Äntligen!

Bilden talar sitt tydliga språk. Och knappast kunde Eriks första semesterdag varit bättre än den vi fått i dag. Strålande solsken, en förmiddag på stranden med vänner så kära och resten av dagen hemma med familjen, småfixandes och ute. Ute utan solkräm… Inte jag och de små men Erik såklart som därmed i kväll fått mig att knäppa 2008 års brändbild. Dock inte så farlig som föregående års men helt klart kännbar i natt skulle jag tro :)

Även fast Filip, Vilma och jag har haft jättemysiga dagar i sommar och vi alla levt semesterliv på kvällarna när Erik varit hemma så är det ju ändå det här man går och längtar så innerligt efter. Att få vara lediga tillsammans. Hela dagarna. I år blev semestern ovanligt sen så det enda som man inte riktigt hänger med på är att det i morgon är första augusti. Det är ju nu det börjar! Nästan fyra härliga, långa, lata veckor…

Snart bär det av till Skåne några dagar. Sen blir det lite småtripper och mycket tid här hemma förstås. Nästa sommar kanske vi ska måla om huset så målning av det vita, samt fönster står på schemat redan nu. Kanske inte det roligaste som husägare men nödvändigt och skönt att få gjort.
Och så ska vi umgås och mysa och leka med våra små. Och drömma om framtiden. Och äta massor av gott grillat. Och se filmer när augustikvällarnas mörker smyger sig på. Och äta kräftor. Och träffa vänner och nära och kära. Och troligtvis börja använda trappgrinden igen då lillan i dag visade hur snabbt hon kunde hasa sig fram på rumpan när hon såg något hon ville åt.

Men först ska jag gå och smörja in mina lår med brun-utan-sol. Jisses, jag brukar inte bry mig så mycket men ni skulle se mig. Som en zebra fast brun-randig. Eller en riktig sandlådebränna skulle man också kunna kalla det. Har nog knappt aldrig varit så brun på axlar och överdelen på ryggen som nu – delar som utsätts för mycket sol när man sitter i sandlådan, puttar på gungan eller sparkar på fotbollen med Vilma i famnen, vänd från solen såklart. Även benen har fått åtminstone lite färg, liksom ansikte och armar. Vad jag dock upptäckte i dag på stranden var att magen, nederdelen av ryggen samt låren nog knappt ens sett solen i år och dessa blekare kroppsdelar i kontrast till min bruna bikini gav nog ett festligt intryck kan jag tro. Så nu jäklar ska här smörjas så att zebrans ränder i morgon bitti är något suddigare.

Med risk för att bli tjatig...

...både vad gäller mig och lillan. Mitt livs andra Tradera-köp (kap) blev till min stora lycka en likadan klänning som min första investering - fast den röda varianten den här gången. Den gröna har blivit en riktig favorit och jag tror nog denna om möjligt blir ännu bättre och passande framåt hösten.

Men det här med mig och Tradera är väl inte så farligt ännu va? Två köp på en månad och en tredje auktion jag siktar på i övermorgon. Sen ska jag lugna ner mig. Kanske. För hjälp, vad kul det här är! Jag tror jag är fast.

Filip badar

Jag kom på att jag aldrig visat utsikten från vårt hus för er. Tänk att mötas av denna syn varje dag man öppnar ytterdörren… Det gör förstås inte vi, jag skojar bara men vi ser faktiskt Vättern uppe från Vilmas fönster om vi anstränger ögonen en aning :) Denna vy möttes vi i stället av när vi hälsade på mormor och morfar häromdagen. Så mitt i stan har man denna utsikt, åtminstone soliga och vindstilla sommarmorgnar.

