Man vet att man är småbarnsmamma när...

...man i det obarmhärtiga skenet i Vero Modas provrum upptäcker att man har gröt på nästippen. Och i ögonbrynet. Och när expediten en stund senare påpekar lite snällt och med ett leende att "du har något där", samtidigt som hon pekar på håret och man inser att en liten smörgåsbit visst har fastnat i frisyren...

Det är en sak att allt det där finns där. En annan att man inte har hunnit upptäcka det INNAN man åker till stan :) Nåväl. Mysigt var det att göra A6 i tre timmar - med tre barn och en morfar som så snällt följde med och dessutom bjöd på lunch. Skor till Filip inhandlades liksom varsin rosa topp med puffärm till mamma och Vilma. Barnen var på sitt allra gladaste humör och jag också då jag fick shoppelishoppa lite utan att hela tiden behöva ha ögon i nacken. Sann lyx för den där småbarnsmamman som aldrig hann se sig i spegeln innan hon åkte i väg.

Och jösses. Ser ni vad klockan är? På tok för mycket ännu en kväll men kvällarna är ju så härliga och går alltid för fort, inte sant?!

Vänner

Nu MÅSTE jag snart krypa till sängs. Erik jobbar sent men är på väg hem. Jag har haft fixkväll med tvätt och plock efter att barnen somnade nybadade med fluffiga hår och en doft av härliga hallon i rummet :) Jag vet i och för sig inte om Alvins hår kan kallas fluffigt men det är väldigt noga att han får ”likasamma” som syskonen.

Mitt i badet ringde det på dörren. Kalsongfisen Filip sprang ner och öppnade och hämtade sen mig som med nakenfisen Alvin och en halvledsen Vilma som precis trasslat in min hårborste i sitt hår och gick runt med den dinglandes däri, sprang ner för trappan. ”Stör vi?”, frågade det äldre paret vänligt och frågade sedan vad jag tyckte om Moderaterna i Habo. Ha. Till en politiskt ganska ointresserad trebarnsmamma som knappt hinner öppna dagstidningen var det en fråga som fick ett väldigt ärligt svar. Svaret ledde till att en liten broschyr med en leende statsminister på framsidan nu ligger i högen med papper som ska läsas – eller inte, och vi fick fortsätta med våra kvällsbestyr.

Ser tillbaka på dagen som varit med lycka. Jag är så himla glad över alla våra vänner! Jag har ofta en otrolig tur och förmåga att stöta på de där allra finaste och bästa. Som gör en glad, ger energi och får hjärtat att vara varmt. Onsdagsförmiddagarna tillbringar vi alltid med vännerna jag brukar nämna. De där vi inte skulle klara oss utan. Som är en så naturlig del av vår vardag att de nästan tillhör familjen. Och jag tror eller snarare vet att de vet hur mycket de betyder!

Men som om inte detta vore nog har vi nu lyckats stöta på ännu en sådan där familj som är så himla rolig att vara med. Filip är väldigt förtjust i en söt liten tjej från dagis och vi har börjat träffa henne och hennes mamma och lillasyster efter dagis i bland. F och F leker jättebra ihop och är dessutom så himla gulliga och låter Vilma vara med en del när de leker vilket ju får henne att växa flera centimeter av stolthet och det finns ingen hon nu ser upp till så som denna tjej.

Förresten fick jag höra från mamman att F och F hade pussats på dagis för ett tag sedan... Dock inga ”kärlekspussar” som tjejen hade uttryckt sig utan bara kompispussar. När jag sen nyfiket frågade Filip lite i förbifarten om de hade pussats fick jag det kryptiska svaret ”Inte jag i alla fall”...

Söta är de och en lyckans ost är jag som återigen har stött på en mamma som Anna! En annan Anna då :) Vänner är en stor del av livet och vardagen och det är alltid extra kul när det klickar mellan både barnen och föräldrarna!

Nej, nu måste jag sova. Klockan är alldeles för mycket. Igen. Godnatt!

En kasse mat

Supersnälla farmor har den här veckan överraskat oss med det ni ser på bilden. En kasse mat från Linas Matkasse. I går kväll anlände denna välfyllda och blytunga påse med recept på fem middagar och ingredienser till dessa däri. Perfekt timing en vecka som denna då jag har åkt på en förkylning, visserligen av det snällare slaget men ändå med borttappad röst och huvudvärk.

