Skogens djur

Barnkläder med landskapsmotiv verkar ha blivit en stående trend att spana efter varje höst och vår. Jag tror att det var Polarn O. Pyret som var först ut med det (?) och så har de stora kedjorna hakat på och nu även me&i i höstens kollektion. Härhemma har funnits en och annan variant från PO.P men det är ändå med störst spänning jag varje ny säsong spanar in Kappahls landskapsmotiv. Deras har varit storfavoriter många gånger nu och så även höstens med skogens djur i fina höstfärger, designade av Ingela P Arrhenius. Jag är ju allt lite svag för syskonmatchning - tycka vad man tycka vill men gillar man kläder och färger så är det svårt att låta bli - och alla våra tre små ljuvlingar har nu varsina olika plagg med samma mönster i sina garderober.

På bilderna nedan provar förresten Filip och Vilma (ännu fler...) nya mössor från gårdagens mysiga heldag i Gällstad. Klassisk röd toppluva, modell tjockare till Filip och den oemotståndliga med orange hjärtan till Vilma.

Med två barn födda i värsta RS-tiden och dessutom som modell mini har vi otroligt stor respekt för det där med att ta ut små bebisar i stora folksamlingar och varken Filip eller Vilma var i affärer förrän de var många månader gamla. Alltför mycket hemska följder av att råka ut för detta elaka virus både såg och hörde vi om under de två vistelserna på neo. I går gjorde vi dock en chansning och åkte iväg på vår första tripp som fem. trots att lilleman bara är en och en halv månad gammal. Gissade på att inte alltför många hade vägarna förbi Gällstad en vanlig tisdag i slutet av september och rätt hade vi då vi i fyra butiker sånär som på expediterna var alldeles själva! Kändes helt ok att ta med lille Alvin in och var dessutom skönt och lyxigt att inte behöva trängas. På Serholts outlet höll de som bäst på att packa upp höstens första leverans av julsaker - i vitt - och jag föll som vanligt trots den tidiga tidpunkten... Ljuslyktor med stjärnor, en stor vit ängel i trä, en underbart fin bricka till glöggkalasen samt en hel massa kort och småpynt fick följa med hem - till en mycket billig peng dessutom.

På tal om byxor med landskapsmotiv. Nu kissade en liten filur i mitt knä precis igenom sina så nu måste jag styra kosan mot skötbordet!

Miss Decibel

En tidig höstdag med dubbelvagnen, kryssandes mellan lekparker i solsken. En stolt och noggrann storasyster – ja, kanske rentav den bästa – som såvida hon inte själv nickat till i vagnen alltid har stenkoll på lillebror och hans tutte som har en förmåga att pluppa ur den lilla munnen. Vips, så är Vilma där och stoppar tillbaks den. Nu oftast på rätt håll dessutom men ibland med lite väl hårt tryck… Men så är hon ju inte två år ännu heller.

Det festliga är att sen Alvin kom till världen har det hänt en hel massa med henne, inte minst språkligt. Vi har ju upplevt sådan skillnad på henne och Filip just där eftersom Filip i hennes ålder pratade ganska obehindrat och gjorde sig väl förstådd på dagis när han började där. Vilma, hon har nog mer glidit på vågen av att hon blivit rätt bra förstådd ändå, utan att säga mer än enstaka ord men nu verkar det ha släppt och det ordförråd Filip vid samma ålder redan kunde uttrycka, det har nog funnits där i Vilma men lite hemligt sådär. Nu kan det ibland komma meningar med både fyra och fem ord och det känns overkligt att vi nog snart har en till liten tjattrande ”radio” här i huset. En radio utan vare sig stopp-, eller pausknapp ;) Och för att knyta an till rubriken – Var får hon alla ljud ifrån och vem i hela världen har lärt henne alla höga toner?! Hon har inte låtit särskilt högt förut men nu kan hon plötsligt komma upp i en röstvolym som får det att skära i öronen. Kanske är det ett bra sätt att få uppmärksamhet har hon kommit på den lilla kluringen...

