En veckoresumé

Vilket upphåll va?! Jag som var en ovanligt ihärdig bloggerska under flera veckor stannade plötsligt upp helt. Vi har inte varit direkt sjuka men det har varit en brokig vecka så jag har helt enkelt vare sig hunnit eller tagit mig tid till datorn överhuvudtaget knappt.

Man märker att man befinner sig mitt i livet nu och att man LEVER. Saker händer runtom hela tiden. Både roliga och tråkiga. En dum, dum, dum sjukdom har drabbat en mycket nära och mycket kär... Detta snurrar hela tiden i huvudet samtidigt som man gör allt det vardagliga och det enda man önskar, hoppas och TROR är att allt ska gå bra. Dock var detta det sista som behövdes efter ett år mer än överfyllt av krämpor och elände men en person med sådan envishet och optimism kan inte annat än klara av det bra. Det är jag säker på!

Och så håller ett par av våra allra bästa vänner på att flytta :( Visserligen inte till världens ände. Bara till Gränna. Men ändå. Gångavståndet kommer inte längre finnas och Filip tycker vi ska bygga en bro över Vättern. Någon som vill hjälpa till?! Han sa häromdagen att han ville att vi också skulle flytta dit. Men, sa vi, vårt hus då? Vill du inte bo kvar i det? Då log storebror och sa att han såklart ville stanna kvar i Sverige men att han ville åka till Gränna ofta och hälsa på ;) Och såklart ska vi det! Dock har det känts tungt i hjärtat denna vecka. Det erkänner jag... Just nu när det sker. När de väl är på plats är det mer ett faktum och då tar vi det därifrån.

Sedan har vi varit så trötta så trötta. Det är faktiskt inte ofta vi erkänner oss vara det men ibland tar det liksom stopp. Barnen sover ganska gott om nätterna (dock vaknar vi ofta med ett eller två barn mer i sängen än vad som fanns där när vi somnade) men de är nu inne i en period då de åter vaknar tidigt. Runt sex och då såklart råkar väcka lillebror också. Eftersom vi är nattugglor som gärna vill ha långa kvällar blir ekvationen till sist på tok för lite sömn och när då dessutom en mastodontjobbvecka väntade för Erik och en totalt fulltecknad almanacka väntade på mig resulterade det i början av veckan i två riktiga tröttisar. Det är verkligen inte min grej – att gå runt och vara trött, jag hinner inte det. Har alltför mycket vilja och energi egentligen men så kom den där dumma muskelinflammationen tillbaka i början av veckan och påminde om att något borde göras. En dag dessutom i sällskap med en huvudvärk av den aggressiva sorten som vägrade ge med sig på hela dagen. Och Erik han har jobbat och slitit och fixat och donat.

Så gjorde vi det mest simpla. La oss lite tidigare än vanligt två kvällar och tänk så mycket lite sömn kan lösa. Muskelvärken finns absolut kvar men känns inte hela tiden – och det skönaste av allt. Vi är pigga igen. Pigga och fyllda av ny energi som jag hoppas sitter i länge. Jag har lovat mig själv att jag inte ska ha riktigt så många järn i elden de kommande veckorna utan ge kroppen en chans. Vi får se om det går.

Helgen har nu förutom att den varit PIGG även varit fylld av mycket god mat och tårta då både morfars och farfars födelsedagar firats. I detta nu är Filip hemma och leker hos en kompis, Alvin sover och Vilma tittar på film. Jag bloggar äntligen - dock ett tråkinlägg som alltid när man varit borta ett tag - och Erik, han gör något hemligt... Något som är så typiskt oss att ta tag i när vi fått nyvunnen energi! Vi har tänkt göra det länge och nu äntligen är det i gång. Vad det är? Jag säger bara A - men kan hinta om att det både är ljust, fräscht och fint...

Vilken jävla vagn?!

Ursäkta språket men det var inte jag som sa det. Måste bara vidareförmedla denna utsökta kommentar som en småbarnspappa, själv dragandes på en barnvagn dock ej av dubbelvariant, sa till sin fru när de mötte mig på stan i dag. "Vilken jävla kommentar", var det jag ögonblicket därefter fick lust att kontra med vilket jag såklart inte gjorde. Skulle inte känts vare sig trevligt eller naturligt att svära mot en okänd utan jag höjde i stället på ögonbrynen samtidigt som jag bländade av ett leende mot pappan. Han svarade med att titta på oss igen som om vi kom direkt från en annan planet.

Vi kom dock precis från parkeringshuset och fick en mysig tur på stan. Mamma och jag och två av tre små - i sin utomjordiska farkost ;)

Tillbaka till vagnen. Det händer faktiskt titt som tätt att folk tittar med stora ögon, knorrar lite över att man tar plats, säger "Och där kommer du med bred last!" eller varnar en för att "Här kommer du ALDRIG förbi med det där ekipaget!!!" Så skönt då att man ALLTID kommer förbi då den både är lättstyrd och smalare än den ser ut. Lite märkligt är det dock att folk reagerar, jag tycker ofta man ser dubbelvagnar när man är iväg. Lite svårt att ensam dra två vagnar liksom ;) Kanske är det för att man nu med vinterjackan på, två tjockklädda barn i vagnen varav en i åkpåse och så kanske en filt över helt enkelt SER mycket ut! Vi blir garanterat ett nättare intryck framåt våren :)

Men - flest är såklart och tack och lov de som är helt vanliga och trevliga. De som ler vänligt och kikar ner i vagnen för att se vilka filurer som gömmer sig där. I dag två små tröttisar varav den största av dem (!) faktiskt sov sig genom nästan hela rundan bredvid lillebror (som var den som skulle sovit) som gjorde situps för att få en skymt av storasyrran.

