söndag, februari 28, 2010

6 månader - en sen rapport!

Nämen nu är jag bra snurrig. En mamma med koll trodde jag ända tills jag upptäckte att jag tydligen alldeles glömt bort att lägga ut inlägget om Alvin – ett halvår. Det var ju flera veckor sedan han nådde den åldern, men bättre sent än aldrig. Här kan ni läsa vad jag då skrev:


Veckorna mellan fem och sex månader skedde så många saker med lillälsklingen att han nu nästan börjar kännas lite stor, trots sin flugvikt. Han äter gröt, och – han älskar den! En stor skillnad mot storasyster som det tog tre veckor att ens få i en smakis. Alvin, han fattade ätagrejen nästan direkt. Första kvällen betedde sig tungan inte riktigt som han ville och gröten pluppsade ut igen men redan kvällen därpå satt tekniken ganska fint och efter en vecka åt han plötsligt en hel portion. Det finns inte mycket som låter så gulligt som när en så liten människa sitter och smaskar högljutt och ler stort med hela den grötbeklädda munnen.

I den där lilla munnen kan man nu också ana att två små risgryn har för avsikt att kika fram inom en hyfsat snar framtid. Hoppas att han liksom syskonen låter bli att bita sin mamma :) Spännande ska det i alla fall bli att se hur en Alvin med tänder kommer se ut.

Han har också kommit på hur galet roligt det är att släppa ner saker på golvet då han sitter i sin matstol, särskilt när det finns två både snälla och snabba hjälpredor som är där på sekunden och plockar upp, och plockar upp och plockar upp...

Och på tal om sitter – han sitter! Själv! Korta stunder visserligen men han gör det och man kan släppa för åtminstone en liten, liten stund. Trodde det var en slump först men han bevisade snart att den lilla kroppen har bättre koll än vad man kan tro. Så overkligt att vår lilla bebis börjar bli stor för det måste man väl ändå säga nu när han passerat halvåret.

”Åhhh, sicken liten en. Kan han eller hon vara tre månader kanske?”, sa en snäll och till synes väldigt barnkär dam på Ikea häromveckan. Ett märkligt fenomen att tanter ALLTID ska leka ”gissa rätt ålder” på bebisar. Någon mer med erfarenheten?! Hursom log jag och sa att hon nästan kunde dubbla, då HAN var nästan sex månader :) Jag kan i och för sig förstå viss felgissning när man ser honom i vagn eller babyskydd men är han bara uppe så märker man ju på hela honom att han faktiskt ÄR större än vad han ger sken av! Nådde lagom inför sexmånadersdagen sexkilosstrecket. På längden mäter han 66 centimeter så där hänger han med lite bättre.

Och så är han fortfarande den där glada lilla pricken som förgyller varenda sekund av våra dagar. Så gott som alltid leendes och nöjt sprattlandes. Och världens lyckligaste föräldrar, det är vi!

Nu är det nära att jag börjar bubbla om hur han är NU, för det ni precis läst här ovanför skrevs ju som sagt för nästan en månad sedan och med en bebis i huset händer saker snabbt. Dock ska jag hålla lite på det och förhoppningsvis komma ihåg att lägga ut sjumånadersstatus i rätt tid!

fredag, februari 26, 2010

Fredag kväll

Vi ÄR på benen, otroligt nog! Sällan känner man väl efter så pass mycket som när magsjukan är på besök men den här gången ser den – peppar, peppar – ut att ha nöjt sig med två femtedelar av familjen. Även de är på benen igen, dock fortfarande ynkliga i ätandet vilket är så synd för man vet ju hur mycket snabbare man återhämtar sig om man får i sig lite.

Och den som känner kräkdoft i vårt hus har fel på näsan kan jag tala om för här har snudd på blivit vårstädat på kuppen! Inget ont som inte för något gott med sig. Jag blir alltid lätt överdriven i dessa lägen och huset är nog nu så nära kliniskt rent det kan bli. Så även alla handdukar, sängkläder, kuddar, täcken och vanliga kläder som råkade ligga framme under sjukdagarna... Till och med de små har varit på så nära spa-behandling de någonsin kommit :) Och nej, jag är absolut ingen hypokondriker men magsjukebaciller är enligt min mening till för att städas bort! Bara för det hämtar jag väl hem nya på Ica i morgon...

Nu ska vi heja på skidskyttekillarna och ÄNTLIGEN se veckans tevehöjdpunkt - Solsidan! Det var länge sedan vi längtade så efter något på teve. Alla karaktärer är högst älskvärda, träffsäkerheten är klockren och vi skrattar eller småfnissar större delen av de halvtimmeslånga avsnitten. Det här är humor när den är som allra bäst!

