Nostalgi

Vaknade med "Killing me softly" på huvudet i morse och har nu nynnat på den i flera timmar. "Vad sjunger du mamma?" frågar Filip och tycker jag ska sjunga Eeemil i stället. Märkligt egentligen vad en låt kan väcka minnen, tankar och känslor. Den här låten var hur het som helst när Erik och jag var 20 år, ganska nyträffade, bodde hemma, och fortfarande fick en och annan tonårsfinne på näsan då och då.

Vare sig älsklingen eller jag har några hip hop-gener i oss så fråga mig inte varifrån Filip har fått de moves han för en stund sedan visade på köksgolvet till tonerna av Fugees gungiga dänga. Och jag som trodde han skulle såga den direkt och be om Karlsson eller Köttbullelåten i stället. Nej, lilleman började dansa gungigt med en och annan vick på rumpan och med ena armen upp och ner i luften i ganska bra takt. Till på köpet i jeans som är aningen stora i midjan och hade glidit ner så man kunde ana en bit av blöjkanten. Jag skrattade så jag nästan låg dubbelvikt och Filip fnissade med och sa "Öööhh, öööhh", precis som de låter på ett ställe i låten. Det är nog bäst jag sätter på en Astrid Lindgrenskiva sen så han kommer tillbaka till sin för åldern rätta musiknivå igen.