunvalet gick också ganska friktionsfritt men när det var dags att räkna landstingsvalet började vi alla bli både trötta och aningen flamsiga och det blev ett par omräkningar innan allt till sist stämde och vi kunde åka hem. Strax efter midnatt snubblade jag över tröskeln - förvånansvärt pigg och uppe i varv efter en annorlunda och faktiskt jätterolig dag. Såg det sista på valvakan, som är det enda man saknar när man i stället jobbar. Det är ju först när man sätter sig i bilen hem som man hör de första siffrorna. Jag gissar att vi är många i dag som förvånas och förfäras en smula över ett visst nytt partis plats i riksdagen... Ska bli intressant att följa de närmaste dagarnas valeftersnack.

Nu måste jag snart titta till liten Alvin som ligger utanför fönstret och sover i vagnen. Förmiddagen tillbringade vi mestadels ute och så långt gick det ganska bra och jag kände mig inte alltför trött. Nu efter lunch känner jag mig dock alltför trött och jag måste komma på en plan att sysselsätta oss med i eftermiddag. Stackars barn som har en så trött mamma i dag. Just nu har jag en liten sötis på var sida om mig i soffan. Jag håller mig vaken genom knapprandet här och de tittar en stund på Bolibompa. Längtar ännu mer än vanligt efter min Erik nu...

Ändrade helgplaner...

Lilla Vilma som var laddad för fredagsmys blev plötsligt blek om nosen, röd om kinderna och lite hängig här i kväll. Men så skulle Filip hämtas efter kvällskalas hos en dagiskompis och lite annat kvällsfix kom i vägen. När vi så skulle upp och pyjamasfisa hela skaran så hade lilla stackaren 39 graders feber :( Frös så hon skakade och somnade mitt i kvällsboken. Lillsnorpan.

Mammainstinkten när något av barnen blir sjukt är starkare än någonsin och hjärtat ömmar även om det säkert bara är en förkylning. FRISKA ska ju barn vara. Glada är vi dock för att det gick så pass länge innan första höstbacillen gjorde sitt intåg härhemma. Viktigt och värdefullt för en ny liten dagistjej att inte behöva bryta det nya mönstret direkt. (Här och nu lovar jag apropå det att jag i morgon SKA sätta mig ner och berätta för er om dagistjejen Vilma!)

Det som oroar mig lite är dock att vi åt från varsitt håll på ett godissnöre en halvtimme innan vi upptäckte febern. Sen pussades vi och slutligen fick jag en haväten ferarribil från henne som jag såklart glufsade i mig. Smittorisken borde därmed finnas en aning men det gör den å andra sidan ändå när man har dem så nära inpå sig hela tiden. Kruxet är bara att jag ju ska jobba på söndag då det är val och jag hoppas jag håller mig frisk över den dagen också...

Nu ska jag väcka min kära andra hälft som slumrar sött här i soffan. En arbetsvecka har nått sitt slut och helgen lockar. Kanske blir den ännu lugnare än vad vi tänkt oss i morgon men blir det så så blir det så. Bara lillan kryar på sig snabbt! Natti natti!

Tävla om en Staycation du med!

Satt med datorn i knät och kollade in mina favoritbloggar samtidigt som jag med ett öra lyssnade på kvällens slutdebatt inför valet. Plötsligt såg jag något som gjorde att örat mot teven stängdes av och all min uppmärksamhet hamnade i stället på en tävling som var för lockande att motstå.

Hos Prinsessan kan man tävla om en Staycation på valfritt Scandichotell. Alltså en liten rymning från vardagen bara för en natt. Lite lyx, lite vila och mycket laddning av de där batterierna som ju varje dag visserligen fylls på med kärlek från sina små men inte med så mycket vila, egentid och sömn... Det finns inget jag uppskattar, trivs med och älskar så högt som vardagen med familjen men en enda natt - det vore lyxigt.

Vet ni förresten att vi på dessa år som föräldrar (snart fem) faktiskt bara varit i från våra små EN enda natt (om man räknar bort nätterna runt förlossningar och sjukhustiden därvid)! Den dagen/kvällen/natten var vi dock på bröllop och la oss bra mycket senare än vanligt så den räknas inte ;) Nu menar jag verkligen inte att det är synd om oss för det. Tvärtom - vi har inte något behov av att vara i från dem men nu när möjligheten dök upp så föddes tanken...

