Fin

Strax 1- årskalasdax! Vilma vill vara extra fin och rosa ska det va´. Gulligt på små sommarhänder och fötter...

Fredagsbio!

Ute vräker regnet ner och här bredvid mig sitter Filip, Vilma och deras goa kompis Frida och tittar på Gyllene Knorren-filmen. Alvin sover, Erik springer och jag har lyxstund vid datorn efter att precis ha tagit mig en svängom med dammsugaren.


Sommarlov är bra härligt - även när det regnar!

Bullfika och Alvin i dockmössa

Efter lite gräsklippning hos mina stackars krassliga föräldrar där brutna armar och en massa andra krämpor dominerar denna sommar blev det i dag Max-lunch och sen en snabb tur på stan för familjens tjejer medan killarna storhandlade. Fikade gjorde vi hos farmor och farfar där doften av nybakade bullar mötte oss i samma stund vi öppnade bildörrarna... Inte mycket går upp mot det!

Efter att ha ätit upp två hela bullar och slickat sockret av en fick Alvin, totalt fikaspeedad, på sig en stickad dockmössa som han sedan gick runt i resten av eftermiddagen :) Och tänk att vatten kan vara så kul... Det blev ordentligt vattnat när slangen väl sattes på. Både i krukor, på altangolvet och i Eriks skor. Världens snällaste storebror hjälpte sina syskon och Alvin skulle förstås ha den största vattenkannan. Innan vi åkte hem passade vi på att plocka en massa fina buketter ur trädgårdens alla fina land. Filips vann i storlek :)

Härlig sommarkväll!

De trevliga, mysiga sommardagarna - och kvällarna avlöser varandra just nu! I går kväll kom en efterlängtad familj äntligen hit på besök. Ännu ett sådant där härligt energispridande par som förgyller tillvaron och får en att le länge efteråt...

Vi skrattade och pratade och skrattade lite till. Deras två små sötnosar till tjejer blev snabbt poppis hos våra. Vilma älskar ju bebisar och att deras minsta heter Wilma gjorde säkert inte saken sämre :) Storasyster Julia avancerade snabbt till duktig hopperska på studsmattan där hon gärna roade sig så mycket det bara gick och Filip såg ut att njuta av två små till att leka med och klappa på!

Finaste presenten - helt ljuvliga, stora tekoppar precis i min smak och till dem ett riktigt sommarte. "Små lätta moln"... I morgon hoppas jag på lagom stora moln innehållandes regn så vi kan mysa till det och inviga kopparna till förmiddagsfikat!

Vi konstaterade i slutet av kvällen att det som hade börjat med rena och välklädda barn, prydliga tofsar på tjejerna och bara halvrufsigt hår på killarna några timmar senare var ett minne blott. Klädbytena hade hunnit bli både ett och två på somliga, tofsarna hade ramlat bort för länge sedan och de där halvrufsiga frisyrerna hade förvandlats till helrufsiga på våra pojkar. Till och med en släng torkad grädde från tårtan återfanns i lillebrors kalufs i morse...

Pappan i familjen är förresten höjd till skyarna av Filip som i dag har berättat för allt och alla om de trollerikonster han fick se honom göra i går kväll. Hakan hänger fortfarande en bit längre ner än vanligt efter att Niklas trollat fram en röd duk. Ur Filips öra :)

"Kom gärna tillbaka snart igen!", var det sista Filip sa innan de åkte. Så härligt och tydligt att ens barn oftast tycker om samma människor som man själv för vi instämmer med honom - kom gärna snart igen!

Vänner vid vatten

Kan inte låta bli att slänga in lite bilder från vår helg som tillbringades med goda vänner i stuga vid sjö.

Härligt umgänge och massor av upplevelser fick vi med såväl bad (till och med för badkrukorna E och A och även om jag gjorde värsta kärringadoppet så var jag i alla fall snabbt som tusan nere under ytan), som mysig båttur med glass-stop, kvällsdopp med regnöverraskning, nattsudd med ikapp-prat, skogspromenad med hallonfrossande och så ett besök i vit butik med fina saker. Och så kring allt detta lek, bus och en massa god mat.

