1 månad

Man säger alltid att tiden går så fort men för en enda gångs skull kan jag säga att denna första månad med Alvin i vårt liv gått alldeles lagom snabbt. Nästan så man kan känna att han ju måste funnits här längre än så… Självklar är bara förnamnet till vad vi kan kalla denna ljuvliga lilla varelse. Han förgyller verkligen vår tillvaro så mycket. Han må vara liten och pluttig men så ofantligt stor och viktig för oss.

Och gissa om det varit både intressant och spännande att få uppleva en ”normal” första bebismånad också! Något helt nytt för oss. Utan sjukhusvistelse. Med normal viktuppgång (snart 4 kilo och hela 54 centimeter lång) och med en utveckling vi inte märkt hos vare sig Filip eller Vilma. Särskilt inte Vilma som märkbart låg ett par veckor ”efter” länge. Bara en sådan sak som att Alvin kändes så lång så snabbt. Ja, han rätade ju ut sig efter bara några dagar. Det dröjde veckor innan Vilma gjorde det. Han känns också stark i nacken för sin ålder – tycker vi, men i själva verket är han ju bara normal för sin ålder! Och sista dagarna har han blivit så MED. Kanske har det att göra med att han inte sover precis hela tiden längre. Ett tag, mellan en och tre veckor, så fanns där dagar när vi knappt träffade honom. Han sov och sov och sov. Sedan några dagar tillbaka har han dock varit vaken lite längre mellan tupplurarna. Mysigt tycker vi. Mysigt och tröttsamt tycker Alvin som börjar gäspa stort efter en timme :) De mörka fina ögonen som vi till en början tyckte var stora när han var vaken har nu ökat ett par storlekar och blir jättestora och nyfiket plirande när han är nysoven och nyäten. Han ser sig omkring och verkar få syn på nya saker varje dag. Just nu är taket i vardagsrummet högintressant.

Sömn ja. Det finns ju två sorter. Dagsömn och nattsömn. Dagsömnen berättade jag nyss om. Nattsömnen tar jag i trä innan jag går in på för oj, vilken liten duktig kille vi har. Än så länge vaknar han bara för mat två gånger per natt. Inte en enda gång har vi behövt gå upp med honom för att han varit ledsen. Får han bara äta så somnar han sedan lugnt om. Men säg den frid som varar… säkerligen står här andra saker om en månad. Minns att Filip och Vilma hade lite nattliga äventyr för sig runt den ålder så det gäller att passa på att njuta av den sömn man nu får.

Att man sen inte skulle vara trött i alla fall är en annan sak. Det där med egentid och att själv vila en stund eller göra något eget existerar ju inte längre så det är klart man börjar bli trött framåt eftermiddagen. Dock en positiv trötthet måste jag säga för aldrig har jag haft så kul när jag haft fullt upp. Även om inte Alvin har några direkta rutiner ännu så börjar våra andras sitta fint och målet med varje dag är inte att hinna uträtta det ena och det andra. Det hinner vi på något konstigt sätt för det mesta ändå. Nej, målet med dagarna är ännu så länge att bara vara och ha kul. Och passa tider om vi ska iväg på något. Jag kan inte riktigt förstå att jag varit i tid varenda dag till dagis än så länge men det blir det säkert ändring på i takt med att höstmörkret faller och Alvin börjar nattsudda…

Lille, lille Alvinskrutt. Du anar inte hur glada vi är för att du finns hos oss. Att man kan älska någon så liten så mycket är stort.