På tal om humor måste jag bara knyta tillbaka en sista gång till magsjukeeländet. När det var som värst i onsdags morse och jag stod och duschade Filip kom Vilma blekfis inlunkandes i badrummet och kom på: "Vimma hämta Fillips songer!" Och så gick vår lilla hjälpreda på darriga ben uppför trappan för att hämta kalsonger till storebror. Och lille Filip, som för tillfället var ännu mer blekfis och frossade så han nästan hoppade där i duschen stackaren, sa med knappt hörbar stämma: "Ta några häftiga Vilma." "Jaa, Fillip!", hördes från trappan. En liten stund senare hörs dunsande ljud. Vilma uppenbarar sig åkandes ner på rumpan i trappan samtidigt som hon viftar med Filips turkosa helikopterkalsonger framför sig :) När jag lite senare kommer upp med ren tvätt ser jag flera par utspridda kalsonger i Filips låda. Kalsonger som lillasyster antagligen sågat och ansett "ohäftiga".

Det här är också humor när det är som bäst. Vi fnissar fortfarande!

Bild: tv4

onsdag, februari 24, 2010

Neeej...

Vårt hem ser ut som en tvättinrättning. Pesten is back och den här gången i en betydligt läskigare variant än hosta, snor och feber. Magsjukan gjorde sin entré sent i går kväll med början på en liten tjej som sen hade några tuffa timmar. I morse var det Filips tur – och Vilmas igen. Alvin vågade vi inte lägga ut i vagnen på sovpasset idag då konstiga kurr-och-burr-läten från hans lilla mage hördes när det var dags att sova. Han sov sen inne ungefär en kvart och har sedan dess varit vaken – han som annars sover minst tre timmar.

Tajmingen har förstås aldrig varit sämre. Erik har kämpat för att få hit en kurs till Jönköping som annars skulle varit i Stockholm. En kurs han måste gå nu snart. Den är egentligen på fem dagar men den blev till och med komprimerad till tre så med början i dag skulle den varit avklarad på fredag. I normala fall är ju valet enkelt då magsjuka går men i morse innan Filip började så visste vi ju faktiskt inte säkert vad det var. Det velades hejvilt fram och tillbaka om huruvida han skulle åka eller ej. Sen kräktes Filip och valet blev med ens enkelt. Det känns nu som att det står SMITTBÄRARE med stora, feta, röda bokstäver i våra pannor idag ;) Så nu blir det väl med lite otur kurs för Erik i huvudstaden inom kort – i en vecka... Kanske låter lyxigt för vissa men med tre små därhemma liknar det snarare en mardröm. Men men, det ska nog gå om det nu blir så.

Och så ska ju jag egentligen göra en ovanlig grej i kväll. Har fått ett jätteroligt uppdrag att skriva en artikel i en tidning vilken ska vara klar på fredag och i kväll är det meningen att jag ska intervjua två familjer. Det är ju helt otroligt att detta ska hända just nu, den här veckan, i dag... Vi som inte varit magsjuka på över ett år.

Vi får helt enkelt bara vänta och se hur dagen utvecklar sig, mycket annat kan man inte göra. Och fortsätta tvätta, försöka få i de små lite att äta och maratontitta på film. En sån här dag får man faktiskt göra det.

Har ni en tumme över får ni gärna hålla den en stund för att inte jag och Erik ska åka dit också. Helt klart känner vi oss båda lite skumma vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att vi varit i det en stund. Blir här tyst nu ett tag så vet ni i alla fall varför... Urk.

måndag, februari 22, 2010

VÄDJAN från mig och Alvin!

Jag visste det i samma sekund jag klickade. Det skulle bli kortet. Kortet som visar Alvin precis på pricken som han ser ut. Som han ser ut när han blir sådär lycklig över något. Lycka blandat med en gnutta iver och med den där extra stjärnglansen i ögonen.

Sekunden efter såg jag att känslan hade varit rätt. Det BLEV bilden! Vad den också blev var tyvärr en oskarp sådan och jag har faktiskt aldrig tidigare grämt mig så över en oskarp bild... Men det här kändes verkligen som once-in-a-lifetime. Det var ögonblicket som fångades exakt när det skulle. Skit också.

Men så kom jag på bloggen och en massa fina läsare som finns här... Är det någon bildredigeringsduktig som kan, vet och har tid och lust att hjälpa mig att antingen göra ett försök att fixa till det eller åtminstone direkt kunna säga att det inte går? Nu behöver det inte bli perfekt, det fattar ju till och med jag att det inte kan men i alla fall lite skarpare...

Så om någon känner sig manad och hinner, orkar och vill får du mer än gärna höra av dig. Jag skulle vara den personen EVIGT tacksam! Den här Alvinbilden skulle göra sig perfekt på hans halvårshylla bredvid syskonens...

söndag, februari 21, 2010

Snö

Ja, vad säger man? Ord är egentligen överflödiga och bilderna talar sitt tydliga språk... Våren lär dröja och det är lika bra att ställa in sig på att väntan på takdropp och snödropp i år kommer bli lång. Lång blir nog även väntan på att gunga vilket ni ser här nedan. Festligast av allt är nästan ändå första bilden som visar vårt uteförråd. Det är rätt insnöat. Tur för oss att vi hann få ut den stora snöskopan innan helgens oväder.