Nu ska här betalas räkningar med Guldbaggegalan i bakgrunden!

Glatt Vårnytt från PO.P!

Vad härligt det är med alla vårnyheter som trillar in och vilken lyx det egentligen är att kunna sitta hemma och kika på dem. Dessa godbitar till mössor med sexhörningar på finns hos Polarn. Synd är det dock att det inte är bottenfärgen som är röd/grön/blå med vitt mönster i stället... Små huvuden har ju en tendens att smutsa ner sig de med.

Och så har de fått in vindfleece i nya, fina färger också. Där har vi lyxen nu att de börjar gå i arv här hemma. Filips gamla godingar bara ligger och väntar på att få användas av småsyskonen men just nu passar inga storlekar så för Alvins del får det nog bli en ny i vår. Kanske den gula... Sen måste jag vänta och se vilka färger Fix kommer med på sina vindfleecar. Vilma har en sådan röd och jag kan inte säga att man märker så stor skillnad på dessa jämfört med de från PO.P. Mer än priset då :)

I morgon ska vi till morfar och äta hotellfrukost som Filip och Vilma brukar säga. Det är så lyxigt att öppna dörren och känna doften av nybryggt kaffe och sen sätta sig vid ett uppdukat bord med gott pålägg och full markservice :) I morgon jobbar mormor bara halvdag så efter lunch när Alvin ska sova tar vi med honom och Vilma i dubbelvagnen och åker bort till stan. Filip och morfar ska stanna hemma och spela spel. Lyx för att båda att vara bara de två en stund och kanske extra lyxigt för Filip med total uppmärksamhet precis som han en gång i tiden hade!

Sen ska vi köpa med oss bakelser hem till fikat har morfar och Filip bestämt... Ingen dum måndag att se fram emot! Jag NJUTER verkligen av tiden som är. Mammaledigheten är en speciell tid på många sätt. Mer om det en annan dag.

Bilderna är lånade från PO.P.

Åhhh...

Hur många jackor/kappor kan man ha? Den här jeanskappan är ju nästan för söt - en dröm enligt min smak och jag skulle hoppa högt av lycka över en likadan till mig själv. Den här är dock mer i passande storlek för Vilma, kommer snart in hos Lindex och kostar 299 kronor.

Tänk, så dimper det ner ett sådant där 30 % erbjudande i brevlådan som det gör ibland därifrån. Då vet jag inte om jag kan hålla mig...

En solig vinterdag

Sol från klarblå himmel lockade ut oss på förmiddagen och det var underbart att i kylan kunna ana något som liknade lite, lite, lite värme från strålarna. Fast det var lite.
På grund av den senaste tidens berg-och-dalbaneväder var det översta snölagret dock stenhårt vilket inte direkt gjorde det enkelt för en liten person i Alvins ålder att ta sig fram. Till råga på allt i en för stor overall. I lekparken ägnade jag mig därför mest åt att lyfta/rädda/styra/lotsa det lilla michelinbarnet medan storebror och storasyster lekte tåg (på väg till Göteborg, vart annars :) ).

Sittandes på marken var han som gladast och lilleman sken i kapp med solen när Filip killade honom med en framgrävd blomma i näsan :)

Nu väntar Let´s Dance och stora godisskålen därnere... Fredagsmys när det är som bäst. Hoppas ni får en härlig inledning på helgen! Det får förhoppningsvis vi. Vilma vaknade i morse hur piggelin som helst och vi hoppas slippa vad-det-nu-var hon hade en släng av...

Uppdatering: Vårjackan...

Nu har Vilma blivit med jacka. Och inte vilken jacka som helst... Hör upp nu alla flickmammor - det här är den absolut snyggaste barnjackmodell jag någonsin har sett! Helt ljuvlig på. Inte för söt i sitt lite tyngre och grövre tyg och i den klassiska parkasmodellen men ändå med en liiiten volangdetalj runt luvan och en spetsbit att dra upp dragkedjan med.

Innan lillan blev sjuk i går var vi en sväng till stan och hon fick prova den. Överförtjust var ordet när hon såg sig i spegeln, och vilken färg det blev det ser ni här! Otippat med tanke på vår lilla rosa dam och hennes numera ganska rosa mamma men Vilma ville direkt ha den gröna och jag var inte sen att hålla med. Den rosa var lite för bubbelgumsrosa och den här ungefär dubbelt så praktisk i färgen. Minst. Inte för att det är en dagisjacka men lite lekparkslek måste den ju tåla och den gröna färgen var dessutom urfin.

Så spring till H&M nu! Tjejen i kassan sa att de sålde stort redan...