Att räkna och försöka få koll på färger är nu ett stort intresse, liksom att härma Filip när han rabblar alfabetet. För en tjej i hennes ålder är det dock inte helt enkelt att hålla isär begreppen och det är mer än gulligt att höra hennes ”ett, te, fäääm, åtta, guuul”, eller att se henne peka på något blått och säga ”Aaa, Vee”. Och så sjunger hon. ”Imse imse pindel uppö tååån” och ”Gåååia” - detta är Carolas Gloria! Väldigt festligt är det också att Filip nu kan riva av såväl den som Mickey och Tommy tycker om mig med mycket av texten rätt. ”Du KAN väl stanna hemma i kväll, du var ju faktiskt ute i går”, sjungpratar han bestämt med hopsnörpt mun och huvudet på sne samtidigt som han gör några exakt lika fula moves som körkillen i låten gör på Carolas DVD. Körkillen som är för mycket all over. För mycket fula danssteg. För mycket sliskiga linnebrallor. För mycket stylad frisyr i kombination med ett allför påklistrat leende. Tur att Filip än så länge bara är för mycket vad gäller movesen då. Fast för mycket på ett helt okej och farligt gulligt vis :)

Men nu var det ju Vilma jag pratade om. Och hur stor och duktig hon blivit. Men också hur småtrotsig hon kan bli om man går upp eller nerför trappan utan att först säga till henne. För att inte tala om när man råkar hjälpa till för mycket med skorna. My gosh, där kan man skapa sig en liten scen om man inte tänker sig för när man har bråttom! Undrar just om det är ett tjejdrag eller om Filip helt enkelt hittills har hoppat över just de bitarna? Och så har hon blivit mammig också. OCH pappig. Särskilt när vi är iväg någonstans, och konstigt vore det väl om det inte på något sätt skulle märkas att hon alldeles nyligen blivit storasyster. Även hemma slår det ibland till när vi är själva hemma och lite knixigt och helt oemotståndligt blir det då hon sträcker de små knotiga armarna uppåt och med bedjande stora ögon ber mig ”yfta Vilma ockå”… Lillsnorpan, så jag då önskar jag vore en bläckfisk.

Om en och en halv månad fyller hon två, vår prinsessa. Liten men ändå så stor. Stor men ändå så liten.

MössModell

I det höstrusk som nu råder utanför fönstret har vi passat på att inventera bland den kommande säsongens ytterkläder till de små och insett att det behövs både det ena och det andra samt att jodå - Filip Långbens ben har växt ytterligare ett antal centimetrar sen sist det begav sig med kyliga höstvindar och snöslask. Men med rejäla rabattkuponger på Lindex och ett par Traderafynd i nyskick är nu det mesta införskaffat och det känns skönt att dra streck efter streck på den digra listan.

”Ja, inte behöver de frysa om huvudet inte”, konstaterade farfar med ett leende när han häromdagen trasslade in sin hand bland alla mössor på hatthyllan… Och jag kan inte annat än hålla med och erkänna att mössor är en last och passion hos mamman i familjen. Det finns ju så mycket fint till både små prinsar och prinsessor som dessutom inte behöver kosta skjortan, och att mixa och matcha är fantastiskt kul!

Här provar Vilma senaste tillskottet från H&M. I den mycket odefinierbara färgen mullvad som vanligtvis inte är en favorit men som passade lillan så bra att den absolut får ett nytt hem på vår hatthylla.

På tal om huvud så är mitt alldeles fullt av mössidéer som jag än så länge bara sett i fantasin och inte i butik tyvärr. Kanske något man skulle satsa på… Mössdesign á la Anna ;)

Smile!

Det har varit på gång ett tag nu. Skymtat förbi då och då. Mungiporna har ryckt men inte riktigt fått till det. De gånger vi har tyckt att NU kom det så har man ganska snabbt insett att det bara var en min för något annat då ansiktet samtidigt ändrat färg vartefter det durrat till i blöjan.

Men i morse, då kom det. Det första riktigt tydliga leendet. Och det var inte att tveka på för det var vare sig snabbt eller flyktigt. När jag satte mig upp i sängen tittade en nyvaken liten pojke intensivt in i mina ögon och då jag med hans händer i mina började prata med lilleman så rynkades först yttepyttenäsan ihop till ett russin och sen sprack hela ansiktet upp i ett leende. Och sen ett till och ett till och ett till. Jag ropade upp Erik som så fort han visade sig fick ett han också. Och Vilma med trots att han i samband med morgonpussen från henne fick hela det morgontjorviga hårsvallet i ansiktet.