Efter att ha ammat Alvin natten till i går smög jag upp och lyfte på rullgardinen och då var det verkligen snöstorm. Vindarna ven och det snöade ymnigt och vågrätt utanför fönstret. Hela samhället och alla hus såg ut som i en sagobok. Som en saga för god för att vara sann var det också att vända tillbaks till den varma mjuka sängen, fluffa till kudden och tänka på att vi skulle vakna upp till ledig söndag. Och sånär som på alla timmars snöskottning har helgen varit just ledig och vi har varit hemma. Skönt ibland att vara helt obokade.

Nu är det läggdags! Godnatt, sov gott och hoppas ni får en bra start på veckan!


Psst - på bilden på vår altan kan ni i uterummet ana sviterna efter takbraket... En av segeldukarna som är fästa som innerrmystak för att dölja det gamla skruttiga fick även den ge vika för Eriks ben :)






lördag, februari 20, 2010

Tuttnytt

Nyheter är kul och då även nummer tre i syskonskaran A är en ivrig snuttare är nytt på nappfronten extra kul. Även storasyster brukar fortfarande denna produkt och är just nu inte ens i närheten av att sluta. Får se om hon kanske vill stämma träff med tutt-tomten i sommar…

Tills dess har även hon fått två nya – med hjärtan på. Lillebror har en med äpple och en med elefant. Napparna finns i minsta storleken 0-6 månader och i 6m+. Karin Mannerstål har designat såg jag när jag lånade bilden från Bambino och jag kan bara konstatera att hennes stil ännu en gång har fallit mig i smaken.

fredag, februari 19, 2010

Takbrak

Jösses så det snöar och snöar och snöar. I morse var hela familjen ute på snöskottaräventyr då Erik har haft ledig fredag. Vilma tog den lilla krattan och lyckades efter en stunds kämpande få fram sin bobbycar som hon stolt åkte en meter på innan hon fastnade i en driva. Filip hoppade i snöhögar och jag letade först fram bilen innan jag skottade alla små gångar som nu börjar få fjällenliknande vallar på sina sidor. Erik gav sig upp på taket och började skotta ner snön därifrån. Blytung och stenhårt packad så det känns skönt att åtminstone den är borta. Vi har flera platta tak på vår tomt, förutom garaget också ett uteförråd, ett till uteförråd och så uterummet...

Tillbaks till det strax, först måste jag bara flika in att Erik och jag hoppade från garagetaket ner i den gigantiska snövallen som blivit efter Eriks skottande. Erik hoppade först och sett nerifrån såg det totalt ofarligt och riktigt härligt ut. Väl uppe på taket blåste det mest snålt och bitande och avståndet till den där snöhögen som var så gigantisk nerifrån var plötsligt långt och snöhögen var ju inte alls så stor längre. Och där stod jag och fegade. Erik fick för sig att filma spektaklet och det blev hela fyra snuttar. Tre med bustersnack på hög nivå och en Anna som spekulerar i alla tänkbara scenarion men så tar fart och - tvekar. Den fjärde är rätt kort. Den börjar med att jag säger ”Men tänk om jag dör? (nu var jag överdriven för SÅ högt var det definitivt inte) Jag har ju tre barn”. Sen kom jag på att jag ju faktiskt fött fram dessa tre barn också och då hoppade jag. Skrikandes som en kråka och med en gott skrattandes Erik som supporter landade jag så mjukt i drivan – nöjd med att jag i alla fall nått mark utan att fegt klättra tillbaks på stegen...

Sen frös de små så vi gick in och duschade medan Erik fortsatte sitt skottande. Precis när jag var klar och kom ut genom badrumsdörren hördes ett dånande ljud. Från hallen ser man in i vardagsrummet och det ena fönstret därinne sitter i uterummet. Det var genom det fönstret jag såg snömolnet. Snömolnet och Eriks ena ben som plötsligt hängde där och dinglade. Och där stod jag. I bara handduk. Och sa några fula ord som bara slank ur mig i chocken. Sen fick jag på mig mysbyxor och t-shirt på världsrekordtid, hoppade i mina stövlar, slet åt mig en jacka och störtade ut för att rädda min Erik som jag såg för mitt inre hängde där och varken kunde ta sig upp eller ner. Säkert med uppskrapade kinder av den vassa takplasten som gett vika (och nu är det bäst jag tillägger att han såklart inte var ute och gick på plasttaket. Han slant ut med ena foten och det räckte).

När jag sladdade ut på baksidan stod älskligen dock helt oskadd vid takkanten igen och när vi såg varann brast vi ut i gapskratt – vilken grej! Som tur var hade han fått tag i en bjälke som han hade hängt sig fast i. Jag skyndade tillbaka in för att inte åka på mjölkstockning i snålblåsten och min något lätta klädsel.