Längtan – Att ”bo på otell”

Det har blivit en tradition att vi tar vårt pick o pack och tillbringar en vinterhelg på hotell. En mycket trevlig tradition skulle alla i familjen säga om någon frågade. Om några veckor är det dags för årets tripp som blir en favorit i repris från förra vintern då vi gästade Göteborg och bodde på ”Sandi Clown” som Vilma då sa. Detta fnissar hon i dag åt med ett sådant där ”tänk-vad-tokigt-jag-pratade-när-jag-var-liten-flin” samtidigt som hon skakar lite på huvudet. Därefter berättar hon övertydligt att vi faktiskt ska bo på SCANDIC Clown :)

Hursom, det är bra att vara vuxen, ha Ica-kort och utnyttja rabatter. Förra året erfor vi ju att vi inte längre kunde bo på vårt favorithotell då man bara får vara fyra personer i en familj där. Eller, det är klart man får vara fler fast då måste man boka två rum och det blir både dyrt och tråkigt så glada blev vi när vi efter att ha blivit nobbade på flera ställen till sist förstod att Scandic gärna tog emot fem personer i ett och samma rum.

Just denna tripp gjorde ett väldigt starkt intryck på Filip och Vilma, kanske i kombination med allt kul för att de delar minnet? Innan har ju inte Vilma kommit ihåg saker som hänt ett år tidigare men denna hotellhelg minns hon tydligt och sedan vi nu bokade vill hon varje dag titta på korten vi tog.

Det ska bli både mysigt, skönt och framförallt LYXIGT att en hel helg inte behöva tänka på matbiten som ändå är en ganska stor del av vardagen. Man ägnar många minuter om dagen åt att plocka fram, plocka bort, torka upp, torka av och sopa och sopa och sopa. Inget man tänker på i vanliga fall men när man slipper det märks det tydligt att man får mer tid över till varann och DET är lyxigt!

I dag har vi längtat lite extra då vi har sjukstuga IGEN. Nu får vi för att hösten sånär som på magsjukan var frisk. Förra veckan gick barnen en dag på dagis innan Vilma fick feber. Den här veckan gick de två. Sedan kräktes Vilma i natt... och i morse… dock inte mycket och det kändes av numera ganska stor magsjukeerfarenhet inte som magsjuka den här gången utan något annat.

Att jag vågade skriva det där… huanamej, tänk så blir här tyst nu i några dagar. I så fall vet ni vad vi gör…

Efter att ha varit mattare än någonsin hela dagen fick hon nu i kväll feber så vi får se vad som händer. Hoppas det stannar här så vi i morgon kan ladda för helg.

Med några minnesbilder som vi nu tittar på varje dag härhemma säger jag gonatt och sov så gott!

Tänk så liten han var här... ganska exakt ett halvt år. Slås dock av hur lik han är sig. Mer hår och fler tänder är det som skiljer bebisen på bilden och han som i skrivande stund ligger i rummet bredvid och sover så det hörs i hela huset :)

Mikrofonblå :)

”Ja, jag limmar på från andelandivå
Jag siktar mot toppen så långt jag kan nå
O jaa kommer in lullal på
I Stockholmställen, det är titten jag vill åt
Jag är miklofonblå, jag är miklofonblå”

Här har ni ännu en version av Petters dänga som genom September fick nytt liv i ”Så mycket bättre”. Detta härliga program som vi fastnade i varje lördagkväll. Jag lyssnar titt som tätt på albumet på Spotify och där finns många bra nygamlingar att nynna med i. Fantastiskt kul programidé!

Denna tolkning är Filips. Filip som, inte helt otippat, har fastnat för låten här ovan. Musik med taktfast dunk verkar vara hans grej...! Han älskar att sjunga, vår storebror, och han har lyckats fånga texten ganska bra för sin ålder :)

Undergroundnivå (andelandivå), är ju inget känt ord för en 5-åring, liksom Stockholmsterräng (Stockholmställen). Att han sen tar i för full hals, gör sin mamma smått nervös och vrålar MikrofonBLÅ är ju...helt underbart. I bland är det bra att de små liven hör fel och just i detta fall kände jag mig faktiskt inte alls manad att rätta honom :)

Döm då om min förvåning när lilla Vilma, 3 år, häromdagen tar i från tårna och sjunger - rätt.Gulp. Jag låtsas som att det regnar och överväger starkt att vråla med Filip i hans MikrofonBLÅ...

Här är annars originalet! September – Mikrofon* :)

Inspirerande

Vissa saker skjuter man ju på alldeles för länge… Någon annan som också gör det ibland eller är det bara jag?! Det förvånar mig egentligen, ordningsmänniska ut i fingerspetsarna som jag är, men även solen har moln höll jag på att skriva i den sena timmen :) Vad säger man nu igen – även solen har fläckar? Eller vad är det som har fläckar? Nu är jag kanske i vimsigaste laget för att överhuvudtaget skriva egentligen. Struntsamma. Om det nu är ordet fläckar jag söker så är det jag som har dem vad gäller barnens teckningar. Eller snarare brist på energi att ta hand om dem.

Jag har väldigt svårt att slänga något de gjort. Sen är det klart, det finns ju gränser. Som till exempel när vår lilla Picasso hade fnatt på att rita biltvättar (!) i höstas och kunde leverera uppemot 30 teckningar per dag. Eller när han hade sin rita-traktor-period. Eller stora maskiner-perioden. Då sparar man ett exemplar, eller kanske två - per dag. Men när de sitter länge och funderar, ritar, målar, finputsar med små detaljer. Då har jag inte hjärta att bara samla ihop allt och kasta. Så en ganska rejäl bunt ligger där och väntar på mig. I bastun av alla ställen. Där alla sådana där efterhängsna saker har förmåga att hamna på hög. Kanske för att de syns sådär lite lagom mycket genom glasdörren ditin. Och påminner mig varje gång jag står och borstar tänderna...