Visst är de söta?! Som ett litet, litet par som trivs så bra i varandras sällskap. På sista bilden tokspringandes från sjön i den där regnskuren som så plötsligt kom :)

Och så en av helgens absoluta höjdpunkter för Filip - när han fick prova att köra båten! Oj, så kul han tyckte det var även om han i sanningens namn nog var mer fokuserad på att tuta än att styra...

Vi tackar och bockar fina vänner för en underbar sommarhelg att minnas när det mörknar!

Allsång i soffan

Klockan är snart nio och Vilma rockar loss bredvid mig så hela soffan gungar. Båda bröderna bus somnade tidigt ikväll efter många dagars lek och bus och lika många sena kvällar. Men Vilma, hon väntade tålmodigt ut Eric Saade på Skansen och har sjungit med i de flesta allsånger innan han så äntligen kom ut på scen. "Åhh, vilka snygga solglasögon han har Eric!", var damens första kommentar och sen sjöng hon med för full hals med händerna viftandes i luften.

Förresten gillar vi den lugna versionen av Popular bättre än den vanliga. Mycket bättre rentav. I alla fall jag och min Erik.

Nu säger mitt lilla sällskap att hon vill blogga :) Mamman säger att klockan är för mycket, men en annan dag kanske Vilmas bloggpremiär kommer så håll utkik!

Sorg

Så fruktansvärt, ofattbart sorgligt och hemskt att ord inte finns. Så många totalt oskyldiga människoliv som släckts på det råaste av sätt. Så många människor som mist dem de älskat. De viktigaste på jorden. Barn, föräldrar, systrar, bröder, käraste, vänner. Man vill inte tro att det är sant men det är så. Tankarna finns hos de drabbade och vårt grannland i väst.

En Solig Skånetripp!

Jag sitter här och frossar i härliga semesterbilder från våra dagar i södern. Vill ni följa med på en resa tillbaka - med massvis av bilder? Hoppa på så kör vi!

Det är gulligt när man smyger ner tidigt en regnig måndagsmorgon för att stänga resväskorna innan de ska ut i bilen och upptäcker en liten, grön gräsklipparmaskin (ser ni den?) mitt i virrvarret av färgglada sommarkläder i barnens resväska. Den och en hel del annat får följa med när man ska åka iväg några dagar men eftersom hotell blir vårt boende slipper man en massa extrapackning i form av handdukar och sängkläder och det är skönt. Bilen blir så full så full ändå :)
Stämningen i semesterbilen är på topp. Filip har till sin stora lycka lyckats smussla med sin ”discoskiva” och det låter mer som sen fredagskväll än tidig måndagsmorgon när vi skrålar med. När vi passerar Helsingborg möter vi också det fina vädret som ni ser på bilden. Vilken himmel, va? Ett klart och tydligt streck där grått möter blått – häftigt!

Den där blåa himlen och strålande sol kommer nu att bli vår följeslagare under hela vår resa. Med undantag för sista dagen då solen skymdes av moln emellanåt men värmen var skön ändå.
Väl i Malmö hamnar vi på deras Söder och en thairestaurang som får bli första dagens lunch. Sedan en liten stund på stan innan vi äntligen får vårt hotellrum. Scandic City är helt klart ett av de fräschaste Scandic vi har bott på och jag kan varmt rekommendera det. Mitt i city, endast ett år gammalt och stora rum med fullt utrustad köksdel! Kändes som ett lägenhetshotell på chartersemester.

Och så är de så duktiga på att få barnen att känna sig välkomna med små presenter vid incheckning, lekhörna, besök av maskoten Sigge och bra barnmeny i restaurangen. Full pott för boendet alltså. Och full pott för deras barnregler som hängde så fint inramade på rummet :) Därav Filips näspetning på en av bilderna ovan...