Knappt hann jag innanför dörren förrän Filip uppspelt ropade: ”Mamma, mamma, säg till pappa att det är ett stooort hååål i taket!” :)

Och vips, så har vi ännu en sak att lägga till på vårens to-do-lista.

torsdag, februari 18, 2010

Äpplen på rad

"Ätte, ättefint ammban mamma", tyckte Vilma när hon såg detta. Ljuvligt sött till liten Vilma tyckte mamman. Kanske en... påskpresent?! Det gäller att söka anledningar till lyxshopping ibland ;)

Det silvriga armbandet med färgglada äpplen kommer från Småfolk och finns att köpa på babyshop.se för 109 kronor. Det ska jag göra!

Bilden är lånad från babyshop.se

onsdag, februari 17, 2010

Göteborg

Oj. Dagarna flyger - igen - och i morgon är det redan en vecka sedan vi for iväg på vår lilla tripp. Nu är ju plötsligt OS en del av livet också och även fast man inte sträckkollar på kvällarna är det ändå lätt att fastna. Hursom - VILKEN helg vi fick! Är så lycklig för det och lite extra tacksam att vi ens kom i väg då sjukdomarna ju duggat tätt här på sistone och den enda som ännu inte fallit dit är jag. Vi hade på känn att jag skulle åka på bacillen i helgen men icke.

Bara det att packa bilen full, stänga dörren om sig och veta att man inte behöver torka ett enda bord eller sopa/dammsuga ett enda golv på nästan tre dagar är en lyx i sig...

Vi har ju de senaste åren alltid bott på First Hotel G när vi varit i Göteborg vilket kommit att bli en självklar favorit för oss, MEN - med fem personer i familjen fick vi inte längre bo där :( Jo, om vi hade bokat två rum men hur kul (och billigt) är det?! Denna tanke hade faktiskt inte slagit oss innan men när vi hade kikat runt ett slag insåg vi att det skulle bli svårt att hitta hotellrum med plats för oss alla i samma. Ända tills vi kom på det som väl varit för enkelt att tänka på nämligen Scandic, och se där var vi välkomna.

Helgen tillbringades på "Sandi Clown", som lilla Vilma nu bubblat om hela veckan :) "SCANDIC CROWN" Vilma, rättar storebror med amerikanskt brett "r" i Crown. Rummet var fräscht och framförallt STORT med egen del till barnen där de sov i dubbelsäng och hade eget skrivbord att sitta och rita vid. Frukosten var gigantisk och fantastiskt god och vi NJÖT! Njöt gjorde även hotelldebutanten Alvin som ju såklart hade extra uppmärksamhet från mig och Erik då vi var friade från alla hushållssysslor och helhjärtat kunde ägna oss åt de små.

På bilden här ovan ser ni Vilma som föll så pass för ett par solglasögon att pappa Erik inte kunde motstå Vilmas "Solgasö fölla me Vimma hem". Här står hon och kollar hoppfullt vädret på TV med dem i högsta hugg men nej, de får nog vänta några månader till...!


På fredagen tog vi det lugnt. Inledde med besök på Haga där stormandet av en välkänd barnklädesbutik är värd ett eget inlägg... Efter incheckning på hotellet skulle vi sen bara ut på stan och fika men barnen var så lugna och nöjda att vi fick TVÅ timmars shopping - med tre barn = perfekt tajming! Vi lyxkikade och småhandlade och frös i ett isande kallt Göteborg. Sen hem till ett varmt hotellrum där det dansades till Let´s Dance innan tre par små barnaögon slogs igen för att möta nästa dags happening: Universeum.

Universeum har kommit att bli ett riktigt höjdarställe att tillbringa många timmar på de gånger vi är där. Det tittas fascinerat på vattendjur av alla de slag, det spanas på apor, håret reser sig vid åsynen av alla läskiga ormar, det klättras, det sjungs (Filip sjöng favoritlåten för tillfället Lady Gaga´s "Bad Romance" :) ), det provsitts polisbil och lastbil, det tävlas på löparbanor, det svischas nerför rutschkanor så Vilmas hår nästan fortfarande är elektriskt och det speglas i knasiga speglar. Populärast i år var utan konkurrens rymdtemat för Filip. Såpbubblorna för Vilma. Jag tyckte de vitprickiga maneterna ni ser på bilden här ovan var urhäftiga.


Okoncentrerad målvakt, kan man nog kalla denna lilla dam som för tillfället fastnat med blicken på en jämnårig liten tjej på andra sidan nätet och inte alls har koll på boll...
Här sjunger alltså Filip Lady Gaga´s dänga och blir fascinerad när man efteråt kan lyssna på den i stort sett hur man vill med hjälp av den häftiga tekniken. Jätte-l-å-n-g-s-a-m-t, baklänges och snudd på upp och ner ;)

Sekunden efter kameraklicket hotade Erik med att dra apan i svansen och jag sprang illa kvickt därifrån då jag tyckt att apan blängt på mig ända sedan den först såg mig.