Så i dag har jag och barnen lagat stor pannbiff med banancharlottenlök, gräddsås och kokt potatis. I morgon blir det bulgursallad med rädisor, senap-, och vitlöksdressing och rökt makrill (!) – inget vi brukar äta annars så ska bli mycket spännande. Och så följs det av fläskfilé med dragonsås och klyftpotatis, färsk gnocchi med ugnsbakade körsbärstomater, mozzarella och svarta bönor (dock hopp över bönorna för mig. Tyvärr kommer jag nog aldrig lära mig tycka om bönor och dess konsistens…) och så till sist kycklingbullar med ris och currysås. Till detta en massa fräscha härliga grönsaker och veckans vardagsmatfråga kändes med ens ganska smidig.

Jag insåg i dag när jag stod och lagade mat att detta måste vara drömmen då båda föräldrarna jobbar, barnen har hämtats på dagis och man både har idén och ingredienserna hemma. Så snabbt och enkelt och en sann känsla av lyx att ha kylen fylld med ALLT. Allt inklusive lite sådant som normalt sett inte brukar finnas där.

Lite skäms vi dock för att det blev just Linas Matkasse, vilket beror på att Eriks mamma hakade på ett erbjudande... En av våra grannar driver nämligen sedan flera år tillbaka FamilyFood, vilket är ett företag i samma anda. En varierad, familjevänlig och till stor del ekologisk matkasse med recept direkt hem till dörren… Så är det någon vi i framtiden kommer gynna är det såklart dem! Dock är våra barn så pass små – i flera bemärkelser, både till ålder och i maten – ännu att det blir lite överdimensionerat men vi kommer säkerligen testa den här grejen då vi befinner oss mitt i vardagen.

Over and out från sjukstugan. Nu vankas bulgursallad - Erik tjuvstartade med morgondagens!

Uppdaterat lite senare: Galet gott är betyget om den saftiga bulgursalladen med avocado, gurka och rädisor och den rökta makrillen... mmm. Två skeptiska barn petade först med lite rynkad näsa i makrillen men vips så var den borta och det ropades efter mer :) Kul!

Vilma sjunger...

Vilmas nya favoritsång heter ”Du är så fin och jag tycker om dig”. Finns på en skiva vi just nu lyssnar på i bilen ibland och melodin är samma som ”Hjulen på bussen de går runt runt runt”. Texten är dock ”Du är så fin och jag tycker om dig, osv.” I nästan vers byts ”jag” ut mot mamma och sen pappa, farmor, farfar, mormor, morfar...

Vilma klämmer glatt i med denna söta sång massa gånger varje dag men nu på slutet har hon blandat ihop det en aning och sjunger i stället: ”Jag är så fin och jag tycker om mamma”

:) Min underbara lilla Vilmis. Och mamma tycker så in i Norden mycket om dig ska du veta!

Lättnad

Med alla tre barnen och en morfar i bilen, som jag dessutom parkerat på en femminutersparkering, sprang jag för några veckor sedan in på Vila för att förhoppningsvis hitta klänningen med stort K att bära på de två bröllop vi ska på i vår/sommar, vilket det första är i morgon! Har letat som en tok de tillfällen som getts men inte sett något passande. Jag är en riktig klänningsälskare och bär det ganska ofta till vardags och kanske är det därför jag absolut ville hitta något lite festligare till de fester ju bröllop är.

Vila har jag varit på förut och då faktiskt sett en snygg klänning som jag då inte vare sig orkade eller hade tid till att prova och när jag så skulle göra det nyligen så var den givetvis slut i den butiken... Men i butiken på stan fanns den kvar – i två exemplar, båda i min storlek. På väg in i provrummet såg jag dock i ögonvrån den klänning jag letat efter. Jag visste inte att den skulle se ut just så men så snart jag såg den visste jag att det var den jag ville ha! En fanns kvar i min storlek och det tog jag som ett tecken på att den var tänkt till mig. Den är champagne/sandfärgad med smala axelband. Ganska kort och lätt utställd nertill. Full av påsydda blommor.