Efter testhopp i sängarna och en stunds uppackning (såg ni Vilmas uppackning lite längre upp? Sinne för ordning finns ännu inte alls. Typ.) beger vi oss mot Västra Hamnen för att beskåda Turning Torso i verkligheten. Glass vid stranden under bambutak med utsikt över havet och Öresundsbron i sällskap av strålande sol ger den skönaste av semesterkänslor i kroppen. Semesterkänslor ger också stället vi fikar på där musiken är lite för hög och killarna bakom disken lite för coola…
Hela Västra hamnen är som ett stort frosseri i byggnadskonst. Det ena huset finare – och ovanligare - än det andra avlöser varandra. Där finns de kritvita sockerbitsformade husen som för tankarna till Kreta, där finns de hypermoderna med de rätta vinklarna, där finns de mörka och murriga som skiljer sig helt från mängden, där finns de med teakdetaljer, de av tegel och så mitt i allt huset i aluminium. Vatten i form av kanaler och små dammar dyker upp överallt. Asfalt ser vi knappt utan gatorna består av olika stenläggningar.

Även trädgårdsmästarna har fått ta steget fullt ut med höga gräs som svajar och prasslar i vinden och blommor som inte är helt vanliga de heller. Hur roligt som helst är det att promenera omkring och uppleva allt detta och nu glömmer jag ju nästan att nämna det vi egentligen åkte dit för. Det högsta huset av dem alla. Det skruvade, vita som sträcker sig så långt upp i det blå och som syns som riktmärke vart man än befinner sig. Verkligen coolt. Och annorlunda.

Efter ett berg av räkor (som gjorde mig törstig i flera dagar) till kvällsmat och barnmeny för de små slänger vi oss sedan i mjuka hotellsängar och planerar nästa dag…

Efter hotellfrukost ska vi ta oss över bron med tåg och nere på perrongen vet barnen knappt åt vilket håll de ska titta. Alvin har ögon av tefatsstorlek och mumlar förundrat ”busch” (buss) som i ett mantra. Efter en färd i världens fullaste tåg når vi så grannlandet och rödvita flaggor vajor nu i vinden. Vi går längs Ströget och Filip får en kram av en man utan huvud (!) medan lillasyster förskräckt gömmer sig under en filt. I legoaffären hade vi nog varit kvar än om det inte hade varit så att Filip blivit akut kissnödig.

Alvin smakar på dansk öl och vill bara ha mer och mer men mamman säger förskräckt stopp. På Tivoli trängs vi med alla turister i hela världen känns det som och det är tur det finns så mycket spännande att se på för åka karusell, det gör barnen bara varsin gång – på nästan fyra timmar! Oändliga köer…
Efter ett par inställda tåg, byte av spår, springande på perronger och hissåkande upp och ner lyckas vi så äntligen trycka in oss i ett ännu mer fullproppat tåg än det på morgonen. Hämtpizza på rummet med Allsång på Skansen som sällskap blir vår kväll och den är god – och har trötta ben!

Mysigaste leksaksaffären – Hörnan på Limhamn – får långbesök av oss nästa förmiddag och vi shoppar presenter till kompisar som snart blir ett år äldre. Sedan kör vi förbi ett hus som ser ut som Zlatans och sekunden efter vi har sagt det ser vi alla turister som står utanför murarna och fotar...

Möllevångstorget i färgstarka kvarter med butiker och restauranger från världens alla hörn får bli dagens lunchställe och vi laddar för en eftermiddag i Folkets Park.

Kanske är det här resans höjdpunkt. Så charmigt och med massor av roligheter för barnen. Terrarium, en liten djurdel med minigrisar, kaniner och hästar, lekpark, dammar att bada i och så – ett helt tivoli! Gissa hur stor lyckan blir när massor av olika karuseller uppenbarar sig och köerna är näst intill obefintliga... Vi tar igen det vi inte åkte dagen innan och Alvin är plötsligt kung för en dag. Han strålar som en liten sol och hoppar upp och ner av förtjusning – när karusellerna snurrar. Sekunden efter de stannar kommer krokodiltårarna och han hoppar nu i stället upp och ner av ilska på ett sätt som bara en tvååring kan. Varför sluta när det roliga precis har börjat, liksom?!

Vi kör sedan en timme och stannar till sist i Helsingborg där vi går i lite butiker och äter ännu mer god mat innan vi med tre pyjamasfisar styr kosan norröver igen. Det sista Vilma med stora ögon och pekande finger lyckligt säger innan hon somnar är ”Åhhh, till och med himlen är alldeles låååsa (rosa)!”