Sen har jag haft någon fånig föreställning om att jag ska uppfinna det perfekta sättet att förvara dem på. Barnens konstverk. Men efter att ha funderat i åtminstone fyra år har jag inte kommit fram till något bättre än en helt vanlig pärm :) Och då har jag funderat och letat seriöst kan jag lova för det här projektet är något som stör mig enormt.

Och nu har jag dem. Pärmarna. Så snygga att de faktiskt inspirerar mig att ta tag i det nu. Varsin pärm får de. Med fina register i där det blir åldersindelning, typ 0-2 år, 2-3, 3-4 osv… I morgon kväll ska jag börja. Med Alvin som inte ha så många ännu, så är man i alla fall i gång :) Och sen Vilma som tyckker det är kul att rita när Filip gör det. Det är inget hon drar i gång själv. Och så Picasso då. Som ÄLSKAR det i perioder, och då menar jag verkligen älskar. Han kan sitta en hel dag närapå och det är klart att allt fint han har gjort ska göras synligt.

Snyggpärmarna kommer från Åhléns och jag tackar mamma Sandra som fick den veliga i mig att för en gångs skull fatta ett snabbt beslut. För där stod jag och funderade på vilken av dem jag skulle välja. Ni ser hennes förslag på bilderna och mixade mönster kan verkligen göra susen, både för ögat och förhoppningsvis – inspirationen…

Ni missar väl inte...

SOLSIDAN nu klockan 20?! Äntligen tillbaks, har längtat ända sedan sista avsnittet visades i våras. I somras tittade vi till och med om på serien och det är ett gott betyg.

Måste erkänna att vi redan har smygkollat på kvällens avsnitt och jag törs lova att ingen blir besviken - många fniss och ett och annat gapskratt! Den något nervösa massagescenen skrattar jag fortfarande åt när jag tänker på den nu två dagar efter att jag såg den :)

Kommer det som göms i snö…

…upp i tö? Jag hoppas och hoppas och hoppas och hoppas. Har rent egoistiskt väntat så in i vassen på lite plusgrader bara för en dag eller två. Åtminstone så pass att snön smälter bort för att visa upp vad som finns därunder det tjocka täcket. När jag vet det så får det gärna snöa igen. Och vara kallt ett tag till. Bara jag hittar mitt örhänge…

Det var när vi en kväll strax före jul kom hem från vänner som jag propsade på att jag skulle skotta snö. Erik hade då fått göra det varje dag eftersom jag hade haft min envisa muskelgrej så sagt och gjort. I klänning och med dinglande örhängen under mössan skottade jag sedan snö i nästan en timme. Och det var en stund efter att jag kommit in som jag i spegeln såg en rödrosig och rufsig Anna med bara ett örhänge :(

Gick genast ut för att upptäcka att snön som vräkte ner redan hade bildat ett nytt täcke på marken och jag insåg att jag kunde se mig i stjärnorna efter mitt käraste örhänge. Eller möjligtvis under snön då. Fast sådan tur lär jag väl inte ha. Och har jag det mot förmodan så är det säkert sönderhackat av snöskyffeln eller överkört av snöplogen.

Jag är verkligen på-nytt-förälskad i örhängen! Har av en ren slump inte använt några på flera år och trodde att hålen växt igen. Men inte. När jag sprang på dessa snygga i höstas var jag bara tvungen att chansa och nu har jag en ny last - jag letar örhängen vart jag än kommer. Har insett att det är den perfekta detaljen som kan piffa upp vilken vardagsoutfit som helst.

Nu ska jag ut och krafsa lite under snön och hoppas på jackpot!

Lördagkväll på fyr man hand

Det pep precis till i telefonen och den femte och saknade delen av familjen är i detta nu på väg hem efter att ha ätit och umgåtts med kollegor i kväll. Han åkte när vi åt kvällsmat så nästan hela dagen har varit vår tillsammans, och ändå saknar man att få just kvällen. Dock hade jag och barnen lördagsmys de luxe med film, godis och stooora popcornskålen. Alvin gjorde några djupdyk i den och drabbades efter en stund av någon slags popcornchock när han sprang omkring som en liten tok. Runt, runt, runt med sin lilla skål viftandes i luften, bedjandes efter mer. Vingligare och vingligare blev det hela. Och fnissigare och fnissigare. Det hela avslutades med ett gigantiskt brak där bak och lördagsmyset slutade för Alvins del i duschen och hans kläder i tvättmaskinen :)

Vilma somnar alltid på tre sekunder efter det att man läst bok, stoppat om och pussat godnatt. Filip däremot hinner knappt lägga sig ner förrän han sätter sig upp igen, klättrar nerför sängen och sedan vidare nerför trappan till oss där han vill soffmysa en stund till. Faktiskt väldigt mysigt, särskilt en kväll som denna när jag varit själv.