Jag gillar den skarpt och jag har nu dessutom, sent omsider, hittat både gå-, och förhoppningsvis dansvänliga skor till. ”Är det riktiga klackskor, mamma?” frågade Filip med stora ögon när jag i morse i provartagen klapprade fram likt en häst på övervåningen och jag insåg att man inte är flärdig så ofta nuförtiden...

Det enda som inte gått som planerat är det där med solen. Jag hade hoppats på att den skulle tittat fram med värmande strålar som hade hunnit ge lite färg på en fruktansvärt glåmig och vinterblek Anna, men se det sket sig. Varmt har vi haft det några dagar men så fort jag har tittat ut har solen gått och gömt sig. Så jag kommer matcha klänningen väl i morgon, kanske lite för väl... Men det är inget att göra åt. Får vara glad att det finns strumpbyxor i nyansen ”sunbrown” att ta till.

Hursom – vilken otroligt skön känsla och vilken lättnad att inte behöva springa och leta i panik dagarna innan. Det här är ovanligt för mig och jag njuter! Nu ska naglarna målas rosa och sen hoppas jag bara på en snäll hårdag samt att love is in the air redan när vi vaknar i morgon!

Paparazzi

Det här är helt galet, man tror inte sina öron. Killen är 13 år... Vilken begåvning! Lyssna och njut!

Tandläget

Efter några om och men, te.x. att barnakuten hänvisade oss att ringa 112 i lördags morse för att få numret till jourhavande tandläkare... De i sin tur tyckte det var märkligt att barnakuten inte visste det vilket vi nog är beredda att hålla med om – kan ju inte vara första gången ett barn ramlar och slår sig i munnen. Jourhavande tandläkaren tyckte i alla fall att vi skulle vänta tills efter helgen och såg ingen anledning till att vi skulle komma in och visa upp Vilmas tänder. Först tyckte vi det var lite konstigt och kändes märkligt att vänta nästan tre dagar, samtidigt var tandläkaren trevlig, noggrann och kändes seriös och eftersom man är helt i deras händer var det bara att gilla läget.

Så i går förmiddag fick vi en tid. Vilma var inte sig riktigt lik på förmiddagen och sa till sist att hon hade ont i magen. ”Jag vill inte åka till tandkrämaren mamma”. Tandkrämaren – lilla sötnöten :) Med Alvin och dockan Maja i släptåg for vi dock dit och snälla tandläkaren, en äldre dam, la sig på helt rätt nivå direkt. Hälsade först på Vilma, sen på Maja. Frågade vad dockan hette och om hon hade några tänder och om hon i så fall kunde få titta på dem med sin lilla spegel. I och med denna kloka inledning vann hon Vilmas förtroende och tycke och även om vår lilla bestämda dam vare sig ville sitta i någon tandläkarstol, ta av sig jackan eller mössan så stod hon där snällt mitt på golvet med Maja i famnen och gapade så duktigt. Tre (!) tänder är lite lösa och intryckta. Båda framtänderna har redan börjat anta en mörkare nyans tyckte tandläkaren :(Detta hade inte vi sett men i det obarmhärtiga lampskenet kunde till och med jag se att de visst är lite mörkare än de andra...

Men vi får vänta och se. Än så länge var det för svullet för att kunna avgöra/göra något. Om två veckor ska vi tillbaka och röntga och först då får vi veta hur läget är. Hon la fram flera olika scenarion – att tänderna växer fast igen men blir bruna. Detta gör de inget åt utan de mörka tänderna får sitta där tills de ramlar ut om sisådär en fyra år... vore ju så synd men inget att göra åt. Annars har det blivit inflammerat under dem vilket innebär att tänderna måste dras ut... inte heller någon dröm precis. I den bästa av världar växer tänderna fast igen, mår bra OCH ljusnar igen vilket faktiskt är möjligt men helt omöjligt att förutspå.


Nåväl. Gjort är gjort och huvudsaken är att lillan inte är lika öm som hon nu är länge till. Hon har svårt att äta och så fort hon kommer åt munnen rycker hon till. Stackars lilla tjejen, vilken nedrans otur då. Tills vi vet mer ska vi leka tandläkare då de skickade med en sådan där ”röntgenmojäng” man sticker in mellan tänderna att öva på. Och sliskiga tandläkarhandskar. Skönt i alla fall att besöket blev en så positiv upplevelse.