Hemma är bäst men borta kan vara väldigt bra. Så bra att vi gärna hade stannat en natt till. Minst. Sju, om ni frågar Filip och Vilma :)

Explosioner i Olso

Men fy, vad fruktansvärt otäckt. Explosioner i centrala Oslo nu i eftermiddag, flera regeringsbyggnader utblåsta och människor skadade. Vad händer i världen? Alldeles för nära den här gången och man kan bara hoppas att det inte blir fler smällar och fler skadade människor...

Redo

Men var är solen? Vi vill ju leva strandliv nu ju...


Kanske lika bra med moln i dag dock då det är stora komma-ikapp-dagen här hemma. Vi städar hus, vi fejar toaletter, vi bäddar rent, vi tvättar och så leker vi lite däremellan. Allt på samma gång. Brukar bli effektivast så!

S E M E S T E R ! ! !

Äntligen är den här. Efterlängtad, välbehövlig och ljuv. Årets semester. Ledighet tillsammans med hela familjen i fyra veckor och så två "lyxveckor" på det med inskolning av liten pojke på dagis den ena och inskolning i skolan med stor pojke den andra. Och lilla tjejen i gänget, hon får axla rollen som storasyster på dagis i stället för lillasyster!

Men detta är långt fram ännu. Först ska vi njuta. Av sommaren och livet, förhoppningsvis lite soliga dagar vid stranden, av god mat, av lek och bus, av några små semestertripper, av att träffa vänner, av oplanerad ledighet och av att bara vara för det är ju tillsammans vi är som bäst.

Den här tiden på året är helt enkelt ljuvlig och den här allra första kvällen magisk. Med pizza i magen ska vi nu dricka lite gott vin, titta på film och prata om sommaren...

Hoppas ni har en fin kväll ni med!

Sålt!

Blocket är fantastiskt! De där annonserna kom ut sent i går kväll och redan innan lunch i dag hade Erik plockat bort dem alla. De fyra sakerna var då både sålda och hämtade.

Vi är nu 3 400 kronor rikare, hjärtat känns något lättare och garaget har förvandlats till ett dansgolv. Dessutom har sakerna hittat nya hem och nya ägare är förhoppningsvis nöjda och tycker de har gjort kap. Sånt gillar jag!

Rött

En helmysig sommarhelg har nått sitt slut och i vanlig ordning borde jag inte sitta här såhär sent utan ordentligt ligga i sängen inför arbetsdag i morgon. Men det gör jag ju inte. När barnen hade somnat fnissade vi gott framför Solsidan för att sedan äntligen lägga ut de där Blocket-annonserna som vi så länge har tänkt. Men så kommer ett litet "vi ska bara" emellan och så ett till och vips var där inte bara en utan fyra saker att lägga ut. Fyra saker som just nu står i garaget och tar upp en ofantlig plats så vi hoppas på att bli av med åtminstone något. En frys, ett par Ikeabokhyllor och Eriks gamla Puch Dakota söker nya hem. Alvin var ledsen i säkert en kvart när han inte fick provsitta den mera :)

Visst är det förresten vackert med vinbär? Jag slogs av det i dag när vi i solens sken plockade stora klasar med de stora, röda bären.

Sedan tycker jag inte att de är några favoriter att äta. Vi brukar i stället frysa in blandat röda och svarta i småpåsar och ha till smoothie, vilket däremot är en riktig höjdare! Någon som däremot mer än gärna äter dessa bär, omogna eller mogna spelar ingen som helst roll, är Alvin. Hittar man honom inte ute i trädgården, ja då vet man att man om man tittar noga ser ett par små fötter bakom vinbärsbuskarna. Och tar man honom inte på bar gärning så kommer han ofta springandes därifrån med röda spår på kinderna...