Sist men verkligen inte minst - Grodan. "Den här braiga bilden ska du få av mig till din blogg mamma", sa en omtänksam och mycket medveten ung herre innan han förevigade sitt gosedjur i bilen på väg hem efter en härligt lat och fantastiskt rolig helg på annan ort. Med familjen. Och man inser ännu en gång hur lyckligt lottad man är som har just dessa fyra andra människor i sitt liv.

måndag, februari 15, 2010

Lilla Ester ♥

Alldeles bubblig av lycka sitter jag nu åter framför datorn, kanske tröttare än någonsin men SÅ glad och lättad! Tänk, inte visste jag när jag publicerade förra inlägget att lilla Ester redan var 12 minuter gammal :) Telefonen pep i natt och däri uppenbarade sig en otroligt söt liten tjej. Sen somnade jag inte på två och en halv timme - klockan tre. Både innan och efter har dessutom en liten älskling varit vaken både en och två gånger i timmen så trött är helt klart ordet för dagen. Ordet trött i sällskap med ordet glad men kombinationen av dessa båda gör att det sistnämnda ändå väger så mycket tyngre!

Oerhört kära vänner har nu även de blivit trebarnsföräldrar och vi ser fram emot att få dela denna erfarenhet med dem. Nu ser våra familjer dessutom likadana ut med två söner och en dotter. En extra bonus att även få dela upplevelsen av att vara flickmamma också! Och att vi nu åter är två av fyra mammor som är hemma med små igen (och en pappa dessutom, absolut inte att förglömma!) är så roligt att orden inte räcker till. Du Sandra vet nog hur efterlängtad du är! För att då inte tala om lilla, lilla Ester. SOM vi har väntat på dig ända sedan den dag vi fick veta att du fanns. Bröderna S har fått sin lilla prinsessa och vi en liten till i vår närhet att hålla av.

"Vad ska lilla Ester heta?" frågade Filip i morse när han fick höra den stora nyheten ;) Sen kom han ganska snabbt på att nu minsann Jona också hade en lillasyster - precis som han. Intressant hur tankarna far i dessa små huvuden... Sen ville Filip att jag skulle springa "fort som en kaNel" till dagis med honom efter på snowracern. Vidare fort gick det tyvärr inte då snömodden idag låg tjock och jag kämpade för att inte köra helt fast med vagnen men fram till dagis kom vi till sist. Högst motvilligt steg lilleman innanför dörrarna med allvarlig och lite ledsen min. Första dagen på två veckor då han ju varit krasslig sedan dess. Vilma är i dag hos farmor och farfar. Alvin sover och jag ska se om jag hinner få fram lite bilder från vår helg. Till lunch blir det i dag potatispremiär för liten Alvin - spännande! Han har ju ätit gröt en månad och det går finfint, inte så fint dock att han sover bättre för det på nätterna men han tycker åtminstone det är gott och det är ju huvudsaken.

Ett inlägg tillägnat lilla Ester som valde att komma ut på den mest kärleksfulla av dagar - det är ingen dålig start i livet det. Hoppas nu jag lyckades dela med mig lite av mina lyckliga känslor denna vintervita februarimåndag!

söndag, februari 14, 2010

Spänningen stiger...

Oj oj oj. Jag borde egentligen sussa sött nu men vem i hela världen kan sussa sött när en ny ljuvlig liten varelse troligtvis redan har gjort eller åtminstone när som helst gör sin entré i denna värld?

En av de allra käraste av vänner, mamma Sandra, kämpar nu antingen för fullt eller också myser de i lugn och ro med sitt alldeles nyfödda lilla pyre. Telefonen pep för dryga två timmar sedan och vi fick då veta att det var i full gång men sen har vi inte hört något. Såklart. För även om liten är född minns jag som i går hur de första timmarna ju fullkomligt flyger iväg.

Tänk, en lillasyster eller lillebror till Jona och Noel... det här är SÅ spännande! När ni fantastiska föräldrar - S och P - läser det här framöver så ska ni veta att våra tankar har varit med er HELA den här helgen! SOM vi har längtat efter denna lilla människa vi också!

Tillbaka

I´m back! I dubbel bemärkelse. Tillbaka efter flera dagar utan Internet och tillbaka från en härligt lat och lyxig hotellhelg tillsammans med La Familia i Göteborg! Kanske trodde ni att jag efter förra helgens intensivbloggande hade tröttnat, men icke - sådant ger mig snarare mersmak. Och så blev vi utan uppkoppling i flera dagar vilket får en att inse att man nog trots allt är lite beroende ändå... Så ni som väntar på mailsvar från mig vet nu varför. Och så lagom tills datorordningen blev återställd var det dags för den hett efterlängtade helgen på västkusten.

Jag hoppas hinna ge er en titt på den redan i morgon. Nu väntar soffmys med romantisk komedi och proppad godisskål. Vi firar Alla Hjärtans Dag och sexårig förlovningsdag!