Vad beträffar vatten så är Filip helt klart mer badkruka än lillasyster som bara fnissar när hon får vatten i ögonen. I badkaret häromdagen släppte vi ut så mycket vatten att Vilma kunde ligga på rygg och plaska med fötterna och så har vi aldrig sett henne förut. Hon var alldeles galen av lycka - benen gick som små trumpinnar och skvätte ner det mesta i närheten, däribland Filip som satt bredvid henne och blev så hårt ansatt av vatten att han till slut grät för att han fick så mycket vatten i ögonen…

Men ute i lilla poolen är även storebror tuff. Att flytta rutschkanan och göra den till en vatten-sådan är det bästa även om poolen är i minsta laget och gör att färden avslutas snabbt och abrupt.

Att få ett vattenglas serverat med sugrör i poolen gör en liten skrutt mellan två och tre år alldeles överlycklig.

Efter att ha prövat garagets alla tre pumpar och konstaterat att ingen funkade så blåste jag mig blå i ansiktet för att få till den gula badringen Filip så gärna ville leka med. Han lekte med den i exakt en minut, sen kissade han i nya kalsongerna (vi börjar så smått öva blöjfritt men än så länge går det inget vidare) och därefter var min blåsinsats bortglömd.

Lilleman är nu ofta en mini-Erik eller mini-Anna och gör/säger ofta som vi. "Du MÅSTE smörja dig innan du går ut mamma, solen är så vaaam och du måste kunna leka", eller "Jag kommer snart och äter, jag ska bara göra färdigt en sak först, SEN kommer jag..." Och han sågar, målar, klipper gräs, vattnar och hänger tvätt - precis som vi. Så himla mysig och gullig att ha i sin närhet. "Jag äääskar mitt sommarlov", säger han ofta och varje gång griper det tag i mammahjärtat med full kraft...

8 månader – mam…mammu…MAMMA!

En morgon några dagar innan Vilmas 8-månadersdag började hon plötsligt mumla ”mam, mam, mam” där hon låg och sprattlade med sina små korvben på skötbordet. Jag drog öronen åt mig men tänkte att det nog bara var ett nytt ljud. Några timmar senare hördes ett tydligt ”mammu” då Vilma satt på bvc-vågen. Vår sköterska höjde glatt på ögonbrynen och vi konstaterade att det lät som att hon försökte säga mammut. Sen på kvällen när hon satt på lektäcket med Erik och jag gick förbi - då kom det. Världens sötaste, lite trevande
m-amm-a. Och efter den kvällen har det kommit nästan varje dag. Det känns verkligen jätteroligt eftersom mamma var Filips tredje ord, tätt efter pappa som var nummer två. Hans första ord var det kanske lite ovanligare ”gottigottigottigott”, vilket han från 8 månaders ålder alltid mumlade i ett mantra när han åt.

Ordet gott kommer nog dröja innan Vilma säger. Det har nämligen visat sig att lillan inte tycker om mat… Att äta från mig är det bästa hon vet och jag tycker det är så mysigt att amma och är så glad och tacksam för att det åter en gång har funkat så bra. Dock behöver hon ju mer nu när hon är lite äldre. Gröt har tack och lov funkat ett tag men även det var trixigt att få i henne till en början. Men mat…nej, herregud så hon ryser, klöks och grimaserar så fort skeden med det innehållet närmar sig. Grönsakssmakisarna som vi började med när hon var nästan sex månader gick som en dans och hon tyckte om allt. Sen hann vi börja lite smått med mat innan den elaka magsjukan gjorde entré och efter den har det alltså inte funkat. När vi var på 8-månaderskontroll hade hon gått ner i vikt och vägde mindre än vid sju månader och bvc-sköterskan tyckte då att vi skulle börja om med grönsakssmakisarna som hon ju tyckte om. Saker kan dock tydligen ändra sig snabbt i en bebis värld för när vi testade det igen så motade hon bestämt bort även den skeden efter att ha känt vad det var… Så nu kämpar vi på. Just nu är det varannan sked fruktpuré och varannan sked mat som gäller för att finta henne. Det går hyfsat och när vi var tillbaka och vägde henne häromdagen så hade hon skönt nog gått upp igen. Tur var det skulle det visa sig för nu har lillskruttan åkt på värsta febern. Hög feber dessutom. Sen i måndags eftermiddag har den legat och pendlat runt 39-40 men i dag är den äntligen lägre. Misstänker tredagarsfeber eftersom hon inte är förkyld. Återstår att se hur länge febern sitter i och om tredagarsprickar dyker upp i morgon.