Jag hade god hjälp att plocka av de två stora lintottarna. Särskilt Filip som fyllde sin skål gång på gång på gång. Lika snabbt och smidigt som det går att plocka och rensa de röda, lika långsamt och osmidigt går det att göra detsamma med de svarta och där någonstans ledsnade min plockhjälp som dagen till ära till och med hade tagit på sig "vinbärskläder" (storebrors idé - "så syns det inte när vi spiller") Tack för det smarta tänket, tänkte mamman :)

Kärlek i maten

En liten sommarlovsbrun hand låg plötsligt på mammans (kontorsbleka). "Mamma, jag tycker så väldigt mycket om dig", sa lilla Vilma med munnen full av färskpotatis. Och jag tycker så väldigt mycket om dig, svarade mamman och mötte sin dotters blick. Och kärleken den lyste lika starkt i bådas.

Mitt i kvällsmaten och prat om allt möjligt i uterummet ikväll smög sig denna lilla mening in. Några spontana ord som värmde hjärtat. Ni vet, ögonblicket blir magiskt för att sedan snabbt återgå till det som var innan. Allt är som vanligt igen men något hände som lämnade spår efter sig.

Så många gånger varje dag som jag säger till tripp, trapp och trull hur mycket jag älskar dem. Och de två av dem som pratar mest svarar (oftast) tillbaka med detsamma. Ändå blir det något helt annat när det bara kommer sådär plötsligt som det gjorde ikväll...

Nyduschad och nytatuerad med storebrors tatuering. Som jag trodde var en insekt ända tills en annan mamma upplyste mig om att det visst var en trollkarl. Eller häxa. Typ. Struntsamma, Vilma tycker den är cool och är inte medveten om vilken dålig koll mamman hennes hade. Tur för mig att hon tycker om mig ändå ;)

Och visst ÄR håret långt nu (åtminstone i blött och utkammat tillstånd!)? I alla fall är det dagens fråga härhemma. Eller snarare påstående. "Jag har såååååå långt hår nu, visst har jag Alvin?" "Pappa, hur långt når mitt hår nu? Peka!" "Mamma, det finns nog ingen som har så långt hår jag jag". Det är tur att självförtroendet är på topp för kanhända finns det ett par stycken som har längre hår. Gulligt är det i alla fall, det där hårpratet. Råkar någon nämna det till henne dessutom, ja då vet ivern inga gränser sen :)

Tappad

Den är nästan helt borta. Min röst. Ja, då får jag väl blogga lite extra nu, jag som alltid har så mycket att säga... för hur ska det gå utan röst?! Feber har jag också, liksom Filip fast han har mer än mig.

Sommarförkylningar är helt klart tråkigare än vinterförkylningar. De är på något sätt mer väntade och därmed okej. Nu hoppas vi bara att det stannar vid oss två så inte hela helgen blir snörvlig och hostig härhemma.

Och våra två jobbveckor - de var nog helt enkelt inte meningen. Jag har varit hemma i dag och ska så även vara i morgon. I dag blev dock en riktig mysdag trots förkylningarna. Som att vrida tillbaka tiden lite grann och vara mammaledig igen. Vilket underbart liv det är. Jag älskar det verkligen och i dag har jag njutit till fullo av att få vara nära våra tre småstjärnor hela dagen och ha det precis som "förr".

Älsklingar x 2

Älsklingarna på bilderna är två. Två är också bilderna. Fångade sådär i smyg, då de blir som bäst. Erik i samtal med en vän. Vilma trygg på pappas axlar men ändå på sin vakt. Man måste ju ha koll på hunden. Hunden Thelma som vi träffade i helgen är visserligen både det sötaste och snällaste jag mött i hundväg men Vilmisen är skeptisk till fyrbenta vänner. Dock vågade hon sig på en klapp innan vi for hem. Filip däremot önskade sig nu ikväll en hund i julklapp :)

Mommo Ajjj

En fantastiskt härlig helg på landet med massor av vänner slutade tvärt och abrupt med tråkiga nyheter om stackars mormor som ramlat pladask och brutit armen...

Men vi börjar med det roliga. I lördags åkte vi till Blekinge med galet fullastad bil för att träffa hela gamla kompisgänget och allas barn. Det var första gången som barnen var med, annars har vi bara setts på bröllop de senaste åren. De mest gästvänliga vi känner, Johan och Anna, fick alla att känna sig precis så välkomna som man alltid känner sig där, i Hjärtonemåla. Ja, ni hör ju på namnet hur hjärtans härligt det låter.

