Lite kär

Ibland kan jag bli så där löjligt glad för småsaker. Som när jag häromdagen av en slump köpte en ny sorts ansiktskräm när den gamla var slut. Det är ju alltid så skönt när man har en produkt man är nöjd med och slipper leta när det är dags att köpa ny. Man norpar med sig favoritmascaran i förbifarten, rouget är i samma nyans som det varit de senaste tio åren tror jag (men så fick jag det också rekommenderat på en sminkkurs en gång i tiden, stenåldern närmare bestämt ;) och då känns det liksom tryggt och säkert på något vis.) Och så slänger man med den där ansiktskrämen också, den som varit – ja, vad ska jag säga – helt okej.

När jag nu stod i kön på Åhléns fick jag syn på produkterna från Olay på ett bord. Till nedsatt pris dessutom. Och så tänkte jag på min mormor som alltid hade en rad spännande flaskor och burkar från samma märke på badrumshyllan när jag var liten. Smet ur kön och skulle dofta av nostalgiskäl, doften var såklart utbytt och nu sådär fräsch och god att man nästan ville smaka lite på den. 7 i 1, stod det dessutom på flaskan och det där tar jag med en nypa salt även om jag hemst gärna vill tro på att den ” Förbättrar glåmighet i huden så att hyn får en härlig lyster” och att den ”Förminskar synligheten av fina linjer och rynkor”… Och tron på något kan ju försätta berg heter det, så jag slog till och nu är jag alltså nästan lite kär. I min nya ansiktskräm.

Några underverk har jag såklart inte sett på dessa dagar vilket jag heller inte trodde men den är så otroligt mjuk och känns lyxig trots att den absolut inte klassas som det. Och så innehåller den solskyddsfaktor också vilket visserligen knappast behövs nu men framöver. Me like.

”Mamma lukta ättegott!” säger lilla Vilma, kryper upp i knät och sniffar på mina kinder. ”Jag ska pussa på dig hela dan!”, säger Filip som också anat en ny doft i huset. Så nu lär väl jag också smittas av den där pesthostan som finns här hemma…

Ett helt meningslöst inlägg om egentligen ingenting. Precis så som jag ofta bloggade ”förr” i tiden när jag hade mer tid framför datorn och något jag saknar så ibland. Att bara bubbla på om allt och inget. I dag har förresten världens snällaste mormor och morfar ryckt ut hit och just nu lagar morfar lunch medan pysselmormor klipper och målar vid köksbordet med två små lyckliga. En dunderförkyld liten Alvin sover gott och jag lyckades smita upp till datorn en stund. Ren och skär lyx!