Två små tänder har hon, vår lilla gullunge. Vassa som bara oslipade bebiständer kan vara vilket mammas matställe fått erfara ett par gånger… Hon är för det mesta pigg och glad och älskar att sitta på sitt lektäcke och rota i leksakslådan för att så småningom ha packat upp alla bebisleksaker och placerat ut dem runt sig. Sen har hon leksaksbuffé tills hon tröttnar och vill komma upp en sväng. Hon far inte alls runt lika snabbt som Filip i gåstolen utan trippar försiktigt fram på tå och kör då och då över storebrors stackars fötter vilkas ägare då gråter förtvivlat en stund. Vilma tjuter då alltid av skratt och tror att han busar med henne. För några dagar sedan ålade hon baklänges genom hela badrummet ända tills hon fastnade med ena foten under badkaret och det tog stopp. Denna färd var hennes första för oss synliga och man undrar just hur länge hon övat i smyg. Det var liksom inte ett par decimeter utan snarare två meter.

Och så en syskonlikhet. Ni som känner oss minns kanske att Filip alltid rotade innanför min tröja under en period, dock lite mer åt ettårsåldern. Häromveckan visade Vilma ett liknande drag. Vi var på badhuset. Där träffade vi på min frisör och plötsligt, där jag stod i min bikini med Vilma i famnen så kände jag hur en liten hand beslutsamt drog ena bikinikupan åt sidan och attackerade kupans innehåll med öppen mun. Jag drog illa kvickt bort lillan, lätt generad, medan min frisör höll på att skratta ihjäl sig. Lilla tjejen – med maten så nära kunde hon nog helt enkelt inte låta bli att visa att hon minsann kunde ta för sig själv! Jag rotade fram en rånbit till den hungriga och förmanade Vilma att så gör man inte. Vilma bara skrattade glatt och jag insåg med ens att det nog inte går att uppfostra en 8-månaders bebis utan skrattade i stället tillbaka åt min lilla skatt.

Det här var en något sen 8-månaders rapport. Ska för min egen skull försöka plita ner något varje månad ett tag framöver för nu händer det så otroligt mycket och det är så lätt att glömma annars. Återigen upplever man att allt bara blir roligare och roligare även fast man varje månad som hittills gått tyckt att just DEN har varit den allra bästa. Att ha dessa små pyren i vårt liv är verkligen det bästa som hänt oss. Ni som går i väntans tider ska veta att ni har något alldeles alldeles fantastiskt underbart framför er!

Nostalgi

Vaknade med "Killing me softly" på huvudet i morse och har nu nynnat på den i flera timmar. "Vad sjunger du mamma?" frågar Filip och tycker jag ska sjunga Eeemil i stället. Märkligt egentligen vad en låt kan väcka minnen, tankar och känslor. Den här låten var hur het som helst när Erik och jag var 20 år, ganska nyträffade, bodde hemma, och fortfarande fick en och annan tonårsfinne på näsan då och då.

Vare sig älsklingen eller jag har några hip hop-gener i oss så fråga mig inte varifrån Filip har fått de moves han för en stund sedan visade på köksgolvet till tonerna av Fugees gungiga dänga. Och jag som trodde han skulle såga den direkt och be om Karlsson eller Köttbullelåten i stället. Nej, lilleman började dansa gungigt med en och annan vick på rumpan och med ena armen upp och ner i luften i ganska bra takt. Till på köpet i jeans som är aningen stora i midjan och hade glidit ner så man kunde ana en bit av blöjkanten. Jag skrattade så jag nästan låg dubbelvikt och Filip fnissade med och sa "Öööhh, öööhh", precis som de låter på ett ställe i låten. Det är nog bäst jag sätter på en Astrid Lindgrenskiva sen så han kommer tillbaka till sin för åldern rätta musiknivå igen.