Gumsan...

Stackars, stackars lilla Vilmagumsan. En stund innan kvällens nattning ramlade hon framstupa på köksgolvet och landade bokstavligen på munnen. Vilma, som är en liten tuffing och ganska sällan gråter när hon slår sig - åtminstone inte någon längre stund - var hjärtskärande ledsen länge och det blödde och blödde och blödde. Från läppen såg vi när hon lugnat sig något. Och sen såg vi tanden... vänster framtand som flyttat sig en bit innanför de andra tänderna... Ajajaj, så fruktansvärt ONT det måste gjort. Våra hjärtan värker i kväll och lillan somnade med Alvedon i kroppen för säkerhets skull.

Lilla älsklingsgumman så synd det är om dig. Helt otroligt också att det händer just Vilma som troligtvis är en av de lugnaste och mest stillsamma små tjejer på två och ett halvt år som finns. Nåväl, marginalerna var helt enkelt inte på hennes sida i kväll men det hoppas vi innerligt att turen är i morgon då det blir besök hos jourhavande tandläkaren. Oj, vad vi håller alla tummar vi har för att det ska gå så bra det kan...

Tanden är vad vi vågade känna, inte lös och om det är bra eller dåligt det vet jag inte. Man har ju hört så många olika tandhistorier. Någon som varit med om detta eller något liknande?

9 månader

”I någon form av turordning”, skrev jag att jag skulle blogga i kapp och mer passande än att försöka vara åtminstone nästan i tid med en händelse kan det väl knappast vara?!

I går blev Alvin nio månader. Lika länge som han fanns i min mage, lika länge har han nu funnits med oss där utanför och av nostalgiskäl var jag tvungen att läsa bakåt på det sista inlägget innan han föddes och de första inläggen om honom. Om hur fin vi tyckte att han var. Och liten. Och så galet älskad från första stund. Man kan se på bilderna av honom att det är han och ändå har ju så mycket hänt. Både lätt att förstå och inte. Vissa saker känns som i går samtidigt som livet utan Alvin känns otroligt avlägset på alla sätt.

Månaden mellan åtta och nio har varit mer än lovligt fartfylld i almanackan – därav bloggstopp och snudd på isolering från allt utom familjen och allra närmaste vännerna – men ganska lugn på Alvinfronten. Såklart händer saker hela tiden men när jag nu skulle leta i minnet så har det inte hänt något direkt världsomvälvande vad jag kan komma på. Alvin funderar han med och gäspar som ni ser på bilden nedan... Nej, inget större kommer han också fram till :)

Du står gärna upp och håller i våra händer, stadig som bara den och inte på tå som båda syskonen alltid gjorde. Dock ställer du dig inte upp själv ännu men av erfarenhet vet jag att när en liten filur en gång väl gjort det är det inget som glöms bort… Har en otrolig snits på att kastande ta dig från sittande till liggande på mage vilket nästan får hjärtat att hoppa upp i halsgropen, men det hela slutar för det mesta väl. Sen ligger du där och snurrar runt runt runt tills alla omkring dig är yra. Då sitter du gärna på rumpan en stund och tar dig en backtur för bakåt är enda hållet du än så länge tar dig men det duger så bra så.

En för åldern typisk egenskap har visat sig och det är att lilla läppen börjar darra ganska omgående när en viss mamma försvinner. Och då menar jag inte alltid ut ur rummet utan i vissa lägen räcker det med utom synhåll för att munnen ska vändas upp och ner och stora krokodiltårar rinna nerför kinderna… Oemotståndliga är då de små armar som sträcks upp när vi åter ser varann och jag passar på att njuta lite extra en sekund eller två över förmånen att få vara hemma igen. Med dig och dina finingar till syskon.

Du sover som en kratta, fortfarande, även om det faktiskt blivit mycket bättre än för en tid sedan. Nu vaknar du ”bara” tre till fyra gånger per natt MEN – du somnar om snabbt, ibland när du får nappen, ibland när du får äta en slurk och det är fortfarande helt okej för mig att du äter på natten. Är det fortfarande såhär i sommar får vi ta tag i det när alla är lediga tillsammans för som det nu är så är man som jag sagt innan glad för de stunder man får sova. Hursomhelst är du sött tydlig med när du verkligen är hungrig på natten. Jag vaknar då av att någon i sängen bredvid ligger och smackar högljutt med mmm-läten!

*smack smack*

Förra veckan kom du plötsligt en dag på att du kunde skaka på huvudet. Först en gång, sen en gång till, och en till. Sen skakade du på huvudet nästan hela dagen. Alla skrattade åt dig, du skrattade också och skakade lite till. När morfar var här skakade du i flera minuter och blev till sist så snurrig att du liksom tappade balansen i din matstol och vinglade åt alla håll och kanter.

Den här veckan vinkar du i stället. Det har du länge gjort men troligtvis mest reflexmässigt, som en härmning. Nu kommer det mer och mer medvetet och Filip och Vilma är inte sena på att träna ihärdigt med dig. Undrar just vad de mer kommer lära dig framöver…

En mindre bra upptäckt du gjorde häromdagen är att en av dina favoritsysselsättningar – att prutta med munnen som här ovan – även går utmärkt att göra med mat i munnen… Och vips, så såg mamma ut som en färgpalett med ärtor, majs, potatis och lax i en salig pricksörja över sig. I går på trevligt och mycket mysigt fikabesök hos kompisar visade du upp att det gick lika bra med fruktpuré och det farliga i det hela är att det är nästintill omöjligt att själv hålla sig för skratt vilket får till följd att du drar till med en extra skvätt. Minst.

En lite festlig sak är att det också varit din "tjejigaste" månad i ditt liv! Många har tagit dig för flicka innan också men nu har det slagit alla rekord. Det kvittar precis vad du har på dig, färger har ingen betydelse, och det är ju knappast så att du är klädd i klänning och spets men okända vi möter frågar ofta vad den lilla tjejen heter? Hur gammal hon är? Om hon alltid är lika glad? Knasigt, inte sant?! Nåväl, det är inget vi på något vis förfäras över eller lägger någon vikt vid. Du är ju en liten bebis rätt och slätt. En pojkbebis, men folk får ju såklart gissa på vad de vill. Huvudsaken är att de tycker om dig :)

”Du är en saga för god för att vara sann
Det är en saga i sig att vi funnit varann
Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts
Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts?”

Ja du, min lilla Alvin. Ibland kan man faktiskt undra. Kanske var just så det var? Bestämt långt innan du fötts att du skulle vara här hos oss. Som en glädjespridare utan dess like. Som tillsammans med två andra ger så mycket energi att man orkar, ler och skrattar fast man egentligen är skittrött och har en sömnbrist som nu ej längre går att räkna på.

Jag älskar att lyssna på texter och gärna finna små tecken i dem och när vi nyligen hörde Lisa Ekdahls gamla trallvänliga dänga på teve stannande du upp i min famn och tittade så storögt som bara du kan, innan du började gunga och sprattla till musiken. Kanske var det tecknet på att det faktiskt var just så. Bestämt långt innan vi fötts…

Lovely

Här dyker jag så äntligen upp med något så ytligt som ett inlägg om en klänning, men jag är bara SÅ glad för den här blommiga sommardrömmen att jag måste visa den!

Jag var inte riktigt på hugget när H&M släppte sin Garden Collection för en tid sedan. Förstod inte hur poppis kläderna skulle bli - de hetaste plaggen, däribland denna, sålde helt slut på två dagar. Till butik kom den inte ens här i Jönköping. Däremot kom jag då över en svart småblommig topp som använts flitigt och blivit en favorit så hoppas nu denna ska passa och sälla sig till den skaran.

Såklart var Tradera lösningen, som på så mycket ;), och jag fick den faktiskt (fucking - jag kan inte låta bli att alltid tänka Vilmas uttal efter att jag sagt detta ord vilket jag för övrigt märkt att jag använder alldeles för ofta själv. Faktiskt, alltså) för butikspris.

Jag vet att jag lovar och lovar och lovar men den här gången LOVAR jag verkligen att jag ska ta mig tid och i någon form av turordning berätta om allt roligt som har snurrat/snurrar i vårt liv just nu...