Åhh, jag tror att det där allra första medvetna leendet träffade rakt i hjärtat för värmen som spred sig i kroppen har stannat hela dagen. Hjärtat är fortfarande varmt och jag är så galet lycklig över vår fine lille prins. Alvin.

Choklad + koppar + guld = …

Inte är det nya färger på soffkuddar här hemma. Det är inte heller ett nytt smycke i bruna toner. Nej, det är faktiskt mitt hår! Så modig har jag aldrig varit ska ni veta. Faktum är att jag är en riktig fegis när det gäller hårfärg och jag har varit blond i hela mitt liv ända tills den råttfärgade tonen började ta överhand för ett antal år sedan och jag då började göra slingor. Senaste två åren har jag färgat det brunt i botten med lite slingor på överhåret och så har jag kört på det varje gång. Nu var jag extremt solblekt och ljusare än på länge och därför lyfter jag nästan från golvet varje gång jag i dag går förbi en spegel. Min kära frisör Lina är gravid (med tvillingar dessutom) och galen och jag är antagligen inte vid mina sinnens fulla bruk med alla amningshormoner i kroppen så tillsammans bestämde vi att för första gången någonsin blanda i lite rött den här gången. Och det är här koppartonen kommer in i bilden. Lina har länge försökt övertala mig och övertygat om att det passar mig men jag har alltid fegat ur. Nu sitter jag dock här och ser en obekant färgnyans i ögonvrån och jag tror faktiskt jag är ganska nöjd… Sen blir det alltid skillnad efter några tvättar så vi får väl se. Höstigt är det i alla fall!

När Filip fick höra att jag skulle färga håret bad han att få Linas kelekonnummer (telefonnummer – han envisas fortfarande med att uttala det så ;) ). ”Så ringer jag och säger att hon inte får färga det blått för det gillar inte min mamma att ha i håret”.

Nu släppte en liten prins precis taget om maten och vi ska återgå till att mysa för fullt. Resten av familjen är på vift och Alvin och mamma har hemmamys på tu man hand. Bara det att den lille filuren har sovit bort hela förmiddagen. Jag har passat på att tvätta och rensa bland lite papper samt påbörjat en massa olika listor inför höstens alla födelsedagar. Skönt och mycket ovant med en stunds egentid. Som jag skrev häromdagen så existerar det knappt längre och när väl blir så en stund är det lätt att yra omkring och göra tusen saker samtidigt. Jag kör dock vidare på mottot ”en sak i taget”. Helt klart det bästa när man då inte behöver bli besviken över det man inte hann...

Istället för att publicera en bild på mitt nya hår får ni se en liten Alvin, klädd i Lollopard från topp till tå - nästan. I alla fall från topp till midja. Den söta mössan och bodyn fick Vilma i present när hon var nyfödd. Otroligt sköna kläder i tjockt och mjukt material som passar perfekt att sätta på det finaste man har! Minen är den han har två sekunder innan han börjar gråta. En sekund innan knips sedan den yttepyttiga lilla munnen ihop till det där välbekanta upponervända U:et som alla våra barn formar munnen till innan gråt. Hjärtknipande gulligt.

♥ Mammas hjärta ♥

Lycka = potatis

Tyvärr är inte verkligheten riktigt den vad gäller att äta de små knölarna, vare sig för Filip eller Vilma. De slinker absolut ner men är inga favoriter. Allt annat med potatis är dock högintressant för storebror i familjen. Länge har just potatisplockaren varit den hetaste bland maskiner på hyllan i leksaksaffären. Vi förstår inte riktigt varför men kanske för att den är så stor och så färgglad? När vi såg att en potatisgård här i närheten hade "öppen gård" i lördags med bland annat förevisning av en potatisplockare var dagens aktivitet given. Filip var så glad att han studsade i stället för gick. Han strosade runt bland maskinerna på gården som värsta föredragshållaren där han pekade ut harvar och plogar och maskiner jag inte riktigt vet namnen på. Det är konstigt men viss information vad gäller maskiner och fordon går på mig in genom ett öra och direkt ut genom det andra och jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad jag nyss hört - eller sett. Filip däremot verkar ha ett eget fack i hjärnan tillägnat saker på hjul.