Grilltips!

Häromkvällen när Erik fixade middagen stod nytt recept på menyn och den saftiga och vitlöksdoftande fläskfilén tog en plats i våra hjäran lika snabbt som den slank ner i magen. Färskpotatis och limeyoghurt som tillbehör gjorde att det hela kändes fräscht och lätt. Vi bytte dock ut medelhavsyoghurten i receptet mot den turkiska varianten som är ännu krämigare.

En ny favorit som garanterat kommer ligga på vår grill många fler gånger denna sommar!

(Receptet räcker till 4 personer)

Grillad filé med limeyoghurt
1 fläskfilé, ca 500 g
4 msk smör-&rapsolja
1/2 tsk salt
1 pressad vitlöksklyfta

Limeyoghurt:
2 dl medelhavsyoghurt
rivet skal och pressad saft av 1 lime
1/2 tsk sambal oelek
2 krm salt

Gör så här:
Blanda yoghurt, limeskal och -saft, sambal och salt. Rör ihop smör-&rapsolja, salt och vitlök. Pensla köttet med 1 msk av kryddsmöret. Grilla köttet runt om över glöd ca 15 min. Skiva köttet och lägg det på ett fat med en blandad grönsallad. Häll resten av kryddsmöret över köttet. Servera såsen och kokt färskpotatis till.

Recept och bild kommer från Arla.

Uppochnervända morgonen

05.10 visade klockradions röda siffror ilsket när Vilma vaknade för femte gången i natt och snuttade sig fast på mig likt en igel (en natt förra veckan vaknade förresten Erik av att hon låg och tuttade på honom. Lilla gumman, vi höll på att spricka av skratt medan lillan säkert bara haffat första bästa i mörkret, sömndrucken som hon var). Det där med god nattsömn har inte riktigt varit hennes grej sedan magsjukan var på besök.

Frampå morgonkvisten vet man också att det är en hårfin gräns om ett vaket barn inte ska lyckas väcka det andra, eventuellt sovande barnet. Hursom, vid kvart i sex somnade hon om och tror ni inte att sekunden efter jag lagt på henne täcket, då hör man en kraxig stämma från rummet bredvid ”Viiilma, här ä jag! Viiilma, nu kommer jag till dig!” Skit också. Med ögonlock så trötta att de knappt var öppna såg jag det vitblonda morgonrufset komma springande för att sedan hoppa upp i sängen och dunsa ner bredvid Vilma. Och abrupt uppväckta Vilma, hon skrattade så hon nästan tjöt åt sitt trevliga sällskap. Jag och Erik, som nu hade tittat ut från toan försökte få Filip att förstå att det fortfarande var natt och att ALLA sover den här tiden. ”JAG sover inte”, konstaterade lilleman nöjt och vi kunde bara hålla med. Snälla Erik tog sen med sig båda piggelinarna ner när han skulle äta frukost och jag fick en halvtimmes sömn till. Värdefullt, skulle det visa sig. Sen kom han upp med en nästan sovande liten tjej i famnen innan han skulle åka. Inte så konstigt, hon hade ju varit vaken sen fem… Filip satt och tittade på nya favoriten Mekar-Micke nere i soffan och jag lyckades söva lillan ganska snabbt. Men i samma ögonblick som jag la ner henne i sängen hördes plötsligt elefantliknande ljud i trappan. Det är inte sant! Men jo, Filip hade fått för sig att det var otäckt där nere och ville ha sällskap. Jag hyssjade och viftade så tyst och försiktigt jag kunde och Vilma var nu endast halvsovande med himlande ögon. Då nös Filip så hela rummet skakade och sen kom efterskalvet i form av tutten som flög ut med luften och landade på golvet. Jag vet inte vems ögon som var störst. Mina uppgivna, Filips förvånade eller Vilmas klarvakna.

