Världens snällaste spöke

I går eftermiddag lämnade vi Vilma hos mormor och morfar för en stund och tog med lilleman på ett par timmars egenmys med BÅDE mamma och pappa. Han njöt och vi njöt men saknade förstås Vilma innan vi ens hunnit parkera bilen. Och Filip frågade "Vad gör Vilma nu? Jag tror hon är liiite ledsen, det tror jag". Hua. Tanken hade redan slagit oss ett par gånger men vi slog snabbt bort den och ägnade oss i stället totalt åt den som skulle ha vår uppmärksamhet denna stund.

Mest uppmärksamhet från Filip fick dock Laban. Och hans lillasyster Labolina som är så duktig på att härma ljud. Och Lillprins Bus. Filip gjorde biopremiär och ni ska tro att någons ögon var stooora när vi kommit uppför trappan och en jättelång korridor med röd heltäckningsmatta sträckte ut sig framför oss. "Åhh, vad fint det är här! Nästan som att bo på hotell", sa en helimponerad Filip och glömde nästan bort att han skulle bära popcornen stilla och försiktigt. "Vilken tokig TV!", "Varför är det så mörkt här?", Vad heter de som sitter där?" "Mamma, nu får du inte äta mer popcorn", var andra kommentarer som slank ur hans mun. Fast roligast av allt var nästan att Erik lyckades hinna fånga "chockadminen" med mobilkameran (därav den jättesuddiga kvaliten på bilderna) :) På den nedre bilden ser han dock ut att ha läget under kontroll igen :)

Filmen var jättekul och det var så mysigt att se lyckliga Filip surpla päronmer utan att ta ögonen från filmduken samtidigt som han efter en stund kom på att han kunde dippa snusklubban i popcornen och på så sätt äta av allt samtidigt :)

Det enda som var lite otäckt var det arga molnet i ett avsnitt. Då höll Filip för öronen och blundade och pep "är det slut snart?". Pojken framför skrek och började gråta. Pojken bakom tappade först sin godispåse och strax därefter alla popcorn. Mamman bredvid Erik fällde när hon kom upp sin stol, släppte den (!) och satte sig - på golvet. Annars var det en helt vanlig bioföreställning med en massa fnissande barn, lika många leende föräldrar, drivor av popcorn på golvet och världens snällaste spöke. Laban ni vet.

Dagens Traderakap :)

Jag har tokletat mössa till Vilma överallt - i alla tänkbara affärer - en tid men inte hittat någon bra. Så hon har haft sin visserligen jättemysiga, vita stickade från H&M nu ända sedan det blev lite kallare ute. Och den funkar jättebra, bara det att jag tycker det är kul att variera lite, mössfanatiker som jag är :) Och så behöver hon en rejält varm och vindtät.

Har så nu på bara några timmar tokfyndat två mössor på Tradera. Den röda vindtäta i fleece från PO.P för bara 13 kronor! och så den vita med hjärtat för 11! Och så lite frakt förstås men det blir ju inte så mycket för ett par mössor. Den vita är nog dock lite stor men var så söt att jag inte kunde motstå. En av Traderafällorna - att plötsligt skapa sig ett behov man inte visste fanns...

Meandi + webshop = sant!

Har ni sett att meandi har gått och blivit med webshop? Jättekul, särskilt som de har ett speciellt websortiment med unika produkter som bara kan köpas där. Sen finns där även gamla godingar från föregående kollektioner. Plagg från den ordinarie kollektionen får man dock fortfarande köpa på vanligt meandi-vis.

Gissa om jag blev sugen på en plyschmössa till Vilma. Undrar just bara om jag ska våga mig på den röda efter färgfloppen med de röda tajtsen som skulle matcha molnklänningen - de var inte alls sådär snyggt mörkt röda utan ljus orangeröda... Såg dock ut precis som mössan på bild. Lurigt.

Och så finns där också - bland mycket annat - matchande molnfiltar, också de i plysch. Fina men dyra.

Nej, nu är det snart läggdags här. I morgon har vi tid på bvc för omvägning av liten Vilma som hade gått ner i vikt sist vi var där... detta var efter matvägrandet men det har tack och lov vänt de senaste dagarna vilket vi även hoppas på att vikten gjort. Och så ska hon få spruta. Filip började gråta i kväll när jag berättade att hon skulle få spruta i morgon. "Doktorn fååår inte sticka min Vilma. Då ska jag ta en spruta på honom. Och sen ska jag gäva ett djupt hål i marken och så ska alla sprutorna ligga där så han inte kan sticka Vilma mer".

Det kallar jag syskonkärlek :)

Bilder från me&i

Clubdag på H&M

Ni har väl sett att det är clubdag på H&M i dag? 10 % både i butik och webshop.

Jag som länge tänkt köpa de här pyjamasarna men inte hittat rätt storlek i butik här i stan slog till nu på morgonen och upptäckte då att de tills idag dessutom prissänkt en hel del plagg. Fick betala 88 kronor för båda, det tycker jag är ett riktigt kap! Och så blev det även två par strumbyxor till lillan som nu slitit sina mörkbruna såpass att de ser ut som nylonstrumpor vid rumppartiet :) Spricker vilken dag som helst.

Och det hela blev så billigt att jag dessutom stötte på lyxproblemet att inte ha nått upp i de 200 man minst måste beställa för så då blev det ett ljusrosa nagellack till mamman också. Tänk, jag som alltid hade målade naglar förut; vita, ljust rosa eller genomskinliga, har nu knappt haft det på tre år. Tiderna ändras - till det bättre såklart! Mycket hellre vältvättade blöjbytarhänder än skinande blanka naglar ;) Dock kul med lite extra "piff" till alla stundande födelsedags-, lucia-, jul-, och nyårskalas...

Bilgranar

Är det juletider så är det. Ahlgrens bilar har gått och blivit granar och som vanligt riktar sig de som kommer på sådant här till precis min målgrupp som tycker det är lite mysigt när saker "matchar" tiden!

Delar av denna påse kommer hamna i mindre påsar till åtminstone två lördagspaket i Filips paketkalender (som jag återkommer till en annan dag). Den resterande delen kommer inom kort hamna i någon annans mage :)

Sega solrossnittar

För er som blev sugna - här kommer receptet på favvokakorna just nu. Sega och oemotståndliga. Tillsammans med en kopp te frampå kvällskvisten gör de succé! Receptet är till cirka 15 kakor.

200 g rumsvarmt smör
2 1/2 dl socker
4 msk sirap
2 1/2 dl vetemjöl
2 dl grahamsmjöl
1 tsk bakbulver
2 msk vaniljsocker
1 1/2 dl solrosfrön

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Rör smör och socker poröst. Tillsätt sirapen och rör om.
3. Blanda de torra ingredienserna och rör samman allt till en smidig deg.
4. Rulla ut degen till längder på ett mjölat bord. Lägg längderna på en bakplåtspappersklädd plåt. Strö över några extra frön och platta till längderna något.
5. Grädda i mitten av ugnen i 15 minuter. Skär längderna i diagonala snittar när de har svalnat något. Lägg över på ett galler och låt svalna helt.

Receptet kommer från kakböckernas kakbok - Två systrars söta.

Knappt tre veckor kvar…

Törs knappt yppa ordet högt så jag bokstaverar tyst: j-u-l-k-o-r-t-s-f-o-t-o-g-r-a-f-e-r-i-n-g. Snart dags att ta sig an detta projekt och det skulle vara så otroligt skönt om det ville sig lite snabbare - och smidigare - än föregående år. Senast 16 december ska julhälsningarna postas för att komma fram till jul. Om man vill ha julfrimärken på vill säga, och vem vill inte ha dessa mysiga på sina kort och kuvert?!

Utan att vara pessimist så skulle det inte förvåna mig alls om vi på grund av en massa konstiga omständigheter tvingas slänga dem på lådan dan före dan med helt vanliga frimärken på. Precis som förra året då först vattkoppor och sen en gigantisk blåtira försenade fotograferingen med ett par veckor :) Bjuder här nedan på några av de bilder det inte blev...

Minns att det började ganska bra. Tomtenissen pekar och berättar för en månad gamla tomtenissan vad som händer. Då bryter den lilla ihop och tomtenissen försöker trösta i sin trygga famn...

Tomtenissan blir plötsligt hungrig och vi tar en paus. När vi testar på nytt utbryter kaos. Lilla nissan välter, klänningen åker upp så hela magen syns. tomteluvan ramlar nästan av och pappa räddar henne. Mamma räknar till 10... Sen, när lilla tomtenissan äntligen är med på noterna, då strejkar tomtenissen med ett finger i munnen och uttråkad min medan lilla nissan poserar fint. Mamma räknar till 10 igen.

Nästa dag är nissan ledsen redan från början. Välter både sig själv och nissen och ramlar slutligen in i kudden. Tomtenissen ger upp. Bilden blir suddig och mörk. Mamma och pappa räknar åter till 10, men... sekunden efter får vi kortet det till sist blev. Inget höjdarkort men ändå en stor dos julstämning med ett underbart litet tomtepar :)

3-årsdagen i bilder

Stackars alla ni trogna som läser här och som den sista tiden fullkomligen överösts med födelsedagsprat och födelsedagsbilder. Så är det dock när födelsedagsälskande mamma lyckats få två barn i samma månad :) Men jag lovar, det här inlägget är finalen på det hela. Sen blir det julstämning här HEMMA i stället!

Jul på Liseberg blev precis den höjdare vi önskat oss och Filip svävade på moln på sin tredje födelsedag! Och när kompisen och grannen Adam kom springande mot honom precis när vi kom fram till barnattraktionerna, då visste lyckan inga gränser :) Detta var ett infall från hans föräldrar som ju blev den där extra gräddklicken på moset. På frågan vad som var allra, allra roligast att åka blir nu svaret Farfars bil och Sagoslottet. Sagoslottet som var ”lite otäckt men inte så farligt. Det gick bra ändå”, som han själv uttrycker det. Lilla gubben.

Det blev några timmars intensiv åkning innan vi bäddade in två små trötta i bilen och styrde kosan hemåt i snöväder. Både Filip och Vilma sov redan när vi lämnade parkeringen :)

Julstämningen tog mig förresten faktiskt med storm i minusgraderna och jag ska erkänna att jag i kväll har *harkel* busat lite här i huset…

I går var det kalasdags igen och den här gången med tre ljus i tårtan. Fikat bestod den här gången av lussebullar, pepparkakor och gudomliga solrossnittar. De sistnämnda är från ”Två systrars söta” och helt klart bland de godaste kakor jag vet. Och de är stora också! Dessutom innehåller de förutom en liten klick smör och en nypa socker ;) både grahamsmjöl och en hel del solrosfrön. Nyttigt så det förslår :) Säg till om ni vill ha receptet! Och så var det förstås tårta också. Godistårta efter noggranna önskemål från födelsedagsbarnet. Och den blev så god! Leilas luftiga tårtbotten med två lager fyllning, dumlefluff i det ena och hallonfluff i det andra. Mötet mellan sött och syrligt blev perfekt.

Det var spännande att se hur han skulle ta det hela med många paket att öppna och mycket roligt däri och det gick faktiskt riktigt bra. Konstaterar att det är stor skillnad på en två- och en treåring. Förra året fastnade han gärna i ett paket medans han nu ordentligt öppnade alla, efter att såklart ha plirat lite extra på en del.

De fina paketen innehöll bland annat böcker, en stooor lyftkran, extraräls till tågbanan, en kassa-apparat, en bil med vägmärken och så en del mjuka mycket trevliga med tuffa jeans och långkalsonger från Lindex, igelkottströja från meandi, en stjärntröja från Villervalla och sist men långt ifrån minst – en superfin stjärnmössa från samma ställe… (Pssst, Snäckan, du underbara människa. Håll utkik för snart, snart kommer du omnämnas här igen :) )

I dag avslutades firandet med kalas och glassbjudning på dagis och det var en mycket nöjd stor, liten kille som somnade där uppe i kväll. Och två mycket nöjda föräldrar som päser i soffan och konstaterar att kalas tar på krafterna samtidigt som de ju är SÅ roliga!

Vår underbara 3-åring!

I dag är ingen vanlig dag för i dag är det Filips födelsedag… Och den här lycklige lille killen plirar nu mot alla morgonsömniga tidningsläsare :)

Att fylla år på helgen är lyx. Mysigt att alla är hemma och kan fira på morgonen. Morgonkraxig sång (vi fick sjunga fem gånger innan trött lilleman vaknade... helt otroligt, han som annars typ vaknar av att man tappar en bomullstuss på våningen under ;) ), paketöppnande i sängen och frukost med tre ljus i mackan är nu avklarade punkter.

Och nu ska ni få höra. Erik och jag har haft en hemlig plan för dagen som vi dock inte vågat yppa med tanke på förkylningstider och risk för busväder. Men allt ser grönt ut och efter att sista paketet öppnats så släppte vi dagens bomb. ”Filip, vad vill du göra i dag?” Filip: "Jag vill...äähumm...åka till farmor och farfar" Vi: ”Men du, vi ska inte åka till det här stället då…?”

Behöver jag säga att lyckan är fullkomlig :) Återkommer såklart med rapport efter allt kalasande i morgon!

Tagning 1, 2, 3, 8, 10, 12...

Det är helt klart skillnad på att fota en 1-åring och en 3-åring. Den sistnämnde sitter i alla fall någorlunda still även om han också har myror i baken, dock av en annan ras än Vilmas. Myrorna alltså. Hennes är mer okontrollerbara. Filips finns där men går att hejda ett slag med hjälp av lite clementinmuta eller som i det här fallet busmorfar som drog hela sitt busregister.

Vi gjorde ett snabbt försök en kväll härhemma men då ville det sig inte riktigt för vare sig objektet eller fotografen. Dagen efter, hos morfar, gjordes andra och sista försöket och mitt i gyttret av bilder med tungan ute, tungan åt sidan, fingret i munnen, tummen i näsan, clementin på huvudet, söt Filip med halva huvudet ur bild, mitt däribland fanns bilden. Ni vet den där man vill skicka in till tidningen till födelsedagen. Bara det att Filip inte var ensam på den. Clementinen var också med och så även tre grötfläckar på tröjan. Snälla mammavännen Hanna ryckte in och trollade bort både clementin och fläckar. Resultatet får ni se på lördag :)

Nu återstår bara julkortsfotograferingen, sen är årets alla bilder avklarade.

Vad ska vi göra?

Vi börjar bli lite uppgivna. Vilma äter knappt längre och inte heller dricker hon. Som ni vet har hon aldrig varit särskilt förtjust i mat. Sen kom en period nyligen då hon slukade det mesta utom fisk och för stora bitar av saker men senaste veckan har hon åter bara ätit ett par skedar innan hon bestämt motar bort skeden samtidigt som hon kniper ihop läpparna och vänder bort huvudet. Vi har gett henne gröt i stället några gånger då det är en stor favorit men sedan i går lunch, när hon fick gröt sedan hon vägrat maten och då bara åt drygt hälften av den portionen med, så har hon inte velat äta gröt heller. Och inte fil och inte ens yoghurt med vaniljsmak... Lite macka petar hon i sig. Fruktpuré går också bra, men det kan hon ju inte leva på.

Vattenflaskan slänger hon bara iväg men om det finns fruktdryck i (den osötade från 4 månader), då håller hon flaskan i ett järngrepp och släpper den endast om hon råkar tappa den. Detta gav vi på uppmaning av BVC för första gången i somras då hon hade sin första vägra-dricka-vatten-period och sådana godheter satte sig tydligen på minnet :)

Välling är hon inte heller så förtjust i...

Vi har ju varit helt förskonade från detta tidigare då Filip nästan alltid ätit vad man gett honom. Det är först nu det senaste halvåret som han också har börjat peta men det har jag förstått kan höra åldern till. Och han är ju ändå så stor nu att han har lite reserver att ta av om hans skulle bli sjuk. Men det har ju inte Vilma.

I eftermiddag ska vi på 1-årskontroll. Ska prata med dem då och höra vad de tycker.

Jag vet att problemet är vanligt och kanske är det någon av er som har råkat ut för detsamma eller i alla fall har förslag på vad man kan testa att ge/göra? Vi tar tacksamt emot alla förslag...

Mina första kläder

Sprang igår på dessa söta bebiskläder, ämnade för sprillans nya små ljuvlingar! Finns vad jag har förstått i body och byxa med texten "Mina första kläder", samt mössa med texten "Min första mössa". Jättegulligt och extra kul att spara.

Märket heter LiandLo och på hemsidan finns alla återförsäljare listade.

Bild lånad från LiandLo

Pyjamas- och morgonrockstider

Jag vet att det egentligen inte spelar så himla stor roll hur en pyjamas ser ut men tycker man att barnkläder är bland det roligaste som finns samtidigt som det ju ändå är ett nödvändigt plagg – då kan man lika gärna köpa fina tycker jag.

Filip har vad beträffar pyjamasar sitt på det torra med en kommande i julklapp också har jag hört ryktas från Tomteland :) Dock börjar hans morgonrock i storlek 86 bli rätt kort i ärmarna och jag håller ögonen öppna efter en ny mysig efterträdare. Den vita med stjärnor från Lindex är ganska het (med matchande stjärnpyjamas från samma ställe) men inte lika som den helt fantastiska men ack så dyra Tummenmorgonrocken… Visserligen skulle den ju gå i arv till lillasyster. Kanske kan man tänka så?

Vilma har fortfarande Filips första morgonrock och hon får panik varje gång han drar på henne luvan med hundöron. Sliter och drar och darrar på läppen. Såg att La Redoute hade enfärgade… kanske något att satsa på faktiskt. Brun till storebror och röd till lillasyster kanske? Och vilken oväntad färgkombination för att komma från mig?! Annars är ju Polarns jättemysig, fast den röda då…

Har ni sett fina, mysiga morgonrockar till barn så får ni gärna tipsa mig!

På pyjamasfronten vad gäller Vilma är det kris. En är totalt urtvättad och har dessutom börjat bli svår att sträcka ut benen i då den har fötter på. Och så har hon en som snart sitter som en kroppsstrumpa över lilla magen. Den vita med röda hjärtan från PO.P står redan på önskelistan till jul och kanske får den sällskap av den brunmönstrade från Lindex. Fast allra helst vill jag ju ha prinsesspyjamasen… får nog bli ett par klick hos H&M i morgon tror jag bestämt.

På tal om pyjamas. Den mjuka sköna sängen väntar på mig nu och jag på den. Natti natti!

Bilder lånade från Lindex, PO.P och Mix Barnmode

1-årsdagen i bilder

Jag måste ju avsluta förra veckans bildtema med att dokumentera lite av lillans födelsedag - i bilder! Nu precis som då av varierande kvalitet... Nu syftar jag ju då mest på den suddiga men ack så glada bilden av liten tjej på födelsedagen. Den skildrar så exakt hur hon var den dagen så den fick faktiskt vara med. På kalaset dagen efter var uppsynen något mer allvarlig då huset invaderades av folk, något hon just nu har blivit minst sagt skeptisk till...

Efter mysmorgon med paketöppning och lite lek åkte vi till Ikea för lunch innan vi for vidare mot dagens aktivitet - Monkeytown. Vilma stortrivdes i babyhagen men var inte lika förtjust i bollhavet. De stor legobitarna var toppen och den hemliga kojan, som Filip döpte den till, blev sedan mysig att krypa in och ur i.

Födelsedagsfrukosten bestod förutom gröt även av en liten hjärtmacka med ett ljus i. Filip fick även han en hjärtsmörgås - med två ljus. "Ett, tå...? Men...?", sa Filip, och vi förklarade att än så är han faktiskt bara två år. Saken var därmed ur världen och lilleman blåste som han alltid gör, mellan framtänderna, så jag tror det snarare var saliven än själva blåsten som släckte ljusen ;)

Tårtpremiären förevigades med en stor mammahand mitt framför munnen men jag som såg kan intyga att hon smackade ljudligt, spärrade upp ögonen till max av förtjusning och så fort hon svalt viftade efter mer och mer och mer...

Några av alla fina presenter ser ni här (och TACK förresten för alla kommentarer till vårt tavelvelande! Det hela slutade med en röd blommofant vilket visade sig sitta som en smäck i Vilmas rum). I de andra paketen hon fick dolde sig bland annat den finfina molnklänningen från meandi, en röd förvaringslåda på hjul, en tittutbok, en mikrofon, pengar, Tummenpussel, prinsess-spegel och en påse fina glaskulor som hon ska leka med när hon blir lite större. Den lurviga och mjuka påsen de låg i är dock just nu en av de hetaste leksakerna!

Skrållandockan är ju egentligen i tidigaste laget men vi hade en baktanke med att önska henne, och det visade sig vara en lyckad sådan. Filip är nämligen nu en mycket omtänksam och lyhörd liten ompysslare som vaggar, söver, sjunger och lagar mat åt Skrållan. Dock har han lite svårt att höra allt hon säger och när han inte hör håller han henne ungefär en centimeter från sitt eget ansikte och säger "Vad sa du?". Och Skrållan, som nyss kanske sa "Du är snäll pappa", säger nu i stället "Jag har ont i magen". Och vi, vi fnissar hejdlöst i smyg :)

Födelsedagar är mysigt. Vilmas var jättelyckad och vi laddar nu för nästa födelsedagsbarn på lördag...

Min favoritsnäcka ♥

Jag har alltid gillat snäckor. Som liten samlade jag alltid med mig hinkvis hem från våra västkustsemestrar och sen plockade jag ut de allra finaste och gav till mormor när vi kom hem. Hon la dem i ett gammalt skrin som stod på byrån i hennes sovrum.

Jag har en ny favoritsnäcka nu. Sedan över ett år tillbaka och jag tror det är kört för all världens snäckor att sno dennas plats. Ni ser, den här snäckan har två ben, sambo och en ljuvlig liten son och ett hjärta så stort. Och så har hon en blogg också och det var så jag fann henne :)

På Vilmas födelsedag förra veckan låg bland alla kort i brevlådan ett stort vitt paket med okänd handstil. När jag såg dess innehåll med tillhörande hälsning blev jag först bara sittande med det i handen alldeles tagen och häpen. Så läste jag kortet igen och personen som skickat det lyckades omedelbart förmedla värmen från sitt hjärta till mitt.

Presenten Vilma (och jag!) fick på sin första födelsedag från allra käraste Snäckan, den var en av de allra finaste och den kommer för alltid påminna mig om den fantastiska värld bloggvärlden kan vara. En värld där man finner vänner genom ord utan att ens ha sett varandra i verkligheten. Dock lär man känna dessa personer på ett annat sätt än vad man gör med personer man ”bara” pratar med eftersom man ju ofta skriver av sig om sådant man inte alltid får fram när man just bara pratar.

Många bloggar är kul att följa, vissa blir något extra. Precis så som man fastnar extra mycket för en viss typ av människor i verkliga livet. Personerna bakom dessa ”särskilda” bloggar vet alldeles säkert vilka ni är och jag tycker det är uppriktigt tråkigt att vi inte bor nära för jag är övertygad om att vi då skulle finna varandra även som de verkliga personer vi är bakom bloggarna…

Grattisljushållaren från Cult är en av mina favoriter från ett av favoritmärkena. Någon har nu sett till att en sådan har tagit sin plats i vårt hem för att förgylla alla Vilmas kommande födelsedagar. Och jag vet att jag varje gång jag tänder den kommer tänka på den där fina Snäckan på Västkusten. Den med två ben och det stora hjärtat :)

Återigen, stort TACK gulliga, gulliga du som detta inlägg är tillägnat! Tänk att det finns så snälla och omtänksamma människor!

Kolla förresten in hos Snäckan. Urmysig blogg med jättefina bilder tagna av fotoduktig tjej där man garanterat blir fast om man en gång kikat in där…

Är snart tillbaka...

Tänk, det intensiva bildbloggandet under förra veckan gjorde mig alldeles utmattad och jag har nu tagit en liten bloggpaus på några dagar...

Först vill jag (och Vilma förstås!) tacka för alla gulliga kommentarer och grattishälsningar på födelsedagen! Bilder från den stora dagen ska strax flyttas till datorn och sen kan jag nog inte låta bli att rapportera lite grann från kalasandet!

Och nej, såklart blir jag inte matt av att blogga men för tillfället snurrar livet på i ett rasande tempo och dagarna skulle gärna få ha några fler timmar. Jag ska dock inte klaga för det är nästan bara roliga och angenäma saker som händer, som till exempel två viktiga födelsedagar med tillhörande olika kalas denna månad! Sen fyller ju nästan alla Filips och Vilmas kompisar år i samma veva och vi har snart ytterligare tre 3-åringar och två 1-åringar att gratta! Egentligen fylls almanackan nästan av detta men i dessa tider måste även föräldramöte på dagis klämmas in, besök på jobbet för föräldraledighetsfix, inköp av presenter och 1-årskontroll med spruta på bvc. I morgon är det tänkt att vi ska till Fotografiqa för fotande av liten Vilma men typiskt nog har hon gått och blivit snorig så vi får avvakta under dagen och se om vi kanske inte måste skjuta på det. Och så är det fotografering på dagis samtidigt som ju den årliga julkortsfotograferingen härhemma närmar sig, vilket vi ser fram emot med skräckblandad förtjusning efter de två senaste årens kalabalik. Och nu med en 1-åring som har mer än en myra i baken...minns precis hur en viss liten Filip var för två år sedan när det var dags. Hua :) Ja, sen närmar sig ju underbara december med advent och jul och en massa mysigt pysslande, bakande, luciafirande och julklappsshoppande... Och mitt i allt så håller vi på att sätta sprätt på våra loppispengar för att "pimpa" vardagsrummet! Fantastiskt kul projekt!

Så visst är de alla roliga saker?! (kanske ska vi förresten också byta panna, inte lika roligt men nödvändigt) Dock förstår ni nu varför uppdaterandet här nog kommer bli lite glesare än vad det varit på sistone. Kanske borde jag dock lära mig att blogga ofta och kort i stället för mina milslånga inlägg...? Hmm. Det tål att tänkas på faktiskt. Det är ju som jag många gånger tidigare sagt så himla kul att blogga och jag vill verkligen hinna det. Ja, det får nog faktiskt bli så ju mer jag tänker...

Ok. Då återkommer kortfattade Anna lite senare i kväll. Undrar just hur det ska gå? Tror jag har försökt innan men det lyckades tydligen inte, för ni ser ju hur jag redan bär mig åt - jag kan liksom inte sluta skriva... ;)

Vinn en mössa från Villervalla!

Villervalla har mina absoluta favoritmössor och självklart är jag med och tävlar om en på Barnshoppingbloggen. Gör det du med!

Fina Vilma – 1 år idag!

Jag kan inte förstå det. Inte ens hur mycket jag än anstränger mig. Att vi i dag för exakt ett år sedan bara för några timmar sedan för första gången sett vår fina lilla tjej.

Känslorna idag är många. Jag drabbas alltid av en stor dos nostalgi dagar som dessa, och särskilt ettårsdagen är ju så stor. Jag älskar att vältra mig i minnen och tänka tillbaks på vad vi gjorde då och då och då… Och minnena de ligger där. Så väl inbäddade långt in i hjärtat. Där finns saker, detaljer, ansikten – allt så tydligt som vore det för bara några dagar sedan. Men så var det också en av våra – mitt och Eriks – livs två största dagar. Filips och Vilmas födelsedagar. Och dagar som dem, de vill man ju aldrig glömma.

En liten känsla av vemod har inte kunnat låta bli att knöla sig in i dagens festligheter. Men kanske hör den till? Känslan av att det där allra minsta är förbi. Att tiden som alltid gått aningens för fort. Att man inte riktigt hunnit med alla gånger. Men ganska snabbt har förnuftet och känslan av lycka och glädje åter tagit över. Vi vill ju inte för allt i världen ändra på vår lilla Vilma. Vi vill ha henne just exakt så som hon är idag. Den hon vuxit till att bli. Och det finns en fantastisk skillnad med barn nummer två. Den här gången så vet vi ju vad som komma skall. Sen är det klart de är olika också men vi vet ändå hur charmig en vinglig 15-månaders är. Hur underbar den där första sommaren på egna ben kan vara. Hur otroligt roligt det är när de första ansatserna till meningar kommer. För att inte tala om hur envis men samtidigt makalöst härlig och förståndig en treåring är. Och när man tänker så, då känns allt bara kul igen!

Lilla, lilla älskade Vilma. Lyckan över att få ha en sådan underbar liten människa som du i vårt liv är så stor att orden inte räcker till. Blödig som jag är måste jag fälla några tårar nu också. Igen. De har droppat även några gånger tidigare i veckan då jag plockat bland alla bilder och tänkt tillbaka på året som gått.

Du är så fantastiskt fin. Ditt fnittriga skratt smittar. Dina gosiga kinder går inte att låta bli att pussa på. Dina hundögon som kan se så ledsna ut när det kniper, och de små knotiga armarna som sträcks upp mot oss när vi går förbi, de går inte på något sätt att motstå. Du är vår lilla prinsessa. Vår lillskrutta. Vårt hjärtegryn. Och vi är så oerhört glada över att få dela våra dagar med dig. Grattis på din första födelsedag, fina lilla Vilma!

Dan före dan...

Huset är storstädat. Alla sängar renbäddade. Filip och Vilma nybadade. Fikadelen i frysen fylld. Ballongerna uppblåsta (av Erik den här gången. Jag har typ blåst upp min sista ballong efter incidenten för två år sedan...!). Paketerna inslagna. Kort sagt - vi är laddade till tänderna för 1-årskalas!

Trötta Vilma

Det finns nog inget vackrare än ett litet barn som sover. Så fridfullt och lugnt. Jag kan aldrig se mig mätt och är glad för de bebisbilder vi har på vår sovande lilla skrutta.

Och sovit har hon gjort under sitt första år. Så bra. Visst vaknade hon på nätterna de första månaderna men det hör ju till. Hon har däremot sällan skrikit på nätter sånär som på någon period vid två månader och faktiskt några nätter på sistone då hon verkar ha drömt något läskigt. Även dagsömnen är god - hon somnar lätt och sover gott. Vi fattar det knappt än och kan bara konstatera att våra barn är typexempel på att det där med sömn kan vara totalt olika från barn till barn...

Sen är det märkligt tycker jag. Det där att man när de somnat på kvällen ibland kan pusta ut och längta efter lite vuxentid men ändå, när ett par timmar gått, komma på sig med att längta efter dem och strax därefter titta till dem en extra gång för att stjäla sig en puss till den dan.

Kanske en av de allra största tjusningarna med att vara förälder. Att det är så naturligt att vara med dem. Att man aldrig tröttnar. Att det är så tydligt att de är en del av en. Något man nu har för alltid.

I kväll är Vilma trött. Och hon är så söt när hon sover...

Knasiga Vilma

Knasboll, är Filips nya favvouttryck. Kanske kan man kalla Vilma det på vissa av följande bilder. Fast inte är hon medvetet knasig. Ibland blir man ju bara tokig på bild. Och vissa blir det alltid, som jag till exempel.

Håll i er. Knasiga Vilma kommer... här:

Vilken min! Endast tre veckor gammal men ser redan ut som en sån där jobbig tonåring som "ba´" säger "öööhh" till sina föräldrar. Typ :) Den här festliga minen har vi vare sig sett före eller efter bilden togs. Inte heller tror vi att någon av oss ser ut så när vi sover...

Lite full i bus sådär. Omtänksam storebror har hittat Vilmas jättestora mössa och vips förvandlades liten bebistjej-looken till farbror-i-hatt-looken.

Nuuu kommer jag och tar dig!

Vilma sjunger sin favoritvisa. Eller kanske bävar hon när hon ser sig själv i den lilla spegeln.

Hmm. Ett gym. Vad gör man här då? Tar det lite lugnt kanske? Det finns vissa tidiga tecken på att vår dotter ärvt sin mammas ointresse för träning. Tyvärr. För oss båda. (Måste här tillägga att jag ju dock precis som alla andra med små barn promenerar och promenerar och promenerar...!)

Försöker för miljonte gången denna sommar att få in kaninens ena fot i munnen men det går bara inte. Foten är nu både tärd och stel av alla försök.

Tittut! En bild som ni sett tidigare men ändå. Knasig är den :)

Ännu en repris... Bara dagar senare besteg hon hela trappan själv (givetvis med skyddande händer tätt inpå rumpan), och detta är nu absoluta favoritsysselsättningen. Det är bara ljudet av den öppnande diskmaskinen som får henne att krypa fortare än den öppna trappgrinden...

Överflödig information men jag kan inte låta bli. Det här är en vanligt förekommande syn efter frukost på morgonen. I öppningen in till vardagsrummet. Någon som kan gissa vad hon gör? Mer än tittar på Nyhetsmorgon :)

Och såhär såg Vilma ut i kväll när hon publicerade detta inlägg ;)

Såhär sent borde jag inte sitta uppe efter en så kort natt som häromnatten. Det jag skriver blir bara svammel... Liten uppdatering bara angående Erik. Han mår bättre igen och har idag bara känt av det yra och ostadiga ett par gånger. Så skönt att det gått på rätt håll. Den envise i honom har till och med bestämt sig för att jobba i morgon. Fick en akuttid hos en sjukgymnast i dag då han tidigare haft problem med sin nacke. Hon trodde att det här absolut kunde komma därifrån. Han hade typ nackspärr när hon klämde på honom... Dock var det ingen diagnos men kanske kanske ändå en förklaring.

Natti natti!