Så - nu tävlar Erik och jag. Tävla du med!

En lila dröm i velour...

Måste tipsa alla flickmammor om denna helt ljuvliga klänning som just nu finns på Åhléns för bara 99 kronor! I mjukaste velour och av märket "VarförDärför". Finns i flera färger och från storlek 86/92 och uppåt. Den lila ni ser på bilden är Vilmisens och den är sådär härligt plommonlila.

Enda minuset är att den är kortärmad men det går ju faktiskt att lösa med något under eller över. Eller också får man komma hem till oss när vi snart har satt på vår sköna luftvärmepump som ger en väldigt behaglig innetemperatur. Längtar efter den just nu då det blåser snålt som sjutton utanför fönstret och regnar mellan solstunderna. Knepigt väder. Bäddade i dag för första gången i höst ner Alvin i den gosiga åkpåsen och det såg så mysigt ut att jag önskar jag också hade fått plats...

Lördagsloppis

Redan tisdag kväll. Igen. Dagarna flyger verkligen just nu, de flesta av dem dock fyllda till bredden med roligheter. Heldag med snällaste morfar i går. I dag dagisdag för två medan vi andra två åkte in till stan i höstrusket och mumsade Ikeafrukost med mammavänner och barn för att sedan shoppa loss på A6! Det där med att komma ifrån en stund och kunna gå i affärer med vänner en helt vanlig vardag, det är något jag uppskattar MASSOR och NJUTER av.

Och på tal om att shoppa... I lördags vaknade hela familjen tidigt och något så ovanligt inträffade som att alla, precis alla, fem var pigga! Vi åt frukost och bestämde oss för att åka in till stan och spana in lite loppisar. För ynka 200 kronor fick vi så mycket att jag knappt törs säga det men inräknat var bland annat två urfina mössor till Vilma varav den ena helt ny. En superfin tunika även den till lillan och så en bok och ett spel som även de verkade ganska orörda.

MEN – värsta fyndet var ändå dockskåpet!!! För 95 kronor! Precis ett sådant vi tänkt köpa till Vilma i 3-årspresent fast i äldre modell och med snyggare tak :) För jo, jag har kikat runt så pass mycket att jag upptäckt att Lundbys Småland har ändrat sitt utförande ett antal gånger genom åren. Hursom har ett sprillans nytt inte riktigt tilltalat oss eftersom det inte ser så kul ut inuti (se ovan). Nu spelar det ju visserligen inte någon roll egentligen men lite roligt tycker jag det är om åtminstone själva huset speglar nutiden. Och just modellen Småland speglar snarare 80-tal och igenkänningsfaktorn är inte jättestor. Jag pratade med ägaren till leksaksaffären där vi bor och han berättade att många vill köpa Småland för den fina modellens skull men väljer allt oftare Stockholm i stället för att det ligger mer i tiden. Mode även i dockskåp alltså!

I alla fall så joggade jag lite lätt fram till hyllan där det stod högt upp på en hylla. Vinglade sedan upp på en pall med Alvin på ena armen och lyckades fånga det innan tre andra ”mammarovdjur”, till synes även de på jakt efter ett dockskåp, anslöt till golvytan tätt under pallen utifall att jag inte skulle ha det. Och jag erkänner att jag njöt stunden. Så många är de gånger jag varit ett av de där rovdjuren som jagat något men som inte hunnit dit först. Och den här gången hade VI turen med oss! Så himla glad för det. Erik lyckades finta Vilma med att hon skulle räkna hur många dockpottor hon såg på hyllan samtidigt som han passade på att smita förbi henne med skåpet på armen.

Och nu står det här hemma. Väl gömt och väntar på att vi ska fixa till det precis som vi vill! Här ska rivas tapeter och golv och i stället målas. Kanske får där bli en och annan fondvägg också. Precis som här. Ett par av våra vänner – du vet vem du är Anna Panna ;) – gjorde just så att de köpte ett gammalt och målade det och jag har aldrig sett ett så fint dockskåp! Det var de som födde tanken att köpa ett begagnat så nu blir det små möbler i miniatyr vi ska leta efter i stället och där är det ju kul att blanda. Kanske lite "Stockholmsmöbler" i Smålandshuset...!