När klockan var åtta var vi alla påklädda och iordninggjorda. Frukosten var avklarad för länge sen. Sängarna var bäddade. Diskmaskinen urplockad och iplockad. Massor av torr tvätt vikt. Massor av ny tvätt hängd. Massor av ny tvätt ilagd i tvättmaskinen. Världens största kopp kaffe hade tagit plats i min mage och vi hade bläddrat i tidningen. Nu var det dags för trolldegs- och ritpyssel vid köksbordet och det kändes som om en av de längsta dagarna någonsin bara precis hade börjat.

Nu är klockan snart två. Förmiddagen bytte köl och blev riktigt mysig, om än lång. Nu hade jag turen att få båda de små att sova middag samtidigt och aldrig har jag nog behövt det så väl som i dag. Faktum är att det vissa dagar kan vara en riktig räddare. Att få den där halvtimmen/timmen för sig själv, hämta andan och samla lite nya friska krafter till eftermiddagen.

Nu låter det kanske som att tvåbarnsmammalivet inte är något vidare, men det sa jag inte. Jag ville bara få fram att det vissa morgnar (i synnerhet morgnar) kan ha sina baksidor.

”Puss på dig lilla mamma. Du är duktig och snäll”, sa Filip innan han somnade för en stund sen och vips, så var jag världens lyckligaste tvåbarnsmamma igen :)

Klädtokig mamma eller tokig klädmamma?

Ja, välj själva… Inte är min passion för kläder, i synnerhet barnkläder, någon hemlighet precis och i dag när Vilma och jag var en sväng till stan för att kompletteringshandla lite småsaker till hennes nya rum (och inget annat, absolut inga kläder) så råkade vi ändå glida in på Lindex. Den affären har en konstig dragningskraft på mig och det är sällan jag går tomhänt därifrån. Det gjorde jag inte heller i dag då höstnyheterna drog mina ögon till sig och jag efter en snabb genomgång i huvudet av Filips garderob insåg att de flesta av hans långärmströjor med all sannolikhet kommer vara urvuxna till hösten. Tror jag. Fast i ärlighetens namn, den här godingen hade jag aldrig kunnat motstå ändå så till er andra pojkmammor som tycker om gult (och vars pojkar passar i gult!) är detta ett hett köptips! Tycker man inte om den mustigt gula nyansen fanns den även i mossgrönt i butiken.

Kvällens TV-tips

Ett snabbt livstecken innan vi bänkar oss i soffan med popcornskålen i knät. Popcornskål på en söndag? Ja, för även om Erik nu ska jobba ett par veckor innan riktiga semestern så måste man anstränga sig för att leva det goda sommarlivet och då gör sig en popcornskål på en söndagkväll alldeles ypperligt i knät tycker jag.

Förra söndagen såg vi premiären av Det sociala spelet. Fnissigt, pinsamt och riktigt kul tyckte vi. Tre humorbegåvade människor – David Hellenius, Christine Meltzer och Felix Herngren har i varje avsnitt besök av två andra kända personligheter och tillsammans ska dessa diskutera och improvisera diverse pinsamma situationer. Hög igenkänningsfaktor var det åtminstone förra veckan. Som i den del som kallades "Den oskrivna lagen" - hur länge kan man med att stå kvar och hålla dörren åt någon man vet ska in men befinner sig en bit bort? Och vad gör man i en toakö när det är ens tur och man möts av en påträngande doft i dörren...?

Hoppas att i veckan som kommer visa mig några fler gånger än jag gjort på sistone. Märkligt vad tiden springer i väg när alla är lediga och man tycker man borde ha tid. Men det är nog så att den går fort när man har roligt. Tiden. Trevlig söndagkväll på er!