Men vad ska man sen passa på att göra? Egentligen borde man ju ta tag i något riktigt tråkigt och efterhängset och äntligen få det gjort. Eller blogga tio inlägg på en gång. Eller läsa ikapp andras. Eller vika tvätt - fast nej, inte på en lördagkväll. Valmöjligheterna var plötsligt så många och jag så trött att jag helt sonika blev kvar där i soffan. Slösurfandes med teven på i bakgrunden. Småtrevligt men samtidigt "slöseri" med tid. Jag känner alltid att jag BORDE passa på att göra något. Nu har jag istället gjort ingenting i två timmar och kanske borde jag vara stolt. Det är inte så ofta det händer, så jag passar på att känna mig nöjd med det och så gör jag alla måsten i morgon i stället. Både de roliga och de tråkiga.

Måste i alla fall passa på att visa Vilmas nya mockasiner. Hon har fått för sig att hon absolut vill ha ett par och i dag på Lindex hittade vi dessa. Visst är de fina!? Får genast hopp om att mönstret och stilen är en försmak av vårens kollektion därifrån. Tänk den blomman på en mössa, som en enda stor detalj frampå en klänning eller som många små på strumpbyxor...

Vårkänsla

Den här finfina vårjackan pekade vår numera rosa lilla dam nyss ut i H&M-katalogen - "Åååhhh, vad fin! Mamma, den behöver jag nog alltså", och vilken mamma kan motstå den kommentaren?! Dessutom tycker jag denna parkas, som även finns i khakigrönt, är helt ljuvlig. Jag låter mig dras med av den lilla känsla av vår som plötsligt infann sig i kroppen när vi bläddrade i katalogen för att lika snabbt inse att det dröjer ett bra tag till dessa tider. Det blir nog många pulkaturer och snöskottningar och sliriga promenader med vagnen innan vägarna är torra och sopade och man promenerar i vårskor till ljudet av fågelkvitter... Men det gör mig inget. Jag tycker om den tid som nu är men drömma lite grann, det kan man ju alltid göra.

Nu ska jag försöka kurera mitt för dagen ömma huvud inför kvällens luciatåg som jag hoppas kunna följa med på. Det var annars en väldigt snäll bacill den här gången som redan verkar så gott som bortblåst på de flesta i familjen.

Och mitt i mitt första vårinlägg hör jag plötsligt den lille stjärngossens glada toner från rummet bredvid där han verkar öva på ett litet julpotpurri samtidigt som han bygger lego: "Ute är mörkt och kallt..." tätt följt av "Tänd ett ljus och låt det brinna" och så "I ett hus vid skogens slut" i lite uppoppad version. Och genast befinner vi oss mitt i mörkaste vintern igen. Brrr...

Vårtermin

Det känns konstigt både att skriva ordet vår och att sedan inse att det faktiskt är 2011 nu. Men så är det och i går började vårterminen på allvar för hela familjen. Första dagisdagen på en månad faktiskt! En mycket elak magsjuka härjade ju där innan lucia – i två omgångar dessutom - och beslutet att då låta de två dagisbarnen i familjen få ta jullov var lätt. Magsjuka är inte det bästa vi vet precis… Men det är däremot jullov och vi har NJUTIT av lugna morgnar och sköna dagar. Ganska snabbt kom vi också in i den där sommarlovslunken när allt flyter på och det är ju så härligt.

Filip och Vilma har helt klart stor glädje av varandra nu och leker mycket tillsammans. Visst finns det dagar då de ryker ihop på syskons vis men de är på ett nytt sätt mot varandra nu när Vilma är större och pratar helt obehindrat. Sen har de båda en idolroll hos lillebror också. Han avgudar dem verkligen. Han kramar dem när han får syn på dem på morgonen. Han klappar bekymrat på dem när de är ledsna – även om det är på grund av honom, kanske ett legoras… - och han hänger mer och mer på i deras lekar. Särskilt de där som bara går ut på att springa fram och tillbaka. Kurragömma är också en favorit men där förstör han mest tycker Filip som är nära panik när lillebror följer efter honom till gömstället för att sedan tokspringa framför de letande med viftande hand och skrika ”DÄÄÄ!!!” Oftast är dock kärleken ömsesidig. Ganska ofta vill någon av dem mata honom och det är alltid Filip som tar av alla ytterkläder när han sovit och de är hemma. Snälla storasyskon helt enkelt.

I går var också första mamma-bebis (eller nu snarare småbarn, snart är alla 1 år)-träffen i år och vardagen kändes plötsligt välbekant igen. En vanlig dag blev det innan Vilma i dag vaknade ”huk” som hon själv säger. Årets första feber har kommit och både Erik och jag har onda halsar och ömmande kroppar i dag. Filip fick faktiskt stanna hemma han med för säkerhets skull. Det är skönt att kunna vara en sådan där för-säkerhets-skull-förälder så länge det går. När man ändå är hemma. Filip är dock frisk så i morgon får han gå till dagis så att han kan vara med och öva på lucia! Ja, ni läste rätt. Det är ju den 13:e i morgon – och tjugondag Knut. Och eftersom luciafirandet blev inställt för en månad sedan kör de en liten julfest på dagis i morgon istället. Kommer nog kännas lite avigt med julsånger nu men kul för dem som övat så att få visa upp sig såklart!