Hursom. Filip och Erik fick till och med klättra upp i den gigantiska plockningsmaskinen och Filip glänste ikapp med den, för ja – den var faktiskt riktigt putsad dagen till ära och kanske inför stora plockarsäsongen som skulle starta idag. Sen fick vi se potatisens väg till de stora trälådor som är sista anhalten innan de öses ner i jättekartongerna som körs till butik.

En säck nyplockade knölar och en påse morötter fick följa med hem och vi kommer nu nog framöver bli trogna potatis-, ägg-, och morotskunder där då färden endast tar ett par minuter med bil. Smart marknadsföring att köra ”öppen gård” då säkert fler än vi fick upp ögonen för det närodlade. Kan man dessutom i samma veva göra en liten killes dag är det ju dubbel bonus! Lillasyster var först ganska imponerad men intresset falnade snabbt och hon tog istället på sig sin storasysterroll och guppade med viktiga minen påslagen Alvin i vagnen :)

1 månad

Man säger alltid att tiden går så fort men för en enda gångs skull kan jag säga att denna första månad med Alvin i vårt liv gått alldeles lagom snabbt. Nästan så man kan känna att han ju måste funnits här längre än så… Självklar är bara förnamnet till vad vi kan kalla denna ljuvliga lilla varelse. Han förgyller verkligen vår tillvaro så mycket. Han må vara liten och pluttig men så ofantligt stor och viktig för oss.

Och gissa om det varit både intressant och spännande att få uppleva en ”normal” första bebismånad också! Något helt nytt för oss. Utan sjukhusvistelse. Med normal viktuppgång (snart 4 kilo och hela 54 centimeter lång) och med en utveckling vi inte märkt hos vare sig Filip eller Vilma. Särskilt inte Vilma som märkbart låg ett par veckor ”efter” länge. Bara en sådan sak som att Alvin kändes så lång så snabbt. Ja, han rätade ju ut sig efter bara några dagar. Det dröjde veckor innan Vilma gjorde det. Han känns också stark i nacken för sin ålder – tycker vi, men i själva verket är han ju bara normal för sin ålder! Och sista dagarna har han blivit så MED. Kanske har det att göra med att han inte sover precis hela tiden längre. Ett tag, mellan en och tre veckor, så fanns där dagar när vi knappt träffade honom. Han sov och sov och sov. Sedan några dagar tillbaka har han dock varit vaken lite längre mellan tupplurarna. Mysigt tycker vi. Mysigt och tröttsamt tycker Alvin som börjar gäspa stort efter en timme :) De mörka fina ögonen som vi till en början tyckte var stora när han var vaken har nu ökat ett par storlekar och blir jättestora och nyfiket plirande när han är nysoven och nyäten. Han ser sig omkring och verkar få syn på nya saker varje dag. Just nu är taket i vardagsrummet högintressant.

Sömn ja. Det finns ju två sorter. Dagsömn och nattsömn. Dagsömnen berättade jag nyss om. Nattsömnen tar jag i trä innan jag går in på för oj, vilken liten duktig kille vi har. Än så länge vaknar han bara för mat två gånger per natt. Inte en enda gång har vi behövt gå upp med honom för att han varit ledsen. Får han bara äta så somnar han sedan lugnt om. Men säg den frid som varar… säkerligen står här andra saker om en månad. Minns att Filip och Vilma hade lite nattliga äventyr för sig runt den ålder så det gäller att passa på att njuta av den sömn man nu får.

Att man sen inte skulle vara trött i alla fall är en annan sak. Det där med egentid och att själv vila en stund eller göra något eget existerar ju inte längre så det är klart man börjar bli trött framåt eftermiddagen. Dock en positiv trötthet måste jag säga för aldrig har jag haft så kul när jag haft fullt upp. Även om inte Alvin har några direkta rutiner ännu så börjar våra andras sitta fint och målet med varje dag är inte att hinna uträtta det ena och det andra. Det hinner vi på något konstigt sätt för det mesta ändå. Nej, målet med dagarna är ännu så länge att bara vara och ha kul. Och passa tider om vi ska iväg på något. Jag kan inte riktigt förstå att jag varit i tid varenda dag till dagis än så länge men det blir det säkert ändring på i takt med att höstmörkret faller och Alvin börjar nattsudda…

Lille, lille Alvinskrutt. Du anar inte hur glada vi är för att du finns hos oss. Att man kan älska någon så liten så mycket är stort.