Drömmar om morgondagen

I morgon har Erik sin allra första semesterdag. En hel vecka ska vi umgås så mycket vi bara kan innan han jobbar dryga två veckor till innan den riktiga, långa ledigheten börjar. Och vet ni vad världens bästa Erik har planerat för morgondagen? Jo, att packa in hela lilla familjen i bilen, styra kosan mot Ikea där vi ska äta frukost, därefter storma varuhuset när de öppnar vid 10 och sedan spendera hela förmiddagen där. Han vet hur han ska göra sin Anna lycklig han :) Och sin Filip, för det är inte många ställen som gör lilleman så glad som Ikea. Det är nu ganska längesedan han för första gången pekade på loggan under en skål här hemma och sa "Det står Ikea här"! Hans första ordbild. Tätt följt av Ica Maxi, Coop och HV71. Och så vet ni vad vi pratar om/gör i vår familj ;)

I alla fall älskar FIlip att åka rutschkanan på barnavdelningen och sen leka i det lilla mysiga bageriet och servera oss allehanda godsaker. Får han bara sin stund där, då brukar resten av besöket gå som en dans. Vet att jag ska skatta mig lycklig så länge det varar.

I morgon är listan lång. Lillans blivande rum har i dag tömts och väntar nu på nytt innehåll. Roligare än så här kan det knappast bli. Kan det inte bli morgon snart...

Nybörjartur

I går registrerade jag mig på Tradera. Säkert livsfarligt men jag är ju så ordentlig så inte borde det vara någon fara för min del – eller plånbok, eller? Jag är ju visserligen år shopoholichållet när det gäller barnkläder men visst kan man då nästan se den här nya ”hobbyn” som ekonomisk? Att köpa kläder till ett förhoppningsvis lägre pris än inköps… :) Vet dock att vissa saker går för mer än vad de kostat nya och det blir ju lite märkligt.

Jag har i alla fall typ lovat mig själv att jag BARA får kika under kategorierna meandi och PO.P. Får se hur detta ska gå. Hursom ramlade jag genast över ett objekt som jag tänkt hålla ögonen öppna efter. Jag la ett bud och några timmar senare var jag 68 kronor fattigare och den urgulliga frottétunikan med hjärtan på var Vilmas. Nybörjartur och shoppinglycka på en och samma gång!

(Dyker det upp för många inlägg av den här typen framöver så får ni säga åt mig, lova det ;) )

Partytime!

Nu finns det säkert de som tycker jag är helt galen och jag vill därför genast försäkra er om att jag inte längtar till hösten. Inte direkt. Jag älskar visserligen hösten men jag älskar även sommaren och vill såklart att den ska vara solig, lång och ledig. Men när den är över och vi kommer en bit in i september – då VET jag att jag kommer längta efter höstrusk och innemys och nu vet jag även att jag efter ett visst datum kommer längta efter att få dra på mina små gullefjun mjuka och mysiga höstkläder.

Häromkvällen ringde nämligen en tjej från me&i och bokade in en träff. Så, ni som läser här och misstänker att ni kommer bli bjudna – den 18 september, en torsdagkväll, lovar jag att bjuda på mumsigt fika med höstsmak. Cissi lovar att bjuda på ett frosseri i snygga kläder eftersom me&i i sin tur har lovat henne att erbjuda tidernas kollektion. Så boka gärna upp den kvällen i almanackan – jätteglad blir jag om du kommer!

Och vore jag tokrik, då skulle jag chartra ett litet plan åt långväga bloggvänner. För självklart är till exempel Snäckor från Lysekil, Isor från Piteå, samt Sandror, Annor och Lottor - då nyblivna eller blivande Stockholmsmammor mer än välkomna ni också :) Tänk, vad kul det skulle va´! Synd bara att landet är så jädrans avlångt...

Bild lånad från meandi