Bäst att lägga sig nu innan Alvin vaknar. Hmm… lille mästersovaren har hamnat i en – hoppas vi – tillfällig svacka kan man säga där han har svårt att somna på kvällen och sedan gärna vaknar efter en halvtimme för att därefter vara KLARVAKEN! Hoppas på att det bara är lite annorlunda rutiner under ledigheten som har rubbat det hela och att det snart återgår till det normala. Kvällarna är ju faktiskt heliga…

Hursom, vaknar han på natten och är pigg får han komma över och knappt hinner man krypa ner under täcket innan två små fötter lägger sig tillrätta mot min mage, två små armar lindas runt min hals, små fingrar borrar sig in i nacken och en liten varm kind läggs mot min. Det är precis lika mysigt som det låter och ibland vill man nästan att han ska komma över för jag störs inte utan sover så gott med honom där. Visst vaknar man nog fler gånger av små fötter som bytt plats och plötsligt ligger där den där lilla kinden tidigare låg men det är värt det…

Gonatt och sov så gott!

Snöstjärnan!

En katastrofalt dålig bild, jag vet. Suddig, oskarp och dassig på alla sätt (och väldigt beskuren på grund av ovanligt knasig person där bakom i pulkan ;) ), men där finns en ljusglimt! Vår alldeles egna lilla snöstjärna som i år är raka motsatsen mot förra ute i snön. En riktig liten tuffing som far fram som en tornado på såväl snowracern som pulkan. Som skrattar så det kluckar och som fullkomligt tjuter sig nerför backen. Ni ser ju själva blicken! Det LYSER i ögonen och hon glittrar ikapp med reflexerna :)

Kunde inte låta bli att dela med mig!

Kreativ måndag

Oj, vilken dag. En sådan där energifylld som ur allt man åstadkommit föder ännu mer energi. Det gillar jag!

Jag har i dag tillsammans med min pappa "stylat om" ett kök. Har insett att jag verkligen älskar att fixa. Både åt andra och mig själv. I dag åt andra. Att röja ur, putsa och feja, fundera, strukturera om, fundera lite till, förändra, piffa, ordna detaljer... SÅ roligt! Efter lunch blev det så en rejäl Ikeavända innan vi hämtade Erik på jobbet och sen F och V som i dag varit hos farmor. Alvin har varit med mig och fixat hos mina föräldrar. Han är till stor hjälp när man säger "Alvin, du kan väl riva ur det här skåpet?". Sen kommer man inte så mycket längre då han ännu inte lärt sig förstå orden "plocka in" riktigt ;)

Och sen... ta daaammmmm...när vi kom hem så låg inget mindre än de förlorade JULKORTEN i brevlådan!!! Exakt en månad efter beställning... Det trodde jag inte jag skulle få uppleva men i kväll har här vikts och klistrats och tejpats och frankerats. Och ja, givetvis stötte jag på nya problem med dessa kort from hell men inget som inte lite tejp kunde fixa. Snyggtejp dessutom så det var nästan värt det extra besväret.

Kanske tycker ni vi är konstiga som skickar dem nu? För mig fanns i alla fall inget alternativ. Hade känts konstigt att slänga dem och då samtidigt inte visat något livstecken till så många vänner och släktingar detta år. Vi har dessutom skickat med några rader som gör dem lite mer rätt i tiden... Och till tjugondag Knut kommer de i alla fall komma fram. Precis i tid innan julen dansas ut... Puh, det var verkligen på håret!

Jag minns julen...

Det är fascinerande tycker jag hur man ibland kan vara så ombytlig. Att från ena dagen julmysa med vänner vid fikabordet omgiven av stämningsskapande röda ljus, den vita bulliga tomten (med den lååånga luvan som efter denna jul är maxad i sin längd då vi några gånger ertappat Alvin när han med full kraft svingat den fram och tillbaka som en slägga), alla stjärnor och juliga detaljer till att sen plötsligt vakna upp denna soliga januarifredag och inse att den faktiskt är över för den här gången. Julen. Och är det något man inte kan önska tillbaka vid årets början så är det årets slut och då kan man lika väl börja om på nytt. Precis så som man gör varje år den här tiden. Vår gran rök förresten redan för några dagar sedan då den sitt kungliga namn till trots i år barrat utav bara den...

Julen var så lugn och fridfull i år. Inget stressande och åkande. Bara härlig. Lyckliga barn och lyckliga föräldrar. Mätta magar och roliga klappar. Sköna soffkvällar med massor av glögg från gyllene flaska.

Med några två veckor gamla bilder från julen som var tackar vi för denna gång. I detta nu doftar här åter nystädat men med en annan ton. Allt är vitare här hemma igen. Juldammet är borta. Kvar finns dock stakar och stjärnor som minner om vad som varit och de får stanna kvar några dagar till. En ensam hyacint står också kvar och håller precis på att blomma ut och det får den så gärna göra. Dock i sällskap med tulpaner som i morgon traditionsenligt ska inhandlas för att fylla tomrummet efter det juliga...

1-årig dopdag!

I dag är det ett år sedan Alvin döptes "i den stooola löda kylkan", som Filip benämnt den de gånger vi varit där :) Han kan så mycket vår storebror men bokstaven "r" är knivig!

Det blev aldrig att jag bloggade om dopet så som en liten återblick såhär på 1-årsjubiléet kommer här åtminstone en liten tillbakablick:

Det var en gnistrande vit vinterdag med knirrig snö under skorna. Vi körde den här gången samma upplägg som på Vilmas dop och hade fikat efter i Sockenstugan som ligger bredvid kyrkan. Skönt när man är ganska många måste jag säga även om det är ännu mysigare att vara hemma.