Jag kan nästan se Vilma stå där och plocka och möblera redan. Och jag kan även alltför väl se en plötslig fara i dockleken. Den faran heter Alvin och han gillar för tillfället att pilla med samma saker som syskonen men det här ska ju inte fram förrän november och då har han blivit ännu lite äldre och mognare. Kanske stoppar han då heller inte längre allt han får tag på reflexmässigt i munnen…

Bilden på dockskåpet är från Hiko (som har urbra priser på leksaker och där man dessutom kan handla fraktfritt om man bor i närheten av lagret. Exempelvis i Jönköpingstrakten :) Annars helt okej fraktkostnad ändå.)

Ännu en ängel…

Mitt i livet var det ja. För några veckor sedan var vi på bröllop. Om några veckor är det barnvälsignelse för lilla Ester och i fredags, då var vi på begravning. Tre av livets största högtider inom loppet av bara veckor.

Det är Eriks farmor som är den nya ängeln som sällat sig till skaran. Hon blev 90 år och en månad gammal och fick verkligen leva ett långt liv. Men det spelar ingen roll. När det händer är det alltid lika sorgligt, fast sorgligt på olika vis. För hennes fem barn var det ändå deras mamma som begravdes. Lika mycket mamma nu som då såklart. Och visst sköljer minnen över dem, konstigt vore det annars – de som dessutom fått leva med sin mamma i livet så länge.

Begravning för en gammal människa blir dock på ett vis naturlig. Och vacker. Det var dags nu, och sedan hon hamnade på ett äldreboende för ett antal år sedan har hon inte varit glad. Det var inte där hon hörde hemma. Gammal bondmora van vid ett helt annat liv och saknandes sin man som gick bort för många år sedan nu.

Vi är så innerligt glada att vi bara en vecka innan hon somnade in var där och hälsade på henne. Hon bodde i Askersund och på väg till vår Örebrotripp tittade vi in till henne. Då satt hon fortfarande uppe i sin rullstol men bara två dagar senare blev hon sängliggandes för att sedan aldrig mer komma upp. När vi kom kände hon genast igen Erik vilket kändes stort då och ännu större nu. Sen satt hon helt tyst under stunden vi var där, betraktandes våra små. Så plötsligt sa hon ”De är ljushåriga alla tre”, och det stämde ju. Ett konstaterande som skvallrade om att det ändå fanns något kvar som snurrade. Som fungerade. Bilden på gamla farmor med Alvin i knät som Erik nu har i sin mobil är nog en av de mest värdefulla däri.

Begravningen var så otroligt vacker. Den vita kistan och alla blommor i rosa som var hennes favoritfärg. Prästen var ovanlig och mycket bra. Han läste utdrag ur hennes, som han kallade det, minnesanteckningar som hon skrivit under hela sitt liv. Jag tror vi var många som fick en skarpare bild av denna omtänksamma och snälla människa i den stunden. Bland annat beskrev hon dagen då hon och Ragnar, Eriks farfar, bestämde sig för att förlova sig. Det var 1940 och kallt, men inombords var hon var varm för äntligen fanns någon vid hennes sida som visade kärlek och värme. Efter det att de köpt ringarna gick de och drack kaffe på ett konditori och sedan tog de bussen hem igen… Så fint. Och så gulligt. Även fast man känner en människa blir det en helt annan sak att få ta del av hennes tankar och jag är nu säkrare än någonsin på att den här bloggen ska få leva länge till. Kanske en dag en skatt för våra barn att ha.

I stunden i kyrkan blev man också så medveten om sitt egna liv och man fick en hel massa insikter om saker och ting. Tankarna flög och allt vackert blandades med allt sorgligt och skrämmande i en salig röra. Att människan i kistan på ett eller annat sätt faktiskt var grunden till de flesta av de som satt i bänkarna blev också ofantligt stort att tänka.

Vi minns att det vi tills för två år sedan alltid kunnat prata med henne om och fått rätt svar på är barnen. Hon har inte vikit en tum på ordningsföljd och årtal och det bevisar ganska tydligt vad som är det viktigaste och största här i livet. Att fastän man blir gammal och lite glömsk så finns det ting som sitter präntade så djupt.

Prästen avslutade minnesstunden efteråt med att uppmana oss att vara rädda om varandra. Att ta vara på varje dag. Att visa uppmuntran och säga till någon att den är betydelsefull. Att alla behöver det. Så sant. Alla är de ord vi hör ibland men mitt i vardagens virrvarr kan det lätt glömmas bort. Dagar som i fredags blir man dock plötsligt så brutalt medveten om deras sanna innebörd.

Svamligt och osammanhängande som aldrig förr men jag ville dela med mig. Uppmana dig att strunta i städning och fix bara för en stund. LEV och var med dem du älskar och tycker om att vara med. Allt annat är ganska blekt i jämförelse för inget är ju viktigare!

Snart på plats hos oss...

Åhh, vilken mugg! Visst är den fin?!

Vi är på jakt efter lite färgstarka små detaljer att pimpa vårt vita kök med och dessa ljuvliga skapelser i rött kommer inom kort att finnas i ett skåp hos oss. Det visste jag i samma sekund jag nyss såg dem hos Indiska. PRECIS i den stil vi letat efter hela sommaren! Indiska kan ibland vara lite too much tycker jag men ganska ofta är de alldeles lagom too much. Som nu. Lite "för mycket" livar ju faktiskt upp och lagom för mycket passar en ursvensk som jag ypperligt!

I butik nästa vecka och jag inser att de blir perfekta att önska sig till en viss födelsedag lite längre fram...

Nu ska jag städa badrummen innan det är dags att hämta på dagis. Alvin sover och vi har haft ännu en sådan där förmiddag man vill bevara i mammahjärtat. Tillsammans med Sandra och lilla Ester som kom på besök. Fika, lite bebislek och mycket mammbabbel gjorde min dag! Tack för det fina ni :)

Upplysning!

En mycket dålig ordvits, jag vet, men timmen är som vanligt sen och jag hade inget bättre för mig än att klämma dit en dålig rubrik :)

Jag har vissa laster. Det är jag medveten om. Till exempel köper jag alldeles för många barnmössor. Inte för att jag tror de små liven fryser om huvudena utan för att det är så galet kul! Det finns SÅ mycket söta/tuffa/fina/coola mössor som dessutom inte behöver kosta så mycket.

Under köksrenoveringen fick jag erfara att jag tydligen köper mycket servetter också. Det hade jag helt ärligt ingen aning om men när jag vid uppackningen för tredje gången bytte låda på grund av att de inte fick plats och till sist fyllde en underlåda som är väldigt djup - med bara servetter - ja, då insåg jag faktum.

Och så är jag lite av en lampoholic också. Lampor är VÄLDIGT roligt och kan ju vara så otroligt effektfullt. Gissa då, på tal om effektfullt, om jag trodde jag såg i syne i går på Ikea när en dröm visade sig ha gått i uppfyllelse nämligen MASKROS i mindre tappning!!!

Tycker den är fantastiskt fin men den stora klumpen i vårt helt normala hus med normal takhöjd överallt skulle nog liksom ge känslan av att den fyllde ett rum. Därför har jag sedan första gången jag såg den gått och önskat att den skulle komma i lite mer lagom storlek och tänk, nu har den det! Dock finns den inte på hemsidan vilket oroar mig lite. Tänk, så har den redan sålt slut och kommer inte in igen förrän om typ ett år. Så det brukar kunna vara när vi så gärna vill ha något. Vad dum jag var som inte slog till direkt... Hursom. I sovrummet ska den få bo när och om vi nu får tag i den och jag tror vi därmed kommer ha en ny favorit här hemma.

Andra snyggingar som drar åt sig min uppmärksamhet just nu är golvlampan LUNTA samt bordslampan FILLSTA som även de skulle göra sig bra på platser som jag redan funderat ut...

Nej, nu ska jag krypa ner och kanske drömma om den där maskrosbollen som förhoppningsvis snart hänger över våra huvuden när vi vaknar... Natti natti!

Bullar

Det råder pyjamasbrist i lillemans garderob. De han har i storlek 74 och som fortfarande är lagom börjar sjunga på sista versen då han har haft dem så länge så nu behöver här fyllas på med 80. Jag är en riktig pyjamastok vilket jag verkar ha ärvt från min mamma som älskar att köpa nattkläder till sina barnbarn. Så gör även farmor och lite nu och då dyker här upp nattlinnen och pyjamasar i allra skönaste PO.P-kvalité... Det är sann lyx det. Både för min plånbok och för F, V och A som säkert sover lite extra gott i dem.

Just nu är dock även de urväxta för Alvins del och när jag på sistone varit på jakt efter nattkläder till honom så har jag inte hittat några fina. Det som alltid brukar finnas annars. Denna hittade jag dock på Lindex och även fast jag inte är något stort fan av bakverk på kläder tyckte jag att minstingen i familjen nog skulle klä i den här. Med risk att bli uppäten :) Nästan så man känner doften av nybakat - inte sant?!

Monsterveckan

Så var det söndag på monsterveckan. Monsterveckan med den gyllene helgen…

Det är otroligt intressant att ibland tänka tillbaka på vissa saker och inse att fastän man tycker man är samma person som för några år sedan så är man det inte helt och fullt. Och konstigt vore det väl om man inte ändrat sig en smula. Trots allt borde man som trebarnsmamma ha fått med sig en viss erfarenhet. Dessutom har man nog utvecklat sidor som simultanförmåga, ork och inte minst inställning. Nu funkar det inte alltid att vara trött. Man måste orka och orkade gjorde jag denna vecka när Erik for till Stockholm på kurs och jag plötsligt var hemma själv med tre små. Dessutom förkyld, vilket visserligen hade börjat bättra sig lite när han åkte. Och med inskolning på dagis för liten Vilma. Och dessutom – som grädde på moset – med hantverkare här som ÄNTLIGEN skulle förvandla det kalla gråa kaklet till vitt. Dålig tajming men ändå väldigt välkommet.

En snäll mormor och morfar kom dock hit första kvällen och stannade över natt vilket såklart var jätteskönt för en mörkerfegis som jag… Ja, jag erkänner att jag trots mina snart 34 år faktiskt fortfarande tar en liten titt under sängen innan jag lägger mig om jag är själv hemma. Och sover med fönsterlampan tänd. Och kollar så någon inte gömt sig i bastun. Eller garderoben. Lika bra att försäkra sig liksom :)

Efter en späckad torsdag med storhandlig, storstädning och två turer in till stan hade Filip, Vilma och jag pappavaka ända tills han äntligen kom vid niosnåret! Galet efterlängtad av oss alla som dock hade haft toppen dagar fyllda med mycket kul ändå. Men oj, vilken skillnad det är att vara två… Särkilt som Vilma nu börjat vakna till ett par gånger på nätterna sedan dagisstart. Detta blev lite trixigt sista natten då Alvin och hon vaknade ungefär samtidigt men det löste sig och de somnade båda två gott om medan jag, som tyckte jag hörde ett skumt ljud, inte somnade mer efter fem…

Sen överraskade Erik oss med att vara LEDIG på fredagen och vi har nu haft en visserligen välfylld men ack så mysig långhelg tillsammans! I fredags kom också kakelnissarna för att göra klart och jag lovar – bilder på köket ska komma när det är helt färdigt. Nu ska vi äntligen få slutföra det sista som vi inte kunnat göra medan vi väntat på kaklet. Lite väv som ska upp och målas. En hylla som ska sättas upp. Sen… klart! Avslöja kan jag dock att vårt nya kakel är VITT!!! Och faktiskt ännu snyggare än det gamla! Detta tror jag dock man har övertygat sig själv om ända sedan vi insåg att vi inte skulle kunna få vår vita mosaik men detta blev verkligen superbra och vi är SÅ nöjda och lättade att denna historia är över. Bara för en dryg vecka sedan såg det dessutom ut som att vi skulle behöva riva allt kakel vilket skulle tagit massor av tid men till sist blev det beslutat att de skulle sätta över det gamla och att vi bara behövde ta ner en liten vägg. Sen har det ändå tagit galet mycket tid för Erik att koppla ur all el, montera ner eluttag, ta bort fläkten *morr* - en mardröm som även den slutade lyckligt - och så nu efteråt upp med allt igen. En renovering som definitivt kommer gå till historien som en av de längsta och i slutändan bökigaste vi varit med om.

Nu ska vi snart ta söndagskväll. Barnen är i badet och jag ska ner och fixa kvällsmat. Jag erkänner att jag är ganska trött efter ovanligt intensiva dagar men också så lycklig över att veckan är i hamn! Och lycklig över att vi har haft ovanligt flyt i vårt fixande i helgen och att vi sånär som på små tröttisar i fredags haft en hel helg med GLADA barn som inte behövt märka så mycket av allt fix då en av oss för det mesta varit med dem. Det är ju så obeskrivligt skönt när man äntligen kan bocka av saker som släpat efter längre än länge.

I morgon blir det trots ledig dag några extratimmar på dagis då det är fotografering. Jag är så innerligt sugen på att blogga i kapp om en massa saker jag inte hunnit. Kanske ska boka in en bloggtimme varje kväll den kommande veckan… Ni får helt enkelt kika in och se om jag lyckas hålla det - jag borde i alla fall få till det varannan kväll!

Höst

Plötsligt bara var den här. Med mörkare kvällar. Kalla golv på morgonen och krispigt friska och kyliga morgnar. HÖSTEN. Jag fullkomligt ÄLSKAR den där höga, klara septemberluften och himlen som antar en annan nyans av blått än den har på sommaren. Vissa dagar värmer solen ordentligt och man är mer än överklädd. Andra dagar är det kallt trots strålarna som skiner och man huttrar och längtar efter fingervantarna.

Något annat jag tycker om den här årstiden är faktiskt MÖRKRET som gör det hela lite mysigare... Tända LJUS blir ett dagligt inslag och man ser över innebelysningen för att se om där inte saknas en lampa någonstans (tycker lampor är urkul). Och så BAKAR jag mer den här årstiden. Jag vet inte varför men det kommer liksom automatiskt. Längtar tills Alvin kan inviga sitt lilla förkläde som ligger här och väntar på en stadigt stående liten kille som vill hänga med mamma vid bakbänken, men det lär nog dröja ännu ett tag. Rumpåkandet är om möjligt än mer utvecklat nu än för några veckor sedan och vi börjar tro att han tillhör eliten i Sverige i just den grenen:)

Grillandet byts ut mot PAJER och ÄPPELKAKAN får en given plats på helgernas fikabord. Och så får man äntligen äta PLOMMON. Om man tigger från grannarna (nu omnämns du här igen Hanna – för andra gången den här veckan ;) ) eller snor från farmor och farfar.

FÄRGERNA är något annat jag faller för. Både naturens naturliga och klädernas. Lite murrigare och lite mysigare även där. Lite lila, lite grönt, lite lejongult, lite cremevitt och så brunt så klart – där har vi färgerna jag DRÖMMER om i höst. Färger som dessutom borde matcha ännu ett höstigt inslag härhemma, nämligen mitt nyfärgade hår som nu äntligen är lite mörkare igen. De är ju så känsliga, mina stackars strån, att så fort solen visar sig säger mitt hår slurp och vips – så är det solblekt, sprött och jätteljust. På en dag. Typ. Nästan i alla fall. Ljust som attan var det hursom när jag nyligen tog plats i frisörstolen. CHOKLADBRUNT med lite RÖDA inslag var det ett par timmar senare. Och med lite slingor kvar som dock är ljusbruna nu istället.

Med detta svammel om allt och ingenting säger jag godnatt och bjuder på en bild av mitt ganska nyfärgade hösthår. Helt klart favoriten. Där skymtar man förresten också det numera ”gamla” kökskaklet i bakgrunden! För jodå ser ni. Nu händer här grejer igen... Orkar dock inte berätta nu men det gråa är äntligen ett minne blott :)