Massor av god mat och dryck och äventyr för våra små väntade sedan i dagarna två. Värmen var tryckande och nästintill tropisk med en luftfuktighet som inte är vanlig på våra breddgrader. Mellan pooldopp fick de som ville rida (så även stora barn såsom Erik och kompisen Tomas). Filip var annars det enda barnet i vår familj som vågade sig upp och lyckan visste inga gränser. Kvällen tillbringades ute vid grillen med myggen som sällskap och härliga människor som vi önskar att vi träffade oftare. Och ja, det är Erik på bilden härunder. Till häst. Ingen vanlig syn precis :) Han hade längre ben än hästen Nisse var van vid så han missuppfattade visst Erik som tvingades hålla benen lite utåt under ridturen...

Innan vi åkte hem i dag stod traktorn i fokus och det kördes med flera olika ”släp” där barnen fick åka med. Det är tur att Filip sover nu för skulle han höra vad jag kallar det skulle jag antagligen bli skarpt kritiserad. Släp. Ja, men ni förstår nog vad jag menar. Kunde fått världens härligaste bild på alla glada små men kameran var på vift och när jag väl fann den och knäppte en bild i fart fastnade bara en pappa på bild... Men pappan var glad och får symbolisera allas glädje tycker jag! Och ja, Sofia – pappan är Emils :)

15 vuxna har blivit 14 barn och då var ändå inte alla med. Det var en mäktig syn med alla små charmtroll och så roligt att se små minivarianter av mammorna och papporna. Inte mindre än sju små bustroll var i Alvins ålder och det skulle ju ha kunnat spåra ur men de var nog mest chockade över alla barn och nöjda med allt de hade att titta på.


På väg hem i fiskade jag så upp min mobil och såg att mina föräldrar ringt flera gånger på förmiddagen. Man får snabbt en känsla av att något är fel när det liksom inte stämmer. Det sista jag sa till mamma på väg dit var att vi skulle höras när vi åkte hem och därmed visste jag att något hänt. Eftersom min pappa varit jättekrasslig det senaste året med flera operationer och dumma åkommor var vi helt säkra på att något hänt honom. Förvånade blev vi då när det var han som ringde och berättade att mamma var på sjukhus. Med elakt bruten arm. Högerarmen förstås, och just då låg på operationsbordet. Hon är dock redan hemma och trots värk och ett klumpigt gips så var hon vid ganska gott mod när jag nyss pratade med henne.

Den här och nästa vecka skulle egentligen både Erik och jag ha jobbat, något som varit bestämt sedan i vintras. Våra föräldrar var tillfrågade barnvakter och skulle dela upp dagarna mellan sig. Detta har dock sett mörkare och mörkare ut de senaste veckorna då pappa varit dålig igen och Eriks mamma dessutom också är nyopererad. Och när nu mormor då toppade med sin brutna arm insåg vi att de där jobbveckorna skulle bli aningen problematiska...

Vi har nu lyckats lösa några dagar utspritt dessa veckor med hjälp av farfar och Eriks syster i morgon och så farmor och farfar en dag längre fram i veckan. Sedan får vi helt enkelt ta ut föräldradagar och se det från den ljusa sidan – att vi får extra ledig tid tillsammans med det bästa som finns. Men vi hade båda så gärna jobbat bara alla hade fått vara friska och pigga. För det är verkligen som det sägs, att det i sista änden är det enda riktigt viktiga.

”Mommo ajjj”, säger Alvin med hopknipen plutmun och bekymmersrynkan mellan ögonen samtidigt som han pekar på sin lilla arm. "Takkas mommo." Och vi håller med. Stackars ALLA som inte är friska. Nästa gång jag ser en stjärna falla är det enda jag ska önska att de blir det igen. Snart.
.Bilder blev nu inslängda lite här och var men lättar kanske upp mitt blubb en smula... Har några riktiga godingar från helgen på flera av de små så om exempelvis Anna eller Sofia läser här - ge mig era mailadresser så ska ni få se era sötnosar fint förevigade!