Vi hade piffat lokalen med guldbrun tyll på vita dukar, gnistrande stjärnor, lingonris som fick spegla att vi fortfarande befann oss i juletider och så tulpaner som skvallrade om att vi ändå hade gått in i ett nytt år - med sikte på vår... Vita ballonger och så fikabuffé då det var dopgudstjänst den här gången, på eftermiddagen.

Det var en väldigt mysig och speciell dag som av flera anledningar har en särskild plats i våra hjärtan. Mitt under dopet såg prästen plötsligt finurlig ut då han lämnade över till Alvins faddrar och sa att det var dags för musik. Erik och jag fattade inget och det dröjde några sekunder innan jag förstod vad de faktiskt gjorde för oss. Något de planerat i hemlighet och som vi inte haft en aning om. En av de bästa överraskningar jag varit med om och jag hoppas de två förstår hur mycket det betydde då, betyder i dag och för alltid kommer betyda...

Att på Alvins dop få lyssna till den sång, de rader som jag så starkt förknippat med honom sedan första gången jag hörde dem var ett stort ögonblick och jag blir lycklig bara jag tänker på det! Och raderna, de stämmer fortfarande så bra så bra - för vår lille prins...

Så här skrev jag för drygt ett år sedan:

"När du bara några dagar gammal låg i min famn och sov hörde vi för första gången ”din låt”. Ja, den blev det i samma stund jag lyssnade på orden och insåg att de på pricken stämde in på dig (låten heter ”Prins Noel” men för oss handlar den om dig, Prins Alvin. Den är skriven av Linn Maria Wågberg) Hade jag varit låtskrivare – en duktig sådan - så hade jag förmodligen plitat ner ungefär de här orden:

Du är prins av lyckan
prins av kärleken
Hertigen av äventyret,
nyfikenheten
Inte störst, inte först,
men väldigt speciell
Jag är så glad att du finns
Min älskade lilla prins

Den handlar också om att du är ”allt vad mirakel betytt”, ”att jag alltid ska finnas för dig” och att du är ”full av skratt, mitt hjärtas skatt och stora kärlek” och jag kan bara fortsätta instämma.

Nu ska vi krypa till sängs och jag ska titta på dig tills jag somnar. Titta och njuta och snusa på ditt fjuniga huvud. Hålla din lilla mjuka hand i min. Jag är övertygad om att världen blev en vackrare plats när du kom till den och att stjärnorna nu lyser än starkare. Vi älskar dig oändligt, du vår lyckans lilla prins..."

Nu är lillprinsen snart ett och ett halvt år men hans hår luktar lika gott, hans lilla hand är lika mjuk och han blir bara mer och mer underbar för var dag som går. Snart ett och ett halvt år men jag minns ögonblicket ovan som i går. Tack bloggen återigen för alla minnen som bevaras!

'

(Och bilder på Alvin i dopklänning får ni föreställa er. Av alla dem som finns så är han alltid i någons famn eller bredvid någon annan än oss så jag väljer att inte lägga ut dem här. Om ni undrar menar jag - ett dopinlägg utan en endaste dopbild liksom ;) Ni får hålla till godo med den nydöpta pyjamasfisen i stället!)

Grrrrrr.....

Har ni fått era julkort av oss ännu? Nej, tänkte väl det. INTE VI HELLER. Jag är så ARG över detta att jag snart blir galen. Vilket skämt! Mitt sista mail förra veckan svarade vd:n på men han svarade inte på mina frågor. Skrev bara att de nu bytt distributionssätt - som om jag skulle bry mig om det. Jag tänker knappast anlita dem igen. Grrr...

Nu har jag precis föreslagit att de trycker nya kort som de sedan skickar på snabbast möjliga vis. Därefter att jag förutsätter att de betalar tillbaka varenda krona jag lagt ut till dem. Vänner till oss som delade ut sina kort på nyårsafton hade också råkat ut för försening från ett annat ställe och skulle få alla pengar tillbaka - utan att be om det vad jag förstod. Jag hoppas verkligen att Optimalprint har samma goda service...

Med lite tur har ni korten till påsk i alla fall. Kanske ska passa på att klista dit lite fjädrar i pepparkaksmössorna så har man slagit två flugor i en smäll ;) Håll tummarna nu snälla... Jag tycker det är märkligt att man ska behöva lägga ner så här mycket tid och verkligen strida för något man så uppenbart har rätt till.

Som sagt - orättvisor är inte min melodi.

Little star

Måste bara visa er en bild på nyårsfiraren Alvin :)

Här bestiger han våra vänners trappa, nyfriserad av sin älskade gudmor. Hon hade precis fixat till sin lille 3-årings frisyr när Alvin flämtandes och med bedjande ögon springer efter henne med sina små händer strykandes över håret för att kalla till sig hennes uppmärksamhet.

Som den supermamma S är fångade hon genast Alvin i farten och tillbaka kom han snart med värsta coola frillan som satt i hela dagen i går också!

Jag konstaterar med glädje att vår minsting nog har det snällaste håret i syskonskaran. Faktiskt så man nästan kan kalla det lite fylligt. Men bara lite. Fylligt kan man däremot inte kalla Filips. Äldst har nämligen värst (se här bara!). Stackaren, han kan vara riktigt fin när han är hyfsat nyklippt men sen när det blir för långt, ja då blir det ett enda tjorv - precis som på mamman hans.