Sänder er KRAMAR från mitt hjärta till er alla!
(Det känns kul att se att så många biter i och fortsätter kika in här varje dag trots stundtals glesa uppdateringar. Fortfarande har jag faktiskt ingen aning om vilka de flesta av er är (!) men många är ni och det tillsammans med kärleken till skrivandet och dokumenterandet sporrar mig ändå att fortsätta dela med mig av livet här hemma. Dock ska erkännas att jag allvarligt funderar på byte av bloggpubliceringsverktyg där möjligheten finns att inte skriva allt öppet men vi får se.)

söndag, februari 07, 2010

Besatt...

Det är inte hela sanningen att jag ALDRIG har tid att blogga. Man skulle ju alltid kunna fånga ögonblick att bara göra det lite snabbt, något som dock inte ligger för mig riktigt. Tycker bättre om att känna att man har åtminstone en liten stund på sig. Vad man däremot kan sysselsätta sig med de där mikrostunderna vid datorn är Tradera, en av mina allra bästa icke-mänskliga vänner och ett sanslöst roligt tidsfördriv för en klädgalen mamma som jag. Det är ju lätt att bara slinka in en liten minut eller två och snabbt kika efter något man kommit på. Eller att kolla hur det går med de auktioner som ligger på bevakning. Eller – och det är här rubriken kommer in i bilden – att kolla hur det går med MINA auktioner! Jag är normalt sett inte det minsta girig, snarare tvärtom tror jag. Men det här är ju bara för spännande. Att följa en budgivning där någon bjuder på våra kläder, eller barnens urvuxna rättare sagt. Nu är jag ju en petfia utan dess like och törs bara lägga ut sådant som är helt nytt och oanvänt eller endast använt ytterst sparsamt och därmed ser ut att vara i nyskick.

Sen önskar jag ibland att den där petfian i mig kunde coola ner sig en aning och inte vara så in i den pedantisk men till min natur så gör jag saker ordentligt när jag gör det vare sig det gäller jobba, städa, skotta snö, baka eller lägga ut annonser på Tradera. Det måste vara en bra bild. Det måste vara en säljande rubrik. Det måste vara hyfsat bra skrivet och inte bara beskrivet. Jag måste ha dubbelkollat allt inklusive fraktkostnaden noggrant så jag inte lägger ut något som är fel. Och allt detta "måstande" tar tid, mycket mer tid än om man skulle göra det lite snabbt men det är ju ett val jag gör. Det verkar dessutom vara medfött och inte så mycket att göra något åt, jag har liksom alltid haft höga krav på mig själv och ibland kan jag ana likheter i Filip som verkligen inte beror på att vi ställer krav. Absolut inte. Det har inte heller mina föräldrar gjort på mig utan det sitter nog i generna.

Det började i alla fall med att vi sålde en DVD-box med en säsong av Grey´s på Tradera och fick typ femtio kronor mer än vad vi betalat. Sen sålde vi en karaff som Erik fått dubletter av i julklapp från sitt jobb, även denna gick för oväntat mycket vilket triggade igång mina tankar. Så *harkel* mycket kläder som jag köper till barnen, visserligen nu mest från Tradera då tillfällena som ges till att gå på stan – ensam, eller bara med Alvin – för tillfället är få. I alla fall, jag tycker verkligen det är så galet kul med fina barnkläder och det känns ju genast mer befogat att shoppa loss om man gör det för pengar man ”tjänat” på att sälja gamla. Eller hur man nu ska se det. Ja, hursomhelst så har jag lagt ut vid tre tillfällen varav de två första gav en rejäl slant. Den sista omgången har ännu inte gått ut och jag tror jag måste vara en av Traderas mest flitiga besökare dessa dagar ;)

Har dessutom haft turen att den senaste tiden ro hem flera auktioner med sprillans nya och oanvända kläder till barnen och det är ju då det är som allra roligast. Att shoppa märkeskläder med lapparna kvar och faktiskt inte betala mer än för ett plagg från Lindex/H&M. Kunde som ni ser här ovan inte låta bli att fota och visa er ett av veckans kap till familjens minsting – den galet glada gräsgröna heldressen från Katvig! Dessutom har favoritmönstret från Ej SikkeLej, även det i heldress - brun med vitt mönster hittat hem till Alvins garderob = LYCKA! Och så nya Nova Star jeans till Filip då de gamla nu var så välanvända att ett knä tittutade igenom tyget – även dessa helt nya och för halva nypriset... Oj, nu går jag igång känner jag och skulle kunna sitta här och minnas och drömma en lång stund till men det hinner jag inte och tur är väl det för då skulle jag tråka ut er vänner :)

Nu kom Erik precis ut i köket och hade han tittat på mig noga hade han nog listat ut vad jag skrev om då jag till och med själv känner att jag just nu har ”blicken”. Den som träder fram då jag gör ett riktigt fynd, eller då jag går på Ikea eller Ullared... Den då ögonen glittar och liksom får ett extra sting. Nu låter jag verkligen galen men det är jag inte, jag lovar. Jag är bara en för tillfället mycket lättroad trebarnsmamma som vid tillfälle passar på att hänge mig åt det jag tycker är så kul här i livet :)

lördag, februari 06, 2010

Livebloggar ;)

Times are changing kan man verkligen säga. När en gammal schlagerräv som jag - som alltid brukar ha stenkoll och lite därtill på artister, bidrag och saker däromkring - i år inte ens visste vilka artister som skulle vara med i Melodifestivalens första deltävling förrän tio i åtta.

