tisdag, november 25, 2008

Knappt tre veckor kvar…

Törs knappt yppa ordet högt så jag bokstaverar tyst: j-u-l-k-o-r-t-s-f-o-t-o-g-r-a-f-e-r-i-n-g. Snart dags att ta sig an detta projekt och det skulle vara så otroligt skönt om det ville sig lite snabbare - och smidigare - än föregående år. Senast 16 december ska julhälsningarna postas för att komma fram till jul. Om man vill ha julfrimärken på vill säga, och vem vill inte ha dessa mysiga på sina kort och kuvert?!


Utan att vara pessimist så skulle det inte förvåna mig alls om vi på grund av en massa konstiga omständigheter tvingas slänga dem på lådan dan före dan med helt vanliga frimärken på. Precis som förra året då först vattkoppor och sen en gigantisk blåtira försenade fotograferingen med ett par veckor :) Bjuder här nedan på några av de bilder det inte blev...

Minns att det började ganska bra. Tomtenissen pekar och berättar för en månad gamla tomtenissan vad som händer. Då bryter den lilla ihop och tomtenissen försöker trösta i sin trygga famn...

Tomtenissan blir plötsligt hungrig och vi tar en paus. När vi testar på nytt utbryter kaos. Lilla nissan välter, klänningen åker upp så hela magen syns. tomteluvan ramlar nästan av och pappa räddar henne. Mamma räknar till 10... Sen, när lilla tomtenissan äntligen är med på noterna, då strejkar tomtenissen med ett finger i munnen och uttråkad min medan lilla nissan poserar fint. Mamma räknar till 10 igen.

Nästa dag är nissan ledsen redan från början. Välter både sig själv och nissen och ramlar slutligen in i kudden. Tomtenissen ger upp. Bilden blir suddig och mörk. Mamma och pappa räknar åter till 10, men... sekunden efter får vi kortet det till sist blev. Inget höjdarkort men ändå en stor dos julstämning med ett underbart litet tomtepar :)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tänk vad mycket som hänt på ett år!

Anna sa...

Ja... inte klokt egentligen. Och tänk att snart har du en sådan liten goding hos dig! (Som om ett år är lika stor som Vilma är nu...ofattbart, inte sant?!)
Kram!

Isabelle sa...

ååå hahaha, jag dör vad söta! :) Och skulle du höra mig skratta så hör du säkert ett litet nervös ton, jag vet minsann hur julkortsfotograferingar kan vara, och jag törs knappt tänka på hur det skulle gå att fota två. Vår fotografering ifjol slutade ju med en gammal bild på theo som skumtomte i badkaret. Jag tycker ni ar väldigt ambitösa och slutresultatet blev ju jättefint! Hoppas det går bra (även) i år! Har själv inte ens vågat tänka på det där än, gissar det blir ett projekt på vår lediga dag imorgon! Kram till er allihop!

Anonym sa...

Snacka om att en bild säger mer än tusen ord. Ja, eller i det här fallet bildserie ;-)

Bävar också lite grann för den stundande fotograferingen....

Kram