Vilmas är nog också lite bättre om än aningen tunt men hon är än så länge nöjd bara det VÄXER! Väldigt inne på lååångt hår är hon nu vår lilla men det växer ju inte precis i raketfart...

Hår och frisyrer - ett outtömligt ämne men NU är det läggdags för mig! Gonatt, sov gott!

En spion i vårt kök...

Lite mystiskt måste jag säga men efter lunch i dag stod plötsligt en spion i köket. Mörkt och ganska diskret klädd. Med solbrillor och ficklampa. Taggad till tusen var han också inför eftermiddagens spionkalas hos en av bästa kompisarna. Himla kul idé måste jag säga!

Nu sitter han djupt nersjunken i soffan tätt intill lillasyster framför Lejonkungen. Med misstänkta spår av choklad runt munnen... Nöjd, glad och trött. De hade haft jättekul på kalaset med spionskola som dock var väldigt hemlig enligt mamma Sandra?! :) och sen dramatik då de tagit en mörkklädd inbrottstjuv till fånga som hade stulit allt godis!!!

Här har vi precis ätit gott kött, fluffigt potatismos och till det ett glas rött och firat söndagskväll. Bara för att liksom. Bara för att Erik nu är LEDIG nästan en hel vecka! Han jobbar fredag men det räknas väl knappt? Annars lata sköna dagar. Tillsammans. Lyx med stort L.

I morgon bitti blir det en tur till stan för hela familjen. Ikeafrukost och sen lite shopping och spanande där. Vi har sovrumsplaner som förhoppningsvis blir verkliga lite längre fram i år... Inga jättestora men byte av ek som börjat fulgulna till vitt. Och så kanske lite målning om vi ändå är i farten. Lite annan klädförvaring blir det garanterat och det kliar nästan redan i fingrarna bara jag tänker på det. Och så utelunch och kanske ett par nya stövlar till mamman i huset. Känns som en helt okej måndag att se fram emot!

Löften

Tre randiga och rufsiga pyjamasfisar (ja, det verkar faktiskt som att självaste jultomten slinker in här då och då…!) får inleda det nya året här hemma och på så vis symbolisera hur denna årets första dag har varit. Mysig, lat och lite lagom trött. Precis så den ska vara. Vi har tittat på film hela familjen, spelat spel medan lillebror som annars river allt, sov och så i hisnande fart åkt pulka och snowracer i en galet isig och därmed ruskigt snabb backe vilket ledde till att ömmande rumpa numera finns åtminstone på en av oss - guess who...

Precis när jag skrev rubriken insåg jag förresten att någon kanske direkt tror något annat?! Men nej, vi har inte överraskat med ett nyårsbröllop :) Bröllop blir det men när står fortfarande skrivet i stjärnorna…

Årets första dag och man fylls som alltid av blandade känslor tycker jag. Ordet december värmer så mycket mer än januari för mig men när så januari väl är här brukar det kännas helt okej ändå. Tar bara några dagar att vänja sig. Man fylls också av en tacksamhet för det år som varit och ett hopp om ett gott nytt - förhoppningsvis innehållandes en massa bra. Och som alltid, nu mer än någonsin, hoppet om att alla ska få vara friska och må bra. Det enda viktiga egentligen. Allt annat, alla småsaker som man för stunden tycker är viktiga bleknar snabbt i jämförelse…

Mitt löfte för i år, som vi får se hur länge jag lyckas hålla, blir faktiskt något bloggrelaterat. Jag tror och hoppas att jag i vanliga livet åtminstone är en hyfsat bra människa. Något jag dock har DÅLIGT samvete över är att jag i bloggosfären stundtals är en riktig slarver. En av mina favoritmänniskor, en beundransvärd person på många sätt brukar ibland hos sig snudda vid just detta ämne. Att ta sig tid när man tittar in hos andra. Hon menar att har man hunnit slinka in och läsa något en annan människa valt att dela med sig av så har man egentligen också tid att bara snabbt lämna ett litet tecken efter sig. Man behöver ju inte skriva en uppsats men ett hej någon gång ÄR ju faktiskt kul! Jag minns också att samma person en gång skrev att inte sitter man i verkliga livet mittemot någon som kanske berättar något viktigt och är helt knäpptyst?! Klokt och mycket tänkvärt, inte sant?!

Men - absolut inte menat som några pekpinnar från mig till er nu - jag har märkt hur jag särskilt nu under hösten blivit lite bekväm i att när jag går förbi datorn passa på att bara snabbt slinka in hos mina favoriter och läsa om där är något nytt. Utan att sedan skriva något till personen. Tänker naivt att ”det gör jag lite senare, det här måste jag kommentera”, men lite senare både glömmer man och hinner plötsligt inte. ..

Har man som jag dessutom några enstaka utvalda favoriter så är det ju faktiskt fy skäms på mig att inte ta hand om dem bättre så, det är här mitt löfte kommer. Jag lovar inte att kommentera allt ni skriver men oftare än vad jag gjort nu. Jag ska ta till mig orden att hinner man in så kan man faktiskt också offra några sekunder extra till att göra den personen glad genom att lämna några rader och visa att man varit där. För visst blir man själv glad när någon skriver eller säger något vänligt till en?!

Med dessa tankar och ord blickar jag fram emot bloggåret 2011 med en Anna bakom tangentbordet som delar med sig lite mer av sina egna tankar, inte bara här utan även hos er andra!

Hoppas ni alla har haft en god start på det nya året!