Skumt startfält överlag måste jag säga. Fnissade när Erik kollade ut på Aftonbladet och läste en rubrik från han som bloggar direkt därifrån – ”Det såg ut som om rumpan skulle explodera”. Detta antar jag gällde bidrag nummer två som var... ja, vad säger man? Annorlunda och inte min smak. Inte alls.

Vad som däremot var min smak var bidrag nummer åtta. Salem Al Fakir, som med sin medryckande låt fick mig på fall omedelbums. Helt underbar ju – glad blev man av den och så gick den vidare direkt också! Det blir minsann ALDRIG som jag tycker annars så oj, vad kul! "Keep on walking".

Nu hejar vi vidare på Pain Of Salvation och hoppas de tar den andra finalplatsen, fast där blir nog konkurrensen stenhård.

Jaha, så var man fast i detta jippo igen och vips var lördagarna fram till slutet av mars inbokade :)

Salta bilar

Nyheter på godishyllan går sällan förbi mina ögon. Inte heller min mun kan jag erkänna.


Ahlgrens har ju varit flitiga leverantörer av varianter på de klassiska bilarna de senaste åren och nu har de alltså kommit i saltvariant. Eftersom jag är svag för både bilar och salt var det ganska säkert att kombinationen skulle gå hem. Påsen med reservdelar, om ni har smakat dem, är finfina och dessa nya är som en variant på dem fast med salt på och med saltare smak överlag. Ihop med de klassiska blev dessa en god kombo.

Smaken gav mig förresten riktiga flashbacks då den påminner väldigt mycket om ett saltlakritstuggummi som fanns när vi 70-talister var små. Jag har för mig att omslaget var svart och gult men jag kan inte komma på vad det hette – någon som vet vilket jag menar? (Inte det där avlånga utan snarare fyrkantigt…) Du kanske Martin som brukar ha ett minne som få? Eller har du kanske redan hunnit bli lite sådär hemmaförvirrad även du nu när du är pappaledig? ;)

Hursom – rekommenderas varmt till saltälskare!

fredag, februari 05, 2010

Vi lekte gömma blöjan…

…och Vilma kunde omöjligt hitta den ;)

Nu sover strax de två storasyskonen sött. Fortfarande hängiga och hemskt hostande och Vilma ännu med feber. Alvin får sudda med oss ett tag till. Han är verkligen tokförkyld stackaren... Snor har i dag fått en ny dimension då jag inte förstår att så mycket får plats i så små näsor. Känns som att jag torkat och snytit större delen av dagen. Har det inte varit den ena så har det varit den andra.
Nu blir det platt fall i soffan framför Let´s Dance. Har övergett det för film två fredagar i sträck men i kväll är vi så trötta att nog åtminstone en av oss somnar och då är det bättre att göra det framför ett dansprogram :) Så, godisskålen, here I come...
Trevlig fredagskväll på er!

Till små fossingar

Kylan verkar ha planer på att bita i och trots en massa lager har lilleman ett par gånger på sistone varit lite sval om sina små fötter efter sovstunden ute i vagnen. Dessa urgosiga tossor finns på Kappahl för 99 kronor och med en rabattkupong i plånboken blir de svåra att motstå då de dessutom passar in perfekt i lillemans vinteroutfit...

Åhh, vad det är roligt med barnkläder. Det är verkligen mitt allra största vardagsnöje (för den som inte märkt det). Ska skriva mer om ämnet en annan dag!

En God Morgon

Vilma vaknar precis när Erik ska åka och går med på att följa med honom ner och sätta sig i soffan under en filt och mysa framför Bolibompa. Alldeles själv. Med lampor tända men kolmörkt utanför fönstret sitter hon faktiskt kvar - mycket oväntat! Jag ligger kvar i sängen och ammar Alvin och så hör jag hur Filip vaknar, kikar in till mig och sen smyger nerför trappan han också.