KalasVilma

Vilma redo för 1-årskalas hos söta kompisen Samuel som har fyllt 1 år idag. Medan vi väntade på att Erik skulle komma hem attackerade Vilma sin ask med hårattiraljer och jag kämpade tappert med att försöka få hårsnoddarna att sitta kvar i de nytvättade och än mer än vanligt flygiga och ultratunna hårstråna. Skandinavisk hårtyp tror jag den kallas ;)

Födelsedagsbarnet firades utomhus i strålande septembersol med lycklig 1-åring, pannkakstårta och ljuvliga päronmuffins - mysigt så det förslog!

Nybadad

...ljuvligt doftande, len och alldeles alldeles underbar.

Hösta

Helgen har gått i höstens tecken här hemma. Innemys i sakta mak i ruggigt och blåsigt väder, paj i stället för grillat i går kväll, filmkvällar och så en tur till en handelsträdgård för inköp av nya invånare till utekrukorna. I dag har jag fått superhjälp av trädgårdsmästare Filip att få ner allt i jord och oj, så fint och fräscht det blev jämfört med de brunkantade och rangliga blommorna som tidigare stod i fönsterlådorna men numera är bosatta i komposten. På framsidan står nu den där klotrunda bollchryss jag ville ha. I sprakande orangerött. Och bakom i fönsterlådan står små prydliga hebe på rad och skimrar i grönaste grönt. Finfint till vårt nyvita hus med bruna detaljer. Nu gäller det bara att hålla dem vid liv också och inte glömma bort stackarna som jag råkar göra ibland…

Och så är de tjocka, vita gardinerna nästan uppe. Åtminstone en längd. Det där kritiska stadiet är i alla fall avklarat. Det otroligt dötrista där man ska mäta och lägga upp… Uhh, jag avskyr det. Det är inte ofta jag är på dåligt humör men gardiner och symaskiner kan få mig att koka och tålamodet att prövas. Nästan så jag blir irriterad bara jag tar i måttbandseländet. Är det något som helst ska göra sig självt eller åtminstone gå på tre röda så är det sådana sysslor. Nu är ju Ikeas ”lägga-upp-band” som bara ska strykas på en fenomenal uppfinning och de räddade mig i går från att bli arg :) Nu ska bara fönstret putsas och spröjsen efter sommarens målning äntligen sättas på innan längd nummer två ska på plats och göra sovrummet höstmysigt och ombonat.

Ute är gräsmattan klippt, några av utemöblerna inställda, nedfallen skruttfrukt bortkörd i miniskottkärran, poolen och andra skrymmande uppblåsta leksaker urpysta på luft och garaget lite småstädat sådär. Ro i själen ger sånt, särskilt när det görs tillsammans med två hjälpsamma barn…som tyckte det var kul! Undrar just hur länge det intresset kommer sitta i? Troligtvis inte till tonåren i alla fall så det gäller att passa på att njuta när planteringsspaden är ett hetare alternativ än sandlådan och då sopkvasten går före gungan!

Nu ska lillskrutt få bada. Den lillskrutt som sov över hela höstfixet och dessutom missade ett helt mål mat... Med nästan sex timmar mellan de senaste två målen misstänker jag att någon kommer vara bosatt vid mammas matfabrik i kväll - för ikappätning.

I väntans tider...

Nähä ni, så ni tänker!!! :) På tal om det så måste jag bara berätta att Filip i går när vi körde förbi sjukhuset frågade om vi ska "hämta" en till bebis där sen...! "Nej, nu blir det nog inga fler", sa vi. "Johohohoho", fnissade Filip. "Snart är det nog en till bebis i din mage mamma och då blir den såhäääär stor igen!" (och här visade han med armrörelser en i mina ögon överdrivet stor mage...) I nästa stund kom han dock på att den inte skulle få plats i bilen (bebisen, inte magen) och så var det samtalsämnet över.



Nej, det är ett paket vi väntar på och kanske i ärlighetens namn att det är jag som väntar mest. Bland alla fina paket vår minsta lilla stjärna har fått så fanns där ett med pengar i där vi fick lov att själva botanisera bland höstens nyheter - så kul! Men som ofta sker när man verkligen FÅR så har vi inte hittat något... Väntade därför ivrigt på att Villervallas nyheter skulle dyka upp och minsann - häromkvällen bokade jag in Erik bredvid mig i soffan för hemklickning av lite smått o gott. Så nu väntas det på en duns i brevlådan med paket innehållandes heldress i lavender och mössa i grönt till Alvin. Och så matchande klänning i velour till storasyster. Jag föll så pladask för ränderna i de snygga, mustiga färgerna att hon faktiskt får en sådan mössa också. Och är det så att storebror blir avis på småsyskonens matchning så är det inte omöjligt att en tröja till honom klickas hem lite senare... hrrm. Gärna tillsammans med de ursnygga jeansen med stjärnor på bakfickorna, och kanske vill då lillasyster matcha med jeanskjolen i samma stil?! Och så en orange velourmössa till Filip också. Och lite mysiga innebyxor. Nej, nu sprang jag nog iväg längre än vad plånboken räcker men en tröja till Filip, det får det nog i alla fall bli!

Villervalla har för övrigt ny, fin hemsida där det är enklare än tidigare att handla. Förutom lavenderränderna tyckte jag att de nya Eko-kläderna med gröna träd var jättefina. Och förstås de enfärgade basplaggen som alltid går hem. Det farliga med just Villervalla är att man skulle kunna förhandla sig totalt då verkligen allt går att kombinera och matcha i det oändliga...

Bilder lånade från Villervalla.

Höstmånad

Jag säger det varje år och nu säger jag det igen. Det är något visst med hösten. Jag gillar verkligen att vända på almanacksbladet och se ordet september sitta där på väggen. Ett ord som innebär mörkare kvällar, kyligare vindar, ännu fuktigare morgnar, mustiga färger – både inne och ute, soffmys, levande ljus, te, äppelkaka, varmare kläder… Men som såklart också kan innebära soliga och sommarvarma dagar som i går!

Jag uppskattar i alla fall lugnet hösten för med sig. Särskilt i år med en mysig liten bebis i huset. Och särskilt efter en lång, härlig och ledig sommar med många stranddagar, grillkvällar och utflykter.

Och så för den med sig nya uteblommor också, den där hösten. Det är med glädje jag till helgen ska riva upp de slokande, trötta sommarblommorna och ersätta dem med något mustigt, friskt och färgsprakande.

Sen är jag inte lite sugen på en tripp till stan alldeles för mig själv, Från Ikea behövs lite smått och gott. Bland annat gardiner med mycket tyg till sovrummet, något sängbordsaktigt då vi saknar det och så gärna en titt på alla nyheter. Sen vet jag någons garderob som behöver uppdateras ordentligt. Jeansleggings och massor av tunikor/klänningar (helst amningsvänliga sådana) står på önskelistan. Och koftor. Och linnen. Och kjolar. Och gåvänliga skor. Och gåvänliga stövlar. Någon som vill sponsra? ;)

Nej, nu har liten Alvin både hunnit äta klart, rapa lite försiktigt och fylla på blöjan när jag suttit här. Efter lägging av storasyskon om en stund blir det sen Alvinmys i soffan och en film. Kanske ska man rentav poppa lite popcorn också... lill-lördag idag ju!

Ett litet ps. Festligt var det när jag vände på bladet och såg sista uppmaningen - reta inte upp dig på småsaker. Det ingår ju i ett av mina nya motton... bäst att lägga lite extra krut på det då!

Pyjamasfisar med bus i blicken

Jag skulle bara ta en snabb bild på två nybadade barn i de likadana nattkläder som farmor och farfar gav dem i somras. Antingen var det ivern och förtjusningen över att se likadana ut som gjorde dem busiga. Annars var det den sena tidpunkten på dagen.

Nåväl, farmor och farfar får helt enkelt hålla till godo med dessa grimaserande, fnittriga, rumpvisande och akrobatiska barn med svampar på...