Det är då man hör det förtjusta tjutet. Glädjen från lillasyster när hon anar sällskap i trappan. Och sen kommer det, med hög röst och ungefär samma tonfall som någon som ska presentera en mycket berömd person som precis har vunnit ett stort pris - "VÄLKOMMEN FILLIP (hon uttalar just nu hans namn på engelskt vis) - GOMOJJOOOOON!!! Sitta hä, dä, bevid Vimma!" (Sitta här, där, bredvid Vilma)

Det är i de lägena man skiter i att man är trött. Man känner hur man ler med hela ansiktet där i sängen och att det faktiskt inte är så tokigt alls att möta en ny dag hemma med sina små.

torsdag, februari 04, 2010

Lite kär

Ibland kan jag bli så där löjligt glad för småsaker. Som när jag häromdagen av en slump köpte en ny sorts ansiktskräm när den gamla var slut. Det är ju alltid så skönt när man har en produkt man är nöjd med och slipper leta när det är dags att köpa ny. Man norpar med sig favoritmascaran i förbifarten, rouget är i samma nyans som det varit de senaste tio åren tror jag (men så fick jag det också rekommenderat på en sminkkurs en gång i tiden, stenåldern närmare bestämt ;) och då känns det liksom tryggt och säkert på något vis.) Och så slänger man med den där ansiktskrämen också, den som varit – ja, vad ska jag säga – helt okej.


När jag nu stod i kön på Åhléns fick jag syn på produkterna från Olay på ett bord. Till nedsatt pris dessutom. Och så tänkte jag på min mormor som alltid hade en rad spännande flaskor och burkar från samma märke på badrumshyllan när jag var liten. Smet ur kön och skulle dofta av nostalgiskäl, doften var såklart utbytt och nu sådär fräsch och god att man nästan ville smaka lite på den. 7 i 1, stod det dessutom på flaskan och det där tar jag med en nypa salt även om jag hemst gärna vill tro på att den ” Förbättrar glåmighet i huden så att hyn får en härlig lyster” och att den ”Förminskar synligheten av fina linjer och rynkor”… Och tron på något kan ju försätta berg heter det, så jag slog till och nu är jag alltså nästan lite kär. I min nya ansiktskräm.

Några underverk har jag såklart inte sett på dessa dagar vilket jag heller inte trodde men den är så otroligt mjuk och känns lyxig trots att den absolut inte klassas som det. Och så innehåller den solskyddsfaktor också vilket visserligen knappast behövs nu men framöver. Me like.
”Mamma lukta ättegott!” säger lilla Vilma, kryper upp i knät och sniffar på mina kinder. ”Jag ska pussa på dig hela dan!”, säger Filip som också anat en ny doft i huset. Så nu lär väl jag också smittas av den där pesthostan som finns här hemma…
Ett helt meningslöst inlägg om egentligen ingenting. Precis så som jag ofta bloggade ”förr” i tiden när jag hade mer tid framför datorn och något jag saknar så ibland. Att bara bubbla på om allt och inget. I dag har förresten världens snällaste mormor och morfar ryckt ut hit och just nu lagar morfar lunch medan pysselmormor klipper och målar vid köksbordet med två små lyckliga. En dunderförkyld liten Alvin sover gott och jag lyckades smita upp till datorn en stund. Ren och skär lyx!

onsdag, februari 03, 2010

Tjingeling!


Utanför fönstret är himlen grå och snöflingorna faller allt tätare mot marken. Här inne är det varmt och den nästan ständigt skinande lilla solen lyser som vanligt. Den lilla solen med två viftande armar, två sprattlande ben, två små öron och en liten, liten näsa. Som blir så ofantligt glad bara man tittar åt hans håll att han liksom inte riktigt vet vart han ska ta vägen. Alvin.

Dock kan sinnesstämningen hinna skifta både en och två gånger under några minuter. Från glad, till gladare, till paff (som är Alvins specialmin och så han ser ut på 90 % av alla bilder), till nyfiken, till förvånad och så plötsligt till darr-på-läppen-tillståndet och faktiskt nästan ledsen för att ingen plockar upp de där gnagvänliga leksaksnycklarna han precis slängde ner på golvet.

Annars råder sjukstuga härhemma idag. Alla våra tre små stjärnor är krassliga, Filip mest. En elak dagisbacillusk har äntrat vårt hus och den bjuder på både feber och snuva men framförallt en hemsk hosta. Stackars Filip hostade snudd på utan uppehåll hela eftermiddagen i går och nu har även Vilma och Alvin hakat på. Läskigast låter det dock om Alvin som ser helt förvånad ut efter varje host – Vad hände, liksom?!

Nu ska vi spela Mix Max - ett av favoritspelen – sen lite tvättfix innan lunchen väntar på att bli tillagad. Falukorv i ugn och potatismos blir det idag. Därefter hoppas jag på en stunds soffmys då även jag, fast jag knappt vågar tänka tanken, har känt en viss sjukkänsla i kroppen sedan jag vaknade...

måndag, februari 01, 2010

Snälla...

...är det MÅNGA av er som är och jag hoppas innerligt att ni vet det! Så många fina och kloka ord jag på olika sätt fått efter ett av mina gnälligaste inlägg ever förra veckan – det värmer, det glädjer och det peppar. Mer än man kanske anar när man skriver något.

Så TACK! Jag är verkligen glad över att få vara så lyckligt lottad att jag har så många omtänksamma och fina personligheter runt mig. Både i den ”verkliga världen” och här i bloggvärlden. Det känns tryggt, det träffar ända in i hjärteroten och jag uppskattar det massor!